Helgplanering.

Nu har jag suttit hela dagen... och gjort en massa småplock som måste göras men blivit bortprioriterade av annat som varit viktigare. T.ex. anmält oss till Vintermötet och betalt resterande räkningar.
Helgen är totalt superplanerad. Thomas ska hjälpa till på "Sydkuppen" (judo) både idag och imorgon. Edvin och hans klass ordnar disco för att få in pengar till skolresa och då måste vi föräldrar vakta. Jag hoppas Thomas gör det... de är inte jätte kul... och jag har gjort det ALLA andra gånger. Helt klart hans tur! Imorgon ska jag jobba mellan 11.00-21.00 på ÅMG. Någon konfirmandgrupp tror jag, som vill käka även på lördagen... På söndag ska jag först sjunga med kören och sen är vi bjudna till kompisar i Torsebro. Ska bli kul!
Ja, ibland blir man tröttare av att ha helg än av själva veckan... Nä då - ska inte klaga. Alla sakerna denna helgen är roliga utom discot då...
Nu ska jag dra mig hemmåt och kanske köpa en bukett tulpaner att förgylla helgen med.
So long!

Tulpaner och missar

Tulpaner... (kolla syster Beckas blogg - fina kort!)
Jo, tulpaner är en av mina favoritblommor! När jul och nyår är över så tittar dessa fantastiska blommor fram i butikerna och på torget. Tulpaner har något hederligt och folkligt över sig. Kanske att jag identifierar mig med tulpaner... Någon ros är jag iallafall inte- de är liksom ståtliga och aristokratiska... ja de är väldigt vackra också förståss. Liljor är också vackra men kanske lite för solitära och änglalika för att kännas som jag. Hmm... orkidé - för fjärilslik... ranunkel - för sagolik... liljekonvalj - för doftande... Ja, ja... nä... det är nog tulpan jag känner mig mest lik. Lite grön, lite rund, lite social (de säljs ju alltid tillsammans), lite slokande vid för hög värme och för mycket dricka... och lite frasande vid beröring.
(Om jag hade varit en krukväxt hade jag förmodligen varit en Saint Paula. Liten, lätt för att få i blomning, klarar sig på lite vatten och sist men inte minst - hårig (ojoj... nej inte mer hårig än andra - men andra kan ju vara ganska håriga... ) - hahaha... ni trodde jag skulle skriva tantig va?... )
Vilken blomma är du? Seriöst nu Fille!! Och mossa gälls inte!

På tal om någonting som varit på tal... iallafall när man bloggar runt bland några bloggar... Någon har uttalat sig om att det är svårt att göra mat. Eller att han inte gör någon mat... Någon annan nämde några missar hon gjort vid ett brödbak. Jo, som en god storasyster så tänkte jag berätta hur det kan gå till när jag jobbar. (Har fått för mig att ni tror att jag inte gör missar i köket... eller att jag var duktig på att göra mat redan som 15-åring... ehh).
Jag har jobbat hela helgen. ÅMG. Konfirmander 56 st. Till kvällsmat skulle jag servera pastagratäng. Husmor hade tagit upp strimlat rökt kött (Inte jätterökt - man kunde inte känna någon rökt smak alls faktiskt. Men i gengäld var den jätterosa - tänk dansk prickikorv. Snacka om nitrit.. eller är det nitrat??). Hmm... då gäller det ju att vara kreativ.
Hemma gör jag alltid pastagratäng med köttfärssås och ostsås, typ som lasagne. Första frågan blev: vad ska vara i? Jag fastande för grön paprika (de är inte roliga att äta på macka ialla fall... de kommer bara att ligga i svalen och bli gamla), purjolök (det fanns ett helt gäng i grönsaksrummet) och så vitlök. I kylen hittade jag en hel låda med torkad tomat som såg inbjudande ut. Jag strimlade en liten hög och la i ljummet vatten.
I denna vevan började jag tänka på att det fanns tre laktosintoleranta och en som inte tålde tomat. Huppss! En av laktoserna tålde inte ens mjölk i tillagad form. Mycket noga märkte jag upp två små formar till tomatfri och laktosfri. Så gäller det att komma ihåg att ta ifrån maten vid rätt tillfälle. Tex så kan den tomatfria få precis samma sås och pasta förutom tomat då.... men till den lakosfria får hela såsen göras separat.
Misstag 1: Jag glömmer lägga i tomatstrimlorna... Inte förren allt ska in i ugnen kommer jag på det och försöker trycka ner bitarna på lagom många ställen - det ser ut som att jag strött över russin...
Misstag 2: (Ett misstag som jag gör väääldigt ofta.) Jag beräknar på tok för mycket. En liten minneslapp som finns på anslagstavlan säger att 80 g pasta blir lagom till en person... Men detta mått gällde nog inte för pastagratäng. Jag får ihop till 8 formar i varierande storlekar och hälften av formarna är orörda efter kvällsmaten... Typiskt!
Misstag 3: Jag berättar för en av ledarna att gratängen blev ganska stark... Han måste trott att jag hade fel på smaklökarna. Tog mycket curry och koriander mm... Jag måste fått en klump curry när jag smakade av den. När jag sen åt kvällsmaten tillsammans med disk-Joel så konstaterade vi att den var väldigt mild... Tala aldrig om för dina gäster vad du själv anser om maten - de kan själv känna och se. Och det är inte alltid de tycker som du - kul i varierande grad!
Ett annat litet misstag - som kanske inte är ett riktigt misstag - men något som förhöjde arbetsdagen :) var att jag glömde bort att kallvattenkranen rinner fort. Jag hade kokt pastan i kokeriet och kylde den genom att spola kallt vatten över. I början åkte det varma vattnet ut, men efter en stund stängde jag ventilen så att pastan fick ligga i det kalla vattnet en stund. Det var det jag glömde. En liten vatten-och-pasta-översvämning fick adrenalinet att rusa. Men det ska ju vara nyttigt med adrenalin och hjärtklappning någon gång då och då.
Till och med en sånn som Pain de Martin ( http://paindemartin.blogspot.com/ ) gör sina misstag. Han var, om jag förstått det rätt, novis på brödbakning. Nu efter några år och ett stooort antal limpor är han jätteduktig. Han har, i mitt tycke, Sveriges bästa brödblogg! Gå in och lusläs! Det är genom misstagen man lära sig! Vissa misstag slänger man direkt, andra kan man äta litegrann av och ytterligare andra blir helt nya (goda!) saker. De goda misstagen kan man uppkalla efter sig själv - och ta betalt för att dela med sig av recepten!

Gratis...?

Jag står i valet och kvalet om ifall jag ska åka in till högskolan idag. Jag önskar att jag haft en egen skrivare... och en dator som inte suckar långa deprimerande suckar ifall jag försöker öppna en pdf fil... Det kan ta ett tag innan man vet om den vill jobba överhuvudtaget. Dessutom har linjen längst ner på datorskärmen börjat i Let´s dance och den är mycket flitig med att träna.
Nya kursen handlar om livsmedelslagstiftning. Sååå.., det är alltså lite lagtext som ska skrivas ut och kanske några branschriktlinjer. Hmm...

Ja, så kom vårens första Easy Shopping. Har du fått den? Visst är den bra!!! Jag brukar kasta mig över det lilla A5-häftet och fundera på hur mycket pengar jag kan tjäna! Hmmm ... eller inte! Jag började fundera på varför tidningar näst intill alltid skickar med presenter ifall man är villig att prenumerera. Ta till exempel tidningen tara (för mogna kvinnor över 40... uppsss... nänä, jag har aldrig bläddrat i den). Man får 3 nummer av tidningen + en skönpyamas i bomull + läppglans från FACE Stockholm, allt för endast 49kr. Visst måste dom ha problem! Dom ger alltså bort klädesplagg och smink för att vi ska vara villiga att prova deras tidning. Det luktar problem. Är tidningen för dyr? Är den dålig? Varför vill ingen prenumerera bara för att de är såååå bra? Eller är det vi konsumenter som är dumma? ojojoj vá billigt! Och så får jag en hel pyamas (i vanliga fall vill jag prova kläder innan jag köper och känna på materialet ... men inte nu... jag får den alldeles gratis ju - inte så noga då) och ett läppglans (just det... jag ser inte färgen riktigt bra... om jag passar i färgen? Men så noga får man väl inte vara - det är ju gratis!).
Ja, känn dig nu inte dum...! Vi har väl alla fallit för en liknande prenumeration. Ett tag satte jag det till och med i system. 3 nummer tidning och gåvorna sen sa jag upp mig. Helt lagligt - men tidningen tjänar inget på en sådan kund... det är ju liksom upplaggt för att fortsätta prenumerera... Det är så dom börjar tjäna pengar på gåvorna dom skickat ut. Sannolikt är det många som fortsätter prenumerationen (frivilligt eller ofrivilligt..) så att tidnigarna tjänar på att ge bort saker i början.
Nu måste jag bestämma om jag ska åka in till hgk eller inte.... ghaaa...

Risk för fras.

Visst är det märkligt med vatten... bara för att temperaturen går ner under 0*C så stelnar vattnet till och liksom kryper upp på varje litet grässtrå. Dessutom blir det ett frasande ljud när man går på dessa grässtrå. Från klafs klafs till fras fras... Coolt!
Något annat märkligt på min kvällspromenad var att dimman låg över Åhus men det var ändå stjärnklart. Vackert! Jag såg Orion med sitt bälte och åt andra hållet Karlavagnen. Stjärnor är verkligen ljuspunkter i tillvaron (haha..).
Något som inte är lika spännande eller coolt var häromkvällen... Jag satt här uppe och skrev på datorn (glodde runt på facebook..). Edvin har sitt rum i en del av detta rum (allrum - datorrum, pingisrum, kontor, hänga-tvätt-rum osv.) och jag försöker att vara så tyst jag kan när han lagt sig. Såå, jag stängde av datorn runt kl. 23,30 och släckte lampan. Som jag brukar gick jag tyst över golvet till trappan för att inte störa Edde. Man ser inte så mycket i mörkret... Just när jag tar steget ner på första trappsteget hörs ett stort skrammel och jag ser att jag sparkat till Risk, som av någon outgrundlig anldening låg just där trappan började. Hela spelet dunsade ner, locket öppnade sig och spelpjäserna hoppade och studsade på trappstegen. Jag kan säga att iiingeeen av grabbarna missade ljudet. Det blev rena kriget i trappan...!

Fri någon dag...

Tiden går som smort... ja, och fort också!
Har ägnat all min vakna tid till en hemtenta den sista veckan och till en kurs i ystning. Det ena var jätteroligt och det andra var jättenödvändigt. Och nu är båda över. Vilket betyder att jag sätter in papper i pärmar, sorterar ut böcker som ska lämnas tillbaka till bibliotekt och de andra böckerna ställer jag in i min växande bokhylla. Det betyder också att jag ska ner till apoteket och köpa lite löpe. Det är lika bra att prova på det här med ost medan gnistan finns. Tänker mig en enkel ostkaka i kväll... Hilma har redan gjort chokladpudding (med liiite hjälp av mig) till fredagasmyset. Jag har Elsa på Strandhems chokladpuddingar i mitt minne... och denna ser typ ut som hennes. Får se om den smakar lika med? Vet ni att det inte är så svårt att göra chokladpudding? (Jag menar inte påschokladpudding.) Att göra det från påse är typ som att göra pannkakor från mix - och vem gör det? (oki - du Fille?? Nae...sorgligt! : )
Och solen skiner! Jag har ingen studielitteratur som ligger över mig! Då kan jag ju smygläsa i McGee... eller varför inte en Scarpetta??
Ja, just det - jag var hos frissan i måndags... Ett år sen sist - inte bra alltså - det var väääldigt slitet och torrt i topparna. Hade ju tänkt att vara fin på Annika och Johans bröllop, men då fanns där ingen tid ledig... och att byta frissör går ju inte för sig! Det var kanske lika bra (billigt) det - man vill ju inte ta uppmärksamheten från bruden... hahaha... Men nu gick det i lås. Klippt och slingad. Fast det ser nästan färgat ut - bara att hon har missat på några ställen. Irlänskt rött heter färgen. Så nu matchar håret och humöret! (Har irländare färgstarkt humör? Eller är det typ en myt?) Varje gång jag kör hem från frissan har jag ganska lockigt hår. Hon säger att jag har nått sorts fall i håret. När jag borstar det hemma sen så faller det bara neråt.. På det viset har ju alla fall i håret.

Granen

När trettonedagen är förbi sägs det väl att julen håller på att ge sig... Eller är det TjugondagKnut som julen kastas ut?? I alla fall - jag har glömt att berätta om vår magnifika julgran.

