Socker

C12H22O11... vet ni vad det är?
Knappt jag heller - eller jo...
Men jag är inte riktigt vän med denna vackra molekyl just för tillfället.

Fick för mig att jag skulle kandera syrener i förra veckan. Ärligt - jag gjorde exakt som boken sa (Jan Hedh) men resultatet blev inte direkt likadant som på bilderna i boken. Mina kanderade syrener är bruna... inte lila... Tja.. jag kanske ska sälja dem som guld-syrener. Alltid någon som går på det!

Idag har jag (och en kompis) gjort klubbor - med och utan aromtillsats (sk konstgjord arom - eller kemiskt framställd - eller icke naturlig... men molekylerna ser likadana ut som de naturliga... Så skillnaden är bara att någon har byggt ihop aromen istället för att ha hittat den naturlig och färdigbyggd - ok det var bara en parentes...) som skulle koka tills de kommit upp i 150*C. Första satsen kokade vi till 107*C, då vi gjorde ett kultest - och de blev på tok för lösa... typ som kola. Andra stasen brände vi, eftersom vi kokade den till 150*C (eller knappt...). Luktade inget vidare och hade en pikant bränd smak. Tredje saten kokade vi till 137*C - då började den bli lite gulbrun i färgen så vi drog bort grytan från plattan i panik (+ kultest och det blev knallhårda små sockerkulor direkt)... De klubborna blev ganska bra både i smak och utseende. Och så gjorde vi ett antal satser till varav en blev bränd... Hoppas det finns typ 45 x 2 hyffasde klubbor till morgondagens öppna hus.

Alltså det här med socker är svårt! För att inte tala om termometrar. Jag misstänker starkt att det är termomteterns fel att kokningen var så svajjig... Och kandering och kristallbildning är också ett mysterium för sig. (Men det måste jag prova igen - tar en annan blomma då.) Men någon sockerbagare blir jag aldrig - det är alldeles för exakta mått och grader... Jag gillar mer när man kan prova sig fram lite... smaka av och lägga till... utan att allt går åt pipan!