Igår hittade jag ett tjockt kuvert i brevlådan som var adresserat till Th.. eller det fanns ingen adress bara hans namn textat på framsidan. Inuti fanns en bok med titeln Sorgen är lyckans pris. Det är en av hans fd elever som gett ut den på vulkanförlag ( www.vulkan.se Vulkan är inget vanligt förlag utan mer som ett hjälpmedel om man vill ge ut en bok utan att för den skull sälja in sig i ett "riktigt" förlag eller ge ut från eget förlag. Mycket smart skulle jag vilja säga!) Boken är en samling noveller om livets skuggsidor eller om man så vill; sorgen som vi oundvikligt måste igenom på ett eller annat sätt. Tjejen som skrivit är bara 19 år och jag beundrar hennes insiktsfulla tankar och hennes sätt att beskriva dessa i ord. Hon har ibland ett poetiskt språk vilket ger distans och plats för egna känslor och tankar. På baksidan skriver hon:
Tänk om livet vore enbart gott.
Tänk om man alltid kunde leva rätt.
Tänk om kärleken alltid bestod.
Tänk om olyckor inte var verkliga.
Tänk om döden inte fanns.
Tänk om sorg bara hände andra.
Tänk om...
Jag blir förbluffad över vilka tankar som rör sig i en 19:åring. Jag har gått och grunnat på hur jag själv tänkte i den åldern. Det var en jobbig tid, de var det! Att gå från barn till vuxen är som att alltid ha ätit ljusa baguetter till att bara få äta grova surdegsbröd. Och själva omvanlingen, avvänjningen är brutal. Det handlar inte om vilket som är godast utan om en ny vana, en ny matsjälkningsprecess, en ny mättnad och en ny tillfredsställelse. Och vägen mellan dessa är ett enda stort kaos. Än vill man ha det ljusa lättsmälta och än det grova mättande. Vetskapen är dock att den ljusa baguett-tiden tar slut hur mycket man än försöker hålla kvar vid den kosten. Det är inte lätt att leva, men ibland är det svårare än annars ; )
Jag bakar bröd idag. Ett surdegsbröd med fikon och rostade solrosfrön och så "potatisbullar" vilket är ljusa brödbullar med riven kokt potatis i degen. Detta ska serveras på tisdag till förmiddagsfika på Krinova här i stan http://hkr.se/templates/Page__9129.aspw . En temadag om produktsäkerhet.
Tänkte dela med mig av receptet på Potatisbullarna:
Potatisbullar (eller Kilsbröd som det står i det gamla urklippet från tidigt 90-tal) ca 60 st.
50-75g smält eller rumstempererat smör
1 dl olja
5 dl vatten
5 dl mjölk
600g kokt riven potatis
0,75 dl gräddfil (kan uteslutas)
100 g jäst
Blanda detta i en degblandare.
Tillsätt:
1,5 msk salt
0,5 dl socker
ca 2,5 l vetemjölspecial
Kör degen i ca 8 minuter. (Degen ska vara lite kladdig men ändå gå att ta på utan att allt fastnar.) Jäs tills degen dubblat storlek, ca 1 timme.
Häll ut rejält med vetemjöl på bakbordet och häll ut degen där. Använd mjöl på händerna och dela degen till så stora bitar du vill ha på bullarna. Bitarna kan antingen bara skäras och doppas i mjöl eller rullas till bollar, plattas ut och doppas i mjöl - det är en smakfråga. Lägg bullarna på bakplåtspappersklädd plåt och jäs i ca 30 min. Baka av i 250*C i ca 8-10 min.
Bullarna, som blir mycket mjuka och lena i konsistensen, går utmärkt att frysa - vilket jag kommer att göra idag. På tisdagmorgon tar jag upp dom och brer med smör, ruccola, skinka, tomat och XO-röra. Mmm...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar