...Ungdomlig entusiasm och brist på bättre vetande... sa Henrik Larsson i Sommar just för en liten stund sen.. Man kan undra när den där oförställda tilliten till sin egen förmåga pysande tar slut? Efter tillitstiden kommer en känsla av att man inte klara något överhuduvtaget. Som tur är fyller man sen 40 och inser att man faktiskt kan något även om man inte är proffs på allt man önskar sig. Det är som att ha suttit i en brunn fylld med sirap och sen plötsligt inser att det finns en stege på brunnens vägg... man kan steg för steg nå yttre (rymden) världen igen. Det spelar mindre roll att man är nerkletad med sirapen... Andra får tycka vad de vill, eller hur??
För tillfället är jag mycket rastlös. Jag har väldigt mycket jag måste göra, en hel del som jag bör göra, ytterligar en massa saker som jag förväntas göra och så en hög med sånnt jag vill göra... Men hela tiden trycker min "arbetslöshets-känsla" mig så till den milda grad att jag inte tillåter mig att göra "ledighetsgrejorna". Jag har inte ro att läsa böcker. Inte heller att sätta mig för att transkribera intervjuer eller att sticka ner med familjen till stranden och bara slappa... eller att ta itu med vad som är vad i rabatten tillsammans med Th (han har planterat in speciellt gräs... men jag vet inte vilket som är speciellt och vilket som är ospeciellt, därför måste han peka innan jag drar bort något...). Jag skulle behöva nya batteri - de tar slut fort i sommartider!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar