Allmänna samtalsämnet idag har varit skalvet.
Även jag blev lite skakad. Mobilen ringer varje morgon 6.20 - och precis efter jag stängt av den körde en förfärligt stor lastbil förbi på gatan.... Hm... Jag for upp och försökte se den genom fönstret (men den hade nog redan kört förbi... fast den lät fortfarande...).
På bussen hörde jag några tanter prata om jordskalvet. Jasså,... det var ett riktigt skalv?! SMS:ade till Syfia - vad kan vara viktigare att tala om för en utlandssvensk?? (Hon har semseter och var ute och snorklade i Indiska Oceanen...)
I kväll tittade jag på nyheterna när de visade bilder från någon kyrka i södra Skåne. Sprickor i murbruket och ganska mycket flagor på golvet... skalvet hade satt sina spår.
Då började jag tänka på (Mary Kays fantastiska hudkrämer mot åldranden...haha..) skalv i livet... Vi tror att allt ska gå som smort - glida fram på en räkmacka... Och vi blir näst intill förvånade när motgångar och misslyckanden kommer.
Livet är som ett jordklot. Mycket sol, ganska mycket regn, en del höjder och lika många dalgångar, en lång seglats eller några fjällvandringar... och, som i morse, jordskalv... De kommer inte så ofta för oss... men de ligger där under ytan. Vi blir lite rädda, men vi kan inte undvika att vara med om naturfenomenen.
Hmm... nu kommer jag inte på någon bra avslutning och tillämpning... Tänk själv! Skriv sen ner det tänkta som en kommentar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar