fredag, november 06, 2009

Nervvrak för 12 minuter framför folk

Disk!
Det känns så skönt i hela kroppen när rapport är inlämnad och den muntliga presentationen är gjord. Puuuhhh! Det brukar börja med att jag blir disträ så där en vecka innan redovisning. Glömmer att H ska ha gympakläder med sig... eller att mjölken tagit slut... Och sen tilltar en sorts kramp i magen för varje dag som går. De sista dagarna innan, när jag sitter och maraton-skriver, får jag en liknande kramp i hjärnan. Precis som att elektrisiteten blixtrar. Kvällen innan känner jag mig allmänt dålig. Ont i magen, ont i huvudet, spykänslor, fladder för ögonen... Funderar på ifall influensan kommit? På morgonen, samma dag, är min enda tanke... Nu måste det bara bli gjort! Kroppen skälver innombords - utanpå syns inte den minsta darrning. (Detta är ett mysterium - hur kan man känna sig så nervös innuti och så lugn utanpå?) Jag dricker bara en liten kopp kaffe på förmiddagen - vill inte springa på toa mer än aldeles nödvändigt...
Jaha.. så kommer det till min tur. Vrider mina inombords-händer fixa med USB och sätter igång. Det börjar ofta bra. Just första meningen har jag läst några gånger (- inombords...). Efter ett par meningar börjar det hett i kinderna och rösten liksom darrar. Jag tänker skärp dig Kstina! Jag inser att jag kommit en bit in i min presentation och känner mig lite säkrare. Det går ju ändå ganska bra... Min röst stabiliseras och jag börjar kunna se på min publik. Och så är det hela över... Det tog bara typ 12 minuter. Ja, känslan är jämförbar med en mini-mini-mini-förlossning.
Efteråt undrar jag varför jag var sååå nervös för detta? Är det verkligen skäligt att känna denna bävan varje gång? Svaret är som alltid, Nej! Det finns ingen rimm och reson i hur min kropp uppfattar situationen. Som ett jagad hare...

Jaa... men nu börjar lugnet lägra sig.
Jag sitter och funderar på ifall jag ska åka till Sthlm imorgon...
Eller om jag ska sätta en ny surdeg eftersom den gamla åkte i slasken? (Den var hårig och i behov av en rakaparat...)
Eller jag kanske rent av ska slå mig ner framför TV:n och bara slappa?

5 kommentarer:

Becka sa...

Jag röstar för soffan och tv!! Men Stockholm låter också trevligt!

Anonym sa...

Stackars Kristina!
Så har din man det varje gång han ska stå framför folk, och din pappa, din svärfar.....osv. osv.!

Annika sa...

Jag röstar också för att slappa.

Sofia sa...

vad blev det? slappa lät ju bra, under förutsättning att någon passade upp på dej...
nu kommer snart SLEAF-ledningen hit...

Kstina sa...

Man kan väl säga att det varken blev hackat eller malet..
Jag har svårt för att stava till slappa.. Men jag blev hemma och fixade (kan man väll kalla det för..)
Och jag har ännu mer fix kvar i kväll. Bla väntar Monte Kenya på en skövling eller rätt och slätt att jämnas med marken. Och så är det ju fars dag... liten fin middag kanske? Hmm måste ringa pappa föresten...