Jag har lätt för att engagera mig i 1000 olika saker. Det händer ibland att jag ska berätta vad som intresserar mig och då kan min lista bli väldigt lång - nästan lättare att berätta vad jag inte är intresserad av... Men på något sätt och någon gång måste man ju bestämma sig för vad man ska satsa mest på. En hel del människor går glatt genom gymnasiet och fortsätter direkt på en utvald bana. De har liksom bestämt sig för vad deras mål är. Jag har tagit det lugnare kan man säga. (Vadå lugnare? Fyra barn innan jag var 33... Det är också ett mål! Och det har ju breddat mig - flera decimetrar!) Jag har bredden men inte spetsen... Och nu har jag verkligen fått smak för att spetsa till mina kunskaper.
Jag har kommit fram till att mina huvud-intresse-områden är mat (det visste ni väl?!), kemi (det har ni kanske anat...) och pedagogik (det hade ni ingen aning om - förutom vissa småsyskon som jag tvingade gå i "skola" med mig själv som lärare - hur pedagogiskt var det för inlärningsprocessen??) och dessa ämnen skulle jag vilja baka samman till en homogen degmassa. Denna degen (kunskapsinhämtandet) vill jag ska svälla och bli så stor att jag känner mig säker på att jag faktiskt vet saker.
Det här med att veta saker är ganska komiskt. Det finns ett talesätt "Ju mer man vet, ju mindre kan man..." Den sätter spiken på tummen! När man börjar kolla noga på saker så blir allt 100 gånger mer komplicerat. Jag känner min egen litenhet när jag läser om olika substanser och kemiska föreningar men också när jag ska sammarbeta i grupp. Människan är typ lika komplicerad i sitt sätt att vara som vilken kemisk reaktion som helst...
På tal om kemisk reaktion, så fick jag en sådan för någon timme sedan. Alfred satt i köket och pluggade engelska och jag tänkte mig vika färdigt förra veckans tvättberg. Jag gillar att göra det framför TV:n ... Då tycket Affe att han var först med att sätta på musik (ja, det var ju sant!) och ville inte ha något ljud från TV:n. Då kom den kemiska reaktionen i skallen på mig... grrrr.... och jag som har så mycket att göra... och han har mage att tala om för mig när jag inte ska ha min TV på? .....och om han visste hur oooootroligt mycket tvätt jag vikit för honom... Osv.... Så jag hasplade ur mig att "Jag går och somnar Hilma - Du får vika tvätten!!" Och så gjorde jag det. När jag kom upp ett tag senare så hade han gjort det jag "befallt" honom göra! Gissa om jag var förvånad? Affe är ju inte direkt känd för att göra mer än han absolut måste av hushållsarbete. Jag blev riktigt tagen...
1 kommentar:
va duktigt han är...den där Affe!
Jo, det gick bra idag på kundtjänst...lite att lära men det ska inte vara några problem! Känns kul bara!
Skicka en kommentar