Julen, som fenomen, är verkligen dubbelsidig. Det finns så många förväntningar och önskningar att uppfylla, både hos sig själv och hos de närmsta. Och så finns det uttalade förväntnigar och outtalade. Knepigt med de sista. Åtminsone om man inte kan läsa tankar eller tolka beteende.
Först stressar man ihjäl sig genom att köpa julklappar. (Kolla in människorna de sista dagarna innan den 24:e... Det finns ett speciellt "stirr" i blicken - speciellt syns det på de som kommer in på Bokia och ser att kön går från kassan och ända till bakersta väggen.. Kristianstadsbokhandel hade enfilig in- och utgång. Där var man tvungen att bestämma vad man skulle köpa medan man sakta men bestämt fördes frammåt med strömmen. Ångrade man sig fick man ta en runda till i samma takt... Ack och ve om man hade barn med.) Sen går julklappsstressen över i julmatsstressen. (Listor på vad man serverade förra årte plockas fram. Sen tar man fram nya tidnigar och kollar matsajter. Något kul och nytt ska man väl kunna hitta. Den önskade matlistan skrivs och en handlingslista börjar ta form. Man sticker och handlar unioför samtidigt som alla andra i Åhus gör det. Sen kommer man hem och märker att man glömt det... och det... och det... Man får skicka iväg en son som köper saffranet eller farinsockret... Dagarna går och listan på julmat och kakor modifieras allt eftersom man märker att tiden inte räcker till. Hm... det blev färdiga köttbullar och risgrynsgröt från plastkorv och rödkål och brunkål från burkar... Men nybakt eget vörtbröd och "vanligt"bröd, saffransbullar, timjanskorpor och en hel del annat hanns med. Vem bryr sig om hundra år om de fick hemlagade köttbullar på julafton?? (Men man behöver ju inte tala om att man är gast.stud. - då finns det oanade förväntningar på hur mycket som ska göras by my self)). Stressen fortsätter med städstressen. Den har jag aldrig förstått mig på. Varrfööörrrr måste man städa extra mycket till jul, just när man har som mest annat att göra?? Putsa fönster och torka lister. Varenda bok ska tas ut ur bokhyllan och dammsugas av (Detta var Peos uppgift när vi var små. Jag städade lådor och skåp i köket...). Näää... jag inbillar mig att jag kan storstäda någon annan gång på året (eller kan jag lite diskret glömma bort det och bli jätteförvånad över hur smutsigt det blir bakom spisen eller under sängen när jag tittar efter. Städning är inte min bästa gren. Jag vill ha det städat men jag vill inte göra det själv. Gissa varför sönerna har vars ett rum som är deras "städområde"? Tänk vad underbart om mannen hade haft städning som fritidsintresse? Ojj va bra det varit!) Fler stressmoment är julkort, speciella blommor till jul, julpyntning... och sist men inte minst... julstämning!
Julstämningen ska infinna sig på julaftonsmorgon. Då ska alla vara glada och tindra med ögonen. Ingen får vara gnällig eller otåligt utan man ska bara säga snälla saker om varandra och hjälpa till där det behövs. Behöver jag tala om hur många som misslyckas med det??
Ja, vi har haft en så där lagom julig julafton. Vi kom upp några timmar senare än vad vi tänkt. Lunchen åt vi vid kvart över ett. Vi hade två skållade och skalade mandlar i gröten (som inte var hemmakokt - är rädd för att koka mjölk nuförtiden... : ) Saftsåsen däremot var kokt på jordgubbssaft och blåbär med den nya modifierade potatisstärkelsen (som kan koka utan att tappa seghet!). Alfred och jag fick mandlarna och alla blev mätta! (Remember Martin hos mormor... han åt så mycket gröt att den nästan rann ut genom öronen, bara för att få mandeln...). Jag och Hilma var ute och gick en runda i dimman. Vi hittade vattendroppar (diamantdroppar) på alla grenar - väldigt vackert. Vi blev som stooora vattendroppar när vi kom in i värmen.
Lussekatt, mjukpepparkaka, vanlig pepparkaka och timjanskorpa fikade vi på medan vi tittade på Kalles julafton. (På kakfronten reducerade jag klänetter och vaniljhjärtan - en annan jul kanske... eller en annan dag...). Och så var det Julevangeliet och nu tändas tusen juleljus.
Så kom då tomten. Vår tomten har alltid judokläder - i år med brunt bälte. Hilma är sååå trevlig mot tomten... Hon fick en jättegroda av honom (som egentligen var från Joel - hur hänger detta ihop??). Grodan gjorde ett roligt ljud när man kramade honom fort och hårt - typ som fiskudde. Han var stoooor, grön och klotrund. Tyget han är sydd av, är sådär jättemjukt... man är inte riktigt säker på att man klappar honom för mjukheten gör att man inte kan känna... osäkert om det är tyg överhuvud taget.. mjukt ialla fall!
Julbordet preparerades med mer eller mindre förberedda saker. Jansson (och en Jansson utan anjovis - Karlsson?? eller vad en sån kan heta?), ägg, sill, revben, ost och ost och ost... och lika många senapar.. mm... mm... Mätt blir man och gott är det.
Mer har vi inte orkat äta idag. Julgodiset får vi ta en annan dag... Sett på två julklappsfilmer. Jag fick "Mamma Mia". Ojojoj vad Abba är bra! De har liksom hittat de ultimata ackorden tillsammans med det ultimata soundet. Ska sanningen fram har jag lite svårt för musikalfilmer... blir lite pinsamt att titta på, när det försmäktande paret sjunger fram sin kärlek till varandra. Men detta var helt okej! Musiken gör ju sitt till för att man ska acceptera hela sånggrejen. Pears Brosnan är inte tokig i en sån här film heller ... men man hade ju inte blivit förvånad om han plötsligt hade dragit fram ett skjutvapen och pepprat hela stället.
Jo, julens dubbelsidighet - man stressar och håller på som en tok - men det man eftersträvar är lugn och ro, mysighet, närhet, tradition och samhörighet. Skulle man inte kunna få de positiva effekterna bätter och lättare om man hade haft en annan strategi??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar