Nu är vi i mitten av "veckan-efter"...
Jag har ofta något speciellt som min tid hänger upp sig på. Är det inte födelsedagar så kan det vara tentor eller så är det något annat åtagande. Och som ni vet så har cateringen och serveringen varit en sånn grej. Jag har tänkt "Måste göra detta nu... men sen... efter, då kan jag ta tag i det vanliga igen"
Såå nu är jag i full gång med att ta-tag-i-det-vanliga. Ja... alltså tvätta och plocka och laga mat och hämta från skolan och betala räkningar och döda silver fiskar och rädda rester från kylen och odla ris i FarmVille (haha)... Ja, så går den ena dagen efter den andra.
Först var jag bara trött och glad att allt gått så bra. (Lördag natt) Sen unnade jag mig att slappa. (Söndag) Fast jag plockade ut alla attiraljer från bilen också. På kvällen kom Sam & Inga-Lill. Efter det gjorde jag en lista på allt jag ville få gjort innan min skola börjar (Måndag)... Sen fastnade jag vid datorn och röjde upp i "mina dokument" (måndag-idag)... Det känns riktigt skönt att veta vad jag har sparat och var jag kan hitta det. Men det tog lite tid... Att rensa i mina-dokument fanns inte ens med på listan över att-göra-saker, så tillfredsställelsen med att stryka en punkt uteblev. Imorgon tänker jag återgå till listan men får skriva till några ytterligare saker - allt för att kunna stryka punkter och bevisa för mig själv att jag faktiskt har gjort något. Undrar varför jag har så stort behov av att bevisa det för mig själv? Skulle det inte kunna räcka med att faktiskt göra saken i fråga och liksom veeeta att jag gjort det?
Hmmm...
Och hur gick cateringen då? Jo, den gick liksom i vågor. Torsdagen fixade jag allt från min lista utom desserterna. Var så trött på kvällen att jag inte vågade blanda ihop panacottan och hälla upp i glasen, exakt en dl, utan att droppa.. Samtidigt började jag få liten lätt panik över att inte hinna med allt. Jag gjorde en övertalning så att J&A skulle kunna tjäna några extra slantar... bara snällt mot dem eller hur?
Fredag förmiddag gick åt till desserterna (spillde bara på ett glas) ... dvs: det tog tid! Men ska det va fint så ska det! Runt 17.00 åkte jag hem och hämtade killarna. Tur var det! Köpte de flesta av grönsakerna från en nyöppnad gårdsbutik i närheten. Känns ju kul att ha närodlat... Men ack så små och tunna vårlökarna var, för att inte tala om morötterna. Vilken enorm tid det tar att gå igenom varenda liten lök och sen försiktigt rensa alla "mini-morötter" från små mini-mask-gångar. Inte vill jag servera lök med skarj eller morötter med jord eller gångar i. Så medan tiden gick på fredagen fick jag en liten lätt aggression som mest riktade sig mot morötterna men dessvärre fick nog sönerna också en släng av beskan. Sorry! Joel räknade hallonen jag köpt och vi konstaterade att gästerna endast skulle kunna få 2 var till desserten... Kl.22.00 på kvällen åkte jag och Affe till festlokalen för att dumpa en hög med saker och sånnt som var fördigt av maten.
Han hjälpte också till med att baka av alla bullar på lördagsförmiddagen. Jag fixade med garnering och det sista av tillagningen. Hallonen spökade i mitt huvud därför ringde jag B och bad henne köpa x antal hallonaskar till. Tur! Vi packade sen bilarna fulla av mat och var vid festlokalen runt 13.00. I församlingshemmet fanns bara ett kylskåp... men som tur var fick vi låna grannens enorma kylrum. Oerhört praktiskt när kall buffe ska serveras!
Själva serveringen gick i ett lungt tempo. Kände inte oss stressade över huvud taget. Men så hade jag ju handplockat de jag ville skulle hjälpa till! Och bröllopsfolket gav oss mycket beröm... Kul!
5 kommentarer:
Bra jobbat!
tur att du har söner!! inte för att du inte hade grejjat de ändå, men... ja du fattar!!
du e bra!
mmmm.. ser såå gott ut!
Hej erik! Kul att du har hittat hit! Hälsa Maggan.
Ja, visst är söner bra att ha.. men de är relativt dyra i drift... Men det är värt pengarna när man tänker efter... hahaha
Vad skönt att allt gick bra och att de var nöjda. Ser riktigt gott ut! kram
Skicka en kommentar