Snopet men inte förvånande

Har kommit av mig i rapporterandet av Matresan... Men ska komma igen vad det lider... I fredags fick jag reda på att jag inte får fortsatt anställning efter provanställningsperioden. Det betyder att jag inte har något jobb efter den 30 april. Känns lite snopet men sammtidigt hade jag det på känn eftersom vi har haft en mycket dålig period vad gäller försäljning av undersökningar - och det vill ju till ifall företaget ska gå frammåt. Sååå... nu är det ut på den sk arbetsmarknaden som gäller. Har mina drömmar och förhoppningar - får se ifall de slår in.

Tidens unika upprepningar och repriser.

Det händer saker hela tiden nu... (ehh... )
Storebror blev pappa, i slutet av förra veckan, till två små pojkar. Sex veckor tidiga och vägde runt 2 kg var. Det är helt otroligt att han också får tvillingar som första barn och pojkar till på köpet. Det känns lite reprisartat. Och sååå kul! Som J sa när när brossan berättade att de väntade tvillingar "Vadå wannabee!" (ja, nu kan jag ju inte stava det.. men ni fattar va?)
Mer och mer börjar jag förstå att min egen första graviditet var ganska unik. J&A föddes två dagar innan beräknat datum och vägde 3600 var. En i min klass undrade om jag inte hade några kort på hur jag såg ut när jag var som mest gravid (hmm.. är man mer eller mindre gravid? Det är väl nominal datanivå; antingen är man gravid eller inte...)... men de korten vill jag helst förtränga. Något så groteskt stor var jag... När jag vägde in mig (i typ vecka 10) så vägde jag 50 kg och sista vägningen, 30 veckor senare, just innan förlossning, var jag uppe i 83 kg. Sen föddes boysen och 10 dagar efter hade jag lättat 25 kg... Jag hade samlat lite vatten (x antal liter) och var näst intill helt vätskefylld - det fanns inte bara vätska i livmodern, som brukligt är, utan i mina ben, armar, fötter, händer, och ja, lite överallt faktiskt. Några dagar efter förlossningen kunde jag se vid vilken nivå vätskan hade försvunnit. Det såg riktigt komiskt ut - eller förskräckligt - en dag var låren och underbenen lika tjocka... vätskenivån låg alltså vid knäna. Riktigt skönt att bli av med all extra vätska. Efter ytterligare några dagar såg jag relativt normal ut - fast utan muskler. De sista veckorna i juni och juli var jag väldigt stillasittande. Det är ju jobbigt att bära på två barn, extra mycket blod, två moderkakor, fostervatten och så därtill all extra vätska... så det blev inga långa promenader - därför förtvinade mina muskler.
Ja, men det här var för 17,5 år sen... Nu går grabbarna i 2:an på gymnasiet... och rakar sig på morgnarna (i bästa fall..)... Det är inte riktigt klokt! Jag måste plocka fram deras album för att minnas hur mina små (eller stora) bäbisar såg ut.
Och nu är alltså brossan i samma sits. Intensivt är ett milt ord för tiden som väntar. Ordet fantastiskt är också svagt i sammanhanget. Det är som livet själv: ofattbart!

Surare och surare för varje dag...

Vetesurdegarna har börjat mögla!!!
Och nu är jag sur...
Har det varit för varmt? Eller har jag rör med en sked med pre-mögel på?
Suck, suck, dubbel-suck!!

Krångel... men i morgon är en annan dag!

Jag har gjort det igen - slarvat bort text som jag suttit och knåpat med. Jag och de andra i kursen skriver en labrapport. Några av oss har fixat fakta, en har gjort diagram och jag har skrivit formalian... Inledning, beskrivning av analys, material, metod osv... Och nu hittar jag inte det jag skrivit. Mitt hopp står till att dokumentet finns på skolans dator eftersom jag skrev det där. Det blir lixom en förlamande trötthet när man inser att man måste göra om alltihop. Suck, suck, dubbelsuck!
Som om inte slarv med word-dokument räckte... så har datorn börjat sega sig igen. På förmiddagen, typ fram till runt 14.00 var det nästan omöjligt att vara på internet. 3 minuter innan nästa sida kommer upp.. Det är för lång tid. Känns som att sitta av tiden - framför datorn... Jag ville hunnit söka och leta på soja, sojasås, beredning av sojasås osv... Men det är segare än sirap (honug) att vänta på att sidorna ska uppenbara sig.
Är det för mycket begärt att en internet uppkoppling/dator är någorlunda snabb? Jag vill ju bara att den ska fungera - typ alltid!!

