Två choklad och ett magazin.

Marabous nya "dubbla". Jag blev lite överraskad av smakkombinationerna. Speciellt med tanke på de fina små marängerna som pryder omslaget. Men smaken var riktigt god! Lite åt fransk nougat hållet till. Så där söt och seg. Denna skulle mycket väl kunna bli en favorit. Dock syntes inte några små, söta, runda maränger till... men ett litet marängkras fanns i tuggandet. Tummen upp helt enkelt!

En Limited Edition från Ritter Sport. Och vad ser man för chokladsmak? Jo, bär igen! Det är ju det jag sagt - det är inne med bär, speciellt blåbär!! Förpackningen är fin, tycker jag. Syns tydligt vad man kan förvänta sig av chokladen. Smaken är också riktigt bra! Chokladig men med en tydlig smak av syrliga bär. Ett litet knaster kan också förnimmas, vilket ju inte sänker betyget!

Ett nytt magasin med massor av recept i.... Och vinklingen ser man ju på namnet: Solo Italia. Kan det betyda "Endast Italien" eller "Ensam Italien" ...? Ja, nått sånt tänker jag. (Kollade och Google translate håller med mig!) Det är verkligen bara Italien i magasinet. Många fina bilder både från naturen och på mat och människor. Kändisar som Fernando di Luca (Zeta, ni vet...), Glenn Strömberg, Alexandra Zazzi och Anna-Maria Cortazza Bildt m.fl. skriver utifrån sina erfarenheter av och från Italien hur det tänker kring mat och delger sina egna recept. En, från min sida sett, upplysande artikel handlar om vin; Emmas Vinskola. Hon skriver enkelt och systematiskt om vinets hemligheter. Detta är förmodligen ett återkommande inslag eftersom det står en etta (1) efter Vinskola - och därmed har tidningen åtminstone en kund till nästkommande nummer.

Pappret är glansigt, vilket drar ner mitt betyg en del. Jag gillar mer känslan av rustikt, trögt papper. Magasinet innehåller 164 sidor - men 26 av sidorna är ren reklam. Det finns även en hög med sidor som delvis är reklmaktiga, till exempel tips om mässor, boknyheter och lite annat smått och gott. Det är också svårt att se skillnad mellan reklamsidor och vissa reportage/recept-sidor. Jag blir förvillad av färgerna och hur texten är skriven.

Så var det själva texten... någon har nog glömt köra textmassorna genom words rättstavningsprogram. Och den som kritiskt skulle granska meningsbyggnader och ordfel hade nog en dålig dag på jobbet. Lite roligt blir det när Glenn Strömberg skriver: Tillsätt den varje mjölken... och på ett annat ställe: Enligt en gammal tradition kokar man risotton med ett märgben från blöjan till slut, allt för smakens skull... :)

Men i det stora hela är tidnigen mycket matig (!) både till antalet recept och antalet reportage. Jag blir sugen på att tillaga Gnocchi alla fiorentina (Gnocchi med spenat och smörad salviasås) och till dessert Pinolata (Pinjebulle med zabaionekräm). Vad säger ni - ska vi ta en italiensk afton??

En fråga till slut: Hur många nummer av Solo Italia (4/år) kan skrivas om italiensk mat? Ska vi gissa på att magasinet överlever i tre år?