Tulpaner och missar

Tulpaner... (kolla syster Beckas blogg - fina kort!)
Jo, tulpaner är en av mina favoritblommor! När jul och nyår är över så tittar dessa fantastiska blommor fram i butikerna och på torget. Tulpaner har något hederligt och folkligt över sig. Kanske att jag identifierar mig med tulpaner... Någon ros är jag iallafall inte- de är liksom ståtliga och aristokratiska... ja de är väldigt vackra också förståss. Liljor är också vackra men kanske lite för solitära och änglalika för att kännas som jag. Hmm... orkidé - för fjärilslik... ranunkel - för sagolik... liljekonvalj - för doftande... Ja, ja... nä... det är nog tulpan jag känner mig mest lik. Lite grön, lite rund, lite social (de säljs ju alltid tillsammans), lite slokande vid för hög värme och för mycket dricka... och lite frasande vid beröring.
(Om jag hade varit en krukväxt hade jag förmodligen varit en Saint Paula. Liten, lätt för att få i blomning, klarar sig på lite vatten och sist men inte minst - hårig (ojoj... nej inte mer hårig än andra - men andra kan ju vara ganska håriga... ) - hahaha... ni trodde jag skulle skriva tantig va?... )
Vilken blomma är du? Seriöst nu Fille!! Och mossa gälls inte!

På tal om någonting som varit på tal... iallafall när man bloggar runt bland några bloggar... Någon har uttalat sig om att det är svårt att göra mat. Eller att han inte gör någon mat... Någon annan nämde några missar hon gjort vid ett brödbak. Jo, som en god storasyster så tänkte jag berätta hur det kan gå till när jag jobbar. (Har fått för mig att ni tror att jag inte gör missar i köket... eller att jag var duktig på att göra mat redan som 15-åring... ehh).
Jag har jobbat hela helgen. ÅMG. Konfirmander 56 st. Till kvällsmat skulle jag servera pastagratäng. Husmor hade tagit upp strimlat rökt kött (Inte jätterökt - man kunde inte känna någon rökt smak alls faktiskt. Men i gengäld var den jätterosa - tänk dansk prickikorv. Snacka om nitrit.. eller är det nitrat??). Hmm... då gäller det ju att vara kreativ.
Hemma gör jag alltid pastagratäng med köttfärssås och ostsås, typ som lasagne. Första frågan blev: vad ska vara i? Jag fastande för grön paprika (de är inte roliga att äta på macka ialla fall... de kommer bara att ligga i svalen och bli gamla), purjolök (det fanns ett helt gäng i grönsaksrummet) och så vitlök. I kylen hittade jag en hel låda med torkad tomat som såg inbjudande ut. Jag strimlade en liten hög och la i ljummet vatten.
I denna vevan började jag tänka på att det fanns tre laktosintoleranta och en som inte tålde tomat. Huppss! En av laktoserna tålde inte ens mjölk i tillagad form. Mycket noga märkte jag upp två små formar till tomatfri och laktosfri. Så gäller det att komma ihåg att ta ifrån maten vid rätt tillfälle. Tex så kan den tomatfria få precis samma sås och pasta förutom tomat då.... men till den lakosfria får hela såsen göras separat.
Misstag 1: Jag glömmer lägga i tomatstrimlorna... Inte förren allt ska in i ugnen kommer jag på det och försöker trycka ner bitarna på lagom många ställen - det ser ut som att jag strött över russin...
Misstag 2: (Ett misstag som jag gör väääldigt ofta.) Jag beräknar på tok för mycket. En liten minneslapp som finns på anslagstavlan säger att 80 g pasta blir lagom till en person... Men detta mått gällde nog inte för pastagratäng. Jag får ihop till 8 formar i varierande storlekar och hälften av formarna är orörda efter kvällsmaten... Typiskt!
Misstag 3: Jag berättar för en av ledarna att gratängen blev ganska stark... Han måste trott att jag hade fel på smaklökarna. Tog mycket curry och koriander mm... Jag måste fått en klump curry när jag smakade av den. När jag sen åt kvällsmaten tillsammans med disk-Joel så konstaterade vi att den var väldigt mild... Tala aldrig om för dina gäster vad du själv anser om maten - de kan själv känna och se. Och det är inte alltid de tycker som du - kul i varierande grad!
Ett annat litet misstag - som kanske inte är ett riktigt misstag - men något som förhöjde arbetsdagen :) var att jag glömde bort att kallvattenkranen rinner fort. Jag hade kokt pastan i kokeriet och kylde den genom att spola kallt vatten över. I början åkte det varma vattnet ut, men efter en stund stängde jag ventilen så att pastan fick ligga i det kalla vattnet en stund. Det var det jag glömde. En liten vatten-och-pasta-översvämning fick adrenalinet att rusa. Men det ska ju vara nyttigt med adrenalin och hjärtklappning någon gång då och då.
Till och med en sånn som Pain de Martin ( http://paindemartin.blogspot.com/ ) gör sina misstag. Han var, om jag förstått det rätt, novis på brödbakning. Nu efter några år och ett stooort antal limpor är han jätteduktig. Han har, i mitt tycke, Sveriges bästa brödblogg! Gå in och lusläs! Det är genom misstagen man lära sig! Vissa misstag slänger man direkt, andra kan man äta litegrann av och ytterligare andra blir helt nya (goda!) saker. De goda misstagen kan man uppkalla efter sig själv - och ta betalt för att dela med sig av recepten!