Hos oss är det Thomas som både köper granen och klär den (och pyntar huset... ). Både han och jag gillar fylliga mörkgröna granar. Det får gärna var granform a la Disney, tät och lite småtjock. I år har Thomas överträffat föregående års granar med hästlängder. Det blir nästan så varje år... lite tjockare... lite tätare... Först stod granen ute på altanen någon vecka. Jag är av den bestämda uppfattningen att man inte ska ta ut julen i förtid altså vill jag att granen ska komma in typ dan innan julafton eller något i den stilen. Ute såg granen jättefin ut. I och för sig välte den flera gånger men så var det ju ganska starka vindar också.

Söndag innan julafton (hm... lite tidigt...) tog Th in den. Jag förstår än idag inte hur han lyckades. Jag var inte hemma just när den plockades in utan fick se den på plats när den var halvpyntad. Den är huge!!! Man känner sig överfallen när man går inte i vardagsrummet. Den måste vare över 2,5 meter i diameter. Från början var den tvåtoppad och sned i stammen (Jo, han fick den billigare.... ). Topparna reducerades och det sneda gjorde att Th fick dra en ståltråd från stammen till dörrhandtaget. (Nej, man kan inte öppna den dörren medan vi har gran...) Nu står den stadigt! Fem ljusslingor har han lyckats slingra in bland grenarna - och det ser ändå inte för mycket ut... Då förstår ni hur stor den är! Vi fick flytta matbordet för att kunna använda det. Om man har otur och sitter på ett visst ställe så slår man huvudet i lampan varje gång man reser sig från bordet. (Jag, Thomas S, Anna, Rickard mfl har bulor i huvét.)

Trots allt måste jag tillstå att den är vacker! Men jag önskar också att han inte tänker slå några rekord nästa jul. Vi kan väl ha julen 2008 som julen med den största granen i minne!
Eftersom jag är bra på att oroa mig går mina tankar till dagen då granen ska ut... Hur i all min dag ska det gå? Jag tror jag sticker och handlar eller nått när det börjar dra ihop sig...

Denna helgen ska jag ägna mig åt att skriva en hemtenta. Den handlar om organisation och vuxnas lärande. Det är ett intressant ämne men ganska svårt att formulera... Känner mig lika kreativ som en bränd kola...

Stjärnhimlen och vänner!

Aftonstjärnan har lyst mycket starkt under flera kvällar. (Inte sant - den lyser lika starkt även när det är molnigt... men vi ser inte det.) Månen har gått från att vara en smal skärva till att bli halv. Det är såå vackert med dessa klara kalla kvällar och nätter. Tidigt på kvällen, just när det håller på att bli mörkt (15,30-16,30), ser man bara månen och aftonstjärnan. Månen, som ständigt växlar i storlek (ungefär som jag mellan jul och sommar...) och så en lysande prick snett ner till höger om månen. Det är mäktigt med himlakropparna. Man känner sig så oerhört liten. Jag önskar att jag vore ute vid observatoriet. Det är fantastiskt att få titta i deras stora mackapärer och höra när de berättare om allt som finns på himlavalvet.
Men idag är molnen tillbaka. - 2*C och varmare ska det väl bli. Det blir nog ingen titt på stjärnhimlen ikväll. Däremot ska vi ha lite gäster i kväll. Det förnöjer mer än stjärnhimlen! Jag sitter och försöker läsa in och skriva en tenta som bland annat handlar om kommunikation. Detta viktiga medel för att vi ska må bra och kunna förstå varandra. Tänk om man hade kunnat kommunicera med stjärnorna... då hade de kanske känts lika viktiga som vänner gör. (Några tror väl att man kan det... eller att stjärnorna kan kommunicera till oss iallafall...)
Stjärnor är vackra och fantastiska!
Vänner är (oftast vackra), fantastiska och kommunikativa!!
Jag föredrar vänner .... men skulle sakna stjärnorna om de inte tittade fram lite nu och då.

Som ni vet läser jag en hel del. (Just nu blir det nästan bara kurslitteratur.) Jag har för vana att skriva ner meningar och stycken som säger mig något viktigt (som jag tycker är viktiga och bra just vid tillfället för läsningen). När J&A var små och jag satt och matade (alltid ständigt matande) läste jag nästan alla Moa Martinssons böcker. (Det var då jag blev smygsocialdemokrat... tala inte om det för släkten!) Hon skev en passus om stjärnhimlen. Betty har fått en stor upplevelse genom att titta på natthimlen. Hon jämför bland annat med hur långt en lampas ljus skiner och att stjärnornas sken når ända ner till oss.
"Man behöver inte säga det man tänker, klargör Betty, då hon förstår att inte ens stjärnhimmlen räcker till att hejda elaka infall i tankegången." ur "Du är den enda" av Moa Martinsson. (Förstår du inte vad jag vill ha sagt? : ) Nä, men då ska du nog ta och läsa boken... med risk för att bli förändrad... politiskt och personligt. Ja, personligt ändras vi ju alltid, kanske utan att vi märker något... Men ta risken och förändras omedvetet medvetet. Ojj, nu har jag snurrat in mig.
Enklare uttryckt: Läs Moa Martinsson - det berikar!)

Gott Nytt År!

Nytt år...nya rutiner? Nya vanor? Nya mål? Nyårslöften? Önskan om att blir lite bättre... som människa, mamma, maka... kompis och vän... Ett år äldre! Hmm... det är bara det sista om ett år äldre som alltid stämmer vid ett årskifte. Föresatser kan man ha.. bör man ha... Men att en siffra ändras kanske inte har så stor betydlese egentligen. När det gäller nya vanor är drivkraften av mycket större betydeles än att det råkar vara / börja (vid ett) nytt år.

Idag har jag äntligen nått ner till skrivbordsskivan i mina pappershögar. Någon gång i början av hösten skaffade jag mig nya snygga svarta gaffelpärmar. Nya register sattes in. Tanken var att nya rutiner skulle införas. Eftersom jag har Olle L till pappa måste (inre drivkraft) alla papper sättas in i pärmar och sparas i x antal år. Ordning och reda! Jag njuter av att ha koll på papper och information. (Detta övergår Th:s förstånd...) Jag räknade lite snabbt på hur många pärmar jag har (som används mer eller mindre ofta) och kom fram till 46 st. Jag har ju något konstigt behov av att inte slänga intressanta artiklar inkl. recept som kanske kan vara bra att ha någon gång... Frågan är hur många pärmar jag har om tio år. Ökar de i samma takt som under de sista åren eller lär jag mig att prioritera och minimera pappersflödet? Annars borde jag väl lägga mig till med 2,3 pärmar per år... Dvs vid en ålder av nästan 49 år borde jag ha 69 pärmar (... som jag mer eller mindre använder...).

Ja, försök till nya vanor ska i mitt fall bli att sätta in papper direkt i pärmar istället för att de ska mellanlanda först i köket och sen på skrivbordet. Tror ni det kan lyckas? Det är väl inte att ta sig vatten över huvudet? Nej, just det - borde kunna fungera! Andra goda vanor jag skulle vilja besfästa detta året är motionen. Den har (minst sagt) varit på en urusel nivå sista året - eller egentligen ända sen jag började plugga. Jag har såå lite tid i veckorna till att komma ut och jogga en runda... men så här på "lovet" känns det som att det inte skulle vara omöjligt att få en timme till sitt motionerande två till tre gånger i veckan. Jag har skarpt funderat på en maskin som är ett mellanting mellan löpband och motionscykel. Man står på någon typ av trampor som driver ett stort hjul... Ja, ni fattar va? Ooom jag haft en sånn skulle jag inte ens kunna skylla på att det är för kallt eller att det tar tid att komma iväg - eller vad jag nu skyller på... (skyller på inför mig själv). Jag vet ju om att jag mår sååå mycket bättre under de perioder jag motionerar än när jag inte gör det.

Nu håller solen på att gå ner och klockan är inte ens fyra. Jag längtar otroligt mycket till ljusare tider. Ibland känns det som att gå omkring i en säck. Mörkt ute, halvmörkt inne, mörkt när jag går med Hilma till dagis och mörkt när jag hämtar henne... Och ändå lär Åhus ha fler soldagar per år än övriga landet (här räkanar vi i %!). Det är precis som att jag skulle behöva glasögon - jag ser suddigt, disigt eller nått i den stilen. (Fast, nej... det lär väl bli åldersglasögon som skulle kunna komma till pass - och det är väl en undre åldersgräns för dom?? Ingen under 45 eller ?? 40 år är ju på tok för ungt... : )

Ta nu på dig ordentligt och gå ut en lång runda! (Uppmaning till dig och mig!) Känn den kalla och friska luften. Håll i minnet att året faktiskt har vänt... Vi går mot ljusare och varmare tider!