Ja... Så går en dag än från vår tid och kommer aldrig mer... Ser farmor framför mig när jag tänker på denna sången.
...och än en natt i Herrens frid till jorden sänkes ned. Iband är det bara att acceptera att dagen inte blev som man ville. Skönt att den inte kommer tillbaka. Skönt att en natt/vila är på G. En ny dag med nya möjligheter väntar runt hörnet.

Imorgon är en ny dag!
Vilma är en annan Hilma - som H sa när hon var mindre...

Plommonpåverkan

Idag känns det att hösten är här. 13*C när jag gick med H till skolan. Jag älskar hösten! Kall och klar luft eller dis och dimma. Faktiskt är jag glad för att Åhus har så mycket dimma. Det blir något ombonat och hemtrevligt när dimman ligger över byn. Idag är det dock ingen dimma utan klar luft med blå himmel och ganska mycket vind.
Mina tomater skulle må bra av lite högre värme. Endast 9 tomater har visat färg (låter som tulpaner...) och det hänger 40-50st som väntar på att bli lykopen-stinna. Bladen håller på att gulna lite. Hur mycket kyla tåler tomatplantor?
Något vi har gott om är plommon. Något plommonen har gott om är mask. I varenda ett är det mask i år. Tråkigt! Jag orkar inte rensa bort masken och koka sylt eller kompott... J får räfsa upp dem efterhand som de trillar och lägga på komposten. Det vissuella intrycket de gör är jättefint iallafall. Stora och rosa hänger de på trädet. I mitt huvud plockar jag ner dom en och en och lägger upp på ett ljusgrönt fat. Sen går hela familjen och äter plommon... I verkligheten (är de som sagt fulla av mask..) är det bara jag som gillar dom... Th tvärvägrar och har väl blivit ett exempel för barnen.
En liten fundering på tal om att tvärvägra... Har pappor störst påverkan på sina barn? Det är inte bara plommonexemplet som jag tänker på. Våra barn pratar inte skånska fast vi bott i Skåne i 10 år nu. Grabbarna var 7 när vi flyttade hit, E var 3 och H föddes här... Ändå pratar alla som Th. Möstist! Ger jag inget intryck alls till dom??
MVH / Den lilla grå... haha

En dröm

Har läst ut Camilla Läckbergs Sjöjungfrun idag. Det tog tre eller fyra dagar. Känns så skönt att kunna slö läsa vilken bok som helst. När jag skrev i min bok-bok (skrivbok att skriva in datum, titel, författare och omdöme), såg jag till min förvåning att jag inte läst en enda skönlitterär bok i år. Ändå har jag haft mycket att läsa. Jag vet redan vilka böcker jag ska klämma i sommar - ja, några matböcker (och kemiböcker) också, men de kan vara nästan som deckare... riktigt spännande!
Inte förren klockan var närmre middag än frukost, kom Edvin upp i idag (efter att jag tjatat en del). Han är väldigt bra på att prata. Hela frukosten berättade han om en dröm han haft i natt. En dröm av det ovanligta slaget.

Han var hemma i vårt hus och hade skolresa med alla sina klasskompisar. Han själv, Joel och Oliver skulle sova i hans säng medan flera andra la ut sina sovsäckar på taket och sov där. (Vårt tak är långt ifrån platt!) Det fanns en fin gång som gick på utsidan av huset mellan köksfönstret och ovanvåningen så Edde kunde se alla som gick upp på taket via gången och övervåningen. En gammal gumma kom och ville köpa en av Edvins fina tavlor för två miljoner kronor. Men eftersom hon såg så läskig ut med någon sorts tuppkammshätta vägrade Edde sälja till henne. Hon hade också en son med sig som mest såg ut som en ouranggutang. Han gick på sina långa armar och händer medan hans ben och fötter var så små att de dinglade under den lilla kroppen. På ansiktet hade sonen en plastkrokodilmask som satt fast med ett gummiband runt huvudet.
Sen förvanldades drömmen till att bli ett krig mellan klasskompisarna och orker. De befann sig i en gammalt hög och stor borg som var byggd på en kulle. På slänten utanför krigade de mot orkerna. De kastade sten och handgranater och så hade de gevär från ett datorspel att skuta med. Tror Edvin och hans kompisar vann.
Inne i borgen bodde det jättemånga människor. Typ 10-15 personer i samma lägenhet, som i Afrika (Eddes ord). Lägenheterna var byggda ovanpå varandra så borgen var jättehög med massor av fönster på insidan. Han träffade på en kille som var tillsammans med en struts. Då kom en annan kille och försökte strypa strutsen - men det gick inte. Då sa stryparkillen, medan han tittade strutsen stint i ögonen: Nu är du min tjej!
Sen var de plötsligt hemma i vårt hus igen som nu var förvandlat till ett vattenland. De åkte i mycket långa rutschkanor som förgrenade sig efterhand. På ett ställe skull de dela upp sig två och två. Kompisen skulle hålla Edvin i fötterna. Framför dem fanns en mur med små valv där man skulle sikta in sig och åka rakt igenom. Edde såg att det gick bra för hans kompisar och anstängde sig för att sikta in i sig i ett valv han också. Men något gick på tok så han och kompisen kom med bredsidan på muren... Det kändes lite skämmigt.....

Visst är det kul att lyssna på drömmar?! Allt kan hända!
Just nu drömmer jag om att ta en långpromenad, kanske ända ner till stranden? Ska se till att den drömmen slår in! Men först ska Hilma i säng.

Baklängeshumor

Hilma läser ganska bra nu. Man kan inte lura henne genom att säga något annat än vad det faktiskt står (Ja, jag brukar inte gå in för att lura henne heller iochförsig...). Svåra ord läser hon sakta och frågar sen vad de betyder. Roligt!
Nu har hon börjat läsa baklänges också.
Jeh ammam! Och då ska jag svara: Jeh Amlih!
Skriven text är ju lätt att få till baklänges. Värre är det att säga ett ord baklänges utan att samtidigt se det skrivet. Puchtek hco ittegaps tex... Det klarar varken hon eller jag utan att tänka till ordentligt. Hon ser baklängesläsning nästan som humor. Hon tycker det låter kul med obegripliga ord. Och det tycker jag med (en stund ialla fall!).

Själv tycker jag det är ännu roligare med humorn från "helgade hyddor" - bland annat några historer om roliga felsägningar.

"En talare skulle säga att han stod och letade efter någonting i sitt minne, men han vände på orden och sa:
- Jag står här och metar i mitt linne"

"I ett stort möte i Borås stod den vältalande ÖM-pastorn Ragnar Ragné och predikade. Han var mycket inspirerad i sin predikan som handlade om pojken med fem bröd och två fiskar. Ragné ville framställa lärjungarnas situation vi tillfället och säger:
- Åh, lärjungarna - dom var precis nollställda! Dom visste inte vad dom skulle ta sig till. Och i en sådan situation - vad gör man? Då är det en av lärjungarna som upptäcker: där kommer en liten palt med några bröd, nejmen... jag menar förstås en liten pirvel!"

Feltänk...

Några roliga felsägningar eller feltänk....

Igår anordnade Edvins klass disco och vi föräldrar var med och "vaktade". Hilma var tvungen att följa med till discot eftersom Th var iväg på julfest med jobbet och Joel&Alfred var på nattcafé på kapellet. Hon undrade vad ett disco var... och jag svarade snabbt (utan att tänka - eller jag hade tanken "dans" i huvudet, men jag sa något helt annat). "På disco diskar man" Wupps... där blev det fel.

Resonerade med Joel om han skulle följa med på 30-års fest i kväll. Han visste inte riktigt... Han ville hinna träna och så var han sugen på att diktera. Altså skriva dikter... : )

Så hörde jag en reklam för en kommande film för halvstora barn. Det var en kille som var kär i en tjej (tjejen visste inte om att han gillade henne). Man får höra hans tankar och så här lät det: "Nu ska jag verkligen visa henne... Jag ska gå förbi henne precis som om inget hänt..." Detta är ju ett väldigt tydligt sätt att visa att man gillar någon!! Så tänk efter... om någon går förbi dig - precis som inget hänt - då kanske personen vill visa att han är kär i dig!

Äldst och längst

Det regnar och är mörkt idag... som gjort för att stå inne i ett kök och provlaga nya rätter! Det har jag gjort. Håller på att få fram en riktigt bra aubergingryta med kidneybönor i. En (av tre) blev ganska bra. Jag gillade smaken men den kanske blev något för mosig. Färgen var också helt okej. Om ni inte visste det så håller jag på med en kurs i produktutveckling. Min grupp har (tagit oss vatten över huvudet... ehh) bestämt oss för att utveckla kylda vegetariska fördigrätter. Det är väldigt kul att gå in i den vegetariska världen utan några som helst förkunskaper.

Hemma är det lugnt. Grabbarna har lånat hem sista årgången av "Vänner"... så skratt efter skratt väller fram i vardagsrummet. Den är ganska gullig - men det konstiga är att skådespelarna inte ser äldre och äldre ut eller beter sig mognare. (Fast man kan nog ana ett visst åldrande hos vissa av dom - ha! Inte ens skådespelare klarar av att se ut som 21 hela livet. Det finns rättvisa! : )

