Maräng

Jag har haft fullt upp med att baka tårtbottnar i helgen. 6 morots- bottnar, 4 choklad- bottnar, 3 mandel- bottnar... och 4 marängbottnar, varav 3 är kasserade.... Det var väldigt mycket krångligare än jag trodde att göra marängbottnar. (De andra gick helt smärtfritt!) Jag hade ringt mamma och fått ett bra recept som hon använder. Vispa, rör i socker och baka av... 250*C i 20 min, 125*C i 1 timme och 50*C över natten. Inte svårt alls eller hur?

Jag har hört/läst/studerat in att man ska vispa maräng mycket längre än man tror och sockret ska vispas i pö om pö. Till sist ska man ha en fast glansig smet som man liksom knappt kan bre ut utan den måste klickas och tryckas till den fort man vill ha på kakan/bottnen. Jag var nöjd när jag kommit så här långt med första satsen. Två bottnar skulle det bli. Fina, exakt runda 26 centimetersbottnar hade jag brett ut på bakplåtspapper. Så var det då ugnen. 250*C i 20 min. Jag tänkte vara lite effektiv och använda varmluftsfunktionen, därför sänkte jag värmen till ca 230*. Skjuts in i ugnen.

Hmm.. efter så där 6 minuter började en speciell doft sprida sig i huset. Efter ytterligare 2 min började rök synas ovanför spisen. Detta skulle ju vara en enkel och bra marängbotten som man knappast kunde misslyckas med... Efter en liten titt i ugnen tog jag ut en av plåtarna. Den var redan för mörk. Helt seg innuti och brun ovanpå. Plåten som stått längst ner var inte så farligt mörk ännu så den fick bli kvar. Jag sänkte dock värmen ytterligare... ända till 200* och framhärdade i de 20 minuter mamma sagt att den skulle vara inne vid den höga värmen.

Det skulle visa sig vara helt bortkastad tid. (Kolla bilden!) När klockan pep var den sist bottnen värre än den första. (Bibliskt??) Och det fanns liksom inget hopp kvar. Jag blev lite svettig... (Maillardreaktionen måste varit total.... rent socker och äggvita. Rena kolhydrater som bränns av tillsammans med höga halter protein... Lite kul ändå när man tänker så...)

Tårtorna ska vara till Öppet hus och prisutdelning på Krinova på torsdag. En av de som bett mig göra tårtorna berättade att hon haft problem med just marängbottnar... hon hade fått prova ett stort antal innan de blev bra. När jag hörde det, förut i veckan, tänkte jag för mig själv.."det kan väl inte vara så svårt.... vanliga marängbottnar... vem som helst" osv.... Men jag sa ju inget, som tur var! Nu fick jag bita i det sura äpplet!

Under kvällen och natten till lördag funderade jag på olika alternativ. Jag ville ha en glutenfri tårta utifall att... Jag kollade "Sju sorter.." och där fanns en bottnen som kändes lika idiotsäker som mammas bottnar. Sååå det fick bli ett nytt prov.

Denna bottnen skulle göras i form och ställas in i 250*C. Ugnen skulle stängas av direkt efter att bottnen ställts in i ugnen. Oki. Sen fick man inte öppna luckan på 5 timmar. (Denna botten var prisbelönad 1984! Kändes som ett säkert kort.) Men vad hände? Jo, innanmätet var svampaktigt och resten satt hårt fast i formen (fast jag smort och mjölat med maizena - som man skulle!)

Nu blev jag nervös på riktigt. Två omgångar med icke ätbara marängbottnar. Var det något psykologiskt mellan mig och maräng? Det kändes ju inte bättre. Min reserv plan var att baka vanliga bottner och göra typ vita prisesstårtor eller göra annanaspajer som är kanongoda. Ett minus skulle ju vara att ingen tårta var glutenfri. Ett minus till var/är att masssssor av vitor skulle slängas eftersom gulorna går åt till diverse krämer till de andra tårtorna. Hmm..

Det är farsdag idag så vi åkte till Ö-a för att besöka papps och mamms. Och vad har man föräldrar till om inte för att bre ut sina tillkortakommanden och få lite uppbackning (Ok - det finns fler anledningar till att besöka föräldrar!) Men... vilken tur att jag började prata om marängbottnar. Jag berättade hur jag gjort och mamma reagerade omedelbart på ugnstemperaturen... 250*C??? Hmmm ... var det inte månne ett fel där? Jo! Det skulle vara 150* istället.

Tänk vad en enda liten siffra kan ställa till det. Och en så liten siffra till på köpet. En 1:a. Å andra sidan finns det väl inga entals siffror som kommer efter varandra som det skiljer så mycket på, som just mellan 1 och 2. Den sista är ju dubbelt så mycket som den första...

Nu har jag en ny botten i ugnen och rätt temperatur. Jättespännande att kolla i morgon!

(Fungerar inte detta - då ger jag mig - då har det med psykologi att göra - och det är jag inte haj på!)