Det är så skönt att uppsatsen är avslutad!
Blodtrycket sjunker! Plötsligt ser jag hur vansinnigt smutsigt det är här hemma. Tre års dammlager och tre års högar med sånnt-som-jag-ska-göra-när-jag-får-tid kommer fram ur skuggorna. Och på tal om skuggor, så kommer nog mina blå partier under ögon att bli mindre mörka - lite sömn, lite sommar och lite frid kommer att göra susen!!
I kväll har jag gjort middag med AllerumPrästpanerad lax och färskpotatis. Här på Kvantum kostar färskpotatisen 23,90/kg vilket ju är lite i mesta laget. En dansk man i övre medelåldern stod och svor framför potatisbingen och bestämde sig till slut för att ta "gamla" päror i stället. Men jag - gick till frysdisken och tog två påsar fryst färskpotatis. Ca 20kr/påsen (800g). Det var dom värda! Inget skrubb, inget svinn... bara att ploppa ner dom i kokande vatten. Riktigt smidigt! Och goda var dom också! En i klassen har rekomenderat dessa potatisar - annars hade jag nog inte vågat! Alla som provat att frysa potatis, ja, kokt potatis då, vet ju hur sunkig den blir. Man kan inte äta dom! Men dessa fungerar jättebra. De måste ha blivit nerfrysta i en sånn frys som ärtorna fryses i. QFC eller var det FFQ eller QCF - ja, den var snabb iallafall!! Och cool! (haha x 2!)
H har fått feber i kväll. När jag tänker efter är det inte många dagar hon varit sjuk de senaste tre åren. Kanske två eller tre gånger. Så nu, när plugget är klart, kan hon få ha lite feber (om hon vill eller inte vill...). Både Th och Edde har varit sjuka de senaste veckorna. Hoppas jag slipper.
I examens- och födelsedagspresent fick jag av mamma och pappa, sex stora pile-korgar fyllda med jord och planterade och nysådda örter. Vilken grej!! Och en jättefin ört-odlar- och användarbok. Till min förtjusning fanns det flera kemiska grupper omnämnda och utritade när jag bara bläddrat några blad i boken. Det är så sant som det är sagt: Kemi är allt! - även örternas aromer och uppbyggnad baseras på kemi. Den boken ska lusläsas medan vinden blåser i örtbladen. Jag känner för jord under naglarna! (Det gör jag alltid så här års ett tag... några veckor eller så...)
Th och barnen gav mig fyra pocketdeckare och en kokbok med chili och hetta som tema. De tycker inte att jag ska läsa mer facklitteratur utan en helt vanlig bok som inte mynnar ut i en tenta eller rapport. Jag håller med - en helt vanlig "hederlig" deckare skulle sitta riktigt fint nu. En av mina principer under dessa tre åren har varit att inte läsa något annat än kurslitteratur. Men det har jag misslyckats med.
Nu ska det sovas!
söndag, juni 13, 2010
lördag, maj 29, 2010
Listor med djup
Sitter framför datorn och försäker fånga dagen.. det lyckas sådär bra..
Har skrivit en lista på saker som måste fixas idag. Men sen när jag börjar bocka av märker jag alltid annat som också ska fixas. Ska jag då skriva till de sakerna och bocka av direkt eller bara göra det där extra utan någon notis? Eller ska jag strikt gå efter min lista och skriva till saker jag bör göra i slutat på listan?? Hmm... plötsligt känns hela denna tanken som ett riktigt I-lands-problem... Vilket problem lixom??
Pusslar vidare och hoppas att Boyes ord har någon sanning...
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Har skrivit en lista på saker som måste fixas idag. Men sen när jag börjar bocka av märker jag alltid annat som också ska fixas. Ska jag då skriva till de sakerna och bocka av direkt eller bara göra det där extra utan någon notis? Eller ska jag strikt gå efter min lista och skriva till saker jag bör göra i slutat på listan?? Hmm... plötsligt känns hela denna tanken som ett riktigt I-lands-problem... Vilket problem lixom??
Pusslar vidare och hoppas att Boyes ord har någon sanning...
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
fredag, maj 14, 2010
Tanken bakom glaset
Har ni tänkt på att en glasruta består av molekyler man kan se igenom? Visst är det coolt! Ganska fantastiskt till och med. Det är ju annars lätt tänkt att det som inte syns inte består av så många atomer och molekyer.
Och med det ville jag ha sagt att en människa består av så mycket mer än det vi ser.
Ibland får jag en känsla av att det bara är jag som tänker (ja, inte för att förhäva mig själv - kanske mer för att jag inte hör att andra tänker...)... för att i nästa sekund bli överväldigad av den mängd tankar som produceras varje dag från de miljoner eller miljarder människor som finns på jorden. Det är smått deprimerande att man inte ens kan höra tankarna från de man lever tillsammans med. Det hade undelättat... eller? Hmm... nä eller inte. Med tanke på den nivå mina egna tankar ibland cirklar i så är det måntro inte så uppmundtrande att höra andras förvirrade tankegångar.
Hmm.. nä som sagt... Det är väldigt skönt att det finns genomskinliga molekyler.. och troligtvis är det lika skönt att tankarna inte är genomskinliga - fast de finns.
Kanske det finns nån tanke bakom?
Och med det ville jag ha sagt att en människa består av så mycket mer än det vi ser.
Ibland får jag en känsla av att det bara är jag som tänker (ja, inte för att förhäva mig själv - kanske mer för att jag inte hör att andra tänker...)... för att i nästa sekund bli överväldigad av den mängd tankar som produceras varje dag från de miljoner eller miljarder människor som finns på jorden. Det är smått deprimerande att man inte ens kan höra tankarna från de man lever tillsammans med. Det hade undelättat... eller? Hmm... nä eller inte. Med tanke på den nivå mina egna tankar ibland cirklar i så är det måntro inte så uppmundtrande att höra andras förvirrade tankegångar.
Hmm.. nä som sagt... Det är väldigt skönt att det finns genomskinliga molekyler.. och troligtvis är det lika skönt att tankarna inte är genomskinliga - fast de finns.
Kanske det finns nån tanke bakom?
torsdag, maj 13, 2010
Dagsläget
Regn igår - nästan hela dagen. På kvällen när det mörknat var jag ute en liten runda och då låg dimman tjock här i Åhus... det är så fint! Dimma har en djupare känsla över sig än vad klara dagar har. Men det ena blir inte bra utan det andra... Lite dimma, lite regn, lite solsken, lite kallt, lite varmt. Kanske något sådant som menas när man säger "komplettera varandra".
Sitter nu med sista delen av diskussionen framför mig. Kompisen skriver på sista biten av litteraturgenomgången. Sen ska vi bara knåpa ihop abstract, förord och slutsats - innan söndag eller nått... På dagarna redigerar vi... tre viljor som ska komma överens om ordvändningarna. Vi börjar bli lite slitna. Jag känner mig lite out off det vanliga livet. Jorden försöker ibland komma i kontakt med mig... då är det disk eller mat eller nått i den stilen som ska fixas.
"Den bästa medicinen mot kort stubin är en lång promenad"... skulle behöva fjällvandra...
Sitter nu med sista delen av diskussionen framför mig. Kompisen skriver på sista biten av litteraturgenomgången. Sen ska vi bara knåpa ihop abstract, förord och slutsats - innan söndag eller nått... På dagarna redigerar vi... tre viljor som ska komma överens om ordvändningarna. Vi börjar bli lite slitna. Jag känner mig lite out off det vanliga livet. Jorden försöker ibland komma i kontakt med mig... då är det disk eller mat eller nått i den stilen som ska fixas.
"Den bästa medicinen mot kort stubin är en lång promenad"... skulle behöva fjällvandra...
tisdag, maj 11, 2010
Spår av tiden
Nätet på ovansidan av handen
har blivit tydligare
Skinnet sitter liksom lösare
på hals och armar
Linjerna kring ögonen
har blivit permanenta
Min jakt på gråa hår
har jag förlorat
Tiden går alltid åt ett håll
Ålderdomshållet
har blivit tydligare
Skinnet sitter liksom lösare
på hals och armar
Linjerna kring ögonen
har blivit permanenta
Min jakt på gråa hår
har jag förlorat
Tiden går alltid åt ett håll
Ålderdomshållet
måndag, april 19, 2010
Slå knut på sig själv
Det tar sig sa hon som hade eld i håret...
Fast inte tillräckligt fort... sa han som frös...
Vi skriver och skriver och skriver... så pennan glöder som någon sagt...
Men det blir tyvärr ingen inlämning på torsdag - vi hinner inte. Vi får snällt lämna in i slutet av maj istället. Känns väldigt surt och irriterande... men vi har ingen att skylla på, tyvärr. Förhoppnigsvis blir det en bra uppstas iallafall. Vi har fått ett väldigt stort material och att sortera och temaitsera har tagit mycket längre tid än vi trodde från början. En hel del är intresserade av våra resultat också. Flera företag som vi haft kontakt med och andra som har hört om vårt syfte vill kolla i uppstasen när den är färdig. Riktigt kul ju! Ämnet engagerar!
Därför måste den bli bra, riktigt bra!
Och vi (och våra familjer) håller på att gå under av tidsbrist och meningsformuleringar...
Lite Povel Ramel på detta... alltså vi kan inte allt... även om vi försöker slå knut på oss själva lyckas det sällan...
Sånt som vi inte kan
Sånt som vi inte kan
det är att tända en tändsticka mot en tvål
Sånt som vi inte kan
det är att laga en kålpudding utan kål.
I regel är vi så flinka som scouterna
från Adam och Eva till astronauterna
De flyger mot ofattbart avlägsna mål
men kan inte tända en tändsticka mot en tvål.
Fast inte tillräckligt fort... sa han som frös...
Vi skriver och skriver och skriver... så pennan glöder som någon sagt...
Men det blir tyvärr ingen inlämning på torsdag - vi hinner inte. Vi får snällt lämna in i slutet av maj istället. Känns väldigt surt och irriterande... men vi har ingen att skylla på, tyvärr. Förhoppnigsvis blir det en bra uppstas iallafall. Vi har fått ett väldigt stort material och att sortera och temaitsera har tagit mycket längre tid än vi trodde från början. En hel del är intresserade av våra resultat också. Flera företag som vi haft kontakt med och andra som har hört om vårt syfte vill kolla i uppstasen när den är färdig. Riktigt kul ju! Ämnet engagerar!
Därför måste den bli bra, riktigt bra!
Och vi (och våra familjer) håller på att gå under av tidsbrist och meningsformuleringar...
Lite Povel Ramel på detta... alltså vi kan inte allt... även om vi försöker slå knut på oss själva lyckas det sällan...
Sånt som vi inte kan
Sånt som vi inte kan
det är att tända en tändsticka mot en tvål
Sånt som vi inte kan
det är att laga en kålpudding utan kål.
I regel är vi så flinka som scouterna
från Adam och Eva till astronauterna
De flyger mot ofattbart avlägsna mål
men kan inte tända en tändsticka mot en tvål.
tisdag, april 06, 2010
En liten paus i bloggandet
Har ni börjat fundera över om jag slutat blogga?
Ärligt: Jag har inte slutat utan göra bara ett litet uppehåll eftersom mitt liv nu och i några veckor framöver består av att skriva och skriva och skriva... på C-uppsatsen.
Det är riktigt roligt men tar enormt mycket tid i anspråk. Vi är tre stycken som jobbar tillsammans vilket gör att jag inte sitter ensam i en liten cell och känner mig innstängd.. Vi diskuterar och delar information med varandra och ja, stöttar varandra i livets alla skeden... ;)
Någon gång så ska de bli vår
då får jag gå med stövlar... (nynna vidare på denna söta barnvisa)
Någon gång så ska det ta slut
då ska jag bliva klevver... (nynna vidare och skriv en bra text som du skickar till mig!)
Ärligt: Jag har inte slutat utan göra bara ett litet uppehåll eftersom mitt liv nu och i några veckor framöver består av att skriva och skriva och skriva... på C-uppsatsen.
Det är riktigt roligt men tar enormt mycket tid i anspråk. Vi är tre stycken som jobbar tillsammans vilket gör att jag inte sitter ensam i en liten cell och känner mig innstängd.. Vi diskuterar och delar information med varandra och ja, stöttar varandra i livets alla skeden... ;)
Någon gång så ska de bli vår
då får jag gå med stövlar... (nynna vidare på denna söta barnvisa)
Någon gång så ska det ta slut
då ska jag bliva klevver... (nynna vidare och skriv en bra text som du skickar till mig!)
lördag, mars 27, 2010
Tupp och höna
Idag har H varit lite krasslig. Hostig och snorig.
Men en morgon nu i veckan när jag följde med henne till skolan utspelade sig detta:
Som vanligt hade jag min svarta kappa på mig. Hon höll i min hand men vände sig mot mig och tittade på min rygg. Sen sa hon:
Mamma här bak ser du ut som en tupp.
Jaha ja... kappan går ju ut lite från midjan och neråt.. var det det hon menade?
Hon smilade lite iallafall och jag tyckte det lät kul.
Sen tittade hon på mig framifrån och sa:
Och här ser du ut som en höna!
Och så skrattade hon och sa
Det var bara på skoj...
Hon kände nog på sig att min tjocka mage var ett känsligt ämne. Jag tyckte det lät kul.. : )
En rolig iakttagelse eller ett roligt infall!
Men en morgon nu i veckan när jag följde med henne till skolan utspelade sig detta:
Som vanligt hade jag min svarta kappa på mig. Hon höll i min hand men vände sig mot mig och tittade på min rygg. Sen sa hon:
Mamma här bak ser du ut som en tupp.
Jaha ja... kappan går ju ut lite från midjan och neråt.. var det det hon menade?
Hon smilade lite iallafall och jag tyckte det lät kul.
Sen tittade hon på mig framifrån och sa:
Och här ser du ut som en höna!
Och så skrattade hon och sa
Det var bara på skoj...
Hon kände nog på sig att min tjocka mage var ett känsligt ämne. Jag tyckte det lät kul.. : )
En rolig iakttagelse eller ett roligt infall!
tisdag, mars 23, 2010
Handlingskraft...?
I kväll skulle jag tagit itu med Material & Metod. Vad bidde de av det? Jo, en hel massa filmer på YouTube om natriumalginater, molekylär gastronomi och osmos.
Sen klippte jag ihop det jag redan tänkt och gjorde en mapp som heter Material och metod. För att övergå till Facebook och farmerna (men det var inte så kul att odla i kväll...) Därefter tog jag faktiskt fram Denscomebes Forskningens grundregler, men jag öppnade inte den... bara tänkte göra det. Klockan gick och H skulle badas och få rent hår. Efter att hon somnat fick jag nästan en chock när jag öppnade de transkriberade intervjuerna - words slutade fungera - för ett ögonblick fick jag hjärtflimmer och andningsnöd. Efter några minuter, när både jag och word kommit till sans igen, sparade jag som en besatt, mina filer på nätet. Istället för att skriva mer (som jag ju inte ens börjat med...) tog jag fram en diktbok och började läsa... dialogisera med mig själv?!
Nu vill jag inte öppna några words igen... Jag har lite ont i magen och är rätt trött i huvuet. Man skulle kunna säga att sängen kallar...
En dikt eller två först bara...
Den första har Alf Henriksson skrivit:
Mannen från Hökarängen
suckade stilla och sa:
"Min fru äter skorpor i sängen
Annars är allting bra."
Den andra handlar också om mat (surprise!) och är författad av Bengt af Klintberg:
Fläckig banan
Skafferiets starka lukter:
grönsaker, oljor,
sura bottensatser i tomglas.
På en hylla ligger den sista bananen,
fläckigare än i går,
allt mer leopardlik.
Den kryper ihop i halvdunklet,
och jag stänger hastigt dörren.
Före språnget.
Sen klippte jag ihop det jag redan tänkt och gjorde en mapp som heter Material och metod. För att övergå till Facebook och farmerna (men det var inte så kul att odla i kväll...) Därefter tog jag faktiskt fram Denscomebes Forskningens grundregler, men jag öppnade inte den... bara tänkte göra det. Klockan gick och H skulle badas och få rent hår. Efter att hon somnat fick jag nästan en chock när jag öppnade de transkriberade intervjuerna - words slutade fungera - för ett ögonblick fick jag hjärtflimmer och andningsnöd. Efter några minuter, när både jag och word kommit till sans igen, sparade jag som en besatt, mina filer på nätet. Istället för att skriva mer (som jag ju inte ens börjat med...) tog jag fram en diktbok och började läsa... dialogisera med mig själv?!
Nu vill jag inte öppna några words igen... Jag har lite ont i magen och är rätt trött i huvuet. Man skulle kunna säga att sängen kallar...
En dikt eller två först bara...
Den första har Alf Henriksson skrivit:
Mannen från Hökarängen
suckade stilla och sa:
"Min fru äter skorpor i sängen
Annars är allting bra."
Den andra handlar också om mat (surprise!) och är författad av Bengt af Klintberg:
Fläckig banan
Skafferiets starka lukter:
grönsaker, oljor,
sura bottensatser i tomglas.
På en hylla ligger den sista bananen,
fläckigare än i går,
allt mer leopardlik.
Den kryper ihop i halvdunklet,
och jag stänger hastigt dörren.
Före språnget.
söndag, mars 21, 2010
En bok och en deg.
Igår hittade jag ett tjockt kuvert i brevlådan som var adresserat till Th.. eller det fanns ingen adress bara hans namn textat på framsidan. Inuti fanns en bok med titeln Sorgen är lyckans pris. Det är en av hans fd elever som gett ut den på vulkanförlag ( www.vulkan.se Vulkan är inget vanligt förlag utan mer som ett hjälpmedel om man vill ge ut en bok utan att för den skull sälja in sig i ett "riktigt" förlag eller ge ut från eget förlag. Mycket smart skulle jag vilja säga!) Boken är en samling noveller om livets skuggsidor eller om man så vill; sorgen som vi oundvikligt måste igenom på ett eller annat sätt. Tjejen som skrivit är bara 19 år och jag beundrar hennes insiktsfulla tankar och hennes sätt att beskriva dessa i ord. Hon har ibland ett poetiskt språk vilket ger distans och plats för egna känslor och tankar. På baksidan skriver hon:
Tänk om livet vore enbart gott.
Tänk om man alltid kunde leva rätt.
Tänk om kärleken alltid bestod.
Tänk om olyckor inte var verkliga.
Tänk om döden inte fanns.
Tänk om sorg bara hände andra.
Tänk om...
Jag blir förbluffad över vilka tankar som rör sig i en 19:åring. Jag har gått och grunnat på hur jag själv tänkte i den åldern. Det var en jobbig tid, de var det! Att gå från barn till vuxen är som att alltid ha ätit ljusa baguetter till att bara få äta grova surdegsbröd. Och själva omvanlingen, avvänjningen är brutal. Det handlar inte om vilket som är godast utan om en ny vana, en ny matsjälkningsprecess, en ny mättnad och en ny tillfredsställelse. Och vägen mellan dessa är ett enda stort kaos. Än vill man ha det ljusa lättsmälta och än det grova mättande. Vetskapen är dock att den ljusa baguett-tiden tar slut hur mycket man än försöker hålla kvar vid den kosten. Det är inte lätt att leva, men ibland är det svårare än annars ; )
Jag bakar bröd idag. Ett surdegsbröd med fikon och rostade solrosfrön och så "potatisbullar" vilket är ljusa brödbullar med riven kokt potatis i degen. Detta ska serveras på tisdag till förmiddagsfika på Krinova här i stan http://hkr.se/templates/Page__9129.aspw . En temadag om produktsäkerhet.
Tänkte dela med mig av receptet på Potatisbullarna:
Potatisbullar (eller Kilsbröd som det står i det gamla urklippet från tidigt 90-tal) ca 60 st.
50-75g smält eller rumstempererat smör
1 dl olja
5 dl vatten
5 dl mjölk
600g kokt riven potatis
0,75 dl gräddfil (kan uteslutas)
100 g jäst
Blanda detta i en degblandare.
Tillsätt:
1,5 msk salt
0,5 dl socker
ca 2,5 l vetemjölspecial
Kör degen i ca 8 minuter. (Degen ska vara lite kladdig men ändå gå att ta på utan att allt fastnar.) Jäs tills degen dubblat storlek, ca 1 timme.
Häll ut rejält med vetemjöl på bakbordet och häll ut degen där. Använd mjöl på händerna och dela degen till så stora bitar du vill ha på bullarna. Bitarna kan antingen bara skäras och doppas i mjöl eller rullas till bollar, plattas ut och doppas i mjöl - det är en smakfråga. Lägg bullarna på bakplåtspappersklädd plåt och jäs i ca 30 min. Baka av i 250*C i ca 8-10 min.
