Nyårsafton

Th steker julskinka och toppar med mögelostbitar. Under allt ligger ett ägg och puttrar. Han är hungrig och tror kanske inte han ska få nått att äta i kväll?? Som vår fem år gamla tradition bjuder är det nyårsfirande hos fam. E i kväll. Man brukar inte gå hungrig därifrån...
Idag har jag jobbat på MG. 19+. Serverat frukost, lunch och förberett till i kväll. Bollat bröllopsmatsideér med Sofie - det kan (ska!) nog bli bra!
Nu ska H tvätta håret, borsta tänderna och prova de nya kläderna. Själv ska jag kolla att ögonen sitter kvar och så ska jag dra på mig "julkäderna" (dock inte tomteskägg och luva... ) och puffa in magen (det syns att jag käkat choklad hela julen... konstigt!).
Gott nytt år! Vi syns och hörs!

Kär i en kaka..

Jag tror jag är kär - har hittat något alldeles underbart att äta... Smaken är som söta pannkakor och konsistensen är krispig, knastrig och tunn. Doften är nästintill obefintlig. Man kan ta små, små bitar och riktigt njuta medan man dricker sitt kaffe och läser en bra bok.
Namnet är STRUVOR!
Ni måste prova!

Jobbar och får pengar för det!

En hel del har ändrats i mitt liv sen plugget slutade.
Först var det en seg juni med det lilla sista på uppsatsen. Det var också två uppgifter från förra höstterminen som inte hanns med när det skulle, som fick jobbas igenom. Mitt mål var att bli färdig innan midsommar - vilket jag lyckades med om man räknar bort några timmar. Jag tror klockan var 4 eller 5 på morgonen, innan jag skickade in min sista ombearbetade rapport. Märklig känsla.
Sommaren blandades med ledighet och diverse jobb både på Missionsgården och på Synovate. Sen fyllde familjen år, dvs E blev 14 år i juli, J & A fyllde 18 i början av aug och själv blev jag 40 några dagar efter. En del att fixa med kalas och fester. Vi åkte en sväng till Sthlm och sen en sväng till i slutet av sommaren då två små syskonbarn döptes.
Någon gång i april eller maj blev jag tillfrågad om att arbeta timmar på Synovate i Kristianstad. Egentligen hade jag absolut inte tid till det med uppsatsen och allt... men eftersom företaget (bla) håller på med sensoriska tester kunde jag inte tacka nej till erbjudandet. Sensorik är ju något av det roligaste som finns. Jag jobbade så lite som möjligt under våren, men tillräckligt mycket för att visa att jag var intresserad. Efter midsommar blev det lite fler timmar och från slutet av augusti blev det hur många timmar som helst. Arbetsuppgifterna har varit att genomföra tester, dvs. servera, informera och köra testerna via ett speciellt datorprogram. Jag har också ägnat mig åt att pinna, vilket går ut på att sammanfatt kommentarer från de konsumenter som är våra testpersoner, så att det är lättare att se vilka uppfattningar som finns om en specifik produkt. Sen har jag blivit invigd i rapportskrivandets hemligheter - dra ut resultat från det eminenta programmet, skriva ner fakta om produkten, infoga tabeller från pinningen, skriva ner vad tabellerna säger och till sist göra en rekommendation till kunden. Sen en månad tillbaka ägnar jag ca 20 timmar i veckan enbart åt att skriva rapporter. Jepp - och sen 1 november är jag fast anställd med en 80% tjänst. Vilket flyt!! Är verkligen glad för detta jobbet som precis ligger i linje med flera av mina intressen. Dessutom är arbetskamraterna väldigt trevliga och jag får hela tiden lära mig nya saker. Så... från att förut bankat in ny fakta i skallen utan att få betalt så gör jag nu samma sak men får betalt!! Inte illa!
Ja, så nu jobbar jag mella ca 8.30-15.30 varje dag... men eftersom företaget arbetar med dead lines blir det mer vissa dagar och mindre andra, vilket inte gör mig så mycket. En viss frihet finns att arbeta in tid och sen kunna gå tidigare en annan dag. Bra ju!
Eftersom jag nu sitter framför datorn nästan hela dagarna så känns det inte lika kul att sitta här på kvällarna - vilket ju har visats här på bloggen...

Ja... ha de så gott! Jag lovar inget när det gäller att skriva oftare på min blogg, det får bli när det blir helt enkelt.

Älska Mat i Malmö

http://www.livsmedelsakademin.se/bloggcenter?blogpost=7713

Läs lite om hur jag använder mina stipendiepengar...

Kreativ sjukling!

Som ni vet gillar jag poesi vilket min man också gör. (Just i dag har vi varit gifta i 19 år...) Han har dessvärre varit sjuk i flera dagar. Hela helgen låg han pall, för att igår pallra sig iväg till vårdcentralen. Men döm om min förvåning när han läse upp en dikt för mig vid middagen ikväll... Trodde först det skulle var något romantiskt... men där gick jag bet. Rolig (och lite äklig) och igenkännande dikt var det iallafall. Grabbarna skrattade hejdlöst när han skulle förklara hexameter och andra "takter". Han går in för saker som ligger honom varm om hjärtat! Dikten är dock inte skriven på hexameter...

O, halsfluss du plågar mig svårt
mitt smidiga rosa svalg
är skrovligt och ömt och hårt

Saliven rinner till och blir kladd
i mitt såriga röda svalg
och smaken är unken och fadd

Av nedpressad juice och vatten
blir floder av klibbigt svett
min fru byter lakan i natten

Det värker i armar och ben
min starka och hyggliga kropp
känns tillplattad gammal och klen

O, streptokock som gör mig slö
vred, stinkande, jag har av män
i vitt fått bot - nu ska du dö!
Av Thomas Nilsson him self

Stipendiet på g.

Jag har börjat blogga på Skånes Livsmedelsakademis hemsida. ( http://www.livsmedelsakademin.se/bloggcenterbloggpost=6941 )
Minns ni stipendiet jag fick? Nu har jag börjat min matresa och därför bloggar jag om det. Från början tänkte jag göra resan som en sammanhållen tripp, men vid närmre eftertanke var det ganska så svårt att genomföra. (Jag är ju fortfarande mamma och högsta hönset här hemma... ) Så nu tänker jag resa i etapper. Har några personer på gång som jag vill intervjua vilket ska bli kul!

Framförhållning

Den har dragit igång... Höstterminen alltså!
Varje barn till sin skola, Th till sitt jobb i nya lokaler och jag till min timmanställning som hittills har varit typ heltid. Kul! Men oj, vad mycket som susar i huvudet när jag försöker lära mig nya rutiner och annat som jag inte kunnat förut.
Konstigt nog har helgerna också varit fulla ända sen mitten på augusti. Jag brukar annars tänka att Till helgen ska jag fixa det och det... Men som det varit nu ett tag så har det inte fungerat alls. Jag har istället börjat fundera över begreppet framförhållning. Vet ni vad det betyder? Just det, att vara beredd och kanske mer specifikt: förberedd på kommande händelser. Som till exempel att inte vara tvungen att köra inom ICA och handla matsäck 5 min innan barnets klass ska träffas på stranden. Eller att vara tuvngen att handla mjölk fem i nio på kvällen eftersom det inte finns något till frukost annars.
Ja, jag skulle behöva träna på det här med framförhållning på flera olika områden. Tvätten, när det gäller att handla, lappar som barnen ska ha med påskrivna till skolan osv... Och framför allt att vara ute i lite god tid när jag ska åka någonstans. Jag blir superstressad av att vara nästan sen, och skulle må så bra av att var i god tid och ha koll på saker som en mamma bör ha koll på. Ibland händer det att jag irriterar mig på att saker och ting är i oordning här hemma. Och tänker lite förtretad Varför kan ingen göra detta?? Sen kommer jag på att det är jag som är mamma här. Ska det bli gjort får jag ta tag i det eller delegera. Just det - delegera! Kanske är delegering nyckeln till framförhållning. Får prova det.

Och just nu slickade min man på vår katt eftersom katten slickar på honom. Det är ett kattbeteende... Hoppas mannen inte är en katt innerst inne! Mooooget!

Tänkte bara säga att jag är trött...

Är trött som en gammal häst!!

Stockholm i helgen med mycket fina barndop.
Sen hem och jobba utan att hinna sova så speciellt mycket.

Nu skriker sängen på mig så att det ekar i huset (i skallen) - och jag har inte hunnit skriva arbetsannsökan så klar som jag ville. (Det är en dag kvar... men ändå...) och räkningarna ligger fortfarande fint i sitt lilla fack utan att jag matat in dom... varför tar allt tid? NNuu hhar jaag duubbellseendee... eller flackande blick...

zzzzzzzzzzzzzzzz zzzzzzzzzz

Ordning på torpet!

Ännu en lugn morgon/förmiddag... Jag märker på barnen att det snart är psykiskt dags för skola. Det är en viss cirkelgång mellan datorn, TV:n och bokläsning i sängen. H pärlar och pärlar mellan böckerna och kompislek. E har dratt ner flera undanstoppade legolådor och byggt stooor bil och flera fina hus. A har klämt alla Asterixböckerna (Ja, Th har samtliga voymer!). J har fixat ny skola och nytt program så det blir alltså 2:an en gång till men på estet bild C4. Jag tror detta bli bra för honom! Något klämtar till i mitt inre om att när man har tråkigt blir man kreativ... kan vara sant..!
Själv känner jag hur mitt ordningssinne börjar komma ifatt min kropp. Både yttre och inre ordning. Jag samlar motivation för motion och har fått en växande aptit på kontroll av livsmedelsintag. (Komiskt att jag bjöd på sju sorters kakor...) Idag är det skrivbordets tur. Det kommer att ta mer än en dag! Efteråt kommer jag att känna mig mycket nöjd.
Men först, innan attacken mot skrivbordet, ska vi hämta vår nya katt. En orangerandig luddig liten kattunge som växt upp i Skepparslöv. Barnen är exalterade. Jag har länge varit en käpp i hjulet mot att skaffa katt, hund, ödlor, spindlar, marsvin, kaniner osv. Nu ger jag mig... Jag är ju ändå en så kallad kattmänniska. Denna katten blir nummer 5 i mitt liv. Den första fick jag från kompisar i Värmland, nr 2-4 drog en kattmamma hem till oss när vi bodde på MG så grabbarna fick vars en...
En sak till... en efterlängtad jobbannons fanns i dagens tidning. Här ska sökas!!!

Fest!

Joel - 18 år

Alfred - 18 år

Grillmästaren...

En annorlunda lek.

Killarna håller bollen i luften.

Joels tårtval - d.v.s. Annikas Lyxiga Chokladtårta.

Nu är jag lite trött... gjort potatissallas, kycklingspett, melonsallad och 2 x 2 tårtor... Grillning på stranden och nu fika här hemma i det lånade partytältet. Grabbarna har verkligen goa och trevliga vänner. Vänskap är rikedom!

Imorgon laddar jag om. Det lär väl bli disk på förmiddagen, handling på eftermiddagen och cupcakesbakning på kvällen.

Grabbsen 18 bast

På dagen för 18 år sen föddes mina stora grabbar. De VAR stora enligt tvillingmåttm mätt. J som föddes 5,17 vägde 3675 och A vägde 3605 kl 7,45. Stora och 2,5 timmar mellan J:s födelse och A:s kejsarsnitt. Redan då var A lite stor i korken... : )
Nu ligger de och väntar på att vi ska sjunga för dom. Igår kväll var de så kaxiga och tyckte "Inte före 10.00..." Men jag ser att A är gott och och väl vaken redan. Hmm... Det årliga problemet om vem man ska sjunga först för funderas över. Eller ska man sjunga samtidigt och låta halva familjen gå in till J och halva till A? När de börjar packa upp sina paket ska de inte se varandras, eftersom det inte allt för sällan är likadana saker i paketen - dock mer sällan nu än när de var yngre.

Nu är de 18 år. Hur ska man tackla det? Jag har hört "När jag är 18 kan jag själv bestämma... " och liknande i den stilen. Hur mycket självbestämmande är de när de fortfarande bor hemma? Lite tips tack!

Läs!

Läs om min syster:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=218876

Sen tycker jag ni ska läsa Alkemisten av Pauol Coelho, en saga om att uppfylla sina drömmar. Mycket tänkvärd!

Citat:
"Han var fortfarande osäker på om han hade fattat rätt beslut. Men en sak tyckte han sig förstå: beslutet var endast en början på någonting. När man fattade ett beslut klev man i själva verket ned i en strid ström som förde en vidare till platser som man aldrig drömt om den dag man träffade sitt val.
När jag bestämde mig för att ge mig av för att leta efter min skatt kunde jag aldrig föreställa mig att jag skulle komma att stå i en kristallbutik, tänkte pojken. Likaså var det mitt eget beslut att ansluta mig till den här karavanen, men vart den kommer att föra mig har jag inte den ringaste aning om."

Nageltrångsoperation

Hilma på väg till 7-års kalas hos bästa kompisen. Cowboy-girl!

Igår opererades Joel av en kirurg på vårdcentralen. Förra veckan åkte han/vi dit för en första koll och fick träffa denne läkare... Han var gammal, krum och lite darrig såg det ut som. Och jag tänkte Hur ska det här gå. Han såg ut att vara en bra bit över 65... Joel fick med sig några konstiga pinnar hem som såg ut som väldigt långa tändstickor. Dessa skulle doppas i vatten och sen smetas på där nageltrånget såg som värst ut. Något läkaren glömde säga var att Lapis färgar huden blå/lila/svart. Första gången J smetade lapis på, blev skinnet först vitt och på morgonen såg det ut som att han sparkat tån rakt in i en bergvägg och fått världens blåmärke. (Eller att tårna höll på att dö/ruttna...) Det blev ett samtal hem till mamma för att kolla att allt stod rätt till, vilket det gjorde. Lapis är ett bakteriedödande ämne som också heter silvernitrat. Det används bland annat till att färga saker till ultramarin...

Såå igår åkte vi in till vårdcentralen igen för att operera bort nagelanlag på båda stortåarna. Både J och jag var lite nervösa. Joel förmodligen för smärtan och att de skulle hålla på med tårna som han haft så ont i. Min nervositet bestod mest i att en till synes gammal och darrig läkare skulle skära i min son. Joel tycket att bedövningen gjorde ont men sen kändes det inget - : ) Sicken tur att bedövningen hittade sin livsuppgift! Och nervositeten angående läkaren gick också över mycket fort. Han visste exakt vad han gjorde och dessutom undervisade han en AT-läkare under tiden han fixade med med tårna. Djupt imponerad! Jag snackade lite med en av undersköterskorna efteråt och hon menade att vi hade haft tur som fått denna (gamle) läkare. Det var en nageltrångsoperation gjord med större skicklighet än hon tidigare sett.

Ja, nu ska J ta det lugnt i en vecka eller så länge det behövs. Igår låg han med fötterna upp hela dagen och fick ta rätt starka värktabletter + penicillin. Det blev några filmer och en del ritande! Denna veckan har vi bara två barn hemma. A och E är på läger på ÅMG. A som ledare och E som deltagare. E har värkligen sett fram mot lägret! Nu i veckan ska vi hjälpa till med sommarmötesförberedelser. Och till helgen kommer Martin och barnen hit. Hoppas det blir bra väder - inte för hett med inte regn heller... Ska bli kul med sommarmötet!

Förra inlägget är bilder från Edvins 14-årskalas, då vi fick träffa Ebbe och Hilding för första gången. Åhh vad det var längesedan J&A var så små - och ändå inte. Tiden går så fort och om en månad är de myndiga...

14-års fest och tvillingträff

Peo (min pseudotvilling : ), Joel (min son, tvilling med Alfred) Ebbe (Peos son och tvilling med Hilding), Alfred (min son och tvilling med Joel), Hilding (Peos son och tvilling med Ebbe) och så jag.

Catering

Räkor och lax.
Skinka, ost och örter.
Förra helgens smörgåstårtor.

Drottning för en minut...

På Sofiero kan små flickor och pojkar klä ut sig till prinsar och prinsessor. Såå kul! H gillade det! Där fanns en fotograf som tog "riktiga" kort - och då blev det så här tjusigt!

Idag har jag varit på ett annat slott - Bäckaskogsslott - och ätit lunch tillsammans med arbetskompisarna på mitt extraknäck. Kul och trevligt att sitta och snacka tillsammans.

Mina tankar cirkulerar runt catering av smörgåstårtor, hur jag bäst ska göra av med mina stipendiepengar, hur födelsedagar ska firas och hur jag ska systematisera mina inventarier och ta dö på alla råttor som frodas. Mellan tankarna tvättar jag och jobbar lite och läser böcker! Nu kan jag välja vilka böcker som helst! Har börjat på en av Mari Ljungstedt...

Examensbilder

Här är jag och min ost! Vi i klassen tog lite roliga bilder på varandra och en livsmedelsprodukt vi förknippas med. Vill bara påpeka att denna fantastiska ost serverades på det kungliga bröllopet i helgen. Ja, och jag var stolt över det! Kände mig som en bekräftad människa när typer som Stefan Stafanatchi - eller vad han heter... väljer Allerum Präst!

http://www.hkr.se/templates/Page____9622.aspx

Kolla in några bilder och en text från vår examensmiddag.

Tänk att det redan känns längesedan fast det bara var två veckor sen... Det är den här tokiga tidsuppfattningen som spelar mig spratt igen.

Har jobbat några dagar på olika ställen senaste veckan (egna företaget, missionsgården, högskolan och imorgon Synovate), gäller att "nästla" in sig lite överallt... ; ) På kvällar och annan ledig tid skriver jag på mina sista (sura) rapporter. Har kommit en bra bit så det är snart dags att skicka in! När jag skickar in är det sommar på riktigt - ännu är sommaren bara på låtsas för mig... ; )

Nu är hela familjen feberfri igen. Skönt. Verkar som att jag och Alfred slipper vara sjuka...

Längtar efter feberfria barn och pengar!

Har suttit och arbetata på min sista labbrapport idag. Den skulle varit inne i januari - men då tog tiden slut... Och nu är jag såååå trött på att inte minnas. Hur många spädningsserier gjordes? och hur var det med Bacillus cereus... vi tog väl inga tester av den lille rackaren?... fast den nämns i handledningen??? Något jag däremot minns väl, är att i mina prover växte det mycket bättre än i de andras som hade pastöriserad mjölk. Så en slutsats för mig blir att inte skatta åt paströriseringen. Den är viktig!

För övrigt frodas bacillerna här hemma! H har haft feber till och från hela veckan och i går fick J också feber. Han har gått och hostat en vecka och i onsdags kom han hem från sommarjobbet och var totalt bränd av solen på armar, ben och ansikte... Först trodde vi han kände sig kass av att ha varit i solen för mycket men sen förstod vi att han drabbats av samma bacill som de andra. Nu är det bara jag och A kvar som inte varit sjuka... och jag har tänkt avstå från feber denna gången! : )

Bröllop imorgon... men jag ska jobba! Tjäna pengar! Oj, vad jag längtar efter månadslön igen! Vad är väl en bal på slottet - när man kan vara i köket och laga mat?!

Lite om mycket eller tvärt om..

Det är så skönt att uppsatsen är avslutad!
Blodtrycket sjunker! Plötsligt ser jag hur vansinnigt smutsigt det är här hemma. Tre års dammlager och tre års högar med sånnt-som-jag-ska-göra-när-jag-får-tid kommer fram ur skuggorna. Och på tal om skuggor, så kommer nog mina blå partier under ögon att bli mindre mörka - lite sömn, lite sommar och lite frid kommer att göra susen!!

I kväll har jag gjort middag med AllerumPrästpanerad lax och färskpotatis. Här på Kvantum kostar färskpotatisen 23,90/kg vilket ju är lite i mesta laget. En dansk man i övre medelåldern stod och svor framför potatisbingen och bestämde sig till slut för att ta "gamla" päror i stället. Men jag - gick till frysdisken och tog två påsar fryst färskpotatis. Ca 20kr/påsen (800g). Det var dom värda! Inget skrubb, inget svinn... bara att ploppa ner dom i kokande vatten. Riktigt smidigt! Och goda var dom också! En i klassen har rekomenderat dessa potatisar - annars hade jag nog inte vågat! Alla som provat att frysa potatis, ja, kokt potatis då, vet ju hur sunkig den blir. Man kan inte äta dom! Men dessa fungerar jättebra. De måste ha blivit nerfrysta i en sånn frys som ärtorna fryses i. QFC eller var det FFQ eller QCF - ja, den var snabb iallafall!! Och cool! (haha x 2!)

H har fått feber i kväll. När jag tänker efter är det inte många dagar hon varit sjuk de senaste tre åren. Kanske två eller tre gånger. Så nu, när plugget är klart, kan hon få ha lite feber (om hon vill eller inte vill...). Både Th och Edde har varit sjuka de senaste veckorna. Hoppas jag slipper.

I examens- och födelsedagspresent fick jag av mamma och pappa, sex stora pile-korgar fyllda med jord och planterade och nysådda örter. Vilken grej!! Och en jättefin ört-odlar- och användarbok. Till min förtjusning fanns det flera kemiska grupper omnämnda och utritade när jag bara bläddrat några blad i boken. Det är så sant som det är sagt: Kemi är allt! - även örternas aromer och uppbyggnad baseras på kemi. Den boken ska lusläsas medan vinden blåser i örtbladen. Jag känner för jord under naglarna! (Det gör jag alltid så här års ett tag... några veckor eller så...)

Th och barnen gav mig fyra pocketdeckare och en kokbok med chili och hetta som tema. De tycker inte att jag ska läsa mer facklitteratur utan en helt vanlig bok som inte mynnar ut i en tenta eller rapport. Jag håller med - en helt vanlig "hederlig" deckare skulle sitta riktigt fint nu. En av mina principer under dessa tre åren har varit att inte läsa något annat än kurslitteratur. Men det har jag misslyckats med.

Nu ska det sovas!

Listor med djup

Sitter framför datorn och försäker fånga dagen.. det lyckas sådär bra..
Har skrivit en lista på saker som måste fixas idag. Men sen när jag börjar bocka av märker jag alltid annat som också ska fixas. Ska jag då skriva till de sakerna och bocka av direkt eller bara göra det där extra utan någon notis? Eller ska jag strikt gå efter min lista och skriva till saker jag bör göra i slutat på listan?? Hmm... plötsligt känns hela denna tanken som ett riktigt I-lands-problem... Vilket problem lixom??

Pusslar vidare och hoppas att Boyes ord har någon sanning...
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Tanken bakom glaset

Har ni tänkt på att en glasruta består av molekyler man kan se igenom? Visst är det coolt! Ganska fantastiskt till och med. Det är ju annars lätt tänkt att det som inte syns inte består av så många atomer och molekyer.
Och med det ville jag ha sagt att en människa består av så mycket mer än det vi ser.

Ibland får jag en känsla av att det bara är jag som tänker (ja, inte för att förhäva mig själv - kanske mer för att jag inte hör att andra tänker...)... för att i nästa sekund bli överväldigad av den mängd tankar som produceras varje dag från de miljoner eller miljarder människor som finns på jorden. Det är smått deprimerande att man inte ens kan höra tankarna från de man lever tillsammans med. Det hade undelättat... eller? Hmm... nä eller inte. Med tanke på den nivå mina egna tankar ibland cirklar i så är det måntro inte så uppmundtrande att höra andras förvirrade tankegångar.

Hmm.. nä som sagt... Det är väldigt skönt att det finns genomskinliga molekyler.. och troligtvis är det lika skönt att tankarna inte är genomskinliga - fast de finns.
Kanske det finns nån tanke bakom?

Dagsläget

Regn igår - nästan hela dagen. På kvällen när det mörknat var jag ute en liten runda och då låg dimman tjock här i Åhus... det är så fint! Dimma har en djupare känsla över sig än vad klara dagar har. Men det ena blir inte bra utan det andra... Lite dimma, lite regn, lite solsken, lite kallt, lite varmt. Kanske något sådant som menas när man säger "komplettera varandra".

Sitter nu med sista delen av diskussionen framför mig. Kompisen skriver på sista biten av litteraturgenomgången. Sen ska vi bara knåpa ihop abstract, förord och slutsats - innan söndag eller nått... På dagarna redigerar vi... tre viljor som ska komma överens om ordvändningarna. Vi börjar bli lite slitna. Jag känner mig lite out off det vanliga livet. Jorden försöker ibland komma i kontakt med mig... då är det disk eller mat eller nått i den stilen som ska fixas.

