Mose med livet framför!

Igår var det Thomas och min bröllopsdag. 17 år tillsammans. Vi köpte en bukett med blommor till oss!

Per, MOSE, Yosef, Suki döptes igår. Välkommen till Guds familj! Han är så liten och söt och gó. Vi fick åka ganska tidigt hemmifrån eftersom dopet var kl. 10.00 i GA kyrkan i Helsingborg. Väldigt fin gudstjänst med både dop och nattvard. Det var en skön atmosfär i den kyrkan. En gammal tant, i svart huckle, satt bakom oss och rätt vad det var gav hon Hilma och Edvin vars ett vykort med "den gode herden" på. Vi träffade på ganska många av oss kända människor, t.ex. kusin Johan och så prästen med familj, Ola & Christina. Vi blev bjudna på lunch i församlingshemmet och där fick vi lite tid att prata. Det känns som att det var igår som Th och Ola pluggade i Sthlm. Men i själva verket är det över 10 år sen de blev färdiga. Åter är tiden en gåta.

De sista veckorna har jag läst mycket i en diktbok med kvinnliga finska författare. Det är en antologi sammanställd av Tua Forsström och Märta Tikkanen med titeln Du tror du kuvar mig liv? Det finns många tänkvärda dikter i den och här kommer en som har med tid att göra av Tatiana Sundgren:

Du fyllde fyrtio häromveckan

så har då hälften - kanske mera

av ditt liv passerat.

Vad har du gjort med alla dessa dagar?

Vad har du lärt? Vem har du mött?

Ett har du gjort

ständigt väntat på morgondagen.

Den kommer inte mera

och gårdagen har du inte längre kvar.

Vad återstår?

Ett nu som känns så beskt i munnen

så trist och risigt

som kråkorna som flaxar kring balkongen

i det gråa ljuset.

Men mycket återstår:

Grip tag i detta nu

skölj din mun med källfriskt vatten

och spotta ut

än finns det mycket kvar att säja

gör det nu:

Säj det!