Balanstankar

På tal om balans....
Jag funderar ibland på om livet är en balansgång. Att allt vill balans. Jag kan ju ta några exempel på balanstankar:
Musik - vill balans. Det finns till och med ett matematiskt system för att få musik i balans. Tänk er att ta B-dur och göra en samklang med C-dur akordet...det går inte speciellt bra ...(Johan L kan nog få till det men inte vi andra med vanliga musikaliska tallanger) men det kan gå lite bättre om C-dur byts till C-moll - i vissa fall... Ännu bättre går det med G-moll, F7 och Eb. De harmonierar med varandra och låter bra tillsammans. Man kan till och med räkna ut att de fungerar tillsammans. Tonerna vill balans för att låta riktigt bra.
Kroppen - vill balans. Intag och uttag måste fungera för att vår kropp ska va i balans. Äter vi 9mJ / dag är de bäst för oss att göra av med lika många för att vår kropp ska må bra. Det är bäst för oss med en balans mellan att vara stilla och att röra på oss också. Rör vi oss för lite känns det inte bra i kroppen och vice versa. Här kan man hitta många områden...hygien...klippa håret...kläder...att sola sig... Sömn - har man inte sovit tillräckligt är man verkligen inte i balans. Balans är bäst för att må bra!
Psykologiskt - vår inre människa vill balans. Vi söker ständigt bekräftelse. Och bekräftelse behövs för att få vårt inre i balans. Utan att bli sedda och behövda är vi i ett stort vacuum - utan balans. Förmodligen är denna balansen den viktigaste. Utan inre styrka är vi mycket svaga och obalanserade.
Elektrisk ström - vill balans. Elektronerna flyttar sig med en oändlig fart för att få balans. Det är nästan lite synn om dom för det blir aldrig balans. När balansen är uppnådd har vi inte någon ström längre och då har liksom elektonerna haft sitt lilla roliga och behövs inte längre. Det är väldigt mycket innom fysik och kemi som vill balans. Nästan allt. Om inte balans hade velat sig så hade många reaktioner aldrig hänt. Typ... utan balansviljan - inga kemiska reaktioner.

Ju mer man tänker på det här med balans ju större blir det... eller hur?

Till något helt annat... I fredags åt vi gröt till kvällsmat. Under tiden som gröten skulle koka upp kände jag mig som Peter Jablonskij och satt i godan ro vid pianot. Då... brändes gröten (obalans mellan värme och mekanisk rörelse!). Jag bytte snabbt gryta för att rädda den. Men tyvärr kändes det brända igenom havregrötens egan smak. Joel tittade lite undrande på mig och frågade vad som hade hänt med gröten? Jo, jag hade råkat bränna den. Då börjar Alfred - väldigt förebrående - att ifrågasätta hur jag (kokerska och allt) kan misslyckas. Jag (seriös som jag är) förklarar att det är väldigt lätt hänt att bränna maträtter... Han tittar helt oförstående på mig och säger : Men GRÖT... ??! (sångstrof jag kom att tänka på: "Akta er för eld och djupa vatten"... och barn som tror dom kan allt - eller att mamma näst intill bör vara felfri...)