"Den bästa medicinen mot kort stubin är en lång promenad"... skulle behöva fjällvandra...

Spår av tiden

Nätet på ovansidan av handen
har blivit tydligare

Skinnet sitter liksom lösare
på hals och armar

Linjerna kring ögonen
har blivit permanenta

Min jakt på gråa hår
har jag förlorat

Tiden går alltid åt ett håll
Ålderdomshållet

Slå knut på sig själv

Det tar sig sa hon som hade eld i håret...
Fast inte tillräckligt fort... sa han som frös...

Vi skriver och skriver och skriver... så pennan glöder som någon sagt...

Men det blir tyvärr ingen inlämning på torsdag - vi hinner inte. Vi får snällt lämna in i slutet av maj istället. Känns väldigt surt och irriterande... men vi har ingen att skylla på, tyvärr. Förhoppnigsvis blir det en bra uppstas iallafall. Vi har fått ett väldigt stort material och att sortera och temaitsera har tagit mycket längre tid än vi trodde från början. En hel del är intresserade av våra resultat också. Flera företag som vi haft kontakt med och andra som har hört om vårt syfte vill kolla i uppstasen när den är färdig. Riktigt kul ju! Ämnet engagerar!

Därför måste den bli bra, riktigt bra!
Och vi (och våra familjer) håller på att gå under av tidsbrist och meningsformuleringar...

Lite Povel Ramel på detta... alltså vi kan inte allt... även om vi försöker slå knut på oss själva lyckas det sällan...

Sånt som vi inte kan

Sånt som vi inte kan
det är att tända en tändsticka mot en tvål
Sånt som vi inte kan
det är att laga en kålpudding utan kål.

I regel är vi så flinka som scouterna
från Adam och Eva till astronauterna

De flyger mot ofattbart avlägsna mål
men kan inte tända en tändsticka mot en tvål.

En liten paus i bloggandet

Har ni börjat fundera över om jag slutat blogga?

Ärligt: Jag har inte slutat utan göra bara ett litet uppehåll eftersom mitt liv nu och i några veckor framöver består av att skriva och skriva och skriva... på C-uppsatsen.
Det är riktigt roligt men tar enormt mycket tid i anspråk. Vi är tre stycken som jobbar tillsammans vilket gör att jag inte sitter ensam i en liten cell och känner mig innstängd.. Vi diskuterar och delar information med varandra och ja, stöttar varandra i livets alla skeden... ;)

Någon gång så ska de bli vår
då får jag gå med stövlar... (nynna vidare på denna söta barnvisa)

Någon gång så ska det ta slut
då ska jag bliva klevver... (nynna vidare och skriv en bra text som du skickar till mig!)

Tupp och höna

Idag har H varit lite krasslig. Hostig och snorig.
Men en morgon nu i veckan när jag följde med henne till skolan utspelade sig detta:
Som vanligt hade jag min svarta kappa på mig. Hon höll i min hand men vände sig mot mig och tittade på min rygg. Sen sa hon:
Mamma här bak ser du ut som en tupp.
Jaha ja... kappan går ju ut lite från midjan och neråt.. var det det hon menade?
Hon smilade lite iallafall och jag tyckte det lät kul.
Sen tittade hon på mig framifrån och sa:
Och här ser du ut som en höna!
Och så skrattade hon och sa
Det var bara på skoj...
Hon kände nog på sig att min tjocka mage var ett känsligt ämne. Jag tyckte det lät kul.. : )
En rolig iakttagelse eller ett roligt infall!

Handlingskraft...?

I kväll skulle jag tagit itu med Material & Metod. Vad bidde de av det? Jo, en hel massa filmer på YouTube om natriumalginater, molekylär gastronomi och osmos.
Sen klippte jag ihop det jag redan tänkt och gjorde en mapp som heter Material och metod. För att övergå till Facebook och farmerna (men det var inte så kul att odla i kväll...) Därefter tog jag faktiskt fram Denscomebes Forskningens grundregler, men jag öppnade inte den... bara tänkte göra det. Klockan gick och H skulle badas och få rent hår. Efter att hon somnat fick jag nästan en chock när jag öppnade de transkriberade intervjuerna - words slutade fungera - för ett ögonblick fick jag hjärtflimmer och andningsnöd. Efter några minuter, när både jag och word kommit till sans igen, sparade jag som en besatt, mina filer på nätet. Istället för att skriva mer (som jag ju inte ens börjat med...) tog jag fram en diktbok och började läsa... dialogisera med mig själv?!
Nu vill jag inte öppna några words igen... Jag har lite ont i magen och är rätt trött i huvuet. Man skulle kunna säga att sängen kallar...
En dikt eller två först bara...
Den första har Alf Henriksson skrivit:

Mannen från Hökarängen
suckade stilla och sa:
"Min fru äter skorpor i sängen
Annars är allting bra."

Den andra handlar också om mat (surprise!) och är författad av Bengt af Klintberg:

Fläckig banan
Skafferiets starka lukter:
grönsaker, oljor,
sura bottensatser i tomglas.
På en hylla ligger den sista bananen,
fläckigare än i går,
allt mer leopardlik.
Den kryper ihop i halvdunklet,
och jag stänger hastigt dörren.
Före språnget.

En bok och en deg.

Igår hittade jag ett tjockt kuvert i brevlådan som var adresserat till Th.. eller det fanns ingen adress bara hans namn textat på framsidan. Inuti fanns en bok med titeln Sorgen är lyckans pris. Det är en av hans fd elever som gett ut den på vulkanförlag ( www.vulkan.se Vulkan är inget vanligt förlag utan mer som ett hjälpmedel om man vill ge ut en bok utan att för den skull sälja in sig i ett "riktigt" förlag eller ge ut från eget förlag. Mycket smart skulle jag vilja säga!) Boken är en samling noveller om livets skuggsidor eller om man så vill; sorgen som vi oundvikligt måste igenom på ett eller annat sätt. Tjejen som skrivit är bara 19 år och jag beundrar hennes insiktsfulla tankar och hennes sätt att beskriva dessa i ord. Hon har ibland ett poetiskt språk vilket ger distans och plats för egna känslor och tankar. På baksidan skriver hon:

Tänk om livet vore enbart gott.
Tänk om man alltid kunde leva rätt.
Tänk om kärleken alltid bestod.
Tänk om olyckor inte var verkliga.
Tänk om döden inte fanns.
Tänk om sorg bara hände andra.
Tänk om...

Jag blir förbluffad över vilka tankar som rör sig i en 19:åring. Jag har gått och grunnat på hur jag själv tänkte i den åldern. Det var en jobbig tid, de var det! Att gå från barn till vuxen är som att alltid ha ätit ljusa baguetter till att bara få äta grova surdegsbröd. Och själva omvanlingen, avvänjningen är brutal. Det handlar inte om vilket som är godast utan om en ny vana, en ny matsjälkningsprecess, en ny mättnad och en ny tillfredsställelse. Och vägen mellan dessa är ett enda stort kaos. Än vill man ha det ljusa lättsmälta och än det grova mättande. Vetskapen är dock att den ljusa baguett-tiden tar slut hur mycket man än försöker hålla kvar vid den kosten. Det är inte lätt att leva, men ibland är det svårare än annars ; )

Jag bakar bröd idag. Ett surdegsbröd med fikon och rostade solrosfrön och så "potatisbullar" vilket är ljusa brödbullar med riven kokt potatis i degen. Detta ska serveras på tisdag till förmiddagsfika på Krinova här i stan http://hkr.se/templates/Page__9129.aspw . En temadag om produktsäkerhet.
Tänkte dela med mig av receptet på Potatisbullarna:

Potatisbullar (eller Kilsbröd som det står i det gamla urklippet från tidigt 90-tal) ca 60 st.
50-75g smält eller rumstempererat smör
1 dl olja
5 dl vatten
5 dl mjölk
600g kokt riven potatis
0,75 dl gräddfil (kan uteslutas)
100 g jäst
Blanda detta i en degblandare.
Tillsätt:
1,5 msk salt
0,5 dl socker
ca 2,5 l vetemjölspecial
Kör degen i ca 8 minuter. (Degen ska vara lite kladdig men ändå gå att ta på utan att allt fastnar.) Jäs tills degen dubblat storlek, ca 1 timme.
Häll ut rejält med vetemjöl på bakbordet och häll ut degen där. Använd mjöl på händerna och dela degen till så stora bitar du vill ha på bullarna. Bitarna kan antingen bara skäras och doppas i mjöl eller rullas till bollar, plattas ut och doppas i mjöl - det är en smakfråga. Lägg bullarna på bakplåtspappersklädd plåt och jäs i ca 30 min. Baka av i 250*C i ca 8-10 min.
Bullarna, som blir mycket mjuka och lena i konsistensen, går utmärkt att frysa - vilket jag kommer att göra idag. På tisdagmorgon tar jag upp dom och brer med smör, ruccola, skinka, tomat och XO-röra. Mmm...

Virka mera!

OS-mössan har visst fått en stor publik. www.dn.se/livsstil/trend/sa-virkar-du-mossan-1.1050517 Edde som är superförkyld idag var tvungen att stanna hemma från skolan fast han hade nationellt prov... Nu sitter han med virknålen i högsta hugg och är på god väg... men med fel färger. Eskimo har varit mitt favvogarn förut så det finns en hel del rester.

Tidens unika upprepningar och repriser.

Det händer saker hela tiden nu... (ehh... )
Storebror blev pappa, i slutet av förra veckan, till två små pojkar. Sex veckor tidiga och vägde runt 2 kg var. Det är helt otroligt att han också får tvillingar som första barn och pojkar till på köpet. Det känns lite reprisartat. Och sååå kul! Som J sa när när brossan berättade att de väntade tvillingar "Vadå wannabee!" (ja, nu kan jag ju inte stava det.. men ni fattar va?)
Mer och mer börjar jag förstå att min egen första graviditet var ganska unik. J&A föddes två dagar innan beräknat datum och vägde 3600 var. En i min klass undrade om jag inte hade några kort på hur jag såg ut när jag var som mest gravid (hmm.. är man mer eller mindre gravid? Det är väl nominal datanivå; antingen är man gravid eller inte...)... men de korten vill jag helst förtränga. Något så groteskt stor var jag... När jag vägde in mig (i typ vecka 10) så vägde jag 50 kg och sista vägningen, 30 veckor senare, just innan förlossning, var jag uppe i 83 kg. Sen föddes boysen och 10 dagar efter hade jag lättat 25 kg... Jag hade samlat lite vatten (x antal liter) och var näst intill helt vätskefylld - det fanns inte bara vätska i livmodern, som brukligt är, utan i mina ben, armar, fötter, händer, och ja, lite överallt faktiskt. Några dagar efter förlossningen kunde jag se vid vilken nivå vätskan hade försvunnit. Det såg riktigt komiskt ut - eller förskräckligt - en dag var låren och underbenen lika tjocka... vätskenivån låg alltså vid knäna. Riktigt skönt att bli av med all extra vätska. Efter ytterligare några dagar såg jag relativt normal ut - fast utan muskler. De sista veckorna i juni och juli var jag väldigt stillasittande. Det är ju jobbigt att bära på två barn, extra mycket blod, två moderkakor, fostervatten och så därtill all extra vätska... så det blev inga långa promenader - därför förtvinade mina muskler.
Ja, men det här var för 17,5 år sen... Nu går grabbarna i 2:an på gymnasiet... och rakar sig på morgnarna (i bästa fall..)... Det är inte riktigt klokt! Jag måste plocka fram deras album för att minnas hur mina små (eller stora) bäbisar såg ut.
Och nu är alltså brossan i samma sits. Intensivt är ett milt ord för tiden som väntar. Ordet fantastiskt är också svagt i sammanhanget. Det är som livet själv: ofattbart!

Något finns men syns inte...

Det som göms i snö
kommer fram i tö!
Hmm... vad säger vi om detta?
Jo, det är så sant som det är sagt!!
Idag har jag och H varit ute och gått en lång promenad. Härligt med sol! Tänk att nu är det ljust ända till18.00 på kvällen! Inte längesedan det var mörkt vid 16.00. Vägar, cykel- och gångbanor är fria från snö. Och själva snötäcket på ängar och andra fria områden tycks ha krympt ihop. I kanten mellan gångbanorna och den snötäckta ängen har snön smält på ett roligt och vackert sätt. Kanten är frasig och ser nästan ut som en tygspets... vit och skir och hålig...
Jaha, vad är det då som kommer fram i tö? Jo, något så trist som hundskitar. Jag tror jag sa till H att hon skulle gå på gångbanan 35 gånger på grund av att det låg en massa skitar just i kanten där barn vill hoppa och springa. Men alltså, hur tänker hundägare? Aaa... det är vinter, det syns inte att hunden skiter i snön... jag struntar i att ta hand om det... Helt otroligt! Precis som strutsen som stoppar huvudet i sanden när den blir rädd! Det jag inte ser finns inte! Visst är det tragikomiskt?!

Denna helg har jag upptäckt en ny smart sak på min dator: Mikrofon och inspelningsfunktion! Fantastiskt! I lördags var det auktion på MG och då passade jag på att provintervjua flickorna i köket. Jag måste liksom kalibrera min intervjuguid som ska användas som metod till min C-uppsats. Det var jättekul att intervjua. Och jag tror, efter proven, att mina frågor fungerar bra. De förstod vad jag menade även om de fick tänka efter lite. Såå... mitt på dan i lördags hittade jag inspelningsprogrammet under tillbehör på datorn. En av intervjuerna spelades in. Sen provade jag att transkribera den - att gå från ljud till skrift - ojj, vilken tid det tar... Men jag är mycket fascinerad av denna typ av text. Har ni läst några transkriptioner någon gång? Det måste ni prova. Man känner lixom hur samtalet låter när man läser. Tänk att man pratar så helt annorlunda jämfört med hur man skriver. Levande skrift skulle jag vilja likna en transkription med.

Nu är kycklinglåren snart färdiga, riset kokar, en sås ska vispas ihop av skyn och en sallad göras. Salladen kommer att bestå av tomater, svarta oliver, rödlök och fetaost... (eller nått som kallas för salladsost - d.v.s. fetaost som är gjord av komjölk - lite mildare i smaken. Måste prova för att veta!) Jag är hungrig!

...det är vägen, som är mödan värd...?!

Hon sitter på två stolar, brukar man säga ibland... men jag känner mig som att jag är mellan två (eller tre fyra stycken...) stolar! Bredvid men ändå just strax intill. Och snart kravlar jag mig upp på en av stolarna. Snart är jag med i diskussionen igen... men just nu sitter jag på golvet och hugger tag i allt som trillar ner. Allt som trillar på mig. Det är ju vad som händer när bordet blir överfyllt - det trillar ner och belamrar stolar och golv.
Lite av allt som fått mig att hamna mellan stolarna har jag checkat av. Tentan förra måndagen - check! Hemtentan som jag lämnade in i tisdags, 23,58 pip - check! Intervjuguiderna - check! Men fortfarande har jag en rapporträttning och en labbrapport som gnager mitt samvete, ett "komips-7-års-kalas", ett skrivbord med höööögar av papper på och ett tvättberg som bara växer och växer.
Ibland undrar jag vad jag håller på med? Är verkligen plugget värt all tid och energi som jag lägger ner? Är jag lite lätt dum i huvudet som inte lär mig nya saker fortare/pluggar effektivare? Det är alltid en massa saker som ligger över mig... inte bara plugg...
Och snart är allt slut... 3,5 månader kvar... och jag har redan separationsångest. Fast det är så jobbigt att plugga och jag aldrig är riktigt ledig så vill jag inte sluta... Hur går denna ekvation ihop? Jag får tårar i ögonen när jag tänker på att aldrig åka iväg till högskolan mer. Tänk att bli fast på en liten inskränkt arbetsplats och jobba där i 25 år... Och ännu värre - gå tillbaka till gamla jobbet, inte hinna söka nya, bara jobba och jobba och jobba... Det blev inget - hon stannade i växten - ett bonsaiträd - potentialen fanns med inte tillgång på sol, vatten och utrymme... (här måste jag dubbelsucka) suck, suck dubbelsuck! Ojojoj... hur ska det gå?
Jag var hos studievägledaren igår. Det var inte så ljust när jag gick därifrån. Ett uppslag har för mig varit att bli lärare... för att få behörighet måste jag läsa 1,5 år pedagogik. Rent teoretiskt kan jag söka lärarjobb redan nu men inga skolor ger en fast tjänst till en obehörig lärare. Ett annat uppslag är att läsa en master, men det finns ännu inte en sånn utbildning för just personer med en fil. kand. i mat och måltid. Men kanske det kommer nästa höst... (Jag är inte riktigt säker på om det finns eller inte - studera.nu är en krånglig sida... det tar ett tag att hitta alla kurser och programvarianter.) Studievägledaren menade att det alltid finns en väg frammåt om man bara vet vilket mål man har. (T.ex. läsa fria kurser och bygga upp något av det.)
Om man bara vet vad man har för mål alltså... Mitt mål är - hmm... inte sluta plugga?... haha... Tjäna pengar OCH plugga? Göra ett personligt experiment som går ut på att se hur många veckor jag kan plugga utan att bryta ihop/gå i väggen/få anfall? Hmm... Om jag ska vara lite seriös, så är väl en dröm att kunna forska i något mat- och måltidsämne OCH undervisa ungdomar eller vuxna. Vad säger ni? Skulle jag passa som lärare? Och skulle jag ha noggrannheten och tålamodet för att kunna forska? Och måste jag besluta mig för det ena eller andra?
Och ovanpå allt detta så fyller jag 40 i år...
Nu krävs en dikt! Det får bli Karin Boyes RÖRELSE igen. (Jag vet att jag citerat den förut här på bloggen... men ändå, den är så tankfull!)

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Extra naturlig

Igår när jag satt på bussen på väg till tentan hörde jag en rolig konversation mellan två tjejer i 20 års åldern. De pratade om hårlängd och hårfärg och lite annat sånnt...
Så säger en av dom: Jag har så naturlig hårfärg... så jag passar i nästan alla (andra hår-) färger...

Jag höll på att explodera av skratt!
Vem föds inte med naturlig hårfärg?
Och kan det naturliga i hårfägen vara mer eller mindre?
Hahaha.... vilken tjej!
(Jag såg nog glad ut för hon tittade lite konstigt på mig... )

Min fina gård.

Idag har jag suttit djupt försjunken i artikel med engelsk text. Eller... när jag tänker efter har jag klippt och klistrat en hel del. Klippt ut från artikeln, via google translate och sen klistrat in i ett eget dokument.. sen har jag fösökt läsa. Inte alltid som google är sådär jättebra på den svenska gramatiken. Men kompleterar man med den engelska texten bredvid så kan man få något som är läsbart. Japp... det är vad jag gjort idag.
Så har jag förståss också skållat och skalat 40 tomater till soppan som H vill ha på sin födelsedag. Jag måste konstatera att vi fortfarande har för litet kök. Ska jag göra mer än en sak åt gången (middag till idag och soppan) måste det vara absolut fritt från allting på bänkarna och ändå blir det att jag staplar saker på bordet och vid brödlådan. Det är inte bra! Dessutom har jag inget kontor. Det är en stor brist. Det går bra att sitta hemma och plugga mellan 8.00 och 13.30... sen blir jag störd hela tiden. (Ja, just nu är det också lugnt... klockan är visst 00.12..) Hmm.. en tvättstuga önskar jag mig också! En tvättstuga med plats till att hänga tvätt i. Det har jag aldrig haft... Nu hänger vi tvätten på fyrkantiga tvättställningar i allrummet där uppe och i ett värmeskåp (som inte fungerar). När jag ändå är i gång och gnäller/önskar så skulle jag vilja ha ett hus där man kan stänga om sig lite mer. Typ att A skulle kunna spela piano, H kolla TV och jag ha radion på i köket utan att alla blev vansinningar på varandra. Det lutar åt ett äldre hus med mindre öppna ytor. Såå.. då önskar jag mig en skånelänga - vitrappad eller vad det heter. Vitt, långt, lågt hus gärna med kringbygd gård. Åhh vad vackert det är! Och pioner i trädgården. Och äppelträd! Och en katt som får källingar varje sommar... I bersån sitter vi och dricker jordgubbssaft och H bäddar åt källingarna i sin dockvagn...
Ojoj... verkar som att drömmar kommer innan jag somnat?! Måste gå och lägga mig och drömma vidare.

Tomt på Lidl?

H är så uppfylld av att bli 7 år. Hon liksom njuter av att säga: Tänk att jag är så stor som sju år snart... Och jag håller med! Det är otroligt konstigt.
Ikväll när hon badat och vi haft aftonbön låg hon och pratade om att bli sju år. Så blev det tyst en stund och jag trodde att hon somnat. Då viskar hon:
Mamma, varför är det så lite folk på Lidel (Lidl)?
(Ojj, vad jag blev paff!) Hmm.. brukar det vara lite folk där?
Ja, alltid.
Hur vet du det?
Varje gång jag varit där så är det lite folk...
Mmm...
Det kanske är något fel eller så...

Yes, så går tankarna hos en sjuåring... och jag upplever med mina sinnen - hör - rena empirin!

"Varför är det så provocerande med stora familjer?" - Alltombarn.se

"Varför är det så provocerande med stora familjer?" - Alltombarn.se
Intressanta tankar från en pappa med 5 barn.

Extra icke-vila

Jag var så oerhört trött när jag steg ur sängen i morse... Det händer i och för sig ofta att jag vill ligga kvar, men i morse var det extra jobbigt. Eftersom det är onsdag i dag går Th med H till skolan. När vi ätit frukost kunder jag därför krypa ner i sängen typ femton minuter till... Detta är farligt att göra. Jag blir aldrig piggare av att vila några minuter extra och sen stressa. Men - det är inte alltid huvud och hjärta hänger ihop på mig. Mitt hjärta sa: Kolla! Du har chans att blunda ett litet tag. Mitt huvud sa: Men du vet ju hur det blir efteråt.. stress med att komma iväg.. och inte blir du piggare heller. Ja.. jag föjde mitt hjärta denna gången, och blev 7 minuter sen till föreläsningen. När jag ringde min kompis för att säga att jag var sen berättade hon att föreläsningen inte började förren 10.00... suck, suck, dubbelsuck....
Jag hade kunnat ta det mycket mera lugnt! Att sova 45 min extra jämfört med 15 min.. är väldigt stor skillnad.
Ja, ja, jag har dubbelringar under ögonen idag. När jag vrider på huvudet känns det som att hjärnan är 0,15 sekunder efter i rörelsen. Och artikeln som vi ska ha på seminariet förstår jag inte ännu...
Japp - livet på en pinne!

Ajöss till några sura invånare i kylen.

Vetesurdeg på levain till vänster och en rågsurdeg som matades i går kväll... nu ställer jag dom i kylen en vecka...

Fina bubblor i burkarna - gissa varför jag föredrar glasburkar?

Måste prova ifall mina levainvätskor fungerar. Till vänster: nyblandade vetesurdegar med hjälp av levin. Levain kallas ibland för vildjäst...

Titta vilka fin bubblor i vetesurdegen! Helt fantastiskt! Det är så oerhört coolt och spännande att se hur icke synliga små organismer producerar något synligt...

Edvin vinkar adjö till levainflaskorna. Han är nog bara glad för att de ska emigrera till Viby och CSK...

Jag har fått en spekulant på surdegar! Det känns faktiskt skönt att slippa slänga... Nu är bara frågan vilka jag vill skiljas från. Tokiga tanke! De är som små personligheter som liksom vi själva, växer och förändras med tiden - men karaktären består i de flesta fall... Så i eftermiddag har jag gjort fler - nödigt va? Jag skulle ju ha färre!! Men jag är ju bara tvungen att se ifall levainvätskorna fungerar (kan ju inte ge bort något som har tappat sin kraft...)

Egentligen är halva nöjet med surdegar att dra upp dom själv.

En vanlig rågsurdeg gör du så här:

1 dl ljummet vatten

0,5 dl rågmjöl (grovt rågmjöl eller ekologiskt rågmjöl, som inte är så grovt)

Blanda vatten och mjöl i en glasburk som rymmer ca 4-5 dl. Sätt på lock alt. plastfilm och ställ burken så varmt du kan i köket (eller någon annanstans i huset...). Det får gärna vara upp mot 25*C.

