Äpplepizza

Visst är det fint?!
Visst är hon fin?!
I söndags tog vi med oss våra kameror och gick en lång runda i Kronoskogen. Så skönt! Där kan man få både hav och skog. Vi hittade en massa fina blommor som jag kunde namnet på.. ; ) Man måste ju ge till nästa generation det man själv fått lära sig - eller hur? Så nu vet Hilma att man kan äta harsyra, att de fina små blommorna som liknar stjärnor också faktiskt heter (skogs-)stjärna, att bokar är såååå fina på våren, att vatten är vått och att vill man se jättebarr från tallar så ska man följa gul markering... då hittar man fem träd som har barr som är ca 20 cm långa. (Bara så ni vet alltså!)

Catrade (konstigt ord, men det är när man har catering och gör det till ett verb) diverse tillbehör till en grillning idag. Jag är ganska receptstyrd när jag lagar mat. Oftast utgår jag från recept som jag under matlagningens gång modifierar en smula. Men till denna cateringen gjorde jag faktiskt två helt egna nypåkommna maträtter. Det ena var dessa äpplepizzor. Av en deg på 3 dl vätska blev det 40 små minipizzor. En tunn skiva äpple tryckte jag fast på den utkavlade degen. Sen lag jag på en klutt med Castello Blue, penslade osten med honung som var kryddad med rosmarin och runt klutten strösslade jag lite finriven hushållsost. Jo, den blev god! Ganska söt men ändå med en distinkt känsla av salt ost och varm smak av rosmarin.
Castello Blue är för övrigt en stor gastronomisk höjdare. Som det står på de nya kartongerna "... smakrik med tydlig sälta och beska. Lång mogen eftersmak med inslag av grapefrukt. Len, krämig, bredbar konsistens och sensuell munkänsla..." Men andra ord: Helt fantastisk!! Man blir helt betagen av smaken och konsistensen. Suck! Ska nog gå och ta en bit...