De rodnar

Finn ett fel...

Tomater, tomater, tomater.... (läses med samma intensitet som det berömda: japaner, japaner, japaner...) Visst är det härligt med dessa kärleksäpplen, som de någon gång, någonstans har kallats för!

Och just i detta nu håller min första tomat på att bli röd. Trodde ett tag menyn för i höst skulle bestå av Stekta gröna tomater... Men nu kan jag börja skörda frukten av mitt slit och släp ... eller vattnande. Gött!

Som ni förstår är dessa tomater inte från min odling utan inhandlade på Willys. Mina består av 5 st dryga metern höga och lite lätt buskiga plantor och 2 som varit brutna i omgångar och är därför betydligt kortare. Massor med klasar av gröna tomater hänger på de 5... men de korta blommar iallafall. Funderar på ifall jag ska knipa av översta skottet så att det inte blir fler klasar. Mognar de frukter som redan finns bättre ifall plantan inte blommar mer? Hmm...

(Man själv mognar ju bättre ifall man inte blommar... ehhh... Det var kanske inte överförbar visdom! Om det nu var visdom överhuvudtaget...)

Liten sammanfattning i veckan efter...

Nu är vi i mitten av "veckan-efter"...

Jag har ofta något speciellt som min tid hänger upp sig på. Är det inte födelsedagar så kan det vara tentor eller så är det något annat åtagande. Och som ni vet så har cateringen och serveringen varit en sånn grej. Jag har tänkt "Måste göra detta nu... men sen... efter, då kan jag ta tag i det vanliga igen"

Såå nu är jag i full gång med att ta-tag-i-det-vanliga. Ja... alltså tvätta och plocka och laga mat och hämta från skolan och betala räkningar och döda silver fiskar och rädda rester från kylen och odla ris i FarmVille (haha)... Ja, så går den ena dagen efter den andra.

Först var jag bara trött och glad att allt gått så bra. (Lördag natt) Sen unnade jag mig att slappa. (Söndag) Fast jag plockade ut alla attiraljer från bilen också. På kvällen kom Sam & Inga-Lill. Efter det gjorde jag en lista på allt jag ville få gjort innan min skola börjar (Måndag)... Sen fastnade jag vid datorn och röjde upp i "mina dokument" (måndag-idag)... Det känns riktigt skönt att veta vad jag har sparat och var jag kan hitta det. Men det tog lite tid... Att rensa i mina-dokument fanns inte ens med på listan över att-göra-saker, så tillfredsställelsen med att stryka en punkt uteblev. Imorgon tänker jag återgå till listan men får skriva till några ytterligare saker - allt för att kunna stryka punkter och bevisa för mig själv att jag faktiskt har gjort något. Undrar varför jag har så stort behov av att bevisa det för mig själv? Skulle det inte kunna räcka med att faktiskt göra saken i fråga och liksom veeeta att jag gjort det?

Hmmm...

Och hur gick cateringen då? Jo, den gick liksom i vågor. Torsdagen fixade jag allt från min lista utom desserterna. Var så trött på kvällen att jag inte vågade blanda ihop panacottan och hälla upp i glasen, exakt en dl, utan att droppa.. Samtidigt började jag få liten lätt panik över att inte hinna med allt. Jag gjorde en övertalning så att J&A skulle kunna tjäna några extra slantar... bara snällt mot dem eller hur?

Fredag förmiddag gick åt till desserterna (spillde bara på ett glas) ... dvs: det tog tid! Men ska det va fint så ska det! Runt 17.00 åkte jag hem och hämtade killarna. Tur var det! Köpte de flesta av grönsakerna från en nyöppnad gårdsbutik i närheten. Känns ju kul att ha närodlat... Men ack så små och tunna vårlökarna var, för att inte tala om morötterna. Vilken enorm tid det tar att gå igenom varenda liten lök och sen försiktigt rensa alla "mini-morötter" från små mini-mask-gångar. Inte vill jag servera lök med skarj eller morötter med jord eller gångar i. Så medan tiden gick på fredagen fick jag en liten lätt aggression som mest riktade sig mot morötterna men dessvärre fick nog sönerna också en släng av beskan. Sorry! Joel räknade hallonen jag köpt och vi konstaterade att gästerna endast skulle kunna få 2 var till desserten... Kl.22.00 på kvällen åkte jag och Affe till festlokalen för att dumpa en hög med saker och sånnt som var fördigt av maten.

Han hjälpte också till med att baka av alla bullar på lördagsförmiddagen. Jag fixade med garnering och det sista av tillagningen. Hallonen spökade i mitt huvud därför ringde jag B och bad henne köpa x antal hallonaskar till. Tur! Vi packade sen bilarna fulla av mat och var vid festlokalen runt 13.00. I församlingshemmet fanns bara ett kylskåp... men som tur var fick vi låna grannens enorma kylrum. Oerhört praktiskt när kall buffe ska serveras!

Själva serveringen gick i ett lungt tempo. Kände inte oss stressade över huvud taget. Men så hade jag ju handplockat de jag ville skulle hjälpa till! Och bröllopsfolket gav oss mycket beröm... Kul!

"Äntligen skola"

Skolan har börjat! Det var lätt att väcka Hilma i morse. Detta har hon längtat efter i ett helt år! Hon har ju dessutom fått världens-bästa-fröken! Inga läxor dock denna dagen... lite orättvist tyckte hon. Men vi-som-vet anar att hon nog ska få vad hon tål av den varan också under kommande år.
Själv sitter jag vid datorn idag och gnuggar mina grå. Nu ska de sista inköpen göras - i rätt affär och på rätt dag... Det ska bli kul att gå till ica/willys och köpa 20 l. läsk och 8 l. turkyoghurt mm, mm. Det är roligt att kolla miner på folk som inte tror man är riktigt klok. (Inget jag garanterar att jag är heller föresten... )

Har du funderat på detta föresten:
När man beräknar mat så är åtgången ca 200g potatis och 125g kött och ca 50g sallad.
Men när man beräknar buffé blir det lite annorlunda. Då går det åt mer kött och lite mindre potatis och mer sallad. Har en tabell som säger att ca 150-200g kött och 50g sallad till buffé... Menar de då 50g av varje sallad man har eller är det 50g totalt per pers?? Det blir ju lite skillnad i kvantitet beroende på hur man räknar... Gissa hur jag har räknat? Just det 50g av varje sallad + gott mått av kött och lite extra ifallifall... kanske kan ha fest på söndag...
Men funderingen gäller - varför äter man så mycket mer när det är buffé än när det är vanlig middag? Är det urmänniskan som kommer fram och tänker: här finns mycket mat - det gäller att äta - man vet inte när det blir lika bra tillgång igen?

Något klart och snart skolstart

Igår blev det 197 pajer bakade... förutom de som gick i sönder. De åt Th och grabbarna snabbt upp. Den sista plåten tog jag ut 02.20 på natten. Är jag lik mamma eller? Jag tycker nämnligen det är så skönt när det blivit tyst i huset och jag kan göra precis vad som helst i min egen takt.
Idag har det inte blivit mkt gjort på cateringfronten. Skulle gjort special bullar, skorpor och pajer, men inte orkat... eller blivit färdig till... Vill ha helt rent i köket när jag ska göra special. Inget mjöl som dammar eller fikor som ska sättas fram. Just nu bestämde jag mig för att göra specialet på MG. Det blir mkt mer koncentrerat och effektivt då.

För övrigt kom Alfred hem med fyra trötta och våta polare. De har hajkat från igår till idag med kanoter och vindskydd och annat som hör till. De duchade och efter det bänkade de sig framför TV:n och kollad på "Bolt" och somnade så gott efter 5 minuter. Men Hilma kollade jallafall så jag stängde inte av filmen när snarket låg som en dimma i vardagsrummet.

I början av sommaren lovade jag Edvin att se en speciell DVDtriologi med honom. Nu är det inte många kvällar kvar innan sommaren börjar... Måste nog klämma 1:an idag om jag ska hålla det löftet.
Alfreds polare frågade Hilma när hon skulle börja skolan och hon svarade "Om en vecka". Men där blev det fel - bara tre dagar kvar! Hon såg inte så ledsen ut när jag rättade henne. Hon tycker (helt objektivt) att hon får den bästa av alla fröknar. (...har träffat henne en gång.) Hon är typ helt förundrad över att just hon, Hilma, har lyckats bli tilldelad den fröken. Vilken tur!! Själv minns jag i princip bara en sak av dagen då jag började skolan. Min fröken hade klippt ut blommor och skrivit våra namn innuti blomman och laggt ut dom på våra bänkar. Jag tyckte det var jättefint och fantastiskt att hon gjort det till alla oss (10 st...)

Miniostpajdagen

Idag är det miniostpajdagen. Ännu så länge är jag uppe i hundra stycken. Tänker mig att de är så små och söta... och goda förstås! att många vill ha två av dom. Först tänkte jag göra stora pajer i vanliga formar. Men efter att jag bjudit Peo och Ulika på små ostpajer i tartelett storlek, kände jag att det kanske inte var helt fel att göra i miniformat. Jag slipper nu att ta upp i förväg från frysen, skära upp i lagom små bitar, lägga upp på plåtar, värma och till sist lägga upp alla på fina fat... Nu är det bara att ta fram från frysen, lägga ut på plåt, värma och sen lägga upp på fina fat. Alltså ett moment mindre vilket är ganska viktigt på lördag.
Nu har jag ingredienser, tabeller och dekorationer i huvudet hela tiden. Birgitta frågade igår ifall jag inte var nervös inför cateringen. Men det enda nervösa jag kan komma på är om jag skulle bli sjuk eller att orken totalt skulle ta slut på fredag eftermiddag... Annat ordnar sig!
Till exempel (på saker som ordnat sig) har jag hittat lavendelblommor nu - i Svenssons trädgård. Nära och bra!

Har haft mycket torra läppa de sista dagarna. Igår upptäckte jag dessutom ett litet sår på underläppen. Jag ville kolla om det syntes och frågade Hilma om min läpp var röd - och så typ pekade jag på stället som sved. Då svarade hon "Men mamma, hela läppen är ju röd"...

Långtråkigt...

Nu har det gått lite för långt med de långa kvällarna...
Hilma kom just upp (23.04) och tyckte det var långtråkigt i sin egen säng. Th hade läst "Totte bakar"... "på ett annat sätt" och dagens korta stycke ur "Gud och jag". Nu var det bara långtråkigt att ligga kvar. Pappa sov inte men blundade... (Jag gissar att han somnat.) Jag erbjöd henne att ligga på den bäddade madrassen (kvar sen någon kompisövernattning eller var det brossan?) här uppe i allrummet. Efter en kort minut konstaterade hon att det var lika långtråkigt på denna madrassen som nere i sängen. Min uppfattning är att hon inte är tillräckligt trött... Sena mornar och lika sena kvällar... Om en vecka börjar skolan. Då vill det till att ändra på dagsrytmen.
Nu går jag och lägger henne istället... God natt!

Lavendel

Med en fot i semestergrytan och en i cateringkarotten har jag idag slappat och bakat (bakar) lavendelskorpor. Det går bra att blanda jobb och ledighet - ännu så länge! Med mig är det så att jag behöver en lite spark för att komma igång... och sparken kom när jag delvis gjorde ett schema för kommande två veckor. Insikten blev att det endast är 11 dagar kvar till leveransen. Tjoff! När det gäller är jag ganska effektiv! Tur det ju!

Iallafall - har ni gjort någon kaka med lavendel innan? Inte jag. Tänkte nog att det skulle bli en smula tvålaktigt i munnen - ja, inte löddrigt - men smaken. Men de blev väldigt milda och fina i smaken. Finstämd lavendelsmak skulle man kunna säga. Inget stråk alls av linneskåp...

När jag dukar upp till välkomstbordet tänker jag få tag på blommande lavendel och dekorera med.. kan nog bli fint. Måntro ifall jag kan hitta någon blommande? Tips?

Våga ta betalt...?? ajajaj...

Har just räknat färdigt på kalkylen för min catering i slutet av augusti. Jag blir förskräkt över hur mycket jag behöver ta betalt för att inte gå back...
I buffén ingår:
En potatissallad
Tre sorters kött
Tre gröna sallader
En kall sås
En paj
Bröd, smör och ost
Vad skulle du vara beredd att betala per person för denna buffé? Tänk på att det är fint kött och lite bröllopsstuk. L.S. (ekonomen) sa att jag inte skulle ta för lite betalt - det är lätt att göra när det gäller mat. Någon har sagt "Vill man snabbt göra av med pengara så ska man starta en restaurang"...

Ny matta och god soppa!

Var inne i stan igår och kollade lite på möbler. Alfred behöver ett skrivbord, vilket vi inte hittade... Men vi köpte en matta som nu ligger under soffbordet. Grovt hampagarn i mörkbrungrön färg. Till denna mattan hittade vi (enligt oss) ett perfekt soffbord. Bordsskivan är som en gammal och nött rå planka med vissa egenheter och skavanker. Rättare sagt, det är en gammal äkta planka... Th och två av barnen är inne nu och köper bordet. Spännande! Det är ju inte varje dag vi köper möbler - eller kommer överens om vad vi vill ha...

Och så köpte vi lite mat när vi ändå var inne i stan. Willys hade jättebilliga tomater, så jag köpte ett par kilo. Här kommer ett recept på den godaste tomatsoppan jag vet... Barnen älskar den också!

(Supergod) Tomatsoppa
4 port
1 purjo
Tvätta den noga och strimla.
8 tomater
Skålla, skala och dela i stora bitar.
Fräs purjo och tomatbitar i lite fett på ganska låg värme.
Tillsätt:
6 dl grönsaksbuljong
4 dl mjölk
0,5 dl tomatpuré
1 tsk timjan
1 lagerblad
Koka upp och låt koka i ca 20 min.
Mixa och passera.
Koka upp och smaka av med
salt
peppar
chili
timjan
mfl kryddor.
Rör i :
1 dl creme fraiche
Servera med kokt pasta antingen i eller bredvid.
Smaklig måltid!!

Mellan kaffekopparna...

Jobbat fördigt mina två veckors sommarjobb. Intensivt men roligt!
Försöker nu ta det lugnt samtidigt som jag vill vara effektiv i mitt sommar-projekt... rejäl-röjning-av-hemmet. Det har ju tagit några år att få det så här stökigt och oplanerat av alla möjliga samlade onyttiga saker, så förmodligen tar det mer än en sommar att fixa till det igen. Hmm...
Imorgon fyller J&A 17 år. De vill helst få pengar eller typ målarprylar och ett USB (stort) skulle inte heller vara fel.
Jag ska nu ta tag i de sista siffrorna till cateringuppdraget jag har i slutet av augusti...

Liten shopping av hon-som-inte-gillar-shopping.

Har varit inne i stan idag och kollat in rean. Det är riktigt deprimerande att gå in på t.ex. Lindex. De runda ställningarna för kläder är helt i oordning och kläderna halvhänger alt. är uppkastade på själva ställningen och en massa galgar hänger tomma. Till och med på golvet ligger det kläder... Vem blir sugen på att bläddra igenom och kolla vad som finns??
... I alla fall hittade jag två plagg på Klädd i lin och tre toppar på Jackpot. Sen var jag tvungen att köpa ett par leggins också. Råkade gå in på Servera som säljer ut allt med minus 20% (de ska byta lokal...) och hittade en bok där som handlar om svenska matprofiler - nu levande - och en massa recept fanns det också i den... Ett sånnt där måste-köp. Sen en tur in på Olssons Ost där jag köpte kaffebönor. Hela men rostade. Insåg när Thomas S var här, att vi har en kaffekvarn stående i köksfönstret som fungerar... han ville köpa den... Jag trodde det var en skorpkvarn - Visst malde farmor skorpor i en liten fyrkantig mojäng med vev på? Ja, nu ska jag i alla fall prova kaffekvarnen och göra ett alldeles fantastiskt och utsökt kaffe.
Imorgon åker vi på dubbelt 70-års kalas till Mölle. Th:s morbror och hans fru som firar. Och enligt I-L ska det vara finkläder som gäller... mycket fina kläder... typ bröllopskläder. Bra att man får reda på det en dag i förväg... Det måste ju ha stått i inbjudningskortet - som av någon anledning inte kom fram till oss. (Förvirrade på posten ??)

Jobbar bland semesterfirare.

Semestern pågår för fullt för de flesta av oss. Jag jobbar däremot på MG nu i två veckor drygt. Ganska trevligt men varmt... Stod framför stekbordet igår och blev ännu varmare... men tacopajen blev uppskattad. Ska man bli riktigt varm någon gång så kan jag rekomnedera: 1. dammsug, 2. torka golv, 3. stek mat på stekbord alt. stekjärn.

ICA kvantum här i Åhus är alldeses full av turister. (Det tar ett tag att handla... Högljuda 08:or diskuterar vilken sorts kött de ska ha till middag. Vi "fejk-08:or" undrar om det lät lika mycket om oss när vi var nyinflyttade??) Högsäsong för förhoppningsfulla semesterfirare. De vill så gärna att solen ska skina och att vattnet ska vara någorlunda varmt... På kvällen vill de att den ljumma vinden ska vara kvar för en lång och skön grillkväll på uteplatsen. Hela årets ångest och stressighet ska gå över under några veckor i Åhus... Gissa vad molnen över Åhus består av? Vattendroppar?? Tror inte det... ångetsånga! Den avdunstar från oss som befinner sig här. Det är ju inte bara turister som försöker relaxa - även jag och andra invånare behöver ny kraft och lättare huvud.

Nu ska jag öppna ett nytt excell-blad och börja räkna på en bröllopsbuffé som ska gå av stapeln i slutet av augusti... Det är kul att räkna men det tar lite tid.

Sammanfattning

Man kan ju undra var bölder kommer ifrån? Det visste inte läkaren heller. Kanske från Paris? Nja, det tror jag inte parisarna skulle tycka vara troligt. Hmm.. innifrån eller utifrån? Den satt jallafall innanför skinnet vid högra halsmandeln. Nu syns den inte mer. Men jag har liiilte ont fortfarande, men jag tror det beror på själva öppnandet. Det måste ju finnas ett litet sår någonstans. Ja, så var det med det. Vill inte ha det igen!

Resan då?
Sammanfattad i 8 meningar:
Varmt överallt. (Hilma uttryckte det så här: Jag steks!)
Mycket trevliga tyska kompisar i vacker natur och bland välskötta hus och gårdar.
Frankrike består av schabbiga hus men med enorma odlingsfält av majs och annat ätbart.
Paris är trångt men med en viss charm och tunnelbanan blev jag speciellt fäst vid.
Byggnader jag endast hört talas om såg jag i verkligheten och det var stort!
Allt skedde synkoniserat i den pyttelilla lägenheten.
Baguetter är överskattat men inte ost!
Nu har jag tre tonåringar och en 6-åring utan framtänder (...och en framtand är fortfarande kvar i Paris..)!

Här var det tyst...

Just kommit hem... Igår kl 07.00 stapplade vi in och slängde oss i säng.

Tänker berätta lite om resan senare.

Idag har jag varit och öppnat en halsböld som besvärat mig mycket de senaste 8 dagarna. Inte kul! Men ändå bättre än en förlossning - har just chattat lite med svägerskan som fick en liten son den 2:e juli (grattis!!). Å andra sidan fick ju hon ett helt barn av smärtorna medan jag "bara" blir frisk av mina... haha... som det kan bli...

Kod

Jag tvättar och tvättar och tvättar och hänger.
Packar och packar och packar igen.
Jag stryker från listan varefter jag lägger
kläder och saker i rätt resväska.... haha
Mel. Agust och Lotta...

Th var nere och köpte två resväskor på Konsum. Den lilla fick Edde och den super-gigantiskt-stora fick jag... eller jag kommer att använda den nu på resan tillsammans med Hilmas things. Det är ett kul lås på väskorna. Man petar in dagkedjans lilla "handtag" i två små skåror och sen är det låst. Man måsta ha en kod för att kunna öppna igen. Koden var 000 från början, men man kunde ändra den till en egen kod. Th och jag tänkte att 000 var lagom enkel så vi behöll den. Men Hilma tyckte det var kul med koden.... Och Edvin ändrade sin kod till en egen.
Igår när vi skulle öppna den stora väskan hade koden ändrats.. tror helt klart det var Hilma som sett Edvin och försökt själv sen... Men vilken kod hade hon knappat in??? Aaarrrhhhhgg... 999 olika kombinationer. Hon pratade om att ändra till 888 men det hade hon inte gjort. Th började ta alla nummer mellan 1-100, sen tog Edde 100-200. Sen började Th bakifrån 999-900. Och kan ni tänka er... det var 900! (Vilken enorm tur att det inte var en fyrsiffrig kod!!!) Så nu vet ni det... Hittar ni vår super-gigantiskt-stora väska någonstans så har den 900 som kod för låset!

Nu tar vi sången en gång till:
Jag tvättar och tvättar.....

Midsommareko

Som ett eko från midsommarafton vill jag dela med mig av ett gott matjesrecept. Denna sallad har jag serverat på mitt dagis flera år i rad och fröknarna där gillar den mycket.

Matjessallad - mycket god på knäckebröd eller grovt mjukt bröd.
Räcker till 10 pers på en buffé eller som förrätt.
ca 400g matjessill (Jag tog två burkar med hela filéer så de blev ju inte 400g... mer typ 250g kanske. Blir alltid lätt förvirrad när det gäller fisk i burk - är det avrunnen vikt de menar? Och varför skriver de inte ut det då?)
Skär sillen i mycket småbitar.
1 rödlök
Finhacka löken.
5 kokta potatisar (nypotatisar!)
Skär potatisen i små tärningar... lika små som sillbitarna blev...?
1,5 dl gräddfil
1,5 majonnäs
4 msk kaviar från tub - typ Kalles
0,5 dl dill - finhackad
0,5 dl persilja - finhackad
Blanda först de vita smörjorna med kaviar och örter och sen alla övriga ingredienser.
Smaka av! Har du tid mår salladen bra av att stå och gotta till sig i kylen i 1-2 dygn. Men annars kan man börja äta av den direkt och sen blir den bara godare och godare med tiden... Okej, det finns en bortre gräns även för denna röra. Typ den dagen när gräddfilen inte vill längre!

Salladen serverade jag nu i fredags. Till och med pappa, som inte gillar någonting syrat, (vitt och syrat - filmjölk och dyl) tyckte att den var god. Den är mycket bra att ha i kylen som en snabb lunch med macka och tex ett kokt ägg till.

Socker

C12H22O11... vet ni vad det är?
Knappt jag heller - eller jo...
Men jag är inte riktigt vän med denna vackra molekyl just för tillfället.

Fick för mig att jag skulle kandera syrener i förra veckan. Ärligt - jag gjorde exakt som boken sa (Jan Hedh) men resultatet blev inte direkt likadant som på bilderna i boken. Mina kanderade syrener är bruna... inte lila... Tja.. jag kanske ska sälja dem som guld-syrener. Alltid någon som går på det!

Idag har jag (och en kompis) gjort klubbor - med och utan aromtillsats (sk konstgjord arom - eller kemiskt framställd - eller icke naturlig... men molekylerna ser likadana ut som de naturliga... Så skillnaden är bara att någon har byggt ihop aromen istället för att ha hittat den naturlig och färdigbyggd - ok det var bara en parentes...) som skulle koka tills de kommit upp i 150*C. Första satsen kokade vi till 107*C, då vi gjorde ett kultest - och de blev på tok för lösa... typ som kola. Andra stasen brände vi, eftersom vi kokade den till 150*C (eller knappt...). Luktade inget vidare och hade en pikant bränd smak. Tredje saten kokade vi till 137*C - då började den bli lite gulbrun i färgen så vi drog bort grytan från plattan i panik (+ kultest och det blev knallhårda små sockerkulor direkt)... De klubborna blev ganska bra både i smak och utseende. Och så gjorde vi ett antal satser till varav en blev bränd... Hoppas det finns typ 45 x 2 hyffasde klubbor till morgondagens öppna hus.

Alltså det här med socker är svårt! För att inte tala om termometrar. Jag misstänker starkt att det är termomteterns fel att kokningen var så svajjig... Och kandering och kristallbildning är också ett mysterium för sig. (Men det måste jag prova igen - tar en annan blomma då.) Men någon sockerbagare blir jag aldrig - det är alldeles för exakta mått och grader... Jag gillar mer när man kan prova sig fram lite... smaka av och lägga till... utan att allt går åt pipan!

En dröm

Har läst ut Camilla Läckbergs Sjöjungfrun idag. Det tog tre eller fyra dagar. Känns så skönt att kunna slö läsa vilken bok som helst. När jag skrev i min bok-bok (skrivbok att skriva in datum, titel, författare och omdöme), såg jag till min förvåning att jag inte läst en enda skönlitterär bok i år. Ändå har jag haft mycket att läsa. Jag vet redan vilka böcker jag ska klämma i sommar - ja, några matböcker (och kemiböcker) också, men de kan vara nästan som deckare... riktigt spännande!
Inte förren klockan var närmre middag än frukost, kom Edvin upp i idag (efter att jag tjatat en del). Han är väldigt bra på att prata. Hela frukosten berättade han om en dröm han haft i natt. En dröm av det ovanligta slaget.

Han var hemma i vårt hus och hade skolresa med alla sina klasskompisar. Han själv, Joel och Oliver skulle sova i hans säng medan flera andra la ut sina sovsäckar på taket och sov där. (Vårt tak är långt ifrån platt!) Det fanns en fin gång som gick på utsidan av huset mellan köksfönstret och ovanvåningen så Edde kunde se alla som gick upp på taket via gången och övervåningen. En gammal gumma kom och ville köpa en av Edvins fina tavlor för två miljoner kronor. Men eftersom hon såg så läskig ut med någon sorts tuppkammshätta vägrade Edde sälja till henne. Hon hade också en son med sig som mest såg ut som en ouranggutang. Han gick på sina långa armar och händer medan hans ben och fötter var så små att de dinglade under den lilla kroppen. På ansiktet hade sonen en plastkrokodilmask som satt fast med ett gummiband runt huvudet.
Sen förvanldades drömmen till att bli ett krig mellan klasskompisarna och orker. De befann sig i en gammalt hög och stor borg som var byggd på en kulle. På slänten utanför krigade de mot orkerna. De kastade sten och handgranater och så hade de gevär från ett datorspel att skuta med. Tror Edvin och hans kompisar vann.
Inne i borgen bodde det jättemånga människor. Typ 10-15 personer i samma lägenhet, som i Afrika (Eddes ord). Lägenheterna var byggda ovanpå varandra så borgen var jättehög med massor av fönster på insidan. Han träffade på en kille som var tillsammans med en struts. Då kom en annan kille och försökte strypa strutsen - men det gick inte. Då sa stryparkillen, medan han tittade strutsen stint i ögonen: Nu är du min tjej!
Sen var de plötsligt hemma i vårt hus igen som nu var förvandlat till ett vattenland. De åkte i mycket långa rutschkanor som förgrenade sig efterhand. På ett ställe skull de dela upp sig två och två. Kompisen skulle hålla Edvin i fötterna. Framför dem fanns en mur med små valv där man skulle sikta in sig och åka rakt igenom. Edde såg att det gick bra för hans kompisar och anstängde sig för att sikta in i sig i ett valv han också. Men något gick på tok så han och kompisen kom med bredsidan på muren... Det kändes lite skämmigt.....

Visst är det kul att lyssna på drömmar?! Allt kan hända!
Just nu drömmer jag om att ta en långpromenad, kanske ända ner till stranden? Ska se till att den drömmen slår in! Men först ska Hilma i säng.

Läs bloggar - de kan ge en vink!

Just nu känner jag mig på ett fnitter-irriterat-typiskt-också-humör. Som ni vet har jag lagt ner ganska mycket tid på min B-uppsats de senaste (10) veckorna. Men parallellt med praktik och uppsats har mina tankar upptagits av ett stipendium som jag tänkt söka. Jag har funderat ut (i mitt tycke) ett mycket intressant projekt som nu är nerskrivet på papper (papper och papper - i datorn) och ivägskickat. Ansökan har jag skrivit på ett ganska fritt och ledigt sätt för att i någon mån sticka ut och bli ihågkommen.
Hahaha... ojoj vad jag ångrar mig...
När jag (med hjälp av Annika) äntligen fått iväg ansökan, gick jag in och läste lite runt-omkring-fakta (hade hittills inriktat mig på grundläggande kriterier för stipendiet tex hur och varför och vad som var viktigt.. ). Jag hittade då förra årets stipendiaters bloggar... Och det var precis då mitt mod skönk så där 3 dm under diskmaskinen. De (som fick stipendiet 2008) var nämligen alla doktorander! Där ligger jag i lä, så att säga. Den enda fördelen jag har framför dessa mycket duktiga kvinnor, är väl att jag är en ganska van bloggare. (Det ingår i stipendiet att blogga om sitt projekt.)
Men ajajaj ... för tillfället jag känner mig besviken. Ansökningskriterier var annars "bara": Stipendiaten skall ha avslutat minst ett års universitets- eller höskolestudier vid ansökningstillfället. Och: Stipendiaten skall kunna uppvisa goda studieresultat från universitet eller högskola i Skåne...
Jaaa... vad ska jag säga? Tack Annika för hjälpen i alla fall!
Nu har jag hittat ett bra motiv till att läsa bloggar. Viss insikt kan man få med hjälp av dessa tidstjuvar.
Det enda jag kan hoppas på, är att ett litet antal studenter har sökt i år.
Får se... Så länge ska jag sitta hemma och skämmas över min naivitet.

Tidens mysterium

Mystiken tätnar runt ämnet tid. Vad är tid? Är tid det begrepp som försöker verbalisera jordens varv kring solen, månens varv kring jorden och jordens varv kring sin egen axel? Eller är tid den metafor för livets gång som är så oförklarlig? Tiden syns i hur barnen växer och i rynkorna i ansiktet. Känslan av tid kan var påtaglig både när tid saknas och när tiden finns till brädden av vad man vill ha.
Jag försöker fårstå och ta in min tid. Just i dagarna är tiden så påtaglig. Jag skulle vilja stoppa tiden, åtminstone tills jag förstår hur den fungerar.
Kan ni förstå att på torsdag avslutar jag (och Th) 13 år av dagislämningar och hämntnigar. I januari 1994 skolads Joel och Alfred in på Regnbågensförskola på Regeringsgatan och i oktober 1997 började Edvin också där. När vi flyttade till Åhus (1999) hade J&A börjat skolan och Edde hade ett "friår" när jag bara jobbade 50% och det fungerade att ha honom hemma. 2000 hade han dagis igen tills augusti 2002 då det var dags för skolstart. Hilma hann bli 2 år innan hon i februari 2005 skolades in nere på Tobakslyckan... Och nu nästa vecka, är det hennes sista dagar på dagis.
Jag kan inte förstå hur fort tiden går... Inte för att hon inte är skolmogen - det är hon verkligen... Inte för att bojsen har stannat i växten - Edvin kommer att växa om mig denna sommaren... Inte för att jag känner mig som en 20-åring... jag känner mig nog som 38... Men fatta - var tar tiden vägen? Jag känner mig smått chockad! Det sägs ibland att barnen håller föräldrarna unga. Vad händer då när barnen växer till sig och blir äldre...
Min lilla bäbis har stl.122, läser och räknar obehindrat, gillar att gå över till grannen för att leka, har planer på att sova över helt själv hos mormor och morfar... När jag ser på henne och hör henne prata så förstår jag mer än väl att hon är en skolmogen 6-åring. Men när jag tänker på hur kort tid det var sen jag satt med henne i soffan och hon bara var 4 kg tung (ojoj... hon vägde ju 4200g när hon föddes..) så är det helt obegripligt vart tiden tagit vägen.
Jag letar i minnet efter en dikt som jag tror Bo Setterlind har skrivit... Men kan inte hitta den.. Jag får leta vidare. Tills dess vill jag citera två dikter av Alf Henriksson som i någon mån verbalt illustrerar tankegångarna.

Tid
Tid är pengar, sade en Mammons träl.
Om det vore så väl, om det ändå vore så väl!
Tiden är självaste livet, den flyr sin färde,
den bekymrar sig inte ett spår om sitt penningvärde.
Den bortsopar ordstäv och floskler med kallt förakt.
Den som säger att tid är pengar och kunskap är makt
skall tids nog finna att detta var tanklöst sagt.

Tiden
"Vad är Tiden för något?" sa barnet, och frågan tycktes mig svår.
Tid, det är världen som rör sig. Tid, det är livet som går.
Men de allra elementäraste tingen är ting som just ingen förstår.