Egentligen har jag lite svårt för fåniga musikalfilmer. Det kryper på nått sätt i kroppen när de gör sig till och sjunger samtidigt som de försöker se naturliga ut och agera. Mja och mjjej - inte så lyckad kombination. Men så har vi då detta härliga undantag! Dom gör det så bra! Och musiken är ju den mest fulländande musik man kan tänka sig. Historien är så helt otänkbar så det gör liksom inget att de sjunger, för man känner så starkt att det ändå inte är på riktigt. Och ändå... kommer tårarna och skrattet. Åhh jag gillar den biten där mamman sjunger om att dottern växt upp och inte längre är liten och låter sig styras. ... Kan man låsa in en solkatt i bur... Livet går på och barnen växer. Det är sorgligt men samtidigt helt väntat. Och jag tänker på "lille" Alfred som tar studenten om några veckor. Hur kan 19 år gå så fort????? Studenten är som en spark ut i vuxenlivet. Hmm...
Jag fick några tips av Hilma medan vi såg filmen... När denna sekvens visades så tittade hon på mig och sa: "Du borde också hoppa i sängen ibland mamma!" Först blev jag full i skratt sen full i gråt och sen frågade jag "Varför ska jag hoppa i sängen?" "För att det är så kul!" svarade hon. Jepp, jag borde kanske göra saker bara för att det är roligt lite oftare - som att hoppa i sängen...
Sen påstod hon att: "Hon (Meryl Streep) ser lite ut som du gör på morgonen". Det får jag säga var mycket trevligt sagt. Tänk att likna Meryl Streep - och till på köpet innan man är sminkad... I like!!
2 kommentarer:
Nämen Kristina, man får inte hoppa i sängarna om det än är aldrig så roligt, det har du fått lära av din mamma. Du får göra andra roliga saker, men absolut inte hoppa i sängarna, och därför har dina föräldrars sängar hållit i 43 år och kan hålla i många år än. För inte har ni väl hoppat i dem....eller?!!!
Ohh..nej, aldrig hoppat! (I cross my fingers!)
Skicka en kommentar