På tal om att bli äldre... Hilma och jag hade en dialog om "att vara äldst" och "att vara längst". Hon blandade ihop begreppen friskt! En av dagiskopisarna fyller år i augusti... så hon har ju redan fyllt år. Själv fyller inte Hilma förren i februari och då uppfattar hon att kompisen är äldre. (De är födda samma år.) Hmm... pannan i djupa veck. Så pratade vi om vår familj. Först fyller Hilma, sen fyller alla grabbarna och jag på sommaren och till sist Th i oktober. (Yngst fyller först och sen i tur och ordning baklänges, så äldst fyller sist på året - hmm.. hur lyckade vi med det?) Då kom hon på den geniala idén att hon var äldre än Alfred (16 år) eftersom hon fyllde före honom. Okej det var ju inte helt rätt. Nä, efter en stund förstod hon det eftersom han är så lång... Då försökte jag förklara att ålder inte har med längd att göra. Jag, t.ex. förblir ju 159 cm, även om jag är näst äldst här hemma - och Alfred är längre än Joel fast de är lika gamla. En hel del funderande blev det. Till sist kom hon på att man inte kan vara längst om man är 2 år och jämför sig med en som är 5 år. (Hon och Lova) Nej, det hade hon rätt i. Jag satt avspänd på stolen och lutade mig bakåt en aning och tänkte att "Nu har hon nog förstått det här - vad som är skillnad på äldst och längst". Så reser hon sig upp PÅ stolen och tittar ner på mig och säger "Mamma, nu är jag äldre än dig!" Mmmm... så kan det gå! Det tar kanske ett tag innan skillnaderna uppfattas på ett rätt sätt!

Maräng

Jag har haft fullt upp med att baka tårtbottnar i helgen. 6 morots- bottnar, 4 choklad- bottnar, 3 mandel- bottnar... och 4 marängbottnar, varav 3 är kasserade.... Det var väldigt mycket krångligare än jag trodde att göra marängbottnar. (De andra gick helt smärtfritt!) Jag hade ringt mamma och fått ett bra recept som hon använder. Vispa, rör i socker och baka av... 250*C i 20 min, 125*C i 1 timme och 50*C över natten. Inte svårt alls eller hur?

Jag har hört/läst/studerat in att man ska vispa maräng mycket längre än man tror och sockret ska vispas i pö om pö. Till sist ska man ha en fast glansig smet som man liksom knappt kan bre ut utan den måste klickas och tryckas till den fort man vill ha på kakan/bottnen. Jag var nöjd när jag kommit så här långt med första satsen. Två bottnar skulle det bli. Fina, exakt runda 26 centimetersbottnar hade jag brett ut på bakplåtspapper. Så var det då ugnen. 250*C i 20 min. Jag tänkte vara lite effektiv och använda varmluftsfunktionen, därför sänkte jag värmen till ca 230*. Skjuts in i ugnen.

Hmm.. efter så där 6 minuter började en speciell doft sprida sig i huset. Efter ytterligare 2 min började rök synas ovanför spisen. Detta skulle ju vara en enkel och bra marängbotten som man knappast kunde misslyckas med... Efter en liten titt i ugnen tog jag ut en av plåtarna. Den var redan för mörk. Helt seg innuti och brun ovanpå. Plåten som stått längst ner var inte så farligt mörk ännu så den fick bli kvar. Jag sänkte dock värmen ytterligare... ända till 200* och framhärdade i de 20 minuter mamma sagt att den skulle vara inne vid den höga värmen.

Det skulle visa sig vara helt bortkastad tid. (Kolla bilden!) När klockan pep var den sist bottnen värre än den första. (Bibliskt??) Och det fanns liksom inget hopp kvar. Jag blev lite svettig... (Maillardreaktionen måste varit total.... rent socker och äggvita. Rena kolhydrater som bränns av tillsammans med höga halter protein... Lite kul ändå när man tänker så...)

Tårtorna ska vara till Öppet hus och prisutdelning på Krinova på torsdag. En av de som bett mig göra tårtorna berättade att hon haft problem med just marängbottnar... hon hade fått prova ett stort antal innan de blev bra. När jag hörde det, förut i veckan, tänkte jag för mig själv.."det kan väl inte vara så svårt.... vanliga marängbottnar... vem som helst" osv.... Men jag sa ju inget, som tur var! Nu fick jag bita i det sura äpplet!

Under kvällen och natten till lördag funderade jag på olika alternativ. Jag ville ha en glutenfri tårta utifall att... Jag kollade "Sju sorter.." och där fanns en bottnen som kändes lika idiotsäker som mammas bottnar. Sååå det fick bli ett nytt prov.

Denna bottnen skulle göras i form och ställas in i 250*C. Ugnen skulle stängas av direkt efter att bottnen ställts in i ugnen. Oki. Sen fick man inte öppna luckan på 5 timmar. (Denna botten var prisbelönad 1984! Kändes som ett säkert kort.) Men vad hände? Jo, innanmätet var svampaktigt och resten satt hårt fast i formen (fast jag smort och mjölat med maizena - som man skulle!)

Nu blev jag nervös på riktigt. Två omgångar med icke ätbara marängbottnar. Var det något psykologiskt mellan mig och maräng? Det kändes ju inte bättre. Min reserv plan var att baka vanliga bottner och göra typ vita prisesstårtor eller göra annanaspajer som är kanongoda. Ett minus skulle ju vara att ingen tårta var glutenfri. Ett minus till var/är att masssssor av vitor skulle slängas eftersom gulorna går åt till diverse krämer till de andra tårtorna. Hmm..

Det är farsdag idag så vi åkte till Ö-a för att besöka papps och mamms. Och vad har man föräldrar till om inte för att bre ut sina tillkortakommanden och få lite uppbackning (Ok - det finns fler anledningar till att besöka föräldrar!) Men... vilken tur att jag började prata om marängbottnar. Jag berättade hur jag gjort och mamma reagerade omedelbart på ugnstemperaturen... 250*C??? Hmmm ... var det inte månne ett fel där? Jo! Det skulle vara 150* istället.

Tänk vad en enda liten siffra kan ställa till det. Och en så liten siffra till på köpet. En 1:a. Å andra sidan finns det väl inga entals siffror som kommer efter varandra som det skiljer så mycket på, som just mellan 1 och 2. Den sista är ju dubbelt så mycket som den första...

Nu har jag en ny botten i ugnen och rätt temperatur. Jättespännande att kolla i morgon!

(Fungerar inte detta - då ger jag mig - då har det med psykologi att göra - och det är jag inte haj på!)

Mamman och det vita köket

Nu är det verkligen höst! Så skönt! Luften är kall och klar (eller kall och grå). Det känns befriande med höstluft. Jag kan andas in och hela tiden känna klarheten och det äkta ta över min insida. Höstluft på burk skulle verkligen sälja! Studenterna skulle kunna ta sig en shot höstluft när tenta ångesten skriker i huvudet. Värre är det för vildvinet som skriker i rött på högskolans fasader. För dom (vildvinen) finns ingen hjälp att få hur mycket höstluft de än får. Årstiderna har sin gång... men nästa år kommer nytt vildvin.... som skriker ihjäl sig till nästa höst...

Jag höll på att skrika ihjäl mig igår... Kanske inte riktig.....Men...

"Det var en gång en väldigt duktig mamma. Hon sparade och samlade så att pengarna skulle räcka till mat och kläder åt hela familjen. En dag ställde hon in den överblivna havregrynsgröten i kylen. Inget i hushållet skulle förfaras om det så endast var en liten kladd kvar av gröten. Denna gången var den lilla kladden ganska stor, kanske så mycket som en hel liter.
Näst dag när mamman kom hem från skolan kände hon en liten strimma av ork blomma upp när hon drack sitt eftermiddagste. Hon kom att tänka på gröten i kylen. Det skulle vara trevligt och gott att kunna bjuda familjen på nybakade knubbiga limpor till kvällsmat. Hon la genast ifrån sig sin nya lånebok och knöt på sig förklädet. Hushållsassistenten av märket Bosch, plockades fram från tvättstugan och ställdes framför diskstället. Mammans lilla flicka drog fram en stol och ville gärna titta på när ingredienserna skulle blandas. Fram plockades gröten, 100g jäst, lite honung, lite smör, lite olja och så kallt vatten förståss. Saltpaketet ställdes bredvid för senare användning. Mamman slog i alla varorna i rätta mängder och flickan fick hålla i måtten ibland. Och så sattes maskinen igång på första hastigheten. Ungefär en liter vetemjölspecial fick också åka ner i grötsmeten. Mamman visste att degar behöver blandas i sakta mak därför lät hon blandandet ta tid.
Den lilla flickan tröttnade och satte sig vid bordet för att klippa i tidningar och klistra ihop nya böcker. Mamman började också tröttna. Grötklumpen ville inte lösa sig och beblanda sig med vattnet och mjölet. Hon började fundera på om det fanns något annat roligt i skåpet som kunde pyttsas ner i degen. Just som hon öppnade skafferiluckan (som satt precis under degmaskinen) kände hon att nu fick det vara nog med gröt-tålamod. Det behövdes lite acceleration för att få grötklumpen att homogenisera med den blivande härliga degen. Hon sträckte ut den vänsta handen och öppnade skafferiluckan och just efter sträckte hon ut den högra handen och vred om hastighetsvredet på assistenten. Mamman tog lite överbalans och råkade vrida vredet till högsta hastigheten. En fjärdedels sekund efter hörde mamman hur det skramlade till och sen lät det som ett tjockt regn började regna inomhus. Den lilla flickan tittade upp och såg hur köket höll på att bli vitt. Mamman, som stod mitt i degregnet, förstod i nästa sekund vad som hände och stängde av degblandaren. Nu kände hon sig inte så duktig längre. Mammans stora pojkar kom rusande nerför trappan och storskrattade åt henne och ville ta kort på de(g)t hela. Nu hade mamman inte långt till tårarna.
I kitteln fanns det inte mycket kvar bara en bottenskyla av vit degvätska längst ner och en ganska stor klump med gröt som satt fast i degarmen. Utanför kitteln fanns det desto mer. Degen hade spritt sig som en tjock målarfärg runt maskinen. Golvet, skafferiluckans insida, mammans byxor, sockar, hår, armar och händer, diskstället med ren disk, diskbänken, kaklet, diskhon... allt inom en meters radie från assistenten räknat var vitt och vått. Mamman stod stilla i en hel minut och kom fram till att vatten och mjöl blir ganska likt klister. Den lilla kraften hon förut hade kännt, vissnade väldigt fort och en stor matthet bredde ut sig i hennes innersta. Hon hade ingen att gräla på, ingen att skylla missödet på och ingen att bli blixtrande arg på.
När hon efter fyrtiofem minuter städat upp all deg och bytt kläder satte hon på en stor gryta med vatten. Hennes familj fick inget nybaktbröd den dagen. Det fick bli spagetti och färdiga köttbullar.
Numera har mamman väldigt stor respekt för hastighetsvredet på assistenten. Hon har även fått en tacksamhetskänla över att den lilla flickan tröttnade på degen så att hon flyttade sig och stolen lite längre bort. Men hennes söner ska bli fotograferade så fort dom gör ett retsamt misstag...."

Samtal

Några roliga små samtal med Hilma:

"Jag vill börja på Krichanstaflickorna. (Gymnastikgrupp)
Det är bara flickor där.
Inte en endaste liten lillebror ens!"

Vi gick förbi ett ställe där det luktade lite konstigt...
Jag kommenterade lukten och undrade vad det var som kändes?!
"Hmm.. det luktar ju pappa!" sa hon.
Men sen ändrade hon sig och sa:
"Nä det luktar hundbajs"
... stackars Thomas...

Jungman

Edvin kom och frågade mig vad en manlig jungfru heter? Jag tvekade, för i mitt huvud rörde sig ord som svendom....sven.... svenne... (men det har liksom en annan klang nuförtiden)... Så kom han själv med ett förslag: Det kan väl inte vara jungman...? Hahaha, så kul det kan bli. Han skrattade själv och försökte att visa vad han menade och förtydligade med att säga: Ja du vet, en man med fiskstjärt... Ännu mer skratt från min sida... Jasså det var en sjöjungman han menade??? Som kung Triton! Åhhh, va kul det kan bli.
Hilma har kommit in en fas där hon funderar över fysikens lagar. Det är kul att höra på hennes finurligheter. Bland annat frågar hon varför glas (dricksglas) heter det samma som materialet i fönster (fönsterglas). Varför både heter det glas och är glas? Sen tycker hon det är mäkta kul att göra springrörelser med kroppen men inte flytta sig frammåt. Titta mamma, jag springer men är helt stilla... Det är ju en fascinerande tanke. Idag när vi var ute och gick så undrade hon vad asfalt var.... och om man kunde fastna i det... Sen har hon resonerat om vad skugga egentligen är. Den rör sig alltid när man själv rör sig och så sitter den fast i fötterna. Och skuggan kan vara mycket längra än vad man själv är...
En av de roligaste grejorna jag hört .. och som jag skulle förklara.... var när Edvin var ca 5 år och undrade Varför allting blir mindre när man åker längre bort från det??? Hur förklarar man det på ett enkelt och lättfattligt sätt?

Det är väldigt spännande att vara mamma! Saker man inte tänkt på ska man plötsligt kunna förklara! (Vad är asfalt? Jag sa att det var en sorts olja som man blandat med grus och sten.. Har jag mycket fel??)

Debit: inte varit ute! Kredit: verkligen tänkt!

