Sömnen är ett av mina problem. Problemet är att somna in. När jag väl somnat på riktigt så kan jag sova även om jag blir störd av nån liten tjej som vill gå på toa och sen sova i min säng. Jag har provat några olika tips från experter och icke experter, t.ex: Att inte sitta vid datorn precis innan jag lägger mig. Att inte ha det för varmt i sovrummet. Att inte ha det för kallt i sovrummet. Att läsa bok tills ögonen går ihop av sig själv. Att ta valeriana- (eller vad tabletten heter?) tabletter innan läggdags. Att dricka ett glas mjölk (helt förkastligt!) Att går en runda. Att ta en kopp te... m.fl.
Har du några tips som fungerar för dig som jag skulle kunna prova?
I tordsagskväll var jag jättetrött. (Trött är jag relativt ofta.. haha) Som vanligt gick jag och la mig innan Th. Och som vanligt gick han och la sig precis när mitt "sovetåg" tänkte lämna perongen. Han är väldigt hänsynsfull och öppnar dörren tyst och försöker lägga sig utan att jag märker något. Men si... det går sällan. När han upptäcker att jag inte somnat så viskar han "god natt", och 2,5 minuter senare sover han. Då är jag ganska klarvaken. Efter 2,5 minuter till så snarkar han. Då brukar jag fundera på att gå på toa... Lägger mig på magen istället... Kollar att jag verkligen har ställt in väckarklockan... Och så blir jag varm och måste slänga av mig filten och sockarna... Sen blir jag kall och måste ta på mig filten igen.... Jag försöker komponera något som går i takt med snarkningarna.. Hilma kommer uppspringande och behöver gå på toa, sen lägger hon sig i min säng. Det är ganska mysigt, men också ganska trångt och varmt. (Jag är psykologiskt kluven till att tycka att det är jobbigt med barn i sängen... Det är ju faktiskt jättemysigt och om bara några år kommer aldrig några barn mer till min säng...) Jag behöver lite spejs... Det är svårt att slappna av när min sovplats blir smalare och smalare (utan att jag själv blir det...) ... Så går natten och ... plötsligt når jag en punkt av total frustration. Jag tar min kudde och mitt täcke och går och lägger mig i Hilmas säng. (Vilken tur att hon har en vanlig säng och inte en i pygméstorlek.) Äntligen kan jag bre ut mig som jag vill. Jag tittar på klockan och försöker förtränga tiden. Jag kämpar med mig själv för att inte räkna ut hur många (få) timmar det är kvar innan jag måste gå upp. Men det är hur svårt som helst... Och så hör jag Hilma - "Mamma (lite gråt), var e du?" Hon tassar upp och vill sova i sin säng igen... men då är jag arg och säger att vi får inte plats båda i samma säng. Jag går upp och bäddar ner henne i min säng igen. Th vaknar i 5 sekunder och säger "Det går bra. Nu sover du här Hilma" och lägger armen om henne. Och hon snyftar några snyft. Jag lägger mig i hennes säng igen och känner mig som en dåligt mamma. Till sist dvalar jag in...
Såå... om ni har undrat varför jag ser trött ut någon dag.. så vet ni nu att det är för att jag är ... trött!
Jo, i torsdags... skulle jag ju berätta om... mitt i natten när Hilma kom till sängen, så hade hon hela sitt täcke med sig. Hon trodde nog det var dockan som hon höll i famnen... Efter sedvanliga turer somnade jag i hennes säng. Fredagsmorgonen kunde få bli lite sen eftersom jag inte skulle in till Hgk. Jag kollade med Th att han väckte grabbarna och fixade på morgonen. Så i godan ro låg jag och drog mig ... ända tills Edde, i rusande fart, kom tillbaka hem runt 8.15. (Han börjar skolan 8.00) "Mamma, mamma, du måste upp! Vi har glömt baka!" (Hans klass har cafeteria på skolgården och alla elverna tar med sig kakor hemmifrån för att sälja. Vi skulle ha bakat hallongrottor i onsdags kväll.... vilket vi glömt...) "Vi har 1 timme och 10 minuter på oss att baka... sen börjar rasten och då ska vi vara fördiga" Ojojoj... han är optimist! Glöm att jag ställer mig kl 8.15 en fredagsmorgon och bakar Hallongrottor i ett tempo som liknar löpande band med ackord. Nepps! Men jag fick ju gå upp, klä mig, äta och fixa att Hilma gjorde det samma. Så, vid 9.00 var jag på ICA och köpte tre lådor Gille-syltkakor.
Och jag som hade en morgon då jag kunde sova tills jag var utvilad ... Livet på en pinne... Det sägs ju att "Det ska kännas att man lever" - och det känns verkligen mer vissa dagar än andra!
Dagens dikt:
Dubbelmorsor
Alla dessa dubbelmorsor
som säger tack, tack
ler i butiken
ler mot läraren
grimaserar bakom
stängda dörrar.
av Anna-Lisa Bäckman
Ack och ve om man känner igen sig....
6 kommentarer:
Ooo, vad jag känner igen mig. Och ooo vad jag fasar för den dag då man kommer att bli störd av barn också - inte bara mannen... Men jag tror att jag har knepet - eller i alla fall det knep som funkar bäst för mig. Jag har kommit på att jag somnar bäst omkring 21-21:30. Vilket också innebär att jag har hunnit sova ett tag när johan går och lägger sig. Då är det inte alltid som jag vaknar när han kommer. Har jag däremot precis somnat när han kommer så är det kört. Vilka problem vi har. Men jag sover nog ändå bättre än dig.
Min taktik (har också svårt för att somna) är att vara uppe så länge som möjligt - tills ögonen går i kors och man BARA MÅSTE sova. Typ så att man hunnit somna innan huvet landat på kudden.
Om jag trots det inte kan somna brukar jag drömma om trevliga saker - som i gårkväll. Då drömde jag om att jag var stenrik och köpte upp HIF. Och sen hjälpte jag dem att bli ett storlag i europa. Och Henke Larsson var glad och tacksam för min hjälp! :)
/Filip
de e ju inte bara morsor som e dubbla... de har vi väl lite till mans. o egentligen e de väl tur, tänk om de sura man ibland känne inuti skulle komma ut över folk hela tiden, jag tror inte världen skulle bli bättre av det. men om det glada kom ut...
Du har rätt... dubbelkvinna!... dubbelmänniska!
Saken är väl den att vi till och med är mer än dubbla... Men det skulle kännas oerhört skönt om man vore "enkel"... Å andra sidan kanske komplexiteten indikerar det mänskliga?
Drick en fem sex flaskor vin så slocknar du.. deee lovar jag! Ett knep jag kör med varje kväll! =)
Jag gillar Emmas knep. :)
Skicka en kommentar