Nu är det mycket!
Jag brukar ( - som ni vet) fundera över tidens mysterium. Ett talesätt om tiden är "Tid är det enda den fattige har" och det är ju en tänkvärd tanke. Å andra sidan känner jag mig ganska fattig men inte har jag mer tid för det. Det är kanske rent av en mätsticka på om man är fattig på riktigt eller bara känner sig fattig. Då skulle jag inte vara fattig i så fall. Och det kan ju stämma om man jämför med hela väldens befolkning och inte bara tänker på lilla Åhus.
Det finns en annan sentens som lyder "Tid är det enda vi fått lika av". Alla människor har 24 timmar om dygnet men annars kan allt vara helt olika. Någon bor själv och har ett jobb som aldrig kräver övertid. Någon annan har stor familj och jobbar jämt. Någon lägger många timmar på fritidsysselsättningar medan brossan hels sitter hemma och glor på TV. Mmmm... det kan vara lite olika med livet, men vi har lika många timmar att leva varje dygn.
Alf Henriksson vände på det hela och såg tiden som alltid kom - inte försvann. Jag ser ofta tiden som något som springer förbi och som jag måste ta fatt i för att få en liten del av. Hans dikt om tiden ger mig lite hopp och många funderingar på varför jag har så brått.
TIDEN
Bländverk, sken och villa
är timmar, dagar och år.
Tiden, tiden står stilla.
Det är vi som går.
Det är livet som glider
bort i ändlös flod.
Rymder, avstånd och tider
står där de alltid stod.
Stjärnor tänds och förbrinner.
Världar kommer och far.
Släktled föds och försvinner.
Tiden, den står kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar