fredag, januari 16, 2009

Fri någon dag...

Tiden går som smort... ja, och fort också!
Har ägnat all min vakna tid till en hemtenta den sista veckan och till en kurs i ystning. Det ena var jätteroligt och det andra var jättenödvändigt. Och nu är båda över. Vilket betyder att jag sätter in papper i pärmar, sorterar ut böcker som ska lämnas tillbaka till bibliotekt och de andra böckerna ställer jag in i min växande bokhylla. Det betyder också att jag ska ner till apoteket och köpa lite löpe. Det är lika bra att prova på det här med ost medan gnistan finns. Tänker mig en enkel ostkaka i kväll... Hilma har redan gjort chokladpudding (med liiite hjälp av mig) till fredagasmyset. Jag har Elsa på Strandhems chokladpuddingar i mitt minne... och denna ser typ ut som hennes. Får se om den smakar lika med? Vet ni att det inte är så svårt att göra chokladpudding? (Jag menar inte påschokladpudding.) Att göra det från påse är typ som att göra pannkakor från mix - och vem gör det? (oki - du Fille?? Nae...sorgligt! : )
Och solen skiner! Jag har ingen studielitteratur som ligger över mig! Då kan jag ju smygläsa i McGee... eller varför inte en Scarpetta??
Ja, just det - jag var hos frissan i måndags... Ett år sen sist - inte bra alltså - det var väääldigt slitet och torrt i topparna. Hade ju tänkt att vara fin på Annika och Johans bröllop, men då fanns där ingen tid ledig... och att byta frissör går ju inte för sig! Det var kanske lika bra (billigt) det - man vill ju inte ta uppmärksamheten från bruden... hahaha... Men nu gick det i lås. Klippt och slingad. Fast det ser nästan färgat ut - bara att hon har missat på några ställen. Irlänskt rött heter färgen. Så nu matchar håret och humöret! (Har irländare färgstarkt humör? Eller är det typ en myt?) Varje gång jag kör hem från frissan har jag ganska lockigt hår. Hon säger att jag har nått sorts fall i håret. När jag borstar det hemma sen så faller det bara neråt.. På det viset har ju alla fall i håret.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Jag är djupt tacksam att du inte klippte dig till vårt bröllop. Det är ju kul att nån gång få va i centrum...

Anonym sa...

Hej

Din faster Britta beundrar ditt sätt att skriva om er julgran. Du borde bli författare...

Varma hälsningar Britta

Kstina sa...

Annika: Hahah
Britta: ojj... jag har kanske större läsekrets än jag anar.. Kul att du kommenterar. Så du brukar också sitta vid datorn? Skaffa dig en blogg!! Jag kommer att läsa den!

Anonym sa...

Jag skrattar nästan alltid när jag läser din blogg, och hade inte pappa sovit i rummet intill hade det blivit högt, som han brukar göra. Du har en viss förmåga att formulera dej, men du har ju hållit på att skriva ända sen du kunde, berättelser och historier med långa släktled. Sluta inte! Kram mamma

Anonym sa...

Jag brukar också läsa din blogg med glädje - tills nu! När jag nu i denna tidiga otta läser ditt senaste inlägg får jag till min förfäran se detta oerhörda påhopp (kanske gör värsta grodan nu och antar att det var mig du menade...)! Jag skulle aldrig göra chokladpudding från påsar. Aldrig! Jag håller inte på med mat, således gör jag inte heller chokladpudding!

/Fille

Kstina sa...

Hahaha... jag känner ingen annan Fille som jag våga hoppa på...!
Du borde lära dig laga lite mat! Det är riktigt gott, ser du!!

Anonym sa...

Men, det är ju vad som är problemet - det blir kanske inte så gott när jag fixar käk...

/Fillle

Kstina sa...

Lille söte broren då....!!! Hur många gånger tror du att jag misslyckats med käket? Just det - massor! Provar man inte så lär man sig aldrig!