I nya kursen om organisationslära och vuxnas lärande, kom vi in på varför människor idag inte engagerar sig i föreningar lika mycket som man gjorde förr (förr = för si sådär 30-50 år sen...). Vår föreläsare trodde att det bland annat beror på att vi lever mer för "oss själva" nu för tiden. Man ser till sin egen tid/karriär och vad som är bäst för en själv osv.. Vilket också leder till att vi är mer ensamma nu än förut eftersom det då var mer kollektivt, familjeinriktat och det fanns även en "alla-känner-varandra-i-byn" mentalitet. På gott och ont!
Då kom jag att tänka på Maj Fants dikt om "Ensammans tillsammans". Den är så sann och så tänktvärd!
"Vi föds ensamma
Vi dör ensamma
vi lever tillsammans
eller kanske, snarare
ensammans.
Vi går tillsammans
genom livet
utifrån sett.
Inifrån sett
är vi lika ensamma
hela tiden
nästan.
I synnerhet
ensamma
tror att andra
som går tillsammans
är tillsammans
alltid.
Alla andra
som är tillsammans
tror också
att inga andra är
ensammans."
Dikt från boken "Klockan saknar visare" av Maj Fant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar