Matresan - Operakällaren - Sensorikens fulländade palats!

Förrätt: Ramslökssoppa med ankconfit krämiga toppmurklor och 63* lantägg

Operakällaren! Vilken plats! Hövlighet och service från början till slut. (Åtminstone vad vi runt borden märkte av... Men jag vet ju hur det brukar låta i kök... : ) Ofta har jag lite svårt för service som ska fixa allt och lite till - de kan kännas för insmickrande och oäkta. Får säga att så inte var fallet med servicen på Operakällaren. De kändes ofattbart avslappade och naturliga fast det var tillmötesgående i kvadrat. Härligt!

Smaken på förrätten var något av det godaste jag ätit i hela mitt liv. Jag älskar ju soppa, både att göra och äta. Denna ramslökssoppa var soppornas fulländning. Och så vacker att det gjorde lite ont i hjärtat att ta sönder konstverket.

Bröd och smör i all enkelhet.

Till höger en topp baserad på ister - mycket gott ister! Inte som jag väntat mig smaken av rent animaliskt fett... rent och rent... smaksatt på ett mycket tilltalande sätt! Den gula biten i mitten är smör från en speciell kossa i Roslagen. Vi åt upp hela biten - och vipps hade vi ett nytt fat med lika mycket till.... I skålskeden till vänster fanns ett örtspäckat fett med lätt syra... mm...

Bröden serverades ur en trälåda med sex eller åtta fack, dvs, en massa olika bröd... Vem kan välja då? Jag kände mig genast kluven - ögonen vill ha alla sorter men jag vill inte visa min hagalenhet. Men vadå?... Det var väl redan ganska klart att vi var där för att äta... ; ) Varmrätt: Fylld kalvbringa som trancherades vid bordet på en sidovagn.

Tyvärr hann jag börja äta av varmrätten innan jag mindes kameran i väskan... Dessutom kommer jag inte ihåg det vackra namnet på rätten (De har bytt meny på hemsidan så jag kan inte sno den därifrån heller... )

Sååå gott!! Köttet var mört och saftigt med en underbar arom. Tillbehören fulländade i utseende, smak och konsistens. Vilken balans och perfektion! (Börjar förstå var en fd kursare har fått sin perfektion och preferens ifrån. Han kan göra Wallenbergare som man vaknar på natten och gråter efter... ja, och han har gått i lära på OK.)

Till allt detta goda valde sommelieren perfekta viner. Underbart att snurra runt på glaset och dofta... sniff, sniff... och sen smaka innan maten... "Gott, mycket gott!" tänker jag. Sen provar jag en liten klunk till maten och tänker "Fulländat!" Upplevelsen av att äta Operakällarens mat var överväldigande. Det finns inte riktigt ord för den fantastiska känslan. Ska jag försöka pressa fram något negativt så måste det bli att det är trist för alla andra restauranger jag kommer besöka under mitt liv, eftersom jag hädanefter jämför med Operakällaren. ; )

Ulrika, min svägerska, som följde med mig och njöt av smakupplevelserna.

Under kvällen lyckades min bror somna deras ettåriga tvillingpojkar för första gången själv... fast det krävdes en hel del svett, tårar och frustration. Stort tack för kvällen till hela familjen Lokrantz-Nilsson.