Det tar sig sa hon som hade eld i håret...
Fast inte tillräckligt fort... sa han som frös...
Vi skriver och skriver och skriver... så pennan glöder som någon sagt...
Men det blir tyvärr ingen inlämning på torsdag - vi hinner inte. Vi får snällt lämna in i slutet av maj istället. Känns väldigt surt och irriterande... men vi har ingen att skylla på, tyvärr. Förhoppnigsvis blir det en bra uppstas iallafall. Vi har fått ett väldigt stort material och att sortera och temaitsera har tagit mycket längre tid än vi trodde från början. En hel del är intresserade av våra resultat också. Flera företag som vi haft kontakt med och andra som har hört om vårt syfte vill kolla i uppstasen när den är färdig. Riktigt kul ju! Ämnet engagerar!
Därför måste den bli bra, riktigt bra!
Och vi (och våra familjer) håller på att gå under av tidsbrist och meningsformuleringar...
Lite Povel Ramel på detta... alltså vi kan inte allt... även om vi försöker slå knut på oss själva lyckas det sällan...
Sånt som vi inte kan
Sånt som vi inte kan
det är att tända en tändsticka mot en tvål
Sånt som vi inte kan
det är att laga en kålpudding utan kål.
I regel är vi så flinka som scouterna
från Adam och Eva till astronauterna
De flyger mot ofattbart avlägsna mål
men kan inte tända en tändsticka mot en tvål.
måndag, april 19, 2010
tisdag, april 06, 2010
En liten paus i bloggandet
Har ni börjat fundera över om jag slutat blogga?
Ärligt: Jag har inte slutat utan göra bara ett litet uppehåll eftersom mitt liv nu och i några veckor framöver består av att skriva och skriva och skriva... på C-uppsatsen.
Det är riktigt roligt men tar enormt mycket tid i anspråk. Vi är tre stycken som jobbar tillsammans vilket gör att jag inte sitter ensam i en liten cell och känner mig innstängd.. Vi diskuterar och delar information med varandra och ja, stöttar varandra i livets alla skeden... ;)
Någon gång så ska de bli vår
då får jag gå med stövlar... (nynna vidare på denna söta barnvisa)
Någon gång så ska det ta slut
då ska jag bliva klevver... (nynna vidare och skriv en bra text som du skickar till mig!)
Ärligt: Jag har inte slutat utan göra bara ett litet uppehåll eftersom mitt liv nu och i några veckor framöver består av att skriva och skriva och skriva... på C-uppsatsen.
Det är riktigt roligt men tar enormt mycket tid i anspråk. Vi är tre stycken som jobbar tillsammans vilket gör att jag inte sitter ensam i en liten cell och känner mig innstängd.. Vi diskuterar och delar information med varandra och ja, stöttar varandra i livets alla skeden... ;)
Någon gång så ska de bli vår
då får jag gå med stövlar... (nynna vidare på denna söta barnvisa)
Någon gång så ska det ta slut
då ska jag bliva klevver... (nynna vidare och skriv en bra text som du skickar till mig!)
lördag, mars 27, 2010
Tupp och höna
Idag har H varit lite krasslig. Hostig och snorig.
Men en morgon nu i veckan när jag följde med henne till skolan utspelade sig detta:
Som vanligt hade jag min svarta kappa på mig. Hon höll i min hand men vände sig mot mig och tittade på min rygg. Sen sa hon:
Mamma här bak ser du ut som en tupp.
Jaha ja... kappan går ju ut lite från midjan och neråt.. var det det hon menade?
Hon smilade lite iallafall och jag tyckte det lät kul.
Sen tittade hon på mig framifrån och sa:
Och här ser du ut som en höna!
Och så skrattade hon och sa
Det var bara på skoj...
Hon kände nog på sig att min tjocka mage var ett känsligt ämne. Jag tyckte det lät kul.. : )
En rolig iakttagelse eller ett roligt infall!
Men en morgon nu i veckan när jag följde med henne till skolan utspelade sig detta:
Som vanligt hade jag min svarta kappa på mig. Hon höll i min hand men vände sig mot mig och tittade på min rygg. Sen sa hon:
Mamma här bak ser du ut som en tupp.
Jaha ja... kappan går ju ut lite från midjan och neråt.. var det det hon menade?
Hon smilade lite iallafall och jag tyckte det lät kul.
Sen tittade hon på mig framifrån och sa:
Och här ser du ut som en höna!
Och så skrattade hon och sa
Det var bara på skoj...
Hon kände nog på sig att min tjocka mage var ett känsligt ämne. Jag tyckte det lät kul.. : )
En rolig iakttagelse eller ett roligt infall!
tisdag, mars 23, 2010
Handlingskraft...?
I kväll skulle jag tagit itu med Material & Metod. Vad bidde de av det? Jo, en hel massa filmer på YouTube om natriumalginater, molekylär gastronomi och osmos.
Sen klippte jag ihop det jag redan tänkt och gjorde en mapp som heter Material och metod. För att övergå till Facebook och farmerna (men det var inte så kul att odla i kväll...) Därefter tog jag faktiskt fram Denscomebes Forskningens grundregler, men jag öppnade inte den... bara tänkte göra det. Klockan gick och H skulle badas och få rent hår. Efter att hon somnat fick jag nästan en chock när jag öppnade de transkriberade intervjuerna - words slutade fungera - för ett ögonblick fick jag hjärtflimmer och andningsnöd. Efter några minuter, när både jag och word kommit till sans igen, sparade jag som en besatt, mina filer på nätet. Istället för att skriva mer (som jag ju inte ens börjat med...) tog jag fram en diktbok och började läsa... dialogisera med mig själv?!
Nu vill jag inte öppna några words igen... Jag har lite ont i magen och är rätt trött i huvuet. Man skulle kunna säga att sängen kallar...
En dikt eller två först bara...
Den första har Alf Henriksson skrivit:
Mannen från Hökarängen
suckade stilla och sa:
"Min fru äter skorpor i sängen
Annars är allting bra."
Den andra handlar också om mat (surprise!) och är författad av Bengt af Klintberg:
Fläckig banan
Skafferiets starka lukter:
grönsaker, oljor,
sura bottensatser i tomglas.
På en hylla ligger den sista bananen,
fläckigare än i går,
allt mer leopardlik.
Den kryper ihop i halvdunklet,
och jag stänger hastigt dörren.
Före språnget.
Sen klippte jag ihop det jag redan tänkt och gjorde en mapp som heter Material och metod. För att övergå till Facebook och farmerna (men det var inte så kul att odla i kväll...) Därefter tog jag faktiskt fram Denscomebes Forskningens grundregler, men jag öppnade inte den... bara tänkte göra det. Klockan gick och H skulle badas och få rent hår. Efter att hon somnat fick jag nästan en chock när jag öppnade de transkriberade intervjuerna - words slutade fungera - för ett ögonblick fick jag hjärtflimmer och andningsnöd. Efter några minuter, när både jag och word kommit till sans igen, sparade jag som en besatt, mina filer på nätet. Istället för att skriva mer (som jag ju inte ens börjat med...) tog jag fram en diktbok och började läsa... dialogisera med mig själv?!
Nu vill jag inte öppna några words igen... Jag har lite ont i magen och är rätt trött i huvuet. Man skulle kunna säga att sängen kallar...
En dikt eller två först bara...
Den första har Alf Henriksson skrivit:
Mannen från Hökarängen
suckade stilla och sa:
"Min fru äter skorpor i sängen
Annars är allting bra."
Den andra handlar också om mat (surprise!) och är författad av Bengt af Klintberg:
Fläckig banan
Skafferiets starka lukter:
grönsaker, oljor,
sura bottensatser i tomglas.
På en hylla ligger den sista bananen,
fläckigare än i går,
allt mer leopardlik.
Den kryper ihop i halvdunklet,
och jag stänger hastigt dörren.
Före språnget.
söndag, mars 21, 2010
En bok och en deg.
Igår hittade jag ett tjockt kuvert i brevlådan som var adresserat till Th.. eller det fanns ingen adress bara hans namn textat på framsidan. Inuti fanns en bok med titeln Sorgen är lyckans pris. Det är en av hans fd elever som gett ut den på vulkanförlag ( www.vulkan.se Vulkan är inget vanligt förlag utan mer som ett hjälpmedel om man vill ge ut en bok utan att för den skull sälja in sig i ett "riktigt" förlag eller ge ut från eget förlag. Mycket smart skulle jag vilja säga!) Boken är en samling noveller om livets skuggsidor eller om man så vill; sorgen som vi oundvikligt måste igenom på ett eller annat sätt. Tjejen som skrivit är bara 19 år och jag beundrar hennes insiktsfulla tankar och hennes sätt att beskriva dessa i ord. Hon har ibland ett poetiskt språk vilket ger distans och plats för egna känslor och tankar. På baksidan skriver hon:
Tänk om livet vore enbart gott.
Tänk om man alltid kunde leva rätt.
Tänk om kärleken alltid bestod.
Tänk om olyckor inte var verkliga.
Tänk om döden inte fanns.
Tänk om sorg bara hände andra.
Tänk om...
Jag blir förbluffad över vilka tankar som rör sig i en 19:åring. Jag har gått och grunnat på hur jag själv tänkte i den åldern. Det var en jobbig tid, de var det! Att gå från barn till vuxen är som att alltid ha ätit ljusa baguetter till att bara få äta grova surdegsbröd. Och själva omvanlingen, avvänjningen är brutal. Det handlar inte om vilket som är godast utan om en ny vana, en ny matsjälkningsprecess, en ny mättnad och en ny tillfredsställelse. Och vägen mellan dessa är ett enda stort kaos. Än vill man ha det ljusa lättsmälta och än det grova mättande. Vetskapen är dock att den ljusa baguett-tiden tar slut hur mycket man än försöker hålla kvar vid den kosten. Det är inte lätt att leva, men ibland är det svårare än annars ; )
Jag bakar bröd idag. Ett surdegsbröd med fikon och rostade solrosfrön och så "potatisbullar" vilket är ljusa brödbullar med riven kokt potatis i degen. Detta ska serveras på tisdag till förmiddagsfika på Krinova här i stan http://hkr.se/templates/Page__9129.aspw . En temadag om produktsäkerhet.
Tänkte dela med mig av receptet på Potatisbullarna:
Potatisbullar (eller Kilsbröd som det står i det gamla urklippet från tidigt 90-tal) ca 60 st.
50-75g smält eller rumstempererat smör
1 dl olja
5 dl vatten
5 dl mjölk
600g kokt riven potatis
0,75 dl gräddfil (kan uteslutas)
100 g jäst
Blanda detta i en degblandare.
Tillsätt:
1,5 msk salt
0,5 dl socker
ca 2,5 l vetemjölspecial
Kör degen i ca 8 minuter. (Degen ska vara lite kladdig men ändå gå att ta på utan att allt fastnar.) Jäs tills degen dubblat storlek, ca 1 timme.
Häll ut rejält med vetemjöl på bakbordet och häll ut degen där. Använd mjöl på händerna och dela degen till så stora bitar du vill ha på bullarna. Bitarna kan antingen bara skäras och doppas i mjöl eller rullas till bollar, plattas ut och doppas i mjöl - det är en smakfråga. Lägg bullarna på bakplåtspappersklädd plåt och jäs i ca 30 min. Baka av i 250*C i ca 8-10 min.
Bullarna, som blir mycket mjuka och lena i konsistensen, går utmärkt att frysa - vilket jag kommer att göra idag. På tisdagmorgon tar jag upp dom och brer med smör, ruccola, skinka, tomat och XO-röra. Mmm...
Tänk om livet vore enbart gott.
Tänk om man alltid kunde leva rätt.
Tänk om kärleken alltid bestod.
Tänk om olyckor inte var verkliga.
Tänk om döden inte fanns.
Tänk om sorg bara hände andra.
Tänk om...
Jag blir förbluffad över vilka tankar som rör sig i en 19:åring. Jag har gått och grunnat på hur jag själv tänkte i den åldern. Det var en jobbig tid, de var det! Att gå från barn till vuxen är som att alltid ha ätit ljusa baguetter till att bara få äta grova surdegsbröd. Och själva omvanlingen, avvänjningen är brutal. Det handlar inte om vilket som är godast utan om en ny vana, en ny matsjälkningsprecess, en ny mättnad och en ny tillfredsställelse. Och vägen mellan dessa är ett enda stort kaos. Än vill man ha det ljusa lättsmälta och än det grova mättande. Vetskapen är dock att den ljusa baguett-tiden tar slut hur mycket man än försöker hålla kvar vid den kosten. Det är inte lätt att leva, men ibland är det svårare än annars ; )
Jag bakar bröd idag. Ett surdegsbröd med fikon och rostade solrosfrön och så "potatisbullar" vilket är ljusa brödbullar med riven kokt potatis i degen. Detta ska serveras på tisdag till förmiddagsfika på Krinova här i stan http://hkr.se/templates/Page__9129.aspw . En temadag om produktsäkerhet.
Tänkte dela med mig av receptet på Potatisbullarna:
Potatisbullar (eller Kilsbröd som det står i det gamla urklippet från tidigt 90-tal) ca 60 st.
50-75g smält eller rumstempererat smör
1 dl olja
5 dl vatten
5 dl mjölk
600g kokt riven potatis
0,75 dl gräddfil (kan uteslutas)
100 g jäst
Blanda detta i en degblandare.
Tillsätt:
1,5 msk salt
0,5 dl socker
ca 2,5 l vetemjölspecial
Kör degen i ca 8 minuter. (Degen ska vara lite kladdig men ändå gå att ta på utan att allt fastnar.) Jäs tills degen dubblat storlek, ca 1 timme.
Häll ut rejält med vetemjöl på bakbordet och häll ut degen där. Använd mjöl på händerna och dela degen till så stora bitar du vill ha på bullarna. Bitarna kan antingen bara skäras och doppas i mjöl eller rullas till bollar, plattas ut och doppas i mjöl - det är en smakfråga. Lägg bullarna på bakplåtspappersklädd plåt och jäs i ca 30 min. Baka av i 250*C i ca 8-10 min.
Bullarna, som blir mycket mjuka och lena i konsistensen, går utmärkt att frysa - vilket jag kommer att göra idag. På tisdagmorgon tar jag upp dom och brer med smör, ruccola, skinka, tomat och XO-röra. Mmm...
tisdag, mars 16, 2010
Virka mera!
OS-mössan har visst fått en stor publik. www.dn.se/livsstil/trend/sa-virkar-du-mossan-1.1050517 Edde som är superförkyld idag var tvungen att stanna hemma från skolan fast han hade nationellt prov... Nu sitter han med virknålen i högsta hugg och är på god väg... men med fel färger. Eskimo har varit mitt favvogarn förut så det finns en hel del rester.
måndag, mars 15, 2010
Tidens unika upprepningar och repriser.
Det händer saker hela tiden nu... (ehh... )
Storebror blev pappa, i slutet av förra veckan, till två små pojkar. Sex veckor tidiga och vägde runt 2 kg var. Det är helt otroligt att han också får tvillingar som första barn och pojkar till på köpet. Det känns lite reprisartat. Och sååå kul! Som J sa när när brossan berättade att de väntade tvillingar "Vadå wannabee!" (ja, nu kan jag ju inte stava det.. men ni fattar va?)
Mer och mer börjar jag förstå att min egen första graviditet var ganska unik. J&A föddes två dagar innan beräknat datum och vägde 3600 var. En i min klass undrade om jag inte hade några kort på hur jag såg ut när jag var som mest gravid (hmm.. är man mer eller mindre gravid? Det är väl nominal datanivå; antingen är man gravid eller inte...)... men de korten vill jag helst förtränga. Något så groteskt stor var jag... När jag vägde in mig (i typ vecka 10) så vägde jag 50 kg och sista vägningen, 30 veckor senare, just innan förlossning, var jag uppe i 83 kg. Sen föddes boysen och 10 dagar efter hade jag lättat 25 kg... Jag hade samlat lite vatten (x antal liter) och var näst intill helt vätskefylld - det fanns inte bara vätska i livmodern, som brukligt är, utan i mina ben, armar, fötter, händer, och ja, lite överallt faktiskt. Några dagar efter förlossningen kunde jag se vid vilken nivå vätskan hade försvunnit. Det såg riktigt komiskt ut - eller förskräckligt - en dag var låren och underbenen lika tjocka... vätskenivån låg alltså vid knäna. Riktigt skönt att bli av med all extra vätska. Efter ytterligare några dagar såg jag relativt normal ut - fast utan muskler. De sista veckorna i juni och juli var jag väldigt stillasittande. Det är ju jobbigt att bära på två barn, extra mycket blod, två moderkakor, fostervatten och så därtill all extra vätska... så det blev inga långa promenader - därför förtvinade mina muskler.
Ja, men det här var för 17,5 år sen... Nu går grabbarna i 2:an på gymnasiet... och rakar sig på morgnarna (i bästa fall..)... Det är inte riktigt klokt! Jag måste plocka fram deras album för att minnas hur mina små (eller stora) bäbisar såg ut.
Och nu är alltså brossan i samma sits. Intensivt är ett milt ord för tiden som väntar. Ordet fantastiskt är också svagt i sammanhanget. Det är som livet själv: ofattbart!
Storebror blev pappa, i slutet av förra veckan, till två små pojkar. Sex veckor tidiga och vägde runt 2 kg var. Det är helt otroligt att han också får tvillingar som första barn och pojkar till på köpet. Det känns lite reprisartat. Och sååå kul! Som J sa när när brossan berättade att de väntade tvillingar "Vadå wannabee!" (ja, nu kan jag ju inte stava det.. men ni fattar va?)
Mer och mer börjar jag förstå att min egen första graviditet var ganska unik. J&A föddes två dagar innan beräknat datum och vägde 3600 var. En i min klass undrade om jag inte hade några kort på hur jag såg ut när jag var som mest gravid (hmm.. är man mer eller mindre gravid? Det är väl nominal datanivå; antingen är man gravid eller inte...)... men de korten vill jag helst förtränga. Något så groteskt stor var jag... När jag vägde in mig (i typ vecka 10) så vägde jag 50 kg och sista vägningen, 30 veckor senare, just innan förlossning, var jag uppe i 83 kg. Sen föddes boysen och 10 dagar efter hade jag lättat 25 kg... Jag hade samlat lite vatten (x antal liter) och var näst intill helt vätskefylld - det fanns inte bara vätska i livmodern, som brukligt är, utan i mina ben, armar, fötter, händer, och ja, lite överallt faktiskt. Några dagar efter förlossningen kunde jag se vid vilken nivå vätskan hade försvunnit. Det såg riktigt komiskt ut - eller förskräckligt - en dag var låren och underbenen lika tjocka... vätskenivån låg alltså vid knäna. Riktigt skönt att bli av med all extra vätska. Efter ytterligare några dagar såg jag relativt normal ut - fast utan muskler. De sista veckorna i juni och juli var jag väldigt stillasittande. Det är ju jobbigt att bära på två barn, extra mycket blod, två moderkakor, fostervatten och så därtill all extra vätska... så det blev inga långa promenader - därför förtvinade mina muskler.
Ja, men det här var för 17,5 år sen... Nu går grabbarna i 2:an på gymnasiet... och rakar sig på morgnarna (i bästa fall..)... Det är inte riktigt klokt! Jag måste plocka fram deras album för att minnas hur mina små (eller stora) bäbisar såg ut.
Och nu är alltså brossan i samma sits. Intensivt är ett milt ord för tiden som väntar. Ordet fantastiskt är också svagt i sammanhanget. Det är som livet själv: ofattbart!
söndag, mars 07, 2010
Något finns men syns inte...
Det som göms i snö
kommer fram i tö!
Hmm... vad säger vi om detta?
Jo, det är så sant som det är sagt!!
Idag har jag och H varit ute och gått en lång promenad. Härligt med sol! Tänk att nu är det ljust ända till18.00 på kvällen! Inte längesedan det var mörkt vid 16.00. Vägar, cykel- och gångbanor är fria från snö. Och själva snötäcket på ängar och andra fria områden tycks ha krympt ihop. I kanten mellan gångbanorna och den snötäckta ängen har snön smält på ett roligt och vackert sätt. Kanten är frasig och ser nästan ut som en tygspets... vit och skir och hålig...
Jaha, vad är det då som kommer fram i tö? Jo, något så trist som hundskitar. Jag tror jag sa till H att hon skulle gå på gångbanan 35 gånger på grund av att det låg en massa skitar just i kanten där barn vill hoppa och springa. Men alltså, hur tänker hundägare? Aaa... det är vinter, det syns inte att hunden skiter i snön... jag struntar i att ta hand om det... Helt otroligt! Precis som strutsen som stoppar huvudet i sanden när den blir rädd! Det jag inte ser finns inte! Visst är det tragikomiskt?!
Denna helg har jag upptäckt en ny smart sak på min dator: Mikrofon och inspelningsfunktion! Fantastiskt! I lördags var det auktion på MG och då passade jag på att provintervjua flickorna i köket. Jag måste liksom kalibrera min intervjuguid som ska användas som metod till min C-uppsats. Det var jättekul att intervjua. Och jag tror, efter proven, att mina frågor fungerar bra. De förstod vad jag menade även om de fick tänka efter lite. Såå... mitt på dan i lördags hittade jag inspelningsprogrammet under tillbehör på datorn. En av intervjuerna spelades in. Sen provade jag att transkribera den - att gå från ljud till skrift - ojj, vilken tid det tar... Men jag är mycket fascinerad av denna typ av text. Har ni läst några transkriptioner någon gång? Det måste ni prova. Man känner lixom hur samtalet låter när man läser. Tänk att man pratar så helt annorlunda jämfört med hur man skriver. Levande skrift skulle jag vilja likna en transkription med.
Nu är kycklinglåren snart färdiga, riset kokar, en sås ska vispas ihop av skyn och en sallad göras. Salladen kommer att bestå av tomater, svarta oliver, rödlök och fetaost... (eller nått som kallas för salladsost - d.v.s. fetaost som är gjord av komjölk - lite mildare i smaken. Måste prova för att veta!) Jag är hungrig!
kommer fram i tö!
Hmm... vad säger vi om detta?
Jo, det är så sant som det är sagt!!
Idag har jag och H varit ute och gått en lång promenad. Härligt med sol! Tänk att nu är det ljust ända till18.00 på kvällen! Inte längesedan det var mörkt vid 16.00. Vägar, cykel- och gångbanor är fria från snö. Och själva snötäcket på ängar och andra fria områden tycks ha krympt ihop. I kanten mellan gångbanorna och den snötäckta ängen har snön smält på ett roligt och vackert sätt. Kanten är frasig och ser nästan ut som en tygspets... vit och skir och hålig...
Jaha, vad är det då som kommer fram i tö? Jo, något så trist som hundskitar. Jag tror jag sa till H att hon skulle gå på gångbanan 35 gånger på grund av att det låg en massa skitar just i kanten där barn vill hoppa och springa. Men alltså, hur tänker hundägare? Aaa... det är vinter, det syns inte att hunden skiter i snön... jag struntar i att ta hand om det... Helt otroligt! Precis som strutsen som stoppar huvudet i sanden när den blir rädd! Det jag inte ser finns inte! Visst är det tragikomiskt?!
Denna helg har jag upptäckt en ny smart sak på min dator: Mikrofon och inspelningsfunktion! Fantastiskt! I lördags var det auktion på MG och då passade jag på att provintervjua flickorna i köket. Jag måste liksom kalibrera min intervjuguid som ska användas som metod till min C-uppsats. Det var jättekul att intervjua. Och jag tror, efter proven, att mina frågor fungerar bra. De förstod vad jag menade även om de fick tänka efter lite. Såå... mitt på dan i lördags hittade jag inspelningsprogrammet under tillbehör på datorn. En av intervjuerna spelades in. Sen provade jag att transkribera den - att gå från ljud till skrift - ojj, vilken tid det tar... Men jag är mycket fascinerad av denna typ av text. Har ni läst några transkriptioner någon gång? Det måste ni prova. Man känner lixom hur samtalet låter när man läser. Tänk att man pratar så helt annorlunda jämfört med hur man skriver. Levande skrift skulle jag vilja likna en transkription med.
Nu är kycklinglåren snart färdiga, riset kokar, en sås ska vispas ihop av skyn och en sallad göras. Salladen kommer att bestå av tomater, svarta oliver, rödlök och fetaost... (eller nått som kallas för salladsost - d.v.s. fetaost som är gjord av komjölk - lite mildare i smaken. Måste prova för att veta!) Jag är hungrig!
torsdag, mars 04, 2010
...det är vägen, som är mödan värd...?!
Hon sitter på två stolar, brukar man säga ibland... men jag känner mig som att jag är mellan två (eller tre fyra stycken...) stolar! Bredvid men ändå just strax intill. Och snart kravlar jag mig upp på en av stolarna. Snart är jag med i diskussionen igen... men just nu sitter jag på golvet och hugger tag i allt som trillar ner. Allt som trillar på mig. Det är ju vad som händer när bordet blir överfyllt - det trillar ner och belamrar stolar och golv.
Lite av allt som fått mig att hamna mellan stolarna har jag checkat av. Tentan förra måndagen - check! Hemtentan som jag lämnade in i tisdags, 23,58 pip - check! Intervjuguiderna - check! Men fortfarande har jag en rapporträttning och en labbrapport som gnager mitt samvete, ett "komips-7-års-kalas", ett skrivbord med höööögar av papper på och ett tvättberg som bara växer och växer.
Ibland undrar jag vad jag håller på med? Är verkligen plugget värt all tid och energi som jag lägger ner? Är jag lite lätt dum i huvudet som inte lär mig nya saker fortare/pluggar effektivare? Det är alltid en massa saker som ligger över mig... inte bara plugg...
Och snart är allt slut... 3,5 månader kvar... och jag har redan separationsångest. Fast det är så jobbigt att plugga och jag aldrig är riktigt ledig så vill jag inte sluta... Hur går denna ekvation ihop? Jag får tårar i ögonen när jag tänker på att aldrig åka iväg till högskolan mer. Tänk att bli fast på en liten inskränkt arbetsplats och jobba där i 25 år... Och ännu värre - gå tillbaka till gamla jobbet, inte hinna söka nya, bara jobba och jobba och jobba... Det blev inget - hon stannade i växten - ett bonsaiträd - potentialen fanns med inte tillgång på sol, vatten och utrymme... (här måste jag dubbelsucka) suck, suck dubbelsuck! Ojojoj... hur ska det gå?
Jag var hos studievägledaren igår. Det var inte så ljust när jag gick därifrån. Ett uppslag har för mig varit att bli lärare... för att få behörighet måste jag läsa 1,5 år pedagogik. Rent teoretiskt kan jag söka lärarjobb redan nu men inga skolor ger en fast tjänst till en obehörig lärare. Ett annat uppslag är att läsa en master, men det finns ännu inte en sånn utbildning för just personer med en fil. kand. i mat och måltid. Men kanske det kommer nästa höst... (Jag är inte riktigt säker på om det finns eller inte - studera.nu är en krånglig sida... det tar ett tag att hitta alla kurser och programvarianter.) Studievägledaren menade att det alltid finns en väg frammåt om man bara vet vilket mål man har. (T.ex. läsa fria kurser och bygga upp något av det.)
Om man bara vet vad man har för mål alltså... Mitt mål är - hmm... inte sluta plugga?... haha... Tjäna pengar OCH plugga? Göra ett personligt experiment som går ut på att se hur många veckor jag kan plugga utan att bryta ihop/gå i väggen/få anfall? Hmm... Om jag ska vara lite seriös, så är väl en dröm att kunna forska i något mat- och måltidsämne OCH undervisa ungdomar eller vuxna. Vad säger ni? Skulle jag passa som lärare? Och skulle jag ha noggrannheten och tålamodet för att kunna forska? Och måste jag besluta mig för det ena eller andra?
Och ovanpå allt detta så fyller jag 40 i år...
Nu krävs en dikt! Det får bli Karin Boyes RÖRELSE igen. (Jag vet att jag citerat den förut här på bloggen... men ändå, den är så tankfull!)
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Lite av allt som fått mig att hamna mellan stolarna har jag checkat av. Tentan förra måndagen - check! Hemtentan som jag lämnade in i tisdags, 23,58 pip - check! Intervjuguiderna - check! Men fortfarande har jag en rapporträttning och en labbrapport som gnager mitt samvete, ett "komips-7-års-kalas", ett skrivbord med höööögar av papper på och ett tvättberg som bara växer och växer.
Ibland undrar jag vad jag håller på med? Är verkligen plugget värt all tid och energi som jag lägger ner? Är jag lite lätt dum i huvudet som inte lär mig nya saker fortare/pluggar effektivare? Det är alltid en massa saker som ligger över mig... inte bara plugg...
Och snart är allt slut... 3,5 månader kvar... och jag har redan separationsångest. Fast det är så jobbigt att plugga och jag aldrig är riktigt ledig så vill jag inte sluta... Hur går denna ekvation ihop? Jag får tårar i ögonen när jag tänker på att aldrig åka iväg till högskolan mer. Tänk att bli fast på en liten inskränkt arbetsplats och jobba där i 25 år... Och ännu värre - gå tillbaka till gamla jobbet, inte hinna söka nya, bara jobba och jobba och jobba... Det blev inget - hon stannade i växten - ett bonsaiträd - potentialen fanns med inte tillgång på sol, vatten och utrymme... (här måste jag dubbelsucka) suck, suck dubbelsuck! Ojojoj... hur ska det gå?
Jag var hos studievägledaren igår. Det var inte så ljust när jag gick därifrån. Ett uppslag har för mig varit att bli lärare... för att få behörighet måste jag läsa 1,5 år pedagogik. Rent teoretiskt kan jag söka lärarjobb redan nu men inga skolor ger en fast tjänst till en obehörig lärare. Ett annat uppslag är att läsa en master, men det finns ännu inte en sånn utbildning för just personer med en fil. kand. i mat och måltid. Men kanske det kommer nästa höst... (Jag är inte riktigt säker på om det finns eller inte - studera.nu är en krånglig sida... det tar ett tag att hitta alla kurser och programvarianter.) Studievägledaren menade att det alltid finns en väg frammåt om man bara vet vilket mål man har. (T.ex. läsa fria kurser och bygga upp något av det.)
Om man bara vet vad man har för mål alltså... Mitt mål är - hmm... inte sluta plugga?... haha... Tjäna pengar OCH plugga? Göra ett personligt experiment som går ut på att se hur många veckor jag kan plugga utan att bryta ihop/gå i väggen/få anfall? Hmm... Om jag ska vara lite seriös, så är väl en dröm att kunna forska i något mat- och måltidsämne OCH undervisa ungdomar eller vuxna. Vad säger ni? Skulle jag passa som lärare? Och skulle jag ha noggrannheten och tålamodet för att kunna forska? Och måste jag besluta mig för det ena eller andra?
Och ovanpå allt detta så fyller jag 40 i år...
Nu krävs en dikt! Det får bli Karin Boyes RÖRELSE igen. (Jag vet att jag citerat den förut här på bloggen... men ändå, den är så tankfull!)
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
tisdag, februari 23, 2010
Extra naturlig
Igår när jag satt på bussen på väg till tentan hörde jag en rolig konversation mellan två tjejer i 20 års åldern. De pratade om hårlängd och hårfärg och lite annat sånnt...
Så säger en av dom: Jag har så naturlig hårfärg... så jag passar i nästan alla (andra hår-) färger...
Jag höll på att explodera av skratt!
Vem föds inte med naturlig hårfärg?
Och kan det naturliga i hårfägen vara mer eller mindre?
Hahaha.... vilken tjej!
(Jag såg nog glad ut för hon tittade lite konstigt på mig... )
Så säger en av dom: Jag har så naturlig hårfärg... så jag passar i nästan alla (andra hår-) färger...
Jag höll på att explodera av skratt!
Vem föds inte med naturlig hårfärg?
Och kan det naturliga i hårfägen vara mer eller mindre?
Hahaha.... vilken tjej!
(Jag såg nog glad ut för hon tittade lite konstigt på mig... )
fredag, februari 19, 2010
Min fina gård.
Idag har jag suttit djupt försjunken i artikel med engelsk text. Eller... när jag tänker efter har jag klippt och klistrat en hel del. Klippt ut från artikeln, via google translate och sen klistrat in i ett eget dokument.. sen har jag fösökt läsa. Inte alltid som google är sådär jättebra på den svenska gramatiken. Men kompleterar man med den engelska texten bredvid så kan man få något som är läsbart. Japp... det är vad jag gjort idag.
Så har jag förståss också skållat och skalat 40 tomater till soppan som H vill ha på sin födelsedag. Jag måste konstatera att vi fortfarande har för litet kök. Ska jag göra mer än en sak åt gången (middag till idag och soppan) måste det vara absolut fritt från allting på bänkarna och ändå blir det att jag staplar saker på bordet och vid brödlådan. Det är inte bra! Dessutom har jag inget kontor. Det är en stor brist. Det går bra att sitta hemma och plugga mellan 8.00 och 13.30... sen blir jag störd hela tiden. (Ja, just nu är det också lugnt... klockan är visst 00.12..) Hmm.. en tvättstuga önskar jag mig också! En tvättstuga med plats till att hänga tvätt i. Det har jag aldrig haft... Nu hänger vi tvätten på fyrkantiga tvättställningar i allrummet där uppe och i ett värmeskåp (som inte fungerar). När jag ändå är i gång och gnäller/önskar så skulle jag vilja ha ett hus där man kan stänga om sig lite mer. Typ att A skulle kunna spela piano, H kolla TV och jag ha radion på i köket utan att alla blev vansinningar på varandra. Det lutar åt ett äldre hus med mindre öppna ytor. Såå.. då önskar jag mig en skånelänga - vitrappad eller vad det heter. Vitt, långt, lågt hus gärna med kringbygd gård. Åhh vad vackert det är! Och pioner i trädgården. Och äppelträd! Och en katt som får källingar varje sommar... I bersån sitter vi och dricker jordgubbssaft och H bäddar åt källingarna i sin dockvagn...
Ojoj... verkar som att drömmar kommer innan jag somnat?! Måste gå och lägga mig och drömma vidare.
Så har jag förståss också skållat och skalat 40 tomater till soppan som H vill ha på sin födelsedag. Jag måste konstatera att vi fortfarande har för litet kök. Ska jag göra mer än en sak åt gången (middag till idag och soppan) måste det vara absolut fritt från allting på bänkarna och ändå blir det att jag staplar saker på bordet och vid brödlådan. Det är inte bra! Dessutom har jag inget kontor. Det är en stor brist. Det går bra att sitta hemma och plugga mellan 8.00 och 13.30... sen blir jag störd hela tiden. (Ja, just nu är det också lugnt... klockan är visst 00.12..) Hmm.. en tvättstuga önskar jag mig också! En tvättstuga med plats till att hänga tvätt i. Det har jag aldrig haft... Nu hänger vi tvätten på fyrkantiga tvättställningar i allrummet där uppe och i ett värmeskåp (som inte fungerar). När jag ändå är i gång och gnäller/önskar så skulle jag vilja ha ett hus där man kan stänga om sig lite mer. Typ att A skulle kunna spela piano, H kolla TV och jag ha radion på i köket utan att alla blev vansinningar på varandra. Det lutar åt ett äldre hus med mindre öppna ytor. Såå.. då önskar jag mig en skånelänga - vitrappad eller vad det heter. Vitt, långt, lågt hus gärna med kringbygd gård. Åhh vad vackert det är! Och pioner i trädgården. Och äppelträd! Och en katt som får källingar varje sommar... I bersån sitter vi och dricker jordgubbssaft och H bäddar åt källingarna i sin dockvagn...
Ojoj... verkar som att drömmar kommer innan jag somnat?! Måste gå och lägga mig och drömma vidare.
måndag, februari 15, 2010
Tomt på Lidl?
H är så uppfylld av att bli 7 år. Hon liksom njuter av att säga: Tänk att jag är så stor som sju år snart... Och jag håller med! Det är otroligt konstigt.
Ikväll när hon badat och vi haft aftonbön låg hon och pratade om att bli sju år. Så blev det tyst en stund och jag trodde att hon somnat. Då viskar hon:
Mamma, varför är det så lite folk på Lidel (Lidl)?
(Ojj, vad jag blev paff!) Hmm.. brukar det vara lite folk där?
Ja, alltid.
Hur vet du det?
Varje gång jag varit där så är det lite folk...
Mmm...
Det kanske är något fel eller så...
Yes, så går tankarna hos en sjuåring... och jag upplever med mina sinnen - hör - rena empirin!
Ikväll när hon badat och vi haft aftonbön låg hon och pratade om att bli sju år. Så blev det tyst en stund och jag trodde att hon somnat. Då viskar hon:
Mamma, varför är det så lite folk på Lidel (Lidl)?
(Ojj, vad jag blev paff!) Hmm.. brukar det vara lite folk där?
Ja, alltid.
Hur vet du det?
Varje gång jag varit där så är det lite folk...
Mmm...
Det kanske är något fel eller så...
Yes, så går tankarna hos en sjuåring... och jag upplever med mina sinnen - hör - rena empirin!
lördag, februari 13, 2010
"Varför är det så provocerande med stora familjer?" - Alltombarn.se
"Varför är det så provocerande med stora familjer?" - Alltombarn.se
Intressanta tankar från en pappa med 5 barn.
Intressanta tankar från en pappa med 5 barn.
onsdag, februari 10, 2010
Extra icke-vila
Jag var så oerhört trött när jag steg ur sängen i morse... Det händer i och för sig ofta att jag vill ligga kvar, men i morse var det extra jobbigt. Eftersom det är onsdag i dag går Th med H till skolan. När vi ätit frukost kunder jag därför krypa ner i sängen typ femton minuter till... Detta är farligt att göra. Jag blir aldrig piggare av att vila några minuter extra och sen stressa. Men - det är inte alltid huvud och hjärta hänger ihop på mig. Mitt hjärta sa: Kolla! Du har chans att blunda ett litet tag. Mitt huvud sa: Men du vet ju hur det blir efteråt.. stress med att komma iväg.. och inte blir du piggare heller. Ja.. jag föjde mitt hjärta denna gången, och blev 7 minuter sen till föreläsningen. När jag ringde min kompis för att säga att jag var sen berättade hon att föreläsningen inte började förren 10.00... suck, suck, dubbelsuck....
Jag hade kunnat ta det mycket mera lugnt! Att sova 45 min extra jämfört med 15 min.. är väldigt stor skillnad.
Ja, ja, jag har dubbelringar under ögonen idag. När jag vrider på huvudet känns det som att hjärnan är 0,15 sekunder efter i rörelsen. Och artikeln som vi ska ha på seminariet förstår jag inte ännu...
Japp - livet på en pinne!
Jag hade kunnat ta det mycket mera lugnt! Att sova 45 min extra jämfört med 15 min.. är väldigt stor skillnad.
Ja, ja, jag har dubbelringar under ögonen idag. När jag vrider på huvudet känns det som att hjärnan är 0,15 sekunder efter i rörelsen. Och artikeln som vi ska ha på seminariet förstår jag inte ännu...
Japp - livet på en pinne!
söndag, februari 07, 2010
Ajöss till några sura invånare i kylen.
Vetesurdeg på levain till vänster och en rågsurdeg som matades i går kväll... nu ställer jag dom i kylen en vecka... 
Fina bubblor i burkarna - gissa varför jag föredrar glasburkar?
Måste prova ifall mina levainvätskor fungerar. Till vänster: nyblandade vetesurdegar med hjälp av levin. Levain kallas ibland för vildjäst... 
Titta vilka fin bubblor i vetesurdegen! Helt fantastiskt! Det är så oerhört coolt och spännande att se hur icke synliga små organismer producerar något synligt...
Edvin vinkar adjö till levainflaskorna. Han är nog bara glad för att de ska emigrera till Viby och CSK...
Jag har fått en spekulant på surdegar! Det känns faktiskt skönt att slippa slänga... Nu är bara frågan vilka jag vill skiljas från. Tokiga tanke! De är som små personligheter som liksom vi själva, växer och förändras med tiden - men karaktären består i de flesta fall... Så i eftermiddag har jag gjort fler - nödigt va? Jag skulle ju ha färre!! Men jag är ju bara tvungen att se ifall levainvätskorna fungerar (kan ju inte ge bort något som har tappat sin kraft...)
Egentligen är halva nöjet med surdegar att dra upp dom själv.
En vanlig rågsurdeg gör du så här:
1 dl ljummet vatten
0,5 dl rågmjöl (grovt rågmjöl eller ekologiskt rågmjöl, som inte är så grovt)
Blanda vatten och mjöl i en glasburk som rymmer ca 4-5 dl. Sätt på lock alt. plastfilm och ställ burken så varmt du kan i köket (eller någon annanstans i huset...). Det får gärna vara upp mot 25*C.
Rör runt i surdegen en gång om dagen i 3 dagar.
4:e dagen ska du "mata" surdegen med
1 dl ljummet vatten
1,5 dl rågmjöl
Blanda detta med den tre dagar gamla surdegen. Det borde ha börjat surna och bubbla.
5:e dagen ska surdegen vara färdig....
Konsistensen är lik chokladmousse, full av bubblor, och doften är betydligt mer syrlig än filmjölk.
Nu kan du använda den eller ställa in den i kylen för senare bruk.
En levain gör du så här:
125 g torkade osvavlade aprikoser
2 msk honung (välj svensk honung som inte är rinnande)
1,25 msk socker
2,5 dl ljummet vatten
Blanda ingredienserna i en glasburk som är rymlig. Låt nu detta stå varmt, gärna upp mot 30*C i 3-5 dagar. En gång om dagen rör du försiktigt runt i burken. Du märker att jästen har satt igång när levainen bildar skum på ytan. Doften blir syrlig och alkoholig. Det kan vara lite olika hur fort det går innan den jäser. Min "LA" tog 7 dagar på sig, medan min "LB" kunde silas ifrån redan dag 5. (Och då blandades de samma dag, stod i samma temperatur och behandlades annars också exakt lika och ändå... De är det som är tjusningen. Det är levande jästsvampar och bakterier som arbetar!) När du anser att den är färdig silar du ifrån frukten och häller vätskan i en flaska el burk och ställer i kylen eller använder till en surdeg. Levainen håller sig i flera månader i kylen. (Levain betyder surdeg på franska!) Man gör en fin vetesurdeg på levainen.
Blanda...
0,5 dl vetemjöl (gärna special eller ekologiskt vetemjöl)
1,5 msk levain (vätska)
0,5 msk ljummet vatten
... och låt stå i varm rumstemperatur över natten.
Nästa dag på morgonen blandar du i...
0,5 dl vetemjöl
0,25 dl ljummet vatten
På kvällen bör degen ha börjat bubbla.
Nu är det dags att göra en stor det att baka på till nästa dag.
9 dl vetemjöl
4 dl ljummet vatten
Blanda detta med din lilla puttrande surdeg. Låt den står i rumstemperatur i 8-12 timmar -under natten alltså. På morgonen bör du ha en svällande och bubblig stor deg att börja baka av.
För alla surdegar gäller följande - kylskåp stannar upp utvecklingen och förlänger hållbarheten - eftersom jästsvamparna och mjölksyrebakterierna käkar stärkelse mycket saktare i kall temperatur.
Jag matar mina surdegar 1 gång i veckan så här:
Med en sked gräver jag bort all surdeg i burken utom ca 0,5 dl.
Sen tar jag 1 dl ljummet vatten och drygt 1 dl mjöl och blandar runt rejält i burken. Sen får surdegen stå framme i rumstemperatur ca 12 timmar så att den jäser upp ordentligt. Därefter åker de in i kylen igen. Vetesurdegar jäser inte så mycket som rågsurdegar - man får kolla på ytan att det kommit små bubblor.
För riktigt goda och bra recept på surdegsbröd rekomenderar jag bloggen http://paindemartin.blogspot.com . Den killen har också skrivit en bok som heter Surdegabröd som är mycket läsvärd!
lördag, februari 06, 2010
Säkerhetssurdegar
För första gången på länge gör jag bröd utan surdeg. Familjen, speciellt J, vägrar äta surdegsbröd... Jag själv är närmast beroende av ett grovt surdegbröd med honung och ost på. Mmm.. en sånn skiva till kaffet är nästintill lika gott som en bit choklad. Men nu ger jag mig för familjen alltså.. Har också tänkt rensa kylen från dubbletterna av surdegar. När jag tänker efter behöver jag ju inte mer än en rågsurdeg och en vete + en levainvätska.
Jag har två flaskor med levain. Levain A har jag bara öppnat en gång efter att jag tagit hem den från skolan. Den pös riktigt mycket och bildade ett tjockt skum när jag vred upp korken. Undrar varför? Är det jäst som har bildat ännu mer koldioxid och alkohol eller har det med något annat att göra? När jag testade alkoholhalten verkade det vara runt 8-10% i dom. (...ifall kalibreringen fungerade och inget annat ämne "låg bakom"...) Det luktade av alkohol iallafall.
Men som sagt... vill någon ha surdeg så är det bara att säga till.
Igår blev jag anklagad för att ha extremt låg humor... Det var Edde som irriterade sig på att jag skrattade åt hans filosofi kring strumpor. Ofta går han omkring i vanliga sockar pluss ett par tjocksockar här hemma. Såå igår när han drog av sig tjocksockarna såg jag att han hade enorma hål i de vanliga sockarna. Ärligt talat var det i princip ett par skaft och överdelen av sockarna kvar... Så jag tyckte att han kunde slänga dom och ta några andra. Nej, det kunda han inte... Detta är mina säkerhetssockar deklarerade han. Va?? Vad är säkerhetssockar? Någon som hört talas om det? Inte jag heller... Jo, dessa använder jag om alla andra är i tvätten - då vet jag att jag att dom här finns iallafall... Aha... och det är här min låga humor kommer in. Jag tyckte det var festligt att han hade så dåliga strumpor som säkerhetssockar och skrattade en hel del... både åt säkerhetsordet och den dåliga kvaliteten på de sockarna han omhulade mest. Mamma, du har så låg humor... : )
Jag har två flaskor med levain. Levain A har jag bara öppnat en gång efter att jag tagit hem den från skolan. Den pös riktigt mycket och bildade ett tjockt skum när jag vred upp korken. Undrar varför? Är det jäst som har bildat ännu mer koldioxid och alkohol eller har det med något annat att göra? När jag testade alkoholhalten verkade det vara runt 8-10% i dom. (...ifall kalibreringen fungerade och inget annat ämne "låg bakom"...) Det luktade av alkohol iallafall.
Men som sagt... vill någon ha surdeg så är det bara att säga till.
Igår blev jag anklagad för att ha extremt låg humor... Det var Edde som irriterade sig på att jag skrattade åt hans filosofi kring strumpor. Ofta går han omkring i vanliga sockar pluss ett par tjocksockar här hemma. Såå igår när han drog av sig tjocksockarna såg jag att han hade enorma hål i de vanliga sockarna. Ärligt talat var det i princip ett par skaft och överdelen av sockarna kvar... Så jag tyckte att han kunde slänga dom och ta några andra. Nej, det kunda han inte... Detta är mina säkerhetssockar deklarerade han. Va?? Vad är säkerhetssockar? Någon som hört talas om det? Inte jag heller... Jo, dessa använder jag om alla andra är i tvätten - då vet jag att jag att dom här finns iallafall... Aha... och det är här min låga humor kommer in. Jag tyckte det var festligt att han hade så dåliga strumpor som säkerhetssockar och skrattade en hel del... både åt säkerhetsordet och den dåliga kvaliteten på de sockarna han omhulade mest. Mamma, du har så låg humor... : )
torsdag, februari 04, 2010
Poetiskt ryck
Solen skiner
vinden viner (inte så mycket...)
snön ligger
böcker tigger
jag är trötter
letar rötter
till en soppa
som ska droppa
ner på papper
så jag slipper
tidningskvitter
kompis fintter
lever lugnt i Köttbullslandet
häller på en slev Brun Sås.
Andas, tänk, andas, reflektera, andas, skriv, andas...
vinden viner (inte så mycket...)
snön ligger
böcker tigger
jag är trötter
letar rötter
till en soppa
som ska droppa
ner på papper
så jag slipper
tidningskvitter
kompis fintter
lever lugnt i Köttbullslandet
häller på en slev Brun Sås.
Andas, tänk, andas, reflektera, andas, skriv, andas...
tisdag, februari 02, 2010
Maind map till en dator som fungerar
Jo, nu har jag lyckats komma ut på nätet tre gånger med mitt nya modem, via min nya fina, gulliga, lilla, bärbara, röda, supermysiga delldator. Men jag har nog fått ett nytt grått hårstrå... tyckte det skymtade vid sidbenan i morse. (Så nu har jag två gråa hårstrån.) Det är inte helt lätt att förstå sig på små mini broschyrer om hur man ska gå tillväga för att komma ut på nätet. Inte visste jag vad en webbläsare var... och inte förstod jag mig på en liten knapp med symbolen av ett torn med halva ringar -typ sändringar - Jag hade ett långt samtal (46 min) med en stackars kille på tele2 som försökte guida mig igenom mecket.. Han hade inte heller jättestor kunskap i vad som kunde vara fel.. tills vi hittade den där lilla knappen alltså.. Får se om det fungerar imorgon. Jag riktigt, riktigt hatar datorer och internet som inte fungerar.
Jag tycker själv att jag inte har så stora pretentioner... jag vill bara att det ska fungera!
Jo, så nu hoppas jag på det bästa.
Och det snöar och blåser ute. Jag och en annan från skolan med företag, hade tänkt oss till EasyFairs i Malmö - en mässa om snabbmat, trender, kaffe och café m.m. - men det får nog vara. Jag vill inte ut i detta vädret på vägar och järnvägar. Får se om vädret lugnar sig till på torsdag... det är mässa då också.
Nu ska jag göra en mind map på datorn över intervjufrågor till C-uppsatsen. På tal om mind map - visst finns det ett program för datorer som heter något liknande? Jag gillar skarpt det systemet både för att komma ihåg och för att brainstorma. Någon som vet om det finns och i så fall var?
Ha de gott!
Jag tycker själv att jag inte har så stora pretentioner... jag vill bara att det ska fungera!
Jo, så nu hoppas jag på det bästa.
Och det snöar och blåser ute. Jag och en annan från skolan med företag, hade tänkt oss till EasyFairs i Malmö - en mässa om snabbmat, trender, kaffe och café m.m. - men det får nog vara. Jag vill inte ut i detta vädret på vägar och järnvägar. Får se om vädret lugnar sig till på torsdag... det är mässa då också.
Nu ska jag göra en mind map på datorn över intervjufrågor till C-uppsatsen. På tal om mind map - visst finns det ett program för datorer som heter något liknande? Jag gillar skarpt det systemet både för att komma ihåg och för att brainstorma. Någon som vet om det finns och i så fall var?
Ha de gott!
lördag, januari 30, 2010
torsdag, januari 21, 2010
Slutspurt med billig mat
Sista rycket inför sista terminen... De sista veckorna har varit helt kopiösa när det gäller arbetsbörda... H tycker att jag ska sluta plugga. Och det ska jag med nån gång.. I morgon senast kl. 24.00 ska en hemtenta lämnas in som handlar om process och uppskalning av livsmedelslinjer. Den är inte jättesvår men den ska ner på papper!
På måndag börjar nästa termin. Vi ska lämna in en projektplan över C-uppsatsen.... med tillhörande litteraturgenomgång. Den genomgången kan läraren glömma fett... Antingen gör vi en mycket liten litteraturstudie, eller ingen alls... bara nämner tänkbara böcker och uppsatser som vi tror kan passa in. Läraren vi ska ha är mkt bra att resonera med så det blir nog inga problem.
Här hemma har julen så sakteliga försvunnit. Igår slängdes granen ut. Barr i hela köket, vardagsrummet och hallen ... och i Th:s hår... ja, lite överallt faktiskt. Grabbarna fick plocka ner alla kulor och pynt först (bara en kula gick i söner... bra!) sen tog Th ner de tre slingorna. Några grenar fick sågas av innan de kunde släpa ut granen (hur fick de in den utan avsågade grenar??). Det som återstår nu är ner med gardinerna (de brukar kunna hänga länge... nämligen jag som ska göra det) och diverse andra textilier som ska läggas i tvätten och förvaras till nästa år... Ja.. så går tiden...
Snart fyller H år. Och detta året tänker jag fixa födelsedagskalas i rätt tid för henne. Förra året blev det ju varken hackat eller malet. Att planera i god tid är aldrig fel. Kanske ska göra en lista... det är aldrig fel!
Det har snöat nästan konstant i två dagar nu. Mer eller mindre i alla fall.. Så här lång period med snötäckt mark kan jag nästan inte minnas att vi haft förut. Det är fint och mysigt - så länge man slipper köra bil.
Något annat roligt med denna period är maten.. Ni vet, skinka, köttbullar och prinskorv är jättebilliga nu. Dessutom älskar min man att handlar på rea. Så då kan ni förstå att vår frys är spängfylld av... just det... köttbullar och prinskorv. Vi har alltså jättevarierad kost... varannan dag köttbullar och varannan dag prinskorv. Men billigt blir det!! Jag varierar med gröt lite då och då - det är också billigt!
Nu ska jag fortsätta med tentan!
På måndag börjar nästa termin. Vi ska lämna in en projektplan över C-uppsatsen.... med tillhörande litteraturgenomgång. Den genomgången kan läraren glömma fett... Antingen gör vi en mycket liten litteraturstudie, eller ingen alls... bara nämner tänkbara böcker och uppsatser som vi tror kan passa in. Läraren vi ska ha är mkt bra att resonera med så det blir nog inga problem.
Här hemma har julen så sakteliga försvunnit. Igår slängdes granen ut. Barr i hela köket, vardagsrummet och hallen ... och i Th:s hår... ja, lite överallt faktiskt. Grabbarna fick plocka ner alla kulor och pynt först (bara en kula gick i söner... bra!) sen tog Th ner de tre slingorna. Några grenar fick sågas av innan de kunde släpa ut granen (hur fick de in den utan avsågade grenar??). Det som återstår nu är ner med gardinerna (de brukar kunna hänga länge... nämligen jag som ska göra det) och diverse andra textilier som ska läggas i tvätten och förvaras till nästa år... Ja.. så går tiden...
Snart fyller H år. Och detta året tänker jag fixa födelsedagskalas i rätt tid för henne. Förra året blev det ju varken hackat eller malet. Att planera i god tid är aldrig fel. Kanske ska göra en lista... det är aldrig fel!
Det har snöat nästan konstant i två dagar nu. Mer eller mindre i alla fall.. Så här lång period med snötäckt mark kan jag nästan inte minnas att vi haft förut. Det är fint och mysigt - så länge man slipper köra bil.
Något annat roligt med denna period är maten.. Ni vet, skinka, köttbullar och prinskorv är jättebilliga nu. Dessutom älskar min man att handlar på rea. Så då kan ni förstå att vår frys är spängfylld av... just det... köttbullar och prinskorv. Vi har alltså jättevarierad kost... varannan dag köttbullar och varannan dag prinskorv. Men billigt blir det!! Jag varierar med gröt lite då och då - det är också billigt!
Nu ska jag fortsätta med tentan!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)