Det kommer att bli en del Edith Södergran framöver... Det blir så helt automatiskt eftersom boken ligger här vid datorn, julklappsboken...
Triumf att finnas till...
Vad fruktar jag? Jag är en del utav oändligheten.
Jag är en del av alltets stora kraft,
en ensam värld inom miljoner världar,
en första gradens stjärna lik som slocknar sist.
Triumf att leva, triumf att andas, triumf att finnas till!
Triumf att känna tiden iskall rinna genom sina ådror
och höra nattens tysta flod
och stå på berget under solen.
Jag går på sol, jag står på sol,
vet av ingenting annat än sol.
Tid - förvandlerska, tid - förstörerska , tid - förtrollerska,
kommer du med nya ränker, tusen lister för att bjuda mig en tillvaro
som ett litet frö, som en ringlande orm, som en klippa mitt i havet?
Tid - du mörderska - vik ifrån mig!
Solen fyller upp mitt bröst med ljuvlig honung upp till randen
och hon säger: en gång slockna alla stjärnor, men de lysa alltid utan skräck.
2 kommentarer:
men utan tid??? eller om tiden stod stilla, hur vore det? då hoppas jag att jag fastnade i ett gott ögonblick... det är ändå någon slags tröst i att tiden går, saker förändras, jag själv också... de e ändå skönt
hmm... jo, det är ändå någon slags tröst...
Det är kanske inte "hela" tiden som är det tragiska utan tidens verkningar av vissa fenomen som är irriterande.
Men visst, utan moving forward vore det en synnerligen stagnation...
Skicka en kommentar