Verkligheten..

Ett glas grönt citronte, en Flap Jacks och min egen blandning av musik (lika delar Abba, Oslo Gospel Choir, Ted Gärdestad, Helen Sjöholm, Accapella, Varbergs Oratoriekör, Anders Widmark och lite klassiska bitar...) ..är lugnet som lägger sig. Men lugnet är bedrägligt. Har hela tiden en oro i kroppen så här knappt två veckor innan en redovisning. Muntlig redovisning är inget jag älskar. Ibland undrar jag varför jag vill bli lärare (ibland vill jag bli det) - det är ju som att ha muntlig redovisning alltid. Suck! Men nästa år fyller jag 40... och då väntar jag mig en enorm mognad. Då har jag åldern inne för att känna mig säker när jag pratar inför folk. Då ska jag sluta banta (!) och jag ska bli sådär härligt generös i distansen till mig själv och kunna skämta om mina egna brister. Då ska jag bli en av dom...
Nej, men vad håller jag på med? Har ju precis fyllt 39 och kan fortfarande känna mig som en darrig tonåring... Jag borde gå och lägga mig så jag får min skönhetssömn.. haha..

Jodåsåatte... Brukar ha en poesibok bredvid datorn. Läser medan jag väntar på att en ny internetsida ska behaga visa sig. Det borde vara lag på att ha segt internet (eller inte...) - annars tar man sig inte tid till den djupa poesin - den som tar mer än en dag att förstå. Just nu har jag Karin Boyes Dikter som sega-internet-läsningen. Hon är en stjärna. Hon skriver dessutom ofta just om stjärnor och natthimlen. Dagens dikt blir således en av henne.

KVÄLLSTILLA
Känn så nära Verkligheten bor.
Hon andas här intill
i kvällar utan vind.
hon kanske visar sig när ingen tror.

Solen glider över gräs och häll.
I hennes tysta lek
är livets ande gömd.
Så nära var han aldrig som i kväll.

Jag har mött en främmande, som teg.
Om jag räckt ut min hand,
jag snuddat vid hans själ,
när vi gick om varann med skygga steg.