Polly och livet

Polly, godisar från Cloetta, har kommit ut med x-mas collection. På påsen står det att smakerna är glögg (ja, ganska goda!), kanel (helt okej..), marsipan (har inte kunnat identifiera smaken ännu.), vanilj (det måste vare de som smakar vanligt), saffran (uchijamej...inte goda!) och knäck (hm... kanske det är konsistesen som är knäckande... goda om jag gissar på rätt variant.) På det hela taget ganska intressant blandning. Något som dock är lite konstigt har med priset att göra. De är nämnligen nersatt till hälften av sitt ursprungliga pris... redan... Man kan väl säga att det fortfarande är jul? Borde inte reapriset komma så där den 7:de januari? Eller är de redan utdömda av butikspersonalen? De ser kanske hur lite de sålt av dessa påsar och tänker på det lilla berg av Pollypåsar som antagligen finns kvar i slutent av maj... lagom till turisterna... I all fall är normalPolloy ett av mina favoritgodisar!
Jag har börjat fundera på livets litenhet (eller lilla storhet). Om hur viktigt det är att bli ihågkommen. Eller OM det är viktigt att bli ihågkommen. Typ... vad jobbar man så hårt för? Lite skämtsamt kan man säga att för att bli ihågkommen måset man skriva en bok (eller blogga.... : ), men egentligen är ju allas liv värda att bli ihågkomna. Det är ju inte bara författare som är stora människor - alla är stora - i olika bemärkelser. Bara det att leva är stort! Och ändå är vi ganska benägna att sätta ettiketter som: Viktig person, intelligent, energisk, snabbtänkt osv på varandra. På så sätt tycker vi att vissa är mer värda eller åtminsone mer viktiga än andra.... Detta kan man göra en hel avhandling om - eller bygga en 40-års-kris kring.... Bygger man kriser eller kommer de som objudan gäster? Försesten vill man ju ofta ha den där objudna gästen, så länge det inte är ....

Ytterligare citat från boken "Meningen med livet" av Bradley Trevor Greive:

"Livet är mycket konstigt,

hur man än vrider och vänder på det.

Mycket konstigt.

Det är till exempel ett obestridligt faktum att vi alla

är gjorda av samma ämne som de mest intelligenta,

kreativa, fantastiska livsformerna i hela universum.

Dessutom är vi sammansatta av precis samma

materia som de högsta bergen på jorden och de

starkast lysande stjärnorna i vår galax.

Det här gäller förstås också för potatisar, sniglar och

köttfärslimpor - kanske är det därför som det är så

mycket här i livet som är svårt att förstå.

Till att börja med, varför är vi så överdrivet

imponerade och intresserade av

stora dåd och ting,

när det faktiskt är de pyttesmå sakerna som

tillsammans gör det stora möjligt?

Varför försöker vi alltid skapa egna små världar

där vi kan inbilla oss

att vi har fullständig koll på vår tillvaro,

när vi ändå bara kan vara helt säkra på

att vi inte har det?...."