Mitt i natten...

Årets sista räkningar är betalda. Hos oss är det jag som står för att betala (göra av med pengarna) och Thomas som står för att tjäna (håva in) pengarna. Ibland undrar jag hur vi klarar oss... vi har ju bara en lön. Thomas konto är ju liksom inte en outtömlig källa... även den kan sina. Men ännu så länge... Havregrynsgröt två dagar i veckan... Både billigt och gott ju... Men det har uttryckts önskemål om att jag ska sluta plugga (grabbarna..) för de blev serverade bättre mat innan jag började på hgk. (Hm... inget önskemål jag kommer att tänka över så värst länge - "jag älska faktiskt havregrynsgröt"... som Hilma säger... och jag håller med!) Nej, men blir det för lite pengar i kassorna så får jag väl börja låna på CSN.
Idag har J&A åkt till Breanäs. Nyårsläger! Edvin följde med A&Th och Mose till Helsingborg. Så vi är bara tre hemma. Liiiite annan ljudnivå. Vi är alla ganska vill i tider och dagar också. Känns ju inte precis som måndag idag. När klockan var 17.30 undrade Hilma om det var mitt i natten? Man kan ju lätt tro det när man tittar ut. Dessutom har hon varit uppe jättesent på kvällarna och blivit nekad att få en bok läst för sig eftersom det varit "mitt i natten" när vi laggt henne. Men är det lov så är det!

Polly och livet

Polly, godisar från Cloetta, har kommit ut med x-mas collection. På påsen står det att smakerna är glögg (ja, ganska goda!), kanel (helt okej..), marsipan (har inte kunnat identifiera smaken ännu.), vanilj (det måste vare de som smakar vanligt), saffran (uchijamej...inte goda!) och knäck (hm... kanske det är konsistesen som är knäckande... goda om jag gissar på rätt variant.) På det hela taget ganska intressant blandning. Något som dock är lite konstigt har med priset att göra. De är nämnligen nersatt till hälften av sitt ursprungliga pris... redan... Man kan väl säga att det fortfarande är jul? Borde inte reapriset komma så där den 7:de januari? Eller är de redan utdömda av butikspersonalen? De ser kanske hur lite de sålt av dessa påsar och tänker på det lilla berg av Pollypåsar som antagligen finns kvar i slutent av maj... lagom till turisterna... I all fall är normalPolloy ett av mina favoritgodisar!
Jag har börjat fundera på livets litenhet (eller lilla storhet). Om hur viktigt det är att bli ihågkommen. Eller OM det är viktigt att bli ihågkommen. Typ... vad jobbar man så hårt för? Lite skämtsamt kan man säga att för att bli ihågkommen måset man skriva en bok (eller blogga.... : ), men egentligen är ju allas liv värda att bli ihågkomna. Det är ju inte bara författare som är stora människor - alla är stora - i olika bemärkelser. Bara det att leva är stort! Och ändå är vi ganska benägna att sätta ettiketter som: Viktig person, intelligent, energisk, snabbtänkt osv på varandra. På så sätt tycker vi att vissa är mer värda eller åtminsone mer viktiga än andra.... Detta kan man göra en hel avhandling om - eller bygga en 40-års-kris kring.... Bygger man kriser eller kommer de som objudan gäster? Försesten vill man ju ofta ha den där objudna gästen, så länge det inte är ....

Ytterligare citat från boken "Meningen med livet" av Bradley Trevor Greive:

"Livet är mycket konstigt,

hur man än vrider och vänder på det.

Mycket konstigt.

Det är till exempel ett obestridligt faktum att vi alla

är gjorda av samma ämne som de mest intelligenta,

kreativa, fantastiska livsformerna i hela universum.

Dessutom är vi sammansatta av precis samma

materia som de högsta bergen på jorden och de

starkast lysande stjärnorna i vår galax.

Det här gäller förstås också för potatisar, sniglar och

köttfärslimpor - kanske är det därför som det är så

mycket här i livet som är svårt att förstå.

Till att börja med, varför är vi så överdrivet

imponerade och intresserade av

stora dåd och ting,

när det faktiskt är de pyttesmå sakerna som

tillsammans gör det stora möjligt?

Varför försöker vi alltid skapa egna små världar

där vi kan inbilla oss

att vi har fullständig koll på vår tillvaro,

när vi ändå bara kan vara helt säkra på

att vi inte har det?...."

Julen nu åter är (stressig) inne...

Julen, som fenomen, är verkligen dubbelsidig. Det finns så många förväntningar och önskningar att uppfylla, både hos sig själv och hos de närmsta. Och så finns det uttalade förväntnigar och outtalade. Knepigt med de sista. Åtminsone om man inte kan läsa tankar eller tolka beteende.
Först stressar man ihjäl sig genom att köpa julklappar. (Kolla in människorna de sista dagarna innan den 24:e... Det finns ett speciellt "stirr" i blicken - speciellt syns det på de som kommer in på Bokia och ser att kön går från kassan och ända till bakersta väggen.. Kristianstadsbokhandel hade enfilig in- och utgång. Där var man tvungen att bestämma vad man skulle köpa medan man sakta men bestämt fördes frammåt med strömmen. Ångrade man sig fick man ta en runda till i samma takt... Ack och ve om man hade barn med.) Sen går julklappsstressen över i julmatsstressen. (Listor på vad man serverade förra årte plockas fram. Sen tar man fram nya tidnigar och kollar matsajter. Något kul och nytt ska man väl kunna hitta. Den önskade matlistan skrivs och en handlingslista börjar ta form. Man sticker och handlar unioför samtidigt som alla andra i Åhus gör det. Sen kommer man hem och märker att man glömt det... och det... och det... Man får skicka iväg en son som köper saffranet eller farinsockret... Dagarna går och listan på julmat och kakor modifieras allt eftersom man märker att tiden inte räcker till. Hm... det blev färdiga köttbullar och risgrynsgröt från plastkorv och rödkål och brunkål från burkar... Men nybakt eget vörtbröd och "vanligt"bröd, saffransbullar, timjanskorpor och en hel del annat hanns med. Vem bryr sig om hundra år om de fick hemlagade köttbullar på julafton?? (Men man behöver ju inte tala om att man är gast.stud. - då finns det oanade förväntningar på hur mycket som ska göras by my self)). Stressen fortsätter med städstressen. Den har jag aldrig förstått mig på. Varrfööörrrr måste man städa extra mycket till jul, just när man har som mest annat att göra?? Putsa fönster och torka lister. Varenda bok ska tas ut ur bokhyllan och dammsugas av (Detta var Peos uppgift när vi var små. Jag städade lådor och skåp i köket...). Näää... jag inbillar mig att jag kan storstäda någon annan gång på året (eller kan jag lite diskret glömma bort det och bli jätteförvånad över hur smutsigt det blir bakom spisen eller under sängen när jag tittar efter. Städning är inte min bästa gren. Jag vill ha det städat men jag vill inte göra det själv. Gissa varför sönerna har vars ett rum som är deras "städområde"? Tänk vad underbart om mannen hade haft städning som fritidsintresse? Ojj va bra det varit!) Fler stressmoment är julkort, speciella blommor till jul, julpyntning... och sist men inte minst... julstämning!
Julstämningen ska infinna sig på julaftonsmorgon. Då ska alla vara glada och tindra med ögonen. Ingen får vara gnällig eller otåligt utan man ska bara säga snälla saker om varandra och hjälpa till där det behövs. Behöver jag tala om hur många som misslyckas med det??

Ja, vi har haft en så där lagom julig julafton. Vi kom upp några timmar senare än vad vi tänkt. Lunchen åt vi vid kvart över ett. Vi hade två skållade och skalade mandlar i gröten (som inte var hemmakokt - är rädd för att koka mjölk nuförtiden... : ) Saftsåsen däremot var kokt på jordgubbssaft och blåbär med den nya modifierade potatisstärkelsen (som kan koka utan att tappa seghet!). Alfred och jag fick mandlarna och alla blev mätta! (Remember Martin hos mormor... han åt så mycket gröt att den nästan rann ut genom öronen, bara för att få mandeln...). Jag och Hilma var ute och gick en runda i dimman. Vi hittade vattendroppar (diamantdroppar) på alla grenar - väldigt vackert. Vi blev som stooora vattendroppar när vi kom in i värmen.
Lussekatt, mjukpepparkaka, vanlig pepparkaka och timjanskorpa fikade vi på medan vi tittade på Kalles julafton. (På kakfronten reducerade jag klänetter och vaniljhjärtan - en annan jul kanske... eller en annan dag...). Och så var det Julevangeliet och nu tändas tusen juleljus.
Så kom då tomten. Vår tomten har alltid judokläder - i år med brunt bälte. Hilma är sååå trevlig mot tomten... Hon fick en jättegroda av honom (som egentligen var från Joel - hur hänger detta ihop??). Grodan gjorde ett roligt ljud när man kramade honom fort och hårt - typ som fiskudde. Han var stoooor, grön och klotrund. Tyget han är sydd av, är sådär jättemjukt... man är inte riktigt säker på att man klappar honom för mjukheten gör att man inte kan känna... osäkert om det är tyg överhuvud taget.. mjukt ialla fall!
Julbordet preparerades med mer eller mindre förberedda saker. Jansson (och en Jansson utan anjovis - Karlsson?? eller vad en sån kan heta?), ägg, sill, revben, ost och ost och ost... och lika många senapar.. mm... mm... Mätt blir man och gott är det.
Mer har vi inte orkat äta idag. Julgodiset får vi ta en annan dag... Sett på två julklappsfilmer. Jag fick "Mamma Mia". Ojojoj vad Abba är bra! De har liksom hittat de ultimata ackorden tillsammans med det ultimata soundet. Ska sanningen fram har jag lite svårt för musikalfilmer... blir lite pinsamt att titta på, när det försmäktande paret sjunger fram sin kärlek till varandra. Men detta var helt okej! Musiken gör ju sitt till för att man ska acceptera hela sånggrejen. Pears Brosnan är inte tokig i en sån här film heller ... men man hade ju inte blivit förvånad om han plötsligt hade dragit fram ett skjutvapen och pepprat hela stället.

Jo, julens dubbelsidighet - man stressar och håller på som en tok - men det man eftersträvar är lugn och ro, mysighet, närhet, tradition och samhörighet. Skulle man inte kunna få de positiva effekterna bätter och lättare om man hade haft en annan strategi??

Inför julen...

En hel del att göra här!
Ska in till stan och fixa de sista julklapparna. J&E hänger med. Vi hämtar svågern på hemväg. Ikväll blir det mjukpepparkaka, klenetter, marsipangodis, knäck och kanske något mer...
Keep going...

Rökta bankdagar

Idag har jag kört skinkan i ugnen - lättrökt - och jag antar att den var rimmad också. Igår, när jag just köpt skinkan, öppnade Thomas och karvade till sig en bit. Han läste förmodligen bara ordet "rökt" och tänkte: "Jaha... rökt! Va gott!" Och så tog han sig en bit av den inte-så-tillagade skinkan. Han har inte börjat spy ännu så den var nog clean. Det är väl typ som att äta rå bacon. Det försökte för övrigt en demostratonstant få mig med flera kunder att göra - prova äta rå bacon (... jag säger inte vilken affär det var... men den ligger ganska nära oss... haha). Hon hade också det som argument att den var rökt.... Ja, ibland så är det ju bra att ha lite extra kunskap bakom pannbenet.
Edvin har gjort snickers idag. Det är sååå gott! Men för att kunna sätta igång var han tvungen att sticka till Hanöhallen och handla diverse ingredienser. Han ville sätt igång direkt med bakningen när han kom hem (blöt och kall efter att ha cyklat i ett fint duggregn). När han insåg att det inte var rent och snyggt på diskbänken, utbrast han: "Man sticker iväg till Hanöhallen och så möts man av att vara tvungen att göra rent för att kunna börja" Haha! Välkommen till the women´s world Edvin!
Det är mycket som handlar om julklappar här hemma nu. Det är smussel här och hemligheter där... Joel är i behov av mer pengar. 19:de idag och studiebidrag imorgon... Vi sätter över till J&A den 20 varje månad. Men han behövde pengar NU - och att sätta över pengar till en annan bank tar lite tid. Jag sa: "Det tar en bankdag innan pengarna är på ditt konto" Då undrar han: "Hur lång är en bankdag??" Kul! Jo, bankdagar är 10 timmar långa och vårddagar är 28 timmar men värst är det med försäkringskassedagar de är 42 timmar.... Hahaha... Jag tar liksom för givet att de vet en massa som jag kanske inte har förklarat. Inte lätt att vara 16 år och nästan vuxen.

Kul citat:
"De flesta gillar inte frågor - de gillar svar. Och om de inte får enkla svar med en gång så blir de genast lite frånvarande. Snart förlorar de sig i dagdrömmar om dansande plättar, sjungande palsernackor och om att bada i varm vaniljsås."
Greive, Bradley Trevor (2002). Meningen med livet. Förmodligen Stockholm: Albert Bonniers Förlag

Skalvet

Allmänna samtalsämnet idag har varit skalvet.
Även jag blev lite skakad. Mobilen ringer varje morgon 6.20 - och precis efter jag stängt av den körde en förfärligt stor lastbil förbi på gatan.... Hm... Jag for upp och försökte se den genom fönstret (men den hade nog redan kört förbi... fast den lät fortfarande...).
På bussen hörde jag några tanter prata om jordskalvet. Jasså,... det var ett riktigt skalv?! SMS:ade till Syfia - vad kan vara viktigare att tala om för en utlandssvensk?? (Hon har semseter och var ute och snorklade i Indiska Oceanen...)
I kväll tittade jag på nyheterna när de visade bilder från någon kyrka i södra Skåne. Sprickor i murbruket och ganska mycket flagor på golvet... skalvet hade satt sina spår.
Då började jag tänka på (Mary Kays fantastiska hudkrämer mot åldranden...haha..) skalv i livet... Vi tror att allt ska gå som smort - glida fram på en räkmacka... Och vi blir näst intill förvånade när motgångar och misslyckanden kommer.
Livet är som ett jordklot. Mycket sol, ganska mycket regn, en del höjder och lika många dalgångar, en lång seglats eller några fjällvandringar... och, som i morse, jordskalv... De kommer inte så ofta för oss... men de ligger där under ytan. Vi blir lite rädda, men vi kan inte undvika att vara med om naturfenomenen.
Hmm... nu kommer jag inte på någon bra avslutning och tillämpning... Tänk själv! Skriv sen ner det tänkta som en kommentar!

statistik

Jag gillar statistik! Brukar gå in på Bloggtoppen.se för att kolla om någon (mer än systrarna) läser min blogg... och igår hade fler än 1000 stycken unika besökare (olika datorer) besökt min blogg (från den 8:de oktober - till 14 dec). Riiiktigt många tycker jag!
Att blogga är ett fenomen i tiden... undrar när det blir omodärnt och vad som kommer efter...? (Hur i all min dag stavas modärn? modern? Modern=mamman... säger rättstavning...?)

Man hinner mer än man tror... kanske

Jag vaknade med ett ryck.. "Kristina, klockan är 8" och sen har jag fortsatt att rycka hela dan. (Klockan var 8.07!!) Det är gräääsligt att försova sig.
Från början: Jag skulle upp vid 6.30. Jag behöver nämligen 1,5-2 tim på mig för att bli färdigt med allt som ska hinnas med på morgonen. Idag var de söndagsskolans julfest (vilken varken Edvin eller Hilma ville missa.) Th skulle ha gudstjänst i Ängelholm kl 10.00 så han behövde köra härifrån vid 8.15 eller något sånnt.. Det var han som väckte mig. Han fick också snabba sig lite...
Min första tanke var "Det här går aldrig!" Bussen till stan går 8.40 och det tar ca 7 min att gå till busshållplatsen när Hilma är med.
Men... men... det gick! Först väckte jag alla barnen. Satt Hilma vid frukosten och la hennes kläder bredvid (Vilken tur att jag tänkt ut kläder igårkväll!). Tvättade håret och sköljde snabbt av mig. Sminket stoppade jag ner i ryggan + banan och clementiner. Hilmas hårborste, tandborste, min egen och tandkräm slängde jag också ner. Med kramp i magen dirigerade jag boysen så att det inte stod kvar någon frukost på bordet och så att nycklar, busskort och annat inte glömdes bort. Alfred gillade inte att stressa... men det kunde inte hjälpas! Vi halvsprang bort till bussen... där vi fick vänta i tre minuter... men ändå... tänk att vi hann!
På bussen åt jag fruk(t)ost. Väl i kapellet gick jag och Hilma och gjorde oss färdiga. Borstade håret, torstade tänder... jag sminkade mig - men ojj vad trött jag såg ut! Hade också glömt mascaran hemma - och jag kan inte rekomendera eyelinerpenselfärg (vad det nu kan heta på fackspråk?) på fransarna... de färgade av sig redan efter någon timma. (Då vet vi det!! Man lär sig alltid något.)... och mina mörka blå ringar (under ögonen) fick en tusch av svart.

Skrynklig-matta-fobi

Jag tror att jag har fått (haft ett tag...) en fobi. Ja, förutom min fjärilsfobi då....
Skulle vilja benämna den nya fobin som "skrynklig-matta-fobi". Mina söner och man vet om den. De känner sig besvärade av den... Jag känner mig också besvärad av den. Det är inte bara här hemma som jag blir utsatt för den - kan komma hemma hos vem som helst...
Den yttrar sig som en stark irritationskänsla och en vilja till att flytta på soffbord och annat som står på den våfflande mattan. Det känns som en vilja-skrika-känsla jobbar upp sig i mitt inre. Och en inte-vilja-titta-känsla försätter mig i lätt panik. Riktigt jobbigt blir det om det förutom vågor och skrynklor också finns smulor på mattan. Då känns det nästan omöjligt för mig att sätta fötterna där. Om jag blir tvungen, så drar jag upp fötterna under mig och sitter som en skräddare i soffan. Det känns oerhört jobbigt med denna fobin. Speciellt när man har gäster och de skrynklar till mattan. Då kan jag inte ryta: "ta upp era fötter" och rätta till mattan.
Mina stackars söner känner direkt på sig om jag är på G med matt-fobin. De kan till och med rätta till mattan utan att jag sagt något och det tyder på att de har viss insikt i min fobi. Fast å andra sidan hör jag kommentarer som "Åhhh... mamma... börja inte nu igen", "ahhh.. ja.. men ge dig!", "Maaammmmmaaaaa.... flytta dig...." (mattan ifråga finns vid TV:n och jag döljer den när jag rättar till mattan) och liknande ...
Jag har funderat på varför jag känner ett så starkt obehag av skrynkliga mattor... och inte kommit fram till nått svar.... Enligt ett lärandemodelltest (som vi gjort i skolan) är jag inte så praktisk och analyserande - utan logisk. Och, ja, det logiska i att bli så här irriterad över en skrynkla på mattan... hittar jag inte. Fobier är väldigt irrationella.... Åtminstoner denna fobin.
Fjärilsfobin däremot - den är rationell..... hahaha!

Har man en grandräkt - så får man ju ställa upp!

En bild på den formidabla grandräkten
Är det någon som vill ha mönster? : )

Lucia...

Vissa traditioner är inte nyttiga. Ta t.ex. Lucia.
Uppe innan solen (!!... okej det är vi alltid så här års... men ändå...). Klä barnet med lucia linne (och overall under...). Gå till dagis i regn och snöslask. Lämna barnet (med andan i halsen... för vem är sist.... jo jag och en annan gastronom... ) Ta paraplyt och leta upp de andra föräldrarna (som står som en mur med ryggarna mot mig... och jag som är så lång....). Försöka hitta en glipa (för att överhuvudtaget se någonting). Hittade ett bord en bit bort och ställde mig på det (det var super halt!). Sen kommer 100 små barn som leds med fast hand av sina fröknar. Den traditionella kanon, blir helt ofrivilligt till ganska fort. (De sjunger i stämmor också - så där 39 stycken!) Jag har en glipa så att jag ser några få meter av barn... och just där ställer sig Hilma! Vilken tur!! (Men kameran ligger hemma - den tåler ändå inte vatten...har jag sagt att det regnar?) De sjunger ganska vackert trots den tidiga timman (ingen uppsjungning!). Vi applåderar mellan varje sång. (Det låter inte som applåder - mer som klopp, klopp, klopp,... av blöta vantar kanske?) Sen är det färdigt och alla ska gå in till sin avdelning och fika. Vi får dra av lucialinnet och hänga upp det på tork. De nedersta 2 decimetrarna är dyvåta och ganska smutsiga. På affischen, som handlar om luciamorgnonen, läser jag "vi bjuder på lussebullar, pepparkakor och saft till barnen. Tag med egen dryck." Ha! Inget kaffe... Jaa... vad ska man säga?

En annan luciamorgon som jag minns ganska tydligt var när vi bodde på Strandhem. Jag, Martin och Sofia hade bestämt oss för att lussa för mamma och pappa. Vi kan inte ha varit så gamla. Typ 8, 6 och 4 år eller nått.... Vi bredde smörgåsar med leverpastej på som vi plastade in och hade i kylen. Sen var det bara att vänta. Vi hade ingen väckarklocka så vi tänkte hålla oss vakna hela natten. När vi väntat länge nog... ända till kl.3 eller 4... lussade vi för m&p. Konstigt nog var de inte hungriga. (Möstist!!) De ställde tillbaka smörgåsarna i kylen igen... Men mamma log iallafall mot oss... med sådär jättetrötta ögon.

Edvin lussar också idag. Tydligen är det alltid 5-6:orna som gör det på Villaskolan. Förra året var det "obligatoriskt". Men i år var det frivilligt... alla som ville fick vara med... bara man var en 5-6:a... När han satt och åt frukost idag (helt apatisk...) ställde han frågan till sig själv "Varför lovade jag att vara med i Luciatåget i år?... det var ju ändå frivillligt...." Sen svarade han sig själv också... "Men det klart... har man en julgransdräkt... så får man ju ställa upp..."

Men imorgon ska vi se Sveriges lucia på TV. Hon kommer från Örkelljunga...!! Yes!

Findus gröna djupfrysta .... !

De senaste dygnen har mitt huvud varit fullt av vegetariska rätter och deras utvecklign i vår produktutvecklingskurs.
Majrova...34,78g... blandsvamp... svartpeppar...0,002g... förväll... rödbetor... bildanalys... rotselleri..45,98 g.. motivera.... insipirera.. potatis...kidneybönor...44,10 g.. gillandetest... lunch till gillandetestare... dill... aubergine... osomos... salt ... 2 rejäla matskedar... tomatkross...
Ja, ni fattar! Det är inte lätt att hålla isär vardagen från plugget när det finns för få timmar på dygnet. Vi ska ha den skiftliga delen färdig på onsdag kl 10.00. Ojojoj... kvällen blir sen i morgon också känner jag på mig!
I alla fall... Idag har jag suttit och skrivit in våra recept och måltider i ett program som kallas MOR (Martin Olsson Restaurang...nånting). I det programmet matar man in alla ingredienser i gram och väljer vilket märke och kvantitet man vill köpa varorna i. Ut kommer en råvarukostnads lista + näringsvärdet på rätten och om man vill får man en kalkyl där täckningsbidraget står dels i % och dels i kronor. Jättefiffigt! Jag har alltså matat in nio nya vegetariska recept idag och byggt tre måltider av dessa.... För varje ingrediens man vill ha i sitt recept, så gör man en sökning på ordet. T.ex. aubergine. Vipps har man en lista med aubergin inlagd, aubergin färsk, aubergin i bitar o.s.v. Ibland blir det problem eftersom datorn/programmet inte tänker likadant som jag. Därför hade jag t.ex. svårt med att hitta kikärtor. Då ville de att jag skulle börja söka på bönor och på så sätt leta mig fram till den sort jag ville ha.
Riktigt stort problem blev det när jag sökte på ätror. Programet ville inte alls. Och då är ändå ärtor en väldigt vanlig ingrediens. Jag försökte söka på gröna ärtor, ärtor i grönsaksblandning, ärtor frysta, ärtor djupfysta.. och hela tiden var och förblev det tommt i rutan.
Okej, problem är till för att lösas - och man kan manuellt lägga in nya varor ifall man har namn, viktenhet, märke och pris per kg. Jag gick helt enkelt till frysen och hämtade en påse med Findus ärtor djupfrysta, 2,5 kg. Under tiden snackade jag med en lärare och frågade om han kunde ta fram priset på ärtorna. Mmm.. det kunde han göra direkt. Jättebra! Jag hann beklaga mig för en lärare (norrlänning) till som också tyckte det var konstigt att MOR inte hade ärtor i sitt sortiment. Jag förde noga in all fakta på mitt nya varublad. Precis innan jag skulle gå tillbaka med ärtorna till frysen så kollade jag en extra gång att jag tagit med all fakta och att jag stavat allting rätt. Och då förstod jag var skon klämde...
Aarrrtor stavas ÄRTER! Vem kunde anat det???
Norrlänningen fick sig ett gott skratt och mumlade någonting om "ganska mycket danska kvar"...

Feltänk...

Några roliga felsägningar eller feltänk....

Igår anordnade Edvins klass disco och vi föräldrar var med och "vaktade". Hilma var tvungen att följa med till discot eftersom Th var iväg på julfest med jobbet och Joel&Alfred var på nattcafé på kapellet. Hon undrade vad ett disco var... och jag svarade snabbt (utan att tänka - eller jag hade tanken "dans" i huvudet, men jag sa något helt annat). "På disco diskar man" Wupps... där blev det fel.

Resonerade med Joel om han skulle följa med på 30-års fest i kväll. Han visste inte riktigt... Han ville hinna träna och så var han sugen på att diktera. Altså skriva dikter... : )

Så hörde jag en reklam för en kommande film för halvstora barn. Det var en kille som var kär i en tjej (tjejen visste inte om att han gillade henne). Man får höra hans tankar och så här lät det: "Nu ska jag verkligen visa henne... Jag ska gå förbi henne precis som om inget hänt..." Detta är ju ett väldigt tydligt sätt att visa att man gillar någon!! Så tänk efter... om någon går förbi dig - precis som inget hänt - då kanske personen vill visa att han är kär i dig!

Viktigt att spara!!! Det har jag alltid vetat...

Jag är i grund och botten en samlarmänniska. Åtminstone har mina föräldrar tyckt det när jag var yngre. Men idag har jag, till min förtvivlan, glömt att samla... spara... det jag jobbade med innan jag somnade Hilma. Det är tungt att inse att 2 timmars jobb är helt bort. Jag kan inte ens hitta det om jag kollar "nyligen ändrade dokument".... Suck!

Jättestor suck!!

Skriva!

"Att skriva eller inte skriva är frågan..." Trodde ni ja! Här är det ingen fråga. Här är det ett måste. Om en vecka ska terminens rapport in om produktutveckling.... Suck! Jag skriver hela tiden - eller tänker skriven text. Allt hinner inte komma ner på pappret innan det flyger ut från huvudet.

Havregrynsgröt är målet!

I kväll blev det havregrynsgröt med äppelmos och kokt ägg till kvällsmat. Det är vår s.k. "fattigmansmat", men egentligen är det en ganska bra måltid. Det som fattas är det gröna och varför inte severa lite morots och gurkstavar nästa gång det blir gröt igen...

Jag hade en liten "utläggning" om havrets förträfflighet vid matbordet. Att det finns något som heter Beta-glukaner i havre som gör bl.a. att maten går trögare genom magen eftersom de är gelbildande... och detta i sin tur gör att man känner sig mätt längre tid och att blodsockret höjs långsammare än många andra stärkelserika livmedel.... o.s.v.

Då sneglar Edvin på mig och börjar berätta om hur förträfflig risgrynsgröten är. Det finns nämligen små tomtenissebakterier i riset som gör att man kan hitta mandlar i gröten och då får man paket...

Hahaha... Jag fattar! Inte för stora doser av näringslära vid matbordet... Han har rätt roliga snilleblixtar!



Ordspråk till mina studiekamrater:

"Det är vägen som är målet!"

Tänk på det nu i slutspurten av rapportskrivandet!