Tro det eller ej.. men jag har suttit inne hela dán idag... Suck! Det har varit så fint väder och fåglarna har kvittrat och nu i kväll har jag hört fantastisk sång från koltrastarna. Men jag har hört det genom fönstret...!
Aha... vad har jag gjort då? Du behöver inte ens gissa... pluggat förståss! Ekonomi... jag har svårt med det logiska tankemönstret när det gäller att kontera. Man ska välja ett konto att sätta posten i debet och ett annat att sätta posten i kredit. Pappa, kan du komma och hjälpa mig? Debet och kredit kan man ju glömma när det gäller logik.... rena gissnings leken. Och sen det här med att föra dubbel italiensk bokföring... Hm... vad kan det vara som är smart med det? Är det för att slippa polsk riksdag? ; )
När det gäller tomaterna så minskas antalet ganska snabbt. Det blir nog inte några kilo färdig tomatsås i frysen. Det är så inbjudande att ta en liten tomat nu och då och njuta dom färska! Hilma ville med prova. Men hon gillar bara att ha tomaten hel i munnen - så fort den spricker spottar hon ut... och jag får en varm, lite lätt saggi tomat att äta! (Kräks inte - man äter alltid upp vad barnen inte vill ha - det är så man gör som förälder!!! : D )

Surdeg

Utanför fönstret är himlen alldeles knallrosa nere i kanten. Blå timmen har inträtt. Fåglarna har börjat sjunga både morgon och kväll. Jag tror jag hör koltrastens kvällssång... Det är så härligt med vår!
Förutom vår och joggingturer och massor av plugg har jag blivit lite lätt besatt av surdegar. Det började med att jag missade en fråga på mikrobiologitentan ... typ... "Varför är det nödvändigt för fermenterande mjölksyrebakterier att producera mjölksyra?" Redan när jag skrev ett sk svar visste jag att det var fel, men jag har som tanke att inte låta någon fråga vara obesvarad när jag lämnar från mig tentan. Man vet aldrig... kanske är gissningen rätt! Så - för att får svar på frågan mejlade jag en lärare och fick svar av en annan... Svaret ska jag bespara er... Men det är helt otroligt coolt att "jäst" kan bildas när man blandar vatten och mjöl.
Ta ca 1,5 dl vatten och dubbelt med mjöl så att en trögflytande massa bildas. (Tjock-fil-konsistens) Vattnet bör va drygt 37*. Lägg en handduk över och låt stå i rumstemperatur i tre dagar. Rör i degen varje dag. Tredje dagen bör den lukta lite syrligt. Häll då i lika mycket till och rör runt och låt stå till nästa dag då den är färdig att bakas med. Med jämna mellanrum måste hälften av degen tas bort (bakas på) och nytt tillsättas. Efter fjärde dagen ska den förvaras i kylen. Det är mjölksyrebakterierna som gör att det bildas bubblor i degen. Hur häftigt som helst! Man kan ju liksom inte se några bakterier och ändå kan de förvandla en hel skål med vatten och mjöl till surdeg. Det är deras sätt att omvandla näring till energi som gör att de producerar mjölksyra.
Jag måste nog gå ner och röra runt i min kära surdeg nu...!!
På tal om surdeg... Har ni hört uttrycket att "hon har lite lågt pH"? Det sa en kille i klassen om sin tjej som missat tentan... Kul!!

Brödyta

Det doftar bröd i hela huset! Håller på att exprimentera med surdegar och skållningar och sånnt... Limporna jag bakat i kväll har jag utseendemässigt misslyckats med. Hela ytan är fläkt i små fält... jag vet inte vad man ska likna det vid....ett torrt landskap där jorden spruckit upp ... nånstans i Afrika. Hmm.. jäste jag dom för länge? Sprutade jag in för mycket vatten? Hade jag för hög värme i början och för låg luftfuktighet? Eller tvärt om?
Men dom luktar gott!

Balanstankar

På tal om balans....
Jag funderar ibland på om livet är en balansgång. Att allt vill balans. Jag kan ju ta några exempel på balanstankar:
Musik - vill balans. Det finns till och med ett matematiskt system för att få musik i balans. Tänk er att ta B-dur och göra en samklang med C-dur akordet...det går inte speciellt bra ...(Johan L kan nog få till det men inte vi andra med vanliga musikaliska tallanger) men det kan gå lite bättre om C-dur byts till C-moll - i vissa fall... Ännu bättre går det med G-moll, F7 och Eb. De harmonierar med varandra och låter bra tillsammans. Man kan till och med räkna ut att de fungerar tillsammans. Tonerna vill balans för att låta riktigt bra.
Kroppen - vill balans. Intag och uttag måste fungera för att vår kropp ska va i balans. Äter vi 9mJ / dag är de bäst för oss att göra av med lika många för att vår kropp ska må bra. Det är bäst för oss med en balans mellan att vara stilla och att röra på oss också. Rör vi oss för lite känns det inte bra i kroppen och vice versa. Här kan man hitta många områden...hygien...klippa håret...kläder...att sola sig... Sömn - har man inte sovit tillräckligt är man verkligen inte i balans. Balans är bäst för att må bra!
Psykologiskt - vår inre människa vill balans. Vi söker ständigt bekräftelse. Och bekräftelse behövs för att få vårt inre i balans. Utan att bli sedda och behövda är vi i ett stort vacuum - utan balans. Förmodligen är denna balansen den viktigaste. Utan inre styrka är vi mycket svaga och obalanserade.
Elektrisk ström - vill balans. Elektronerna flyttar sig med en oändlig fart för att få balans. Det är nästan lite synn om dom för det blir aldrig balans. När balansen är uppnådd har vi inte någon ström längre och då har liksom elektonerna haft sitt lilla roliga och behövs inte längre. Det är väldigt mycket innom fysik och kemi som vill balans. Nästan allt. Om inte balans hade velat sig så hade många reaktioner aldrig hänt. Typ... utan balansviljan - inga kemiska reaktioner.

Ju mer man tänker på det här med balans ju större blir det... eller hur?

Till något helt annat... I fredags åt vi gröt till kvällsmat. Under tiden som gröten skulle koka upp kände jag mig som Peter Jablonskij och satt i godan ro vid pianot. Då... brändes gröten (obalans mellan värme och mekanisk rörelse!). Jag bytte snabbt gryta för att rädda den. Men tyvärr kändes det brända igenom havregrötens egan smak. Joel tittade lite undrande på mig och frågade vad som hade hänt med gröten? Jo, jag hade råkat bränna den. Då börjar Alfred - väldigt förebrående - att ifrågasätta hur jag (kokerska och allt) kan misslyckas. Jag (seriös som jag är) förklarar att det är väldigt lätt hänt att bränna maträtter... Han tittar helt oförstående på mig och säger : Men GRÖT... ??! (sångstrof jag kom att tänka på: "Akta er för eld och djupa vatten"... och barn som tror dom kan allt - eller att mamma näst intill bör vara felfri...)

En gnutta cykel

Denna helgen har till största delen bestått av att arbeta. Påskkonferans på MG. Blev några timmar - gott med lite lön! Pengar är inget som det finns gott om hos mig just nu.

Alfred och Joel har varti i Ö-a på läger. Inför att de skulle åka dit med buss-tåg-buss gav jag dem lite förmaningar. Typ "Först laddar ni kortet med 200kr och sen säger ni att ni ska till Örkelljunga - inte Kristianstad - billigare... bla...bla...bla"
Då tittar en-och-åttio ner på mig och säger "Vi har gjort det förut mamma!"
Och då kom jag på vem jag börjar likna..... lite lagom kul.... ; (

Jag funderar på att köpa en cykel (utan att veta var pengarna ska komma från...). Min gamla, som Th hittade i Sthlm, har börjat låta som en moped. Om man skakar lite på sig när man cyklar på den, så rasslar det oroväckande av alla mer eller minder lösa delar. Dessutom använder Joel den varje dag till och från skolan. Jag behöver helt enkelt en ny cykel. Ska ju jobba på MG hela sommaren - 20 min med cykel!
Om behovet eller reklamen kom först vet jag inte ... men biltemas cykel-reklamblad kom såå lägligt. Hittade en heeelt vanlig cykel för 999kr (den psykologiska 1 kronan fattades förstås - cykel under 1000-lappen!). Det stod lite fakta om cykeln, bla var den "omväxlad". Jag funderade en hel del på det och kom fram till att den antagligen var två-växlad, men att man växlar med pedalerna... och så går växlarna "om igen" (...den går runt en liten bit... det är en makalös manick....) och därför kallas den för "omväxlad". Ja, en bra förklaring väl?!
Tills språkgeniet Edvin dyker upp och säger att det står oväxlad! OVÄXLAD!! Grrr....! Typiskt vad en liten bokstav kan göra att det hela förändras. Bokstäver är precis som atomer - de har mycket större betydelse än man kan tro!

Tips: hälften kaffe och hälften varm mjölk + en sockerbit och en gnutta fin kakao = jättegott!

Påskägg

Hilma tycker det är kul med gömda påskägg på påskafton. Jag brukar alltid göra en skattjakt och på sista "platsen" hittar de sitt påskägg. Hilma har dock inte så långt tålamod att leta... När vi gick hem från dagis hade vi denna konversationen:

"Snart ska vi leta ägg, mamma!"
"Ja, det blir ju på lördag"
"Då ska jag leta upp ägget. Men det kan va svårt att hitta"
"Ja,... men det är väll roligt ockås att leta?" (Jag vill ju att det ska va lite klurigt och kul)
"Ja, fast jag tycker det är svårt"
"Jaha..."
"Mamma nu vet jag.... jag ska berätta ett jättebra gömställe för dig! Så kan du gömma där och då vet jag var det är..."

Ja... så kan man ju också tänka! Nu vet ju jag i alla fall hur kul hon tycker det är att leta upp påskägg.

Något helt annat...
.........en väldigt viktig fråga: Vad är det som brinner när man tänt ett stearinljus?
Rätt svar vinner en chokladkaka!