Rör runt i surdegen en gång om dagen i 3 dagar.

4:e dagen ska du "mata" surdegen med

1 dl ljummet vatten

1,5 dl rågmjöl

Blanda detta med den tre dagar gamla surdegen. Det borde ha börjat surna och bubbla.

5:e dagen ska surdegen vara färdig....

Konsistensen är lik chokladmousse, full av bubblor, och doften är betydligt mer syrlig än filmjölk.

Nu kan du använda den eller ställa in den i kylen för senare bruk.

En levain gör du så här:

125 g torkade osvavlade aprikoser

2 msk honung (välj svensk honung som inte är rinnande)

1,25 msk socker

2,5 dl ljummet vatten

Blanda ingredienserna i en glasburk som är rymlig. Låt nu detta stå varmt, gärna upp mot 30*C i 3-5 dagar. En gång om dagen rör du försiktigt runt i burken. Du märker att jästen har satt igång när levainen bildar skum på ytan. Doften blir syrlig och alkoholig. Det kan vara lite olika hur fort det går innan den jäser. Min "LA" tog 7 dagar på sig, medan min "LB" kunde silas ifrån redan dag 5. (Och då blandades de samma dag, stod i samma temperatur och behandlades annars också exakt lika och ändå... De är det som är tjusningen. Det är levande jästsvampar och bakterier som arbetar!) När du anser att den är färdig silar du ifrån frukten och häller vätskan i en flaska el burk och ställer i kylen eller använder till en surdeg. Levainen håller sig i flera månader i kylen. (Levain betyder surdeg på franska!) Man gör en fin vetesurdeg på levainen.

Blanda...

0,5 dl vetemjöl (gärna special eller ekologiskt vetemjöl)

1,5 msk levain (vätska)

0,5 msk ljummet vatten

... och låt stå i varm rumstemperatur över natten.

Nästa dag på morgonen blandar du i...

0,5 dl vetemjöl

0,25 dl ljummet vatten

På kvällen bör degen ha börjat bubbla.

Nu är det dags att göra en stor det att baka på till nästa dag.

9 dl vetemjöl

4 dl ljummet vatten

Blanda detta med din lilla puttrande surdeg. Låt den står i rumstemperatur i 8-12 timmar -under natten alltså. På morgonen bör du ha en svällande och bubblig stor deg att börja baka av.

För alla surdegar gäller följande - kylskåp stannar upp utvecklingen och förlänger hållbarheten - eftersom jästsvamparna och mjölksyrebakterierna käkar stärkelse mycket saktare i kall temperatur.

Jag matar mina surdegar 1 gång i veckan så här:

Med en sked gräver jag bort all surdeg i burken utom ca 0,5 dl.

Sen tar jag 1 dl ljummet vatten och drygt 1 dl mjöl och blandar runt rejält i burken. Sen får surdegen stå framme i rumstemperatur ca 12 timmar så att den jäser upp ordentligt. Därefter åker de in i kylen igen. Vetesurdegar jäser inte så mycket som rågsurdegar - man får kolla på ytan att det kommit små bubblor.

För riktigt goda och bra recept på surdegsbröd rekomenderar jag bloggen http://paindemartin.blogspot.com . Den killen har också skrivit en bok som heter Surdegabröd som är mycket läsvärd!

Säkerhetssurdegar

För första gången på länge gör jag bröd utan surdeg. Familjen, speciellt J, vägrar äta surdegsbröd... Jag själv är närmast beroende av ett grovt surdegbröd med honung och ost på. Mmm.. en sånn skiva till kaffet är nästintill lika gott som en bit choklad. Men nu ger jag mig för familjen alltså.. Har också tänkt rensa kylen från dubbletterna av surdegar. När jag tänker efter behöver jag ju inte mer än en rågsurdeg och en vete + en levainvätska.
Jag har två flaskor med levain. Levain A har jag bara öppnat en gång efter att jag tagit hem den från skolan. Den pös riktigt mycket och bildade ett tjockt skum när jag vred upp korken. Undrar varför? Är det jäst som har bildat ännu mer koldioxid och alkohol eller har det med något annat att göra? När jag testade alkoholhalten verkade det vara runt 8-10% i dom. (...ifall kalibreringen fungerade och inget annat ämne "låg bakom"...) Det luktade av alkohol iallafall.
Men som sagt... vill någon ha surdeg så är det bara att säga till.

Igår blev jag anklagad för att ha extremt låg humor... Det var Edde som irriterade sig på att jag skrattade åt hans filosofi kring strumpor. Ofta går han omkring i vanliga sockar pluss ett par tjocksockar här hemma. Såå igår när han drog av sig tjocksockarna såg jag att han hade enorma hål i de vanliga sockarna. Ärligt talat var det i princip ett par skaft och överdelen av sockarna kvar... Så jag tyckte att han kunde slänga dom och ta några andra. Nej, det kunda han inte... Detta är mina säkerhetssockar deklarerade han. Va?? Vad är säkerhetssockar? Någon som hört talas om det? Inte jag heller... Jo, dessa använder jag om alla andra är i tvätten - då vet jag att jag att dom här finns iallafall... Aha... och det är här min låga humor kommer in. Jag tyckte det var festligt att han hade så dåliga strumpor som säkerhetssockar och skrattade en hel del... både åt säkerhetsordet och den dåliga kvaliteten på de sockarna han omhulade mest. Mamma, du har så låg humor... : )

Poetiskt ryck

Solen skiner
vinden viner (inte så mycket...)
snön ligger
böcker tigger
jag är trötter
letar rötter
till en soppa
som ska droppa
ner på papper
så jag slipper
tidningskvitter
kompis fintter
lever lugnt i Köttbullslandet
häller på en slev Brun Sås.

Andas, tänk, andas, reflektera, andas, skriv, andas...

Maind map till en dator som fungerar

Jo, nu har jag lyckats komma ut på nätet tre gånger med mitt nya modem, via min nya fina, gulliga, lilla, bärbara, röda, supermysiga delldator. Men jag har nog fått ett nytt grått hårstrå... tyckte det skymtade vid sidbenan i morse. (Så nu har jag två gråa hårstrån.) Det är inte helt lätt att förstå sig på små mini broschyrer om hur man ska gå tillväga för att komma ut på nätet. Inte visste jag vad en webbläsare var... och inte förstod jag mig på en liten knapp med symbolen av ett torn med halva ringar -typ sändringar - Jag hade ett långt samtal (46 min) med en stackars kille på tele2 som försökte guida mig igenom mecket.. Han hade inte heller jättestor kunskap i vad som kunde vara fel.. tills vi hittade den där lilla knappen alltså.. Får se om det fungerar imorgon. Jag riktigt, riktigt hatar datorer och internet som inte fungerar.
Jag tycker själv att jag inte har så stora pretentioner... jag vill bara att det ska fungera!
Jo, så nu hoppas jag på det bästa.
Och det snöar och blåser ute. Jag och en annan från skolan med företag, hade tänkt oss till EasyFairs i Malmö - en mässa om snabbmat, trender, kaffe och café m.m. - men det får nog vara. Jag vill inte ut i detta vädret på vägar och järnvägar. Får se om vädret lugnar sig till på torsdag... det är mässa då också.
Nu ska jag göra en mind map på datorn över intervjufrågor till C-uppsatsen. På tal om mind map - visst finns det ett program för datorer som heter något liknande? Jag gillar skarpt det systemet både för att komma ihåg och för att brainstorma. Någon som vet om det finns och i så fall var?
Ha de gott!

Hjälp! Nu kör vi en återställare på datorn..
Undrar när internet kommer igång igen...?
Ses!

Slutspurt med billig mat

Sista rycket inför sista terminen... De sista veckorna har varit helt kopiösa när det gäller arbetsbörda... H tycker att jag ska sluta plugga. Och det ska jag med nån gång.. I morgon senast kl. 24.00 ska en hemtenta lämnas in som handlar om process och uppskalning av livsmedelslinjer. Den är inte jättesvår men den ska ner på papper!
På måndag börjar nästa termin. Vi ska lämna in en projektplan över C-uppsatsen.... med tillhörande litteraturgenomgång. Den genomgången kan läraren glömma fett... Antingen gör vi en mycket liten litteraturstudie, eller ingen alls... bara nämner tänkbara böcker och uppsatser som vi tror kan passa in. Läraren vi ska ha är mkt bra att resonera med så det blir nog inga problem.
Här hemma har julen så sakteliga försvunnit. Igår slängdes granen ut. Barr i hela köket, vardagsrummet och hallen ... och i Th:s hår... ja, lite överallt faktiskt. Grabbarna fick plocka ner alla kulor och pynt först (bara en kula gick i söner... bra!) sen tog Th ner de tre slingorna. Några grenar fick sågas av innan de kunde släpa ut granen (hur fick de in den utan avsågade grenar??). Det som återstår nu är ner med gardinerna (de brukar kunna hänga länge... nämligen jag som ska göra det) och diverse andra textilier som ska läggas i tvätten och förvaras till nästa år... Ja.. så går tiden...
Snart fyller H år. Och detta året tänker jag fixa födelsedagskalas i rätt tid för henne. Förra året blev det ju varken hackat eller malet. Att planera i god tid är aldrig fel. Kanske ska göra en lista... det är aldrig fel!
Det har snöat nästan konstant i två dagar nu. Mer eller mindre i alla fall.. Så här lång period med snötäckt mark kan jag nästan inte minnas att vi haft förut. Det är fint och mysigt - så länge man slipper köra bil.
Något annat roligt med denna period är maten.. Ni vet, skinka, köttbullar och prinskorv är jättebilliga nu. Dessutom älskar min man att handlar på rea. Så då kan ni förstå att vår frys är spängfylld av... just det... köttbullar och prinskorv. Vi har alltså jättevarierad kost... varannan dag köttbullar och varannan dag prinskorv. Men billigt blir det!! Jag varierar med gröt lite då och då - det är också billigt!
Nu ska jag fortsätta med tentan!

Mer Edith...

Redan fredag - känslan är typ tisdag... Just nu skulle det kännas bra ifall det var tisdag - då hade jag haft en hel vecka på mig för att bli färdig med "Kemik"-rapporten. Att vara eller inte vara en surdeg... Det är frågan! (Måste tacka svåger Lind så mycket för hjälp med diagrammen! De blev jättefina. Så... nu har jag avancerat till att kunna göra två olika diagramtyper! Det tar sig, sa kärringen med eld i håret!) Jo, då så att eeee.. Jag vet ju vad jag ska göra i helgen... och så är vi bjudna till vänner på lördag kväll. Kul!
Hilma sitter vid pianot och klinkar. (Ibland kan jag förstå Peos, och andra då hemmavarande syskons, frustration över mitt fantastiska pianospel... Det är ju inte alltid man älskar en viss melodi för 146:e gången...) Hon har klurat ut "Hela skolan står i lågor... " Fast det är väl en klassisk melodi också.. Någon fin del av en sonat.. eller en liten bit av en vacker aria..?? Den går i C-dur i alla fall när hon spelar. Dessutom har hon gjort en egen text som är betydligt positivare till skolan än den som grabbarna sjunger. Låter riktigt bra!
På tal om Edith Södergran (Kommer ni, Martin och Sofia..., ihåg tant Edith och tant Marta?) Edith skulle min dotter hetat ifall Th gillat namnet - det gjorde han inte... Å andra sidan skulle inte H passat att heta något annat än vad hon gör! .. Hmm ... Det är ju sånnt man säger... för att barnet bli sitt namn. Jag menar Kristina - vem passar att heta det? Typ alla! Och alla vi är olika och våra egna. Såå - nog hade hon passat att heta Edith, å andra sidan är Hilma lika fint!
Jo, Edith Södergran... vet ni vilken dikt eller diktstrofer alla känner igen som hon skrivit? Just det: Mina smala axlars längtan... du sökte en blomma och fann en frukt... du är besviken... Den är vacker... och otroligt nog sann ibland!
Sista strofen lyder:
Du sökte en blomma
och fann en frukt.
du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.
(Från dikten Dagen svalnar.)

Trevlig älg!

Hasselnöt och fikonbröd

Godaste brödet hittills?!?
Har hunnit en bit genom Martin Johanssons Surdegar nu. Provat fem olika bröd varav en sort blev misslyckad (x2... första gången jäste det inte upp någonting alls... andra gången jäste det någon centimeter men inte så att jag blev nöjd - det gick dock att äta...) Så... familjen håller på att gnälla lite över alla surdegsbröd. J vägrar att äta bröd som smakar surt men Th har börjat vänja sig och kan till och med VÄLJA surdegsbröd nu.
Såå.. igår gjorde jag detta - med hasselnötter och fikon i. Mmm... jättegott med smör och en skiva Allerum Präst! Och inte var det sämre smak i dag till frukost - fast skorpan var mindre krispig förstås. Jag försökte få grabbarna att smaka på brödet igår men det var bara E som gav sig till sist. Jag fick först (förstås) plocka bort fikonbitarna ur hans brödskiva.. Jag ogillar fikon mycket starkt... förklarade han. Jasså, men har du smakat fikon någon gång? undrade jag. Nej... men ändå! Tänk om man hade kunnat motivera sina slutsatser i rapporterna till skolan med den repliken: Nej... men ändå!

Koncentration tack!

Jag har så lång startsträcka... Jag vet exakt vad som måste göras och ändå hittar jag på en massa saker på vägen till målet. Som t.ex. tvätta lite extra, sånt som har legat och väntat i månader - det passar jag på att göra. Och t.ex. städa i vårt sovrum - de behövdes verkligen... men varför just nu? Och så badar jag H, som inte har tvättat håret på en vecka. Sen tar jag en fika och slappnar av... När jag så äntligen kommer till datorn för att börjar organisera och strukturera det jag redan vet ska göras, då hamnar jag på FarmVille... Hur gick det till? Klockan är 16.30 och mer än halva dagen har gått och inte ett ord är påbörjat i rapporten som ska vara färdig den 13 jan. Suck, suck, dubbelsuck!
Jag tänker... att ska man bli framgångsrik inom ett område gäller det att koncentrera sig på det och skära bort allt onödigt som tar tid och kraft. Fast jag lever inte efter det! Plugget har fungerat iallafall. Och då är det ju ännu mer anmärkningsvärt - tänka vad framgångsrik jag kunnat vara ifall jag faktiskt hade koncentrerat mig?! Vilka höjder uppenbaras för min inre syn... haha... Rena egotrippen!
Varje dag går jag in på FC för att kolla resultat på tentorna jag gjorde innan jul - men icke - till och mer lärarna verkar ha haft ledigt i jul och nyår. Ojoj - så de är också människor?!?
I kväll ska H sova över hos en kompis. Hon ser verkligen fram mot det. Och jag är lite nervös och undrar hur jag ska kunna somna ikväll?
Såå... till sist.. dagens Södergran-dikt.

ORD
Varma ord, vackra ord, djupa ord...
De äro som doften av en blomma i natten
den man icke ser.
Bakom dem lurar den tomma rymden...
Kanske de äro den ringlande röken
från kärlekens varma härd?

Gott Nytt År i djupa tankespår.

Det kommer att bli en del Edith Södergran framöver... Det blir så helt automatiskt eftersom boken ligger här vid datorn, julklappsboken...

Triumf att finnas till...
Vad fruktar jag? Jag är en del utav oändligheten.
Jag är en del av alltets stora kraft,
en ensam värld inom miljoner världar,
en första gradens stjärna lik som slocknar sist.
Triumf att leva, triumf att andas, triumf att finnas till!
Triumf att känna tiden iskall rinna genom sina ådror
och höra nattens tysta flod
och stå på berget under solen.
Jag går på sol, jag står på sol,
vet av ingenting annat än sol.

Tid - förvandlerska, tid - förstörerska , tid - förtrollerska,
kommer du med nya ränker, tusen lister för att bjuda mig en tillvaro
som ett litet frö, som en ringlande orm, som en klippa mitt i havet?
Tid - du mörderska - vik ifrån mig!
Solen fyller upp mitt bröst med ljuvlig honung upp till randen
och hon säger: en gång slockna alla stjärnor, men de lysa alltid utan skräck.