Man hinner mer än man tror... kanske

Jag vaknade med ett ryck.. "Kristina, klockan är 8" och sen har jag fortsatt att rycka hela dan. (Klockan var 8.07!!) Det är gräääsligt att försova sig.
Från början: Jag skulle upp vid 6.30. Jag behöver nämligen 1,5-2 tim på mig för att bli färdigt med allt som ska hinnas med på morgonen. Idag var de söndagsskolans julfest (vilken varken Edvin eller Hilma ville missa.) Th skulle ha gudstjänst i Ängelholm kl 10.00 så han behövde köra härifrån vid 8.15 eller något sånnt.. Det var han som väckte mig. Han fick också snabba sig lite...
Min första tanke var "Det här går aldrig!" Bussen till stan går 8.40 och det tar ca 7 min att gå till busshållplatsen när Hilma är med.
Men... men... det gick! Först väckte jag alla barnen. Satt Hilma vid frukosten och la hennes kläder bredvid (Vilken tur att jag tänkt ut kläder igårkväll!). Tvättade håret och sköljde snabbt av mig. Sminket stoppade jag ner i ryggan + banan och clementiner. Hilmas hårborste, tandborste, min egen och tandkräm slängde jag också ner. Med kramp i magen dirigerade jag boysen så att det inte stod kvar någon frukost på bordet och så att nycklar, busskort och annat inte glömdes bort. Alfred gillade inte att stressa... men det kunde inte hjälpas! Vi halvsprang bort till bussen... där vi fick vänta i tre minuter... men ändå... tänk att vi hann!
På bussen åt jag fruk(t)ost. Väl i kapellet gick jag och Hilma och gjorde oss färdiga. Borstade håret, torstade tänder... jag sminkade mig - men ojj vad trött jag såg ut! Hade också glömt mascaran hemma - och jag kan inte rekomendera eyelinerpenselfärg (vad det nu kan heta på fackspråk?) på fransarna... de färgade av sig redan efter någon timma. (Då vet vi det!! Man lär sig alltid något.)... och mina mörka blå ringar (under ögonen) fick en tusch av svart.