Skrynklig-matta-fobi

Jag tror att jag har fått (haft ett tag...) en fobi. Ja, förutom min fjärilsfobi då....
Skulle vilja benämna den nya fobin som "skrynklig-matta-fobi". Mina söner och man vet om den. De känner sig besvärade av den... Jag känner mig också besvärad av den. Det är inte bara här hemma som jag blir utsatt för den - kan komma hemma hos vem som helst...
Den yttrar sig som en stark irritationskänsla och en vilja till att flytta på soffbord och annat som står på den våfflande mattan. Det känns som en vilja-skrika-känsla jobbar upp sig i mitt inre. Och en inte-vilja-titta-känsla försätter mig i lätt panik. Riktigt jobbigt blir det om det förutom vågor och skrynklor också finns smulor på mattan. Då känns det nästan omöjligt för mig att sätta fötterna där. Om jag blir tvungen, så drar jag upp fötterna under mig och sitter som en skräddare i soffan. Det känns oerhört jobbigt med denna fobin. Speciellt när man har gäster och de skrynklar till mattan. Då kan jag inte ryta: "ta upp era fötter" och rätta till mattan.
Mina stackars söner känner direkt på sig om jag är på G med matt-fobin. De kan till och med rätta till mattan utan att jag sagt något och det tyder på att de har viss insikt i min fobi. Fast å andra sidan hör jag kommentarer som "Åhhh... mamma... börja inte nu igen", "ahhh.. ja.. men ge dig!", "Maaammmmmaaaaa.... flytta dig...." (mattan ifråga finns vid TV:n och jag döljer den när jag rättar till mattan) och liknande ...
Jag har funderat på varför jag känner ett så starkt obehag av skrynkliga mattor... och inte kommit fram till nått svar.... Enligt ett lärandemodelltest (som vi gjort i skolan) är jag inte så praktisk och analyserande - utan logisk. Och, ja, det logiska i att bli så här irriterad över en skrynkla på mattan... hittar jag inte. Fobier är väldigt irrationella.... Åtminstoner denna fobin.
Fjärilsfobin däremot - den är rationell..... hahaha!