Cykelstil

Vet ni om att jag inte kan cykla... Jo, alltså jag kan cykla... men inte normalt.
Från början tänker jag att jag ska ta det lugnt. Cykla i sakta mak och känna dofterna från omgivningen. Se mig omkring. Njuta av att vara ute.
Sen sätter jag mig på cykeln och börjar cykla. Då, i det ögonblicket, är det som om en tävling börjar. Jag måste först få upp lite fart. Sen måste jag hålla farten - man kan ju inte sacka.... Mina ben mår bäst av en speciell takt och då spelar växlar ingen roll. Jag blir trött i benen och växlar ner ibland - men det är nästan ännu jobbigare för då måste benen cykla på jättefort för att hålla samma takt. Hmm... när jag sen är svettig och flåsig kan jag absout inte sakta ner - då kommer jag aldrig hem, känns det som. Lika bra att dra på lite till så att jag kommer hem fort och får slut på cykelturen.
Väl hemma är jag vinglig när jag går av cykeln. Benen känns mjuka. Jag är dyvåt av svett... Och jag som skulle ta en skön, lugn och eftertänksam cykeltur...
Jag tror att jag är en tävlingsmänniska - kan det stämma? (Frågan är bara vem jag tävlar mot när jag cyklar? Kan det va mot vinden?)

Och idag har jag sett Lars Leijonborg!