Jeanette och Moltas

De sista dagarna har bjudit på underbart väder. Det är vår på riktigt. I kväll gick jag och Hilma till StatOil för att hämta ut ett paket (stud.litt.). Jag var lite rädd för att hon skulle tröttna på halva vägen... Men jag tror våren har satt sig i hennes ben också. Hon småsprang och hoppskuttade hela vägen.
Idag lekte vi (mest hon) att hon var en flicka som hette Jeanette och var 6 år. Hon fick vara ute och gå utan någon förälder med sig. Och så var jag en kvinna som hette Nora. Jag skulle fråga henne, när hon skuttade förbi, om hon fick vara ute själv...?! Mmmm... och fast hon inte har skånska som "modersmål" så lägger hon sig till med ännu mer rikssvenska när hon leker. Och naturligtvis bleks min dialekt ut i en lek, men jag håller mig till de skånska rr:en iallafall. Hon bygger på sina lekar och historier väldigt bra. Först berättar hon för mig (dotter till mor) vad som ska hända. Sen leker hon det som hon har berättat. Historien slutade med att Jeanette var 7 år och ute och gick med sin lillebror som växte från 1-3 år på rekordtid. Lillebror hette Moltas och först hade han en tand i munnen... Då berättade jag (mor till dotter) att när man är tre år så har man fått alla sina tänder. Okej, sa hon då, han har full mun! I natt sover Jeanette och Moltas i Hilmas rum. Men innan de fick bo över ville jag att hon skulle ringa sina föräldrar och fråga om det gick bra. Då gjorde hon det. Hon hade mobiltelefon förstås. Eftersom hon var 7 år kunde hon ta fram macka och pålägg själv och bre både till sig och Moltas (tänk att det går så bra bara man är 7 år...) Och som om hon aldrig hade varit i köket förut, frågade hon mycket artigt var saker och ting fanns...

Sen gick leken i stå... Men jag minns tillbaka till Strandhem... Hur mycket lekte vi inte? Vi (Sofia och jag) hade ju vars en jättestor trappa full med dockkläder och allt möjligt. (Nu för tiden är trapporna bara 4 eller 5 steg och dockkläderna var inte så verkliga att de bevarats till dags dato - men kul hade vi!) Jag minns också när Martin och jag satt bakom platta stenen med enorma (verkliga!) jättetuggomi - färska, plockade direkt från asfalten.. eller ännu bättre, från papperskorgar. Mmmm jag tror aldrig tuggomi har smakat bättre! Hahaha... men mamma gillade inte det. Funderar på om det är därför jag så sällan är sjuk? Vi måste ju fått i oss kanonmånga baciller.

Jo, så att ee... när man är lite lever man i en typ av drömtillvaro genom sina lekar. Man kan skärma av och leka så intensivt att det nästan känns som att det är på riktigt. Nu... när verkligheten nästan känns för verklig borde man ju haft något som skärmade av...
Nils Ferlin har skrivit många fina dikter. Här kommer "dagens dikt" som mest handlar om våra masker - som vi kanske tar på oss för att vi tappat förmågan att leka... vem vet?

I livets villervalla
vi går på skilda håll.
Vi mötas och vi spela
vår roll -

Vi dölja våra tankar,
vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar
och slår -

Vi haka våra skyltar
var morgon på vår grind
och prata om väder
och vind -

I livets villervalla
så nära vi gå -
men så fjärran från varandra
ändå.