Bullarna, som blir mycket mjuka och lena i konsistensen, går utmärkt att frysa - vilket jag kommer att göra idag. På tisdagmorgon tar jag upp dom och brer med smör, ruccola, skinka, tomat och XO-röra. Mmm...
Tänk om livet vore enbart gott.
Tänk om man alltid kunde leva rätt.
Tänk om kärleken alltid bestod.
Tänk om olyckor inte var verkliga.
Tänk om döden inte fanns.
Tänk om sorg bara hände andra.
Tänk om...
Jag blir förbluffad över vilka tankar som rör sig i en 19:åring. Jag har gått och grunnat på hur jag själv tänkte i den åldern. Det var en jobbig tid, de var det! Att gå från barn till vuxen är som att alltid ha ätit ljusa baguetter till att bara få äta grova surdegsbröd. Och själva omvanlingen, avvänjningen är brutal. Det handlar inte om vilket som är godast utan om en ny vana, en ny matsjälkningsprecess, en ny mättnad och en ny tillfredsställelse. Och vägen mellan dessa är ett enda stort kaos. Än vill man ha det ljusa lättsmälta och än det grova mättande. Vetskapen är dock att den ljusa baguett-tiden tar slut hur mycket man än försöker hålla kvar vid den kosten. Det är inte lätt att leva, men ibland är det svårare än annars ; )
Jag bakar bröd idag. Ett surdegsbröd med fikon och rostade solrosfrön och så "potatisbullar" vilket är ljusa brödbullar med riven kokt potatis i degen. Detta ska serveras på tisdag till förmiddagsfika på Krinova här i stan http://hkr.se/templates/Page__9129.aspw . En temadag om produktsäkerhet.
Tänkte dela med mig av receptet på Potatisbullarna:
Potatisbullar (eller Kilsbröd som det står i det gamla urklippet från tidigt 90-tal) ca 60 st.
50-75g smält eller rumstempererat smör
1 dl olja
5 dl vatten
5 dl mjölk
600g kokt riven potatis
0,75 dl gräddfil (kan uteslutas)
100 g jäst
Blanda detta i en degblandare.
Tillsätt:
1,5 msk salt
0,5 dl socker
ca 2,5 l vetemjölspecial
Kör degen i ca 8 minuter. (Degen ska vara lite kladdig men ändå gå att ta på utan att allt fastnar.) Jäs tills degen dubblat storlek, ca 1 timme.
Häll ut rejält med vetemjöl på bakbordet och häll ut degen där. Använd mjöl på händerna och dela degen till så stora bitar du vill ha på bullarna. Bitarna kan antingen bara skäras och doppas i mjöl eller rullas till bollar, plattas ut och doppas i mjöl - det är en smakfråga. Lägg bullarna på bakplåtspappersklädd plåt och jäs i ca 30 min. Baka av i 250*C i ca 8-10 min.
Bullarna, som blir mycket mjuka och lena i konsistensen, går utmärkt att frysa - vilket jag kommer att göra idag. På tisdagmorgon tar jag upp dom och brer med smör, ruccola, skinka, tomat och XO-röra. Mmm...
tisdag, mars 16, 2010
Virka mera!
OS-mössan har visst fått en stor publik. www.dn.se/livsstil/trend/sa-virkar-du-mossan-1.1050517 Edde som är superförkyld idag var tvungen att stanna hemma från skolan fast han hade nationellt prov... Nu sitter han med virknålen i högsta hugg och är på god väg... men med fel färger. Eskimo har varit mitt favvogarn förut så det finns en hel del rester.
måndag, mars 15, 2010
Tidens unika upprepningar och repriser.
Det händer saker hela tiden nu... (ehh... )
Storebror blev pappa, i slutet av förra veckan, till två små pojkar. Sex veckor tidiga och vägde runt 2 kg var. Det är helt otroligt att han också får tvillingar som första barn och pojkar till på köpet. Det känns lite reprisartat. Och sååå kul! Som J sa när när brossan berättade att de väntade tvillingar "Vadå wannabee!" (ja, nu kan jag ju inte stava det.. men ni fattar va?)
Mer och mer börjar jag förstå att min egen första graviditet var ganska unik. J&A föddes två dagar innan beräknat datum och vägde 3600 var. En i min klass undrade om jag inte hade några kort på hur jag såg ut när jag var som mest gravid (hmm.. är man mer eller mindre gravid? Det är väl nominal datanivå; antingen är man gravid eller inte...)... men de korten vill jag helst förtränga. Något så groteskt stor var jag... När jag vägde in mig (i typ vecka 10) så vägde jag 50 kg och sista vägningen, 30 veckor senare, just innan förlossning, var jag uppe i 83 kg. Sen föddes boysen och 10 dagar efter hade jag lättat 25 kg... Jag hade samlat lite vatten (x antal liter) och var näst intill helt vätskefylld - det fanns inte bara vätska i livmodern, som brukligt är, utan i mina ben, armar, fötter, händer, och ja, lite överallt faktiskt. Några dagar efter förlossningen kunde jag se vid vilken nivå vätskan hade försvunnit. Det såg riktigt komiskt ut - eller förskräckligt - en dag var låren och underbenen lika tjocka... vätskenivån låg alltså vid knäna. Riktigt skönt att bli av med all extra vätska. Efter ytterligare några dagar såg jag relativt normal ut - fast utan muskler. De sista veckorna i juni och juli var jag väldigt stillasittande. Det är ju jobbigt att bära på två barn, extra mycket blod, två moderkakor, fostervatten och så därtill all extra vätska... så det blev inga långa promenader - därför förtvinade mina muskler.
Ja, men det här var för 17,5 år sen... Nu går grabbarna i 2:an på gymnasiet... och rakar sig på morgnarna (i bästa fall..)... Det är inte riktigt klokt! Jag måste plocka fram deras album för att minnas hur mina små (eller stora) bäbisar såg ut.
Och nu är alltså brossan i samma sits. Intensivt är ett milt ord för tiden som väntar. Ordet fantastiskt är också svagt i sammanhanget. Det är som livet själv: ofattbart!
Storebror blev pappa, i slutet av förra veckan, till två små pojkar. Sex veckor tidiga och vägde runt 2 kg var. Det är helt otroligt att han också får tvillingar som första barn och pojkar till på köpet. Det känns lite reprisartat. Och sååå kul! Som J sa när när brossan berättade att de väntade tvillingar "Vadå wannabee!" (ja, nu kan jag ju inte stava det.. men ni fattar va?)
Mer och mer börjar jag förstå att min egen första graviditet var ganska unik. J&A föddes två dagar innan beräknat datum och vägde 3600 var. En i min klass undrade om jag inte hade några kort på hur jag såg ut när jag var som mest gravid (hmm.. är man mer eller mindre gravid? Det är väl nominal datanivå; antingen är man gravid eller inte...)... men de korten vill jag helst förtränga. Något så groteskt stor var jag... När jag vägde in mig (i typ vecka 10) så vägde jag 50 kg och sista vägningen, 30 veckor senare, just innan förlossning, var jag uppe i 83 kg. Sen föddes boysen och 10 dagar efter hade jag lättat 25 kg... Jag hade samlat lite vatten (x antal liter) och var näst intill helt vätskefylld - det fanns inte bara vätska i livmodern, som brukligt är, utan i mina ben, armar, fötter, händer, och ja, lite överallt faktiskt. Några dagar efter förlossningen kunde jag se vid vilken nivå vätskan hade försvunnit. Det såg riktigt komiskt ut - eller förskräckligt - en dag var låren och underbenen lika tjocka... vätskenivån låg alltså vid knäna. Riktigt skönt att bli av med all extra vätska. Efter ytterligare några dagar såg jag relativt normal ut - fast utan muskler. De sista veckorna i juni och juli var jag väldigt stillasittande. Det är ju jobbigt att bära på två barn, extra mycket blod, två moderkakor, fostervatten och så därtill all extra vätska... så det blev inga långa promenader - därför förtvinade mina muskler.
Ja, men det här var för 17,5 år sen... Nu går grabbarna i 2:an på gymnasiet... och rakar sig på morgnarna (i bästa fall..)... Det är inte riktigt klokt! Jag måste plocka fram deras album för att minnas hur mina små (eller stora) bäbisar såg ut.
Och nu är alltså brossan i samma sits. Intensivt är ett milt ord för tiden som väntar. Ordet fantastiskt är också svagt i sammanhanget. Det är som livet själv: ofattbart!
söndag, mars 07, 2010
Något finns men syns inte...
Det som göms i snö
kommer fram i tö!
Hmm... vad säger vi om detta?
Jo, det är så sant som det är sagt!!
Idag har jag och H varit ute och gått en lång promenad. Härligt med sol! Tänk att nu är det ljust ända till18.00 på kvällen! Inte längesedan det var mörkt vid 16.00. Vägar, cykel- och gångbanor är fria från snö. Och själva snötäcket på ängar och andra fria områden tycks ha krympt ihop. I kanten mellan gångbanorna och den snötäckta ängen har snön smält på ett roligt och vackert sätt. Kanten är frasig och ser nästan ut som en tygspets... vit och skir och hålig...
Jaha, vad är det då som kommer fram i tö? Jo, något så trist som hundskitar. Jag tror jag sa till H att hon skulle gå på gångbanan 35 gånger på grund av att det låg en massa skitar just i kanten där barn vill hoppa och springa. Men alltså, hur tänker hundägare? Aaa... det är vinter, det syns inte att hunden skiter i snön... jag struntar i att ta hand om det... Helt otroligt! Precis som strutsen som stoppar huvudet i sanden när den blir rädd! Det jag inte ser finns inte! Visst är det tragikomiskt?!
Denna helg har jag upptäckt en ny smart sak på min dator: Mikrofon och inspelningsfunktion! Fantastiskt! I lördags var det auktion på MG och då passade jag på att provintervjua flickorna i köket. Jag måste liksom kalibrera min intervjuguid som ska användas som metod till min C-uppsats. Det var jättekul att intervjua. Och jag tror, efter proven, att mina frågor fungerar bra. De förstod vad jag menade även om de fick tänka efter lite. Såå... mitt på dan i lördags hittade jag inspelningsprogrammet under tillbehör på datorn. En av intervjuerna spelades in. Sen provade jag att transkribera den - att gå från ljud till skrift - ojj, vilken tid det tar... Men jag är mycket fascinerad av denna typ av text. Har ni läst några transkriptioner någon gång? Det måste ni prova. Man känner lixom hur samtalet låter när man läser. Tänk att man pratar så helt annorlunda jämfört med hur man skriver. Levande skrift skulle jag vilja likna en transkription med.
Nu är kycklinglåren snart färdiga, riset kokar, en sås ska vispas ihop av skyn och en sallad göras. Salladen kommer att bestå av tomater, svarta oliver, rödlök och fetaost... (eller nått som kallas för salladsost - d.v.s. fetaost som är gjord av komjölk - lite mildare i smaken. Måste prova för att veta!) Jag är hungrig!
kommer fram i tö!
Hmm... vad säger vi om detta?
Jo, det är så sant som det är sagt!!
Idag har jag och H varit ute och gått en lång promenad. Härligt med sol! Tänk att nu är det ljust ända till18.00 på kvällen! Inte längesedan det var mörkt vid 16.00. Vägar, cykel- och gångbanor är fria från snö. Och själva snötäcket på ängar och andra fria områden tycks ha krympt ihop. I kanten mellan gångbanorna och den snötäckta ängen har snön smält på ett roligt och vackert sätt. Kanten är frasig och ser nästan ut som en tygspets... vit och skir och hålig...
Jaha, vad är det då som kommer fram i tö? Jo, något så trist som hundskitar. Jag tror jag sa till H att hon skulle gå på gångbanan 35 gånger på grund av att det låg en massa skitar just i kanten där barn vill hoppa och springa. Men alltså, hur tänker hundägare? Aaa... det är vinter, det syns inte att hunden skiter i snön... jag struntar i att ta hand om det... Helt otroligt! Precis som strutsen som stoppar huvudet i sanden när den blir rädd! Det jag inte ser finns inte! Visst är det tragikomiskt?!
Denna helg har jag upptäckt en ny smart sak på min dator: Mikrofon och inspelningsfunktion! Fantastiskt! I lördags var det auktion på MG och då passade jag på att provintervjua flickorna i köket. Jag måste liksom kalibrera min intervjuguid som ska användas som metod till min C-uppsats. Det var jättekul att intervjua. Och jag tror, efter proven, att mina frågor fungerar bra. De förstod vad jag menade även om de fick tänka efter lite. Såå... mitt på dan i lördags hittade jag inspelningsprogrammet under tillbehör på datorn. En av intervjuerna spelades in. Sen provade jag att transkribera den - att gå från ljud till skrift - ojj, vilken tid det tar... Men jag är mycket fascinerad av denna typ av text. Har ni läst några transkriptioner någon gång? Det måste ni prova. Man känner lixom hur samtalet låter när man läser. Tänk att man pratar så helt annorlunda jämfört med hur man skriver. Levande skrift skulle jag vilja likna en transkription med.
Nu är kycklinglåren snart färdiga, riset kokar, en sås ska vispas ihop av skyn och en sallad göras. Salladen kommer att bestå av tomater, svarta oliver, rödlök och fetaost... (eller nått som kallas för salladsost - d.v.s. fetaost som är gjord av komjölk - lite mildare i smaken. Måste prova för att veta!) Jag är hungrig!
torsdag, mars 04, 2010
...det är vägen, som är mödan värd...?!
Hon sitter på två stolar, brukar man säga ibland... men jag känner mig som att jag är mellan två (eller tre fyra stycken...) stolar! Bredvid men ändå just strax intill. Och snart kravlar jag mig upp på en av stolarna. Snart är jag med i diskussionen igen... men just nu sitter jag på golvet och hugger tag i allt som trillar ner. Allt som trillar på mig. Det är ju vad som händer när bordet blir överfyllt - det trillar ner och belamrar stolar och golv.
Lite av allt som fått mig att hamna mellan stolarna har jag checkat av. Tentan förra måndagen - check! Hemtentan som jag lämnade in i tisdags, 23,58 pip - check! Intervjuguiderna - check! Men fortfarande har jag en rapporträttning och en labbrapport som gnager mitt samvete, ett "komips-7-års-kalas", ett skrivbord med höööögar av papper på och ett tvättberg som bara växer och växer.
Ibland undrar jag vad jag håller på med? Är verkligen plugget värt all tid och energi som jag lägger ner? Är jag lite lätt dum i huvudet som inte lär mig nya saker fortare/pluggar effektivare? Det är alltid en massa saker som ligger över mig... inte bara plugg...
Och snart är allt slut... 3,5 månader kvar... och jag har redan separationsångest. Fast det är så jobbigt att plugga och jag aldrig är riktigt ledig så vill jag inte sluta... Hur går denna ekvation ihop? Jag får tårar i ögonen när jag tänker på att aldrig åka iväg till högskolan mer. Tänk att bli fast på en liten inskränkt arbetsplats och jobba där i 25 år... Och ännu värre - gå tillbaka till gamla jobbet, inte hinna söka nya, bara jobba och jobba och jobba... Det blev inget - hon stannade i växten - ett bonsaiträd - potentialen fanns med inte tillgång på sol, vatten och utrymme... (här måste jag dubbelsucka) suck, suck dubbelsuck! Ojojoj... hur ska det gå?
Jag var hos studievägledaren igår. Det var inte så ljust när jag gick därifrån. Ett uppslag har för mig varit att bli lärare... för att få behörighet måste jag läsa 1,5 år pedagogik. Rent teoretiskt kan jag söka lärarjobb redan nu men inga skolor ger en fast tjänst till en obehörig lärare. Ett annat uppslag är att läsa en master, men det finns ännu inte en sånn utbildning för just personer med en fil. kand. i mat och måltid. Men kanske det kommer nästa höst... (Jag är inte riktigt säker på om det finns eller inte - studera.nu är en krånglig sida... det tar ett tag att hitta alla kurser och programvarianter.) Studievägledaren menade att det alltid finns en väg frammåt om man bara vet vilket mål man har. (T.ex. läsa fria kurser och bygga upp något av det.)
Om man bara vet vad man har för mål alltså... Mitt mål är - hmm... inte sluta plugga?... haha... Tjäna pengar OCH plugga? Göra ett personligt experiment som går ut på att se hur många veckor jag kan plugga utan att bryta ihop/gå i väggen/få anfall? Hmm... Om jag ska vara lite seriös, så är väl en dröm att kunna forska i något mat- och måltidsämne OCH undervisa ungdomar eller vuxna. Vad säger ni? Skulle jag passa som lärare? Och skulle jag ha noggrannheten och tålamodet för att kunna forska? Och måste jag besluta mig för det ena eller andra?
Och ovanpå allt detta så fyller jag 40 i år...
Nu krävs en dikt! Det får bli Karin Boyes RÖRELSE igen. (Jag vet att jag citerat den förut här på bloggen... men ändå, den är så tankfull!)
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Lite av allt som fått mig att hamna mellan stolarna har jag checkat av. Tentan förra måndagen - check! Hemtentan som jag lämnade in i tisdags, 23,58 pip - check! Intervjuguiderna - check! Men fortfarande har jag en rapporträttning och en labbrapport som gnager mitt samvete, ett "komips-7-års-kalas", ett skrivbord med höööögar av papper på och ett tvättberg som bara växer och växer.
Ibland undrar jag vad jag håller på med? Är verkligen plugget värt all tid och energi som jag lägger ner? Är jag lite lätt dum i huvudet som inte lär mig nya saker fortare/pluggar effektivare? Det är alltid en massa saker som ligger över mig... inte bara plugg...
Och snart är allt slut... 3,5 månader kvar... och jag har redan separationsångest. Fast det är så jobbigt att plugga och jag aldrig är riktigt ledig så vill jag inte sluta... Hur går denna ekvation ihop? Jag får tårar i ögonen när jag tänker på att aldrig åka iväg till högskolan mer. Tänk att bli fast på en liten inskränkt arbetsplats och jobba där i 25 år... Och ännu värre - gå tillbaka till gamla jobbet, inte hinna söka nya, bara jobba och jobba och jobba... Det blev inget - hon stannade i växten - ett bonsaiträd - potentialen fanns med inte tillgång på sol, vatten och utrymme... (här måste jag dubbelsucka) suck, suck dubbelsuck! Ojojoj... hur ska det gå?
Jag var hos studievägledaren igår. Det var inte så ljust när jag gick därifrån. Ett uppslag har för mig varit att bli lärare... för att få behörighet måste jag läsa 1,5 år pedagogik. Rent teoretiskt kan jag söka lärarjobb redan nu men inga skolor ger en fast tjänst till en obehörig lärare. Ett annat uppslag är att läsa en master, men det finns ännu inte en sånn utbildning för just personer med en fil. kand. i mat och måltid. Men kanske det kommer nästa höst... (Jag är inte riktigt säker på om det finns eller inte - studera.nu är en krånglig sida... det tar ett tag att hitta alla kurser och programvarianter.) Studievägledaren menade att det alltid finns en väg frammåt om man bara vet vilket mål man har. (T.ex. läsa fria kurser och bygga upp något av det.)
Om man bara vet vad man har för mål alltså... Mitt mål är - hmm... inte sluta plugga?... haha... Tjäna pengar OCH plugga? Göra ett personligt experiment som går ut på att se hur många veckor jag kan plugga utan att bryta ihop/gå i väggen/få anfall? Hmm... Om jag ska vara lite seriös, så är väl en dröm att kunna forska i något mat- och måltidsämne OCH undervisa ungdomar eller vuxna. Vad säger ni? Skulle jag passa som lärare? Och skulle jag ha noggrannheten och tålamodet för att kunna forska? Och måste jag besluta mig för det ena eller andra?
Och ovanpå allt detta så fyller jag 40 i år...
Nu krävs en dikt! Det får bli Karin Boyes RÖRELSE igen. (Jag vet att jag citerat den förut här på bloggen... men ändå, den är så tankfull!)
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
tisdag, februari 23, 2010
Extra naturlig
Igår när jag satt på bussen på väg till tentan hörde jag en rolig konversation mellan två tjejer i 20 års åldern. De pratade om hårlängd och hårfärg och lite annat sånnt...
Så säger en av dom: Jag har så naturlig hårfärg... så jag passar i nästan alla (andra hår-) färger...
Jag höll på att explodera av skratt!
Vem föds inte med naturlig hårfärg?
Och kan det naturliga i hårfägen vara mer eller mindre?
Hahaha.... vilken tjej!
(Jag såg nog glad ut för hon tittade lite konstigt på mig... )
Så säger en av dom: Jag har så naturlig hårfärg... så jag passar i nästan alla (andra hår-) färger...
Jag höll på att explodera av skratt!
Vem föds inte med naturlig hårfärg?
Och kan det naturliga i hårfägen vara mer eller mindre?
Hahaha.... vilken tjej!
(Jag såg nog glad ut för hon tittade lite konstigt på mig... )
fredag, februari 19, 2010
Min fina gård.
Idag har jag suttit djupt försjunken i artikel med engelsk text. Eller... när jag tänker efter har jag klippt och klistrat en hel del. Klippt ut från artikeln, via google translate och sen klistrat in i ett eget dokument.. sen har jag fösökt läsa. Inte alltid som google är sådär jättebra på den svenska gramatiken. Men kompleterar man med den engelska texten bredvid så kan man få något som är läsbart. Japp... det är vad jag gjort idag.
Så har jag förståss också skållat och skalat 40 tomater till soppan som H vill ha på sin födelsedag. Jag måste konstatera att vi fortfarande har för litet kök. Ska jag göra mer än en sak åt gången (middag till idag och soppan) måste det vara absolut fritt från allting på bänkarna och ändå blir det att jag staplar saker på bordet och vid brödlådan. Det är inte bra! Dessutom har jag inget kontor. Det är en stor brist. Det går bra att sitta hemma och plugga mellan 8.00 och 13.30... sen blir jag störd hela tiden. (Ja, just nu är det också lugnt... klockan är visst 00.12..) Hmm.. en tvättstuga önskar jag mig också! En tvättstuga med plats till att hänga tvätt i. Det har jag aldrig haft... Nu hänger vi tvätten på fyrkantiga tvättställningar i allrummet där uppe och i ett värmeskåp (som inte fungerar). När jag ändå är i gång och gnäller/önskar så skulle jag vilja ha ett hus där man kan stänga om sig lite mer. Typ att A skulle kunna spela piano, H kolla TV och jag ha radion på i köket utan att alla blev vansinningar på varandra. Det lutar åt ett äldre hus med mindre öppna ytor. Såå.. då önskar jag mig en skånelänga - vitrappad eller vad det heter. Vitt, långt, lågt hus gärna med kringbygd gård. Åhh vad vackert det är! Och pioner i trädgården. Och äppelträd! Och en katt som får källingar varje sommar... I bersån sitter vi och dricker jordgubbssaft och H bäddar åt källingarna i sin dockvagn...
Ojoj... verkar som att drömmar kommer innan jag somnat?! Måste gå och lägga mig och drömma vidare.
Så har jag förståss också skållat och skalat 40 tomater till soppan som H vill ha på sin födelsedag. Jag måste konstatera att vi fortfarande har för litet kök. Ska jag göra mer än en sak åt gången (middag till idag och soppan) måste det vara absolut fritt från allting på bänkarna och ändå blir det att jag staplar saker på bordet och vid brödlådan. Det är inte bra! Dessutom har jag inget kontor. Det är en stor brist. Det går bra att sitta hemma och plugga mellan 8.00 och 13.30... sen blir jag störd hela tiden. (Ja, just nu är det också lugnt... klockan är visst 00.12..) Hmm.. en tvättstuga önskar jag mig också! En tvättstuga med plats till att hänga tvätt i. Det har jag aldrig haft... Nu hänger vi tvätten på fyrkantiga tvättställningar i allrummet där uppe och i ett värmeskåp (som inte fungerar). När jag ändå är i gång och gnäller/önskar så skulle jag vilja ha ett hus där man kan stänga om sig lite mer. Typ att A skulle kunna spela piano, H kolla TV och jag ha radion på i köket utan att alla blev vansinningar på varandra. Det lutar åt ett äldre hus med mindre öppna ytor. Såå.. då önskar jag mig en skånelänga - vitrappad eller vad det heter. Vitt, långt, lågt hus gärna med kringbygd gård. Åhh vad vackert det är! Och pioner i trädgården. Och äppelträd! Och en katt som får källingar varje sommar... I bersån sitter vi och dricker jordgubbssaft och H bäddar åt källingarna i sin dockvagn...
Ojoj... verkar som att drömmar kommer innan jag somnat?! Måste gå och lägga mig och drömma vidare.
måndag, februari 15, 2010
Tomt på Lidl?
H är så uppfylld av att bli 7 år. Hon liksom njuter av att säga: Tänk att jag är så stor som sju år snart... Och jag håller med! Det är otroligt konstigt.
Ikväll när hon badat och vi haft aftonbön låg hon och pratade om att bli sju år. Så blev det tyst en stund och jag trodde att hon somnat. Då viskar hon:
Mamma, varför är det så lite folk på Lidel (Lidl)?
(Ojj, vad jag blev paff!) Hmm.. brukar det vara lite folk där?
Ja, alltid.
Hur vet du det?
Varje gång jag varit där så är det lite folk...
Mmm...
Det kanske är något fel eller så...
Yes, så går tankarna hos en sjuåring... och jag upplever med mina sinnen - hör - rena empirin!
Ikväll när hon badat och vi haft aftonbön låg hon och pratade om att bli sju år. Så blev det tyst en stund och jag trodde att hon somnat. Då viskar hon:
Mamma, varför är det så lite folk på Lidel (Lidl)?
(Ojj, vad jag blev paff!) Hmm.. brukar det vara lite folk där?
Ja, alltid.
Hur vet du det?
Varje gång jag varit där så är det lite folk...
Mmm...
Det kanske är något fel eller så...
Yes, så går tankarna hos en sjuåring... och jag upplever med mina sinnen - hör - rena empirin!
lördag, februari 13, 2010
"Varför är det så provocerande med stora familjer?" - Alltombarn.se
"Varför är det så provocerande med stora familjer?" - Alltombarn.se
Intressanta tankar från en pappa med 5 barn.
Intressanta tankar från en pappa med 5 barn.
onsdag, februari 10, 2010
Extra icke-vila
Jag var så oerhört trött när jag steg ur sängen i morse... Det händer i och för sig ofta att jag vill ligga kvar, men i morse var det extra jobbigt. Eftersom det är onsdag i dag går Th med H till skolan. När vi ätit frukost kunder jag därför krypa ner i sängen typ femton minuter till... Detta är farligt att göra. Jag blir aldrig piggare av att vila några minuter extra och sen stressa. Men - det är inte alltid huvud och hjärta hänger ihop på mig. Mitt hjärta sa: Kolla! Du har chans att blunda ett litet tag. Mitt huvud sa: Men du vet ju hur det blir efteråt.. stress med att komma iväg.. och inte blir du piggare heller. Ja.. jag föjde mitt hjärta denna gången, och blev 7 minuter sen till föreläsningen. När jag ringde min kompis för att säga att jag var sen berättade hon att föreläsningen inte började förren 10.00... suck, suck, dubbelsuck....
Jag hade kunnat ta det mycket mera lugnt! Att sova 45 min extra jämfört med 15 min.. är väldigt stor skillnad.
Ja, ja, jag har dubbelringar under ögonen idag. När jag vrider på huvudet känns det som att hjärnan är 0,15 sekunder efter i rörelsen. Och artikeln som vi ska ha på seminariet förstår jag inte ännu...
Japp - livet på en pinne!
Jag hade kunnat ta det mycket mera lugnt! Att sova 45 min extra jämfört med 15 min.. är väldigt stor skillnad.
Ja, ja, jag har dubbelringar under ögonen idag. När jag vrider på huvudet känns det som att hjärnan är 0,15 sekunder efter i rörelsen. Och artikeln som vi ska ha på seminariet förstår jag inte ännu...
Japp - livet på en pinne!
söndag, februari 07, 2010
Ajöss till några sura invånare i kylen.
Vetesurdeg på levain till vänster och en rågsurdeg som matades i går kväll... nu ställer jag dom i kylen en vecka... 
Fina bubblor i burkarna - gissa varför jag föredrar glasburkar?
Måste prova ifall mina levainvätskor fungerar. Till vänster: nyblandade vetesurdegar med hjälp av levin. Levain kallas ibland för vildjäst... 
Titta vilka fin bubblor i vetesurdegen! Helt fantastiskt! Det är så oerhört coolt och spännande att se hur icke synliga små organismer producerar något synligt...
Edvin vinkar adjö till levainflaskorna. Han är nog bara glad för att de ska emigrera till Viby och CSK...
Jag har fått en spekulant på surdegar! Det känns faktiskt skönt att slippa slänga... Nu är bara frågan vilka jag vill skiljas från. Tokiga tanke! De är som små personligheter som liksom vi själva, växer och förändras med tiden - men karaktären består i de flesta fall... Så i eftermiddag har jag gjort fler - nödigt va? Jag skulle ju ha färre!! Men jag är ju bara tvungen att se ifall levainvätskorna fungerar (kan ju inte ge bort något som har tappat sin kraft...)
Egentligen är halva nöjet med surdegar att dra upp dom själv.
En vanlig rågsurdeg gör du så här:
1 dl ljummet vatten
0,5 dl rågmjöl (grovt rågmjöl eller ekologiskt rågmjöl, som inte är så grovt)
Blanda vatten och mjöl i en glasburk som rymmer ca 4-5 dl. Sätt på lock alt. plastfilm och ställ burken så varmt du kan i köket (eller någon annanstans i huset...). Det får gärna vara upp mot 25*C.
Rör runt i surdegen en gång om dagen i 3 dagar.
4:e dagen ska du "mata" surdegen med
1 dl ljummet vatten
1,5 dl rågmjöl
Blanda detta med den tre dagar gamla surdegen. Det borde ha börjat surna och bubbla.
5:e dagen ska surdegen vara färdig....
Konsistensen är lik chokladmousse, full av bubblor, och doften är betydligt mer syrlig än filmjölk.
Nu kan du använda den eller ställa in den i kylen för senare bruk.
En levain gör du så här:
125 g torkade osvavlade aprikoser
2 msk honung (välj svensk honung som inte är rinnande)
1,25 msk socker
2,5 dl ljummet vatten
Blanda ingredienserna i en glasburk som är rymlig. Låt nu detta stå varmt, gärna upp mot 30*C i 3-5 dagar. En gång om dagen rör du försiktigt runt i burken. Du märker att jästen har satt igång när levainen bildar skum på ytan. Doften blir syrlig och alkoholig. Det kan vara lite olika hur fort det går innan den jäser. Min "LA" tog 7 dagar på sig, medan min "LB" kunde silas ifrån redan dag 5. (Och då blandades de samma dag, stod i samma temperatur och behandlades annars också exakt lika och ändå... De är det som är tjusningen. Det är levande jästsvampar och bakterier som arbetar!) När du anser att den är färdig silar du ifrån frukten och häller vätskan i en flaska el burk och ställer i kylen eller använder till en surdeg. Levainen håller sig i flera månader i kylen. (Levain betyder surdeg på franska!) Man gör en fin vetesurdeg på levainen.
Blanda...
0,5 dl vetemjöl (gärna special eller ekologiskt vetemjöl)
1,5 msk levain (vätska)
0,5 msk ljummet vatten
... och låt stå i varm rumstemperatur över natten.
Nästa dag på morgonen blandar du i...
0,5 dl vetemjöl
0,25 dl ljummet vatten
På kvällen bör degen ha börjat bubbla.
Nu är det dags att göra en stor det att baka på till nästa dag.
9 dl vetemjöl
4 dl ljummet vatten
Blanda detta med din lilla puttrande surdeg. Låt den står i rumstemperatur i 8-12 timmar -under natten alltså. På morgonen bör du ha en svällande och bubblig stor deg att börja baka av.
För alla surdegar gäller följande - kylskåp stannar upp utvecklingen och förlänger hållbarheten - eftersom jästsvamparna och mjölksyrebakterierna käkar stärkelse mycket saktare i kall temperatur.
Jag matar mina surdegar 1 gång i veckan så här:
Med en sked gräver jag bort all surdeg i burken utom ca 0,5 dl.
Sen tar jag 1 dl ljummet vatten och drygt 1 dl mjöl och blandar runt rejält i burken. Sen får surdegen stå framme i rumstemperatur ca 12 timmar så att den jäser upp ordentligt. Därefter åker de in i kylen igen. Vetesurdegar jäser inte så mycket som rågsurdegar - man får kolla på ytan att det kommit små bubblor.
För riktigt goda och bra recept på surdegsbröd rekomenderar jag bloggen http://paindemartin.blogspot.com . Den killen har också skrivit en bok som heter Surdegabröd som är mycket läsvärd!
lördag, februari 06, 2010
Säkerhetssurdegar
För första gången på länge gör jag bröd utan surdeg. Familjen, speciellt J, vägrar äta surdegsbröd... Jag själv är närmast beroende av ett grovt surdegbröd med honung och ost på. Mmm.. en sånn skiva till kaffet är nästintill lika gott som en bit choklad. Men nu ger jag mig för familjen alltså.. Har också tänkt rensa kylen från dubbletterna av surdegar. När jag tänker efter behöver jag ju inte mer än en rågsurdeg och en vete + en levainvätska.
Jag har två flaskor med levain. Levain A har jag bara öppnat en gång efter att jag tagit hem den från skolan. Den pös riktigt mycket och bildade ett tjockt skum när jag vred upp korken. Undrar varför? Är det jäst som har bildat ännu mer koldioxid och alkohol eller har det med något annat att göra? När jag testade alkoholhalten verkade det vara runt 8-10% i dom. (...ifall kalibreringen fungerade och inget annat ämne "låg bakom"...) Det luktade av alkohol iallafall.
Men som sagt... vill någon ha surdeg så är det bara att säga till.
Igår blev jag anklagad för att ha extremt låg humor... Det var Edde som irriterade sig på att jag skrattade åt hans filosofi kring strumpor. Ofta går han omkring i vanliga sockar pluss ett par tjocksockar här hemma. Såå igår när han drog av sig tjocksockarna såg jag att han hade enorma hål i de vanliga sockarna. Ärligt talat var det i princip ett par skaft och överdelen av sockarna kvar... Så jag tyckte att han kunde slänga dom och ta några andra. Nej, det kunda han inte... Detta är mina säkerhetssockar deklarerade han. Va?? Vad är säkerhetssockar? Någon som hört talas om det? Inte jag heller... Jo, dessa använder jag om alla andra är i tvätten - då vet jag att jag att dom här finns iallafall... Aha... och det är här min låga humor kommer in. Jag tyckte det var festligt att han hade så dåliga strumpor som säkerhetssockar och skrattade en hel del... både åt säkerhetsordet och den dåliga kvaliteten på de sockarna han omhulade mest. Mamma, du har så låg humor... : )
Jag har två flaskor med levain. Levain A har jag bara öppnat en gång efter att jag tagit hem den från skolan. Den pös riktigt mycket och bildade ett tjockt skum när jag vred upp korken. Undrar varför? Är det jäst som har bildat ännu mer koldioxid och alkohol eller har det med något annat att göra? När jag testade alkoholhalten verkade det vara runt 8-10% i dom. (...ifall kalibreringen fungerade och inget annat ämne "låg bakom"...) Det luktade av alkohol iallafall.
Men som sagt... vill någon ha surdeg så är det bara att säga till.
Igår blev jag anklagad för att ha extremt låg humor... Det var Edde som irriterade sig på att jag skrattade åt hans filosofi kring strumpor. Ofta går han omkring i vanliga sockar pluss ett par tjocksockar här hemma. Såå igår när han drog av sig tjocksockarna såg jag att han hade enorma hål i de vanliga sockarna. Ärligt talat var det i princip ett par skaft och överdelen av sockarna kvar... Så jag tyckte att han kunde slänga dom och ta några andra. Nej, det kunda han inte... Detta är mina säkerhetssockar deklarerade han. Va?? Vad är säkerhetssockar? Någon som hört talas om det? Inte jag heller... Jo, dessa använder jag om alla andra är i tvätten - då vet jag att jag att dom här finns iallafall... Aha... och det är här min låga humor kommer in. Jag tyckte det var festligt att han hade så dåliga strumpor som säkerhetssockar och skrattade en hel del... både åt säkerhetsordet och den dåliga kvaliteten på de sockarna han omhulade mest. Mamma, du har så låg humor... : )
torsdag, februari 04, 2010
Poetiskt ryck
Solen skiner
vinden viner (inte så mycket...)
snön ligger
böcker tigger
jag är trötter
letar rötter
till en soppa
som ska droppa
ner på papper
så jag slipper
tidningskvitter
kompis fintter
lever lugnt i Köttbullslandet
häller på en slev Brun Sås.
Andas, tänk, andas, reflektera, andas, skriv, andas...
vinden viner (inte så mycket...)
snön ligger
böcker tigger
jag är trötter
letar rötter
till en soppa
som ska droppa
ner på papper
så jag slipper
tidningskvitter
kompis fintter
lever lugnt i Köttbullslandet
häller på en slev Brun Sås.
Andas, tänk, andas, reflektera, andas, skriv, andas...
tisdag, februari 02, 2010
Maind map till en dator som fungerar
Jo, nu har jag lyckats komma ut på nätet tre gånger med mitt nya modem, via min nya fina, gulliga, lilla, bärbara, röda, supermysiga delldator. Men jag har nog fått ett nytt grått hårstrå... tyckte det skymtade vid sidbenan i morse. (Så nu har jag två gråa hårstrån.) Det är inte helt lätt att förstå sig på små mini broschyrer om hur man ska gå tillväga för att komma ut på nätet. Inte visste jag vad en webbläsare var... och inte förstod jag mig på en liten knapp med symbolen av ett torn med halva ringar -typ sändringar - Jag hade ett långt samtal (46 min) med en stackars kille på tele2 som försökte guida mig igenom mecket.. Han hade inte heller jättestor kunskap i vad som kunde vara fel.. tills vi hittade den där lilla knappen alltså.. Får se om det fungerar imorgon. Jag riktigt, riktigt hatar datorer och internet som inte fungerar.
Jag tycker själv att jag inte har så stora pretentioner... jag vill bara att det ska fungera!
Jo, så nu hoppas jag på det bästa.
Och det snöar och blåser ute. Jag och en annan från skolan med företag, hade tänkt oss till EasyFairs i Malmö - en mässa om snabbmat, trender, kaffe och café m.m. - men det får nog vara. Jag vill inte ut i detta vädret på vägar och järnvägar. Får se om vädret lugnar sig till på torsdag... det är mässa då också.
Nu ska jag göra en mind map på datorn över intervjufrågor till C-uppsatsen. På tal om mind map - visst finns det ett program för datorer som heter något liknande? Jag gillar skarpt det systemet både för att komma ihåg och för att brainstorma. Någon som vet om det finns och i så fall var?
Ha de gott!
Jag tycker själv att jag inte har så stora pretentioner... jag vill bara att det ska fungera!
Jo, så nu hoppas jag på det bästa.
Och det snöar och blåser ute. Jag och en annan från skolan med företag, hade tänkt oss till EasyFairs i Malmö - en mässa om snabbmat, trender, kaffe och café m.m. - men det får nog vara. Jag vill inte ut i detta vädret på vägar och järnvägar. Får se om vädret lugnar sig till på torsdag... det är mässa då också.
Nu ska jag göra en mind map på datorn över intervjufrågor till C-uppsatsen. På tal om mind map - visst finns det ett program för datorer som heter något liknande? Jag gillar skarpt det systemet både för att komma ihåg och för att brainstorma. Någon som vet om det finns och i så fall var?
Ha de gott!
lördag, januari 30, 2010
torsdag, januari 21, 2010
Slutspurt med billig mat
Sista rycket inför sista terminen... De sista veckorna har varit helt kopiösa när det gäller arbetsbörda... H tycker att jag ska sluta plugga. Och det ska jag med nån gång.. I morgon senast kl. 24.00 ska en hemtenta lämnas in som handlar om process och uppskalning av livsmedelslinjer. Den är inte jättesvår men den ska ner på papper!
På måndag börjar nästa termin. Vi ska lämna in en projektplan över C-uppsatsen.... med tillhörande litteraturgenomgång. Den genomgången kan läraren glömma fett... Antingen gör vi en mycket liten litteraturstudie, eller ingen alls... bara nämner tänkbara böcker och uppsatser som vi tror kan passa in. Läraren vi ska ha är mkt bra att resonera med så det blir nog inga problem.
Här hemma har julen så sakteliga försvunnit. Igår slängdes granen ut. Barr i hela köket, vardagsrummet och hallen ... och i Th:s hår... ja, lite överallt faktiskt. Grabbarna fick plocka ner alla kulor och pynt först (bara en kula gick i söner... bra!) sen tog Th ner de tre slingorna. Några grenar fick sågas av innan de kunde släpa ut granen (hur fick de in den utan avsågade grenar??). Det som återstår nu är ner med gardinerna (de brukar kunna hänga länge... nämligen jag som ska göra det) och diverse andra textilier som ska läggas i tvätten och förvaras till nästa år... Ja.. så går tiden...
Snart fyller H år. Och detta året tänker jag fixa födelsedagskalas i rätt tid för henne. Förra året blev det ju varken hackat eller malet. Att planera i god tid är aldrig fel. Kanske ska göra en lista... det är aldrig fel!
Det har snöat nästan konstant i två dagar nu. Mer eller mindre i alla fall.. Så här lång period med snötäckt mark kan jag nästan inte minnas att vi haft förut. Det är fint och mysigt - så länge man slipper köra bil.
Något annat roligt med denna period är maten.. Ni vet, skinka, köttbullar och prinskorv är jättebilliga nu. Dessutom älskar min man att handlar på rea. Så då kan ni förstå att vår frys är spängfylld av... just det... köttbullar och prinskorv. Vi har alltså jättevarierad kost... varannan dag köttbullar och varannan dag prinskorv. Men billigt blir det!! Jag varierar med gröt lite då och då - det är också billigt!
Nu ska jag fortsätta med tentan!
På måndag börjar nästa termin. Vi ska lämna in en projektplan över C-uppsatsen.... med tillhörande litteraturgenomgång. Den genomgången kan läraren glömma fett... Antingen gör vi en mycket liten litteraturstudie, eller ingen alls... bara nämner tänkbara böcker och uppsatser som vi tror kan passa in. Läraren vi ska ha är mkt bra att resonera med så det blir nog inga problem.
Här hemma har julen så sakteliga försvunnit. Igår slängdes granen ut. Barr i hela köket, vardagsrummet och hallen ... och i Th:s hår... ja, lite överallt faktiskt. Grabbarna fick plocka ner alla kulor och pynt först (bara en kula gick i söner... bra!) sen tog Th ner de tre slingorna. Några grenar fick sågas av innan de kunde släpa ut granen (hur fick de in den utan avsågade grenar??). Det som återstår nu är ner med gardinerna (de brukar kunna hänga länge... nämligen jag som ska göra det) och diverse andra textilier som ska läggas i tvätten och förvaras till nästa år... Ja.. så går tiden...
Snart fyller H år. Och detta året tänker jag fixa födelsedagskalas i rätt tid för henne. Förra året blev det ju varken hackat eller malet. Att planera i god tid är aldrig fel. Kanske ska göra en lista... det är aldrig fel!
Det har snöat nästan konstant i två dagar nu. Mer eller mindre i alla fall.. Så här lång period med snötäckt mark kan jag nästan inte minnas att vi haft förut. Det är fint och mysigt - så länge man slipper köra bil.
Något annat roligt med denna period är maten.. Ni vet, skinka, köttbullar och prinskorv är jättebilliga nu. Dessutom älskar min man att handlar på rea. Så då kan ni förstå att vår frys är spängfylld av... just det... köttbullar och prinskorv. Vi har alltså jättevarierad kost... varannan dag köttbullar och varannan dag prinskorv. Men billigt blir det!! Jag varierar med gröt lite då och då - det är också billigt!
Nu ska jag fortsätta med tentan!
fredag, januari 08, 2010
Mer Edith...
Redan fredag - känslan är typ tisdag... Just nu skulle det kännas bra ifall det var tisdag - då hade jag haft en hel vecka på mig för att bli färdig med "Kemik"-rapporten. Att vara eller inte vara en surdeg... Det är frågan! (Måste tacka svåger Lind så mycket för hjälp med diagrammen! De blev jättefina. Så... nu har jag avancerat till att kunna göra två olika diagramtyper! Det tar sig, sa kärringen med eld i håret!) Jo, då så att eeee.. Jag vet ju vad jag ska göra i helgen... och så är vi bjudna till vänner på lördag kväll. Kul!
Hilma sitter vid pianot och klinkar. (Ibland kan jag förstå Peos, och andra då hemmavarande syskons, frustration över mitt fantastiska pianospel... Det är ju inte alltid man älskar en viss melodi för 146:e gången...) Hon har klurat ut "Hela skolan står i lågor... " Fast det är väl en klassisk melodi också.. Någon fin del av en sonat.. eller en liten bit av en vacker aria..?? Den går i C-dur i alla fall när hon spelar. Dessutom har hon gjort en egen text som är betydligt positivare till skolan än den som grabbarna sjunger. Låter riktigt bra!
På tal om Edith Södergran (Kommer ni, Martin och Sofia..., ihåg tant Edith och tant Marta?) Edith skulle min dotter hetat ifall Th gillat namnet - det gjorde han inte... Å andra sidan skulle inte H passat att heta något annat än vad hon gör! .. Hmm ... Det är ju sånnt man säger... för att barnet bli sitt namn. Jag menar Kristina - vem passar att heta det? Typ alla! Och alla vi är olika och våra egna. Såå - nog hade hon passat att heta Edith, å andra sidan är Hilma lika fint!
Jo, Edith Södergran... vet ni vilken dikt eller diktstrofer alla känner igen som hon skrivit? Just det: Mina smala axlars längtan... du sökte en blomma och fann en frukt... du är besviken... Den är vacker... och otroligt nog sann ibland!
Sista strofen lyder:
Du sökte en blomma
och fann en frukt.
du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.
(Från dikten Dagen svalnar.)
Trevlig älg!
Hilma sitter vid pianot och klinkar. (Ibland kan jag förstå Peos, och andra då hemmavarande syskons, frustration över mitt fantastiska pianospel... Det är ju inte alltid man älskar en viss melodi för 146:e gången...) Hon har klurat ut "Hela skolan står i lågor... " Fast det är väl en klassisk melodi också.. Någon fin del av en sonat.. eller en liten bit av en vacker aria..?? Den går i C-dur i alla fall när hon spelar. Dessutom har hon gjort en egen text som är betydligt positivare till skolan än den som grabbarna sjunger. Låter riktigt bra!
På tal om Edith Södergran (Kommer ni, Martin och Sofia..., ihåg tant Edith och tant Marta?) Edith skulle min dotter hetat ifall Th gillat namnet - det gjorde han inte... Å andra sidan skulle inte H passat att heta något annat än vad hon gör! .. Hmm ... Det är ju sånnt man säger... för att barnet bli sitt namn. Jag menar Kristina - vem passar att heta det? Typ alla! Och alla vi är olika och våra egna. Såå - nog hade hon passat att heta Edith, å andra sidan är Hilma lika fint!
Jo, Edith Södergran... vet ni vilken dikt eller diktstrofer alla känner igen som hon skrivit? Just det: Mina smala axlars längtan... du sökte en blomma och fann en frukt... du är besviken... Den är vacker... och otroligt nog sann ibland!
Sista strofen lyder:
Du sökte en blomma
och fann en frukt.
du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.
(Från dikten Dagen svalnar.)
Trevlig älg!
onsdag, januari 06, 2010
Hasselnöt och fikonbröd
Godaste brödet hittills?!?Har hunnit en bit genom Martin Johanssons Surdegar nu. Provat fem olika bröd varav en sort blev misslyckad (x2... första gången jäste det inte upp någonting alls... andra gången jäste det någon centimeter men inte så att jag blev nöjd - det gick dock att äta...) Så... familjen håller på att gnälla lite över alla surdegsbröd. J vägrar att äta bröd som smakar surt men Th har börjat vänja sig och kan till och med VÄLJA surdegsbröd nu.
Såå.. igår gjorde jag detta - med hasselnötter och fikon i. Mmm... jättegott med smör och en skiva Allerum Präst! Och inte var det sämre smak i dag till frukost - fast skorpan var mindre krispig förstås. Jag försökte få grabbarna att smaka på brödet igår men det var bara E som gav sig till sist. Jag fick först (förstås) plocka bort fikonbitarna ur hans brödskiva.. Jag ogillar fikon mycket starkt... förklarade han. Jasså, men har du smakat fikon någon gång? undrade jag. Nej... men ändå! Tänk om man hade kunnat motivera sina slutsatser i rapporterna till skolan med den repliken: Nej... men ändå!
tisdag, januari 05, 2010
Koncentration tack!
Jag har så lång startsträcka... Jag vet exakt vad som måste göras och ändå hittar jag på en massa saker på vägen till målet. Som t.ex. tvätta lite extra, sånt som har legat och väntat i månader - det passar jag på att göra. Och t.ex. städa i vårt sovrum - de behövdes verkligen... men varför just nu? Och så badar jag H, som inte har tvättat håret på en vecka. Sen tar jag en fika och slappnar av... När jag så äntligen kommer till datorn för att börjar organisera och strukturera det jag redan vet ska göras, då hamnar jag på FarmVille... Hur gick det till? Klockan är 16.30 och mer än halva dagen har gått och inte ett ord är påbörjat i rapporten som ska vara färdig den 13 jan. Suck, suck, dubbelsuck!
Jag tänker... att ska man bli framgångsrik inom ett område gäller det att koncentrera sig på det och skära bort allt onödigt som tar tid och kraft. Fast jag lever inte efter det! Plugget har fungerat iallafall. Och då är det ju ännu mer anmärkningsvärt - tänka vad framgångsrik jag kunnat vara ifall jag faktiskt hade koncentrerat mig?! Vilka höjder uppenbaras för min inre syn... haha... Rena egotrippen!
Varje dag går jag in på FC för att kolla resultat på tentorna jag gjorde innan jul - men icke - till och mer lärarna verkar ha haft ledigt i jul och nyår. Ojoj - så de är också människor?!?
I kväll ska H sova över hos en kompis. Hon ser verkligen fram mot det. Och jag är lite nervös och undrar hur jag ska kunna somna ikväll?
Såå... till sist.. dagens Södergran-dikt.
ORD
Varma ord, vackra ord, djupa ord...
De äro som doften av en blomma i natten
den man icke ser.
Bakom dem lurar den tomma rymden...
Kanske de äro den ringlande röken
från kärlekens varma härd?
Jag tänker... att ska man bli framgångsrik inom ett område gäller det att koncentrera sig på det och skära bort allt onödigt som tar tid och kraft. Fast jag lever inte efter det! Plugget har fungerat iallafall. Och då är det ju ännu mer anmärkningsvärt - tänka vad framgångsrik jag kunnat vara ifall jag faktiskt hade koncentrerat mig?! Vilka höjder uppenbaras för min inre syn... haha... Rena egotrippen!
Varje dag går jag in på FC för att kolla resultat på tentorna jag gjorde innan jul - men icke - till och mer lärarna verkar ha haft ledigt i jul och nyår. Ojoj - så de är också människor?!?
I kväll ska H sova över hos en kompis. Hon ser verkligen fram mot det. Och jag är lite nervös och undrar hur jag ska kunna somna ikväll?
Såå... till sist.. dagens Södergran-dikt.
ORD
Varma ord, vackra ord, djupa ord...
De äro som doften av en blomma i natten
den man icke ser.
Bakom dem lurar den tomma rymden...
Kanske de äro den ringlande röken
från kärlekens varma härd?
söndag, januari 03, 2010
Gott Nytt År i djupa tankespår.
Det kommer att bli en del Edith Södergran framöver... Det blir så helt automatiskt eftersom boken ligger här vid datorn, julklappsboken...
Triumf att finnas till...
Vad fruktar jag? Jag är en del utav oändligheten.
Jag är en del av alltets stora kraft,
en ensam värld inom miljoner världar,
en första gradens stjärna lik som slocknar sist.
Triumf att leva, triumf att andas, triumf att finnas till!
Triumf att känna tiden iskall rinna genom sina ådror
och höra nattens tysta flod
och stå på berget under solen.
Jag går på sol, jag står på sol,
vet av ingenting annat än sol.
Tid - förvandlerska, tid - förstörerska , tid - förtrollerska,
kommer du med nya ränker, tusen lister för att bjuda mig en tillvaro
som ett litet frö, som en ringlande orm, som en klippa mitt i havet?
Tid - du mörderska - vik ifrån mig!
Solen fyller upp mitt bröst med ljuvlig honung upp till randen
och hon säger: en gång slockna alla stjärnor, men de lysa alltid utan skräck.
Triumf att finnas till...
Vad fruktar jag? Jag är en del utav oändligheten.
Jag är en del av alltets stora kraft,
en ensam värld inom miljoner världar,
en första gradens stjärna lik som slocknar sist.
Triumf att leva, triumf att andas, triumf att finnas till!
Triumf att känna tiden iskall rinna genom sina ådror
och höra nattens tysta flod
och stå på berget under solen.
Jag går på sol, jag står på sol,
vet av ingenting annat än sol.
Tid - förvandlerska, tid - förstörerska , tid - förtrollerska,
kommer du med nya ränker, tusen lister för att bjuda mig en tillvaro
som ett litet frö, som en ringlande orm, som en klippa mitt i havet?
Tid - du mörderska - vik ifrån mig!
Solen fyller upp mitt bröst med ljuvlig honung upp till randen
och hon säger: en gång slockna alla stjärnor, men de lysa alltid utan skräck.
tisdag, december 29, 2009
Detta skrev jag i förrgår... Men det ville inte in förren idag?!?
Julen kom och gick - och snön är på god väg den med... Här finns det bara kvar smutsgrå snö i några skottningsdrivor. I lördags var vi i Ö-a och där låg lite mer.
Hmm.. julen har ju inte gått iväg riktigt heller... Julen varar ju till Tjugondag Knut om jag minns rätt. Det lär väl vara den 13:de januari. Ett är säkert: Tiden går!
Barnen fick (som vanligt!?) alldeles för många julklappar. Grabbarna begåvades både med T-shirts, strumpor och tandborstar (!!) medan H inte fick mindre än tre ”Bratz”. Hörde av en kompis att hennes son blev sur när han fick kläder i julklapp – det blir definitivt inte mina! Både J&A ska dessutom ragga fler på rean idag. Bra!
Själv fick jag några böcker, en mjölkskummare, några strumpor, ett fint choklad och lite till. Måste presentera några av böckerna:
Samlade dikter av Edith Södergran. Fantastiska litterära konstverk!... Men relativt ofta går bokstäverna i en mörk nyans..
Hjärtdjur av Hertha Müller. Ska bli spännande att läsa en bok av henne. Finns det något av mindfullness över henne? Eller är hon bara allmänt svår-(modig) och väldigt språkintelligent? Inte alla kan få ner tänkta tankar eller kända känslor på papper.
Och så fick jag en (välförtjänt?!) pik-bok av Annika&Johan : ) När jag fyller 40 ska jag vara snygg. Rik. Lycklig. Och yngre. Av Gunilla Bergensten. Aj, aj… jag kanske är traggig om tidens gång och dess ångestframkallande detaljer. Hoppas boken är terapeutisk! Annars kanske jag kommer att tragga ihjäl er … systrarna i synnerhet …
Hmm.. julen har ju inte gått iväg riktigt heller... Julen varar ju till Tjugondag Knut om jag minns rätt. Det lär väl vara den 13:de januari. Ett är säkert: Tiden går!
Barnen fick (som vanligt!?) alldeles för många julklappar. Grabbarna begåvades både med T-shirts, strumpor och tandborstar (!!) medan H inte fick mindre än tre ”Bratz”. Hörde av en kompis att hennes son blev sur när han fick kläder i julklapp – det blir definitivt inte mina! Både J&A ska dessutom ragga fler på rean idag. Bra!
Själv fick jag några böcker, en mjölkskummare, några strumpor, ett fint choklad och lite till. Måste presentera några av böckerna:
Samlade dikter av Edith Södergran. Fantastiska litterära konstverk!... Men relativt ofta går bokstäverna i en mörk nyans..
Hjärtdjur av Hertha Müller. Ska bli spännande att läsa en bok av henne. Finns det något av mindfullness över henne? Eller är hon bara allmänt svår-(modig) och väldigt språkintelligent? Inte alla kan få ner tänkta tankar eller kända känslor på papper.
Och så fick jag en (välförtjänt?!) pik-bok av Annika&Johan : ) När jag fyller 40 ska jag vara snygg. Rik. Lycklig. Och yngre. Av Gunilla Bergensten. Aj, aj… jag kanske är traggig om tidens gång och dess ångestframkallande detaljer. Hoppas boken är terapeutisk! Annars kanske jag kommer att tragga ihjäl er … systrarna i synnerhet …
måndag, december 28, 2009
Några julbilder
Filip, Alfred, Joel och ett paket
Pappa med julslips
Joel, Markus, Edvin, mamma och Hilma.
Tomten, tjock som en kudde med judobyxor och militärrock - vem kan det vara??Tidens mystik: Att ha söner som är fysiskt större än vad ens småbröder är...
Traditionella marsipanfigurer??
Lille-julaftonMen marsipanfigurer och klenäter! Man får välja var man ska lägga sitt krut! Kidsen är så där lagom roade av att jag fotar. Tramsade sig mest - inklusive när de skulpterar!
måndag, december 21, 2009
En helig ko?
Idag ska jag bemöta en av mina egna funderingar. Det gäller heliga kor.
Jaha, tänker ni, nu är hon i andanom i Indien...
Nej, inte alls! Heliga kor, som fenomen, är fullt möjliga att ha även i ett kristet land som Sverige. Jag menar nu innebörden av begreppet heliga kor.
Per definition är den västerländska förklaringen på en helig ko benämning på åsikter som upphöjts till en sådan status att opinionsklimatet blivit så negativt att det överhuvudtaget blir en icke-argumentation när någon vill spekulera runt (en helig ko) åsikterna som den bygger på. Hmm... förstår ni? Här kan man komma in på vissa politiska tankar och ageranden - politisk korrekthet - men även stelbent byråkrati.
Mina egna tankar rör sig i något mer jordnära cirklar. Det gäller julbordets köttbullar. Vad tror ni? Visst är det nog ett ganska stort antal som bara måste göra egna köttbullar till jul. Det går inte ens att diskutera. Kanske är det ett gammalt recept som ska lagas efter? Köttbullarna är kanske i realiteten inte så jättegoda - men har stjärnstatusen av att vara hemgjorda och därmed ÄR de jättegoda. Jag kan höra någon fråga:
-Åhh.. är det verkligen hemgjorda köttbullar?
-Ja, visst! Jag skulle aldrig drömma om att bjuda på köpta köttbullar till jul, svaras det. Kanske är det som snacket kring ekologisk mat. Många säger sig köpa ekologiskt - men försäljningssiffrorna säger något annat.
Hmm.. vad vet jag?
Viskningen läses endast av hårt arbetande eller hårt studerande vanliga människor. Inga princip-måste-ha-hemgjorda-köttbullar-till-vilket-pris-som-helst-människor! Ni får ha en god jul jallafall. Logga nu ut så ni hinner rulla köttbullarna! (Å andra sidan, är ni principmänniskor så har ni säkert lagat köttbullarna i god tid. De ligger i frysen och väntar på julafton...)
Viskning: Jag funderar på att slakta den heliga köttbullskon till jul. Vilket är bäst? Köpta köttbullar eller inga köttbullar alls? Vad säger ni? (Fresten så kan jag kamouflera köpta så de smakar hemgjorda!)
Men som ni förstår har jag lite ångest över detta - Ärligt - Kan jag som Gastronom, med rent samvete bjud på köpta köttbullar? Det finns något motsägelsefullt i luften - som en ånga man bara ser när man står i vissa vinklar...
Jaha, tänker ni, nu är hon i andanom i Indien...
Nej, inte alls! Heliga kor, som fenomen, är fullt möjliga att ha även i ett kristet land som Sverige. Jag menar nu innebörden av begreppet heliga kor.
Per definition är den västerländska förklaringen på en helig ko benämning på åsikter som upphöjts till en sådan status att opinionsklimatet blivit så negativt att det överhuvudtaget blir en icke-argumentation när någon vill spekulera runt (en helig ko) åsikterna som den bygger på. Hmm... förstår ni? Här kan man komma in på vissa politiska tankar och ageranden - politisk korrekthet - men även stelbent byråkrati.
Mina egna tankar rör sig i något mer jordnära cirklar. Det gäller julbordets köttbullar. Vad tror ni? Visst är det nog ett ganska stort antal som bara måste göra egna köttbullar till jul. Det går inte ens att diskutera. Kanske är det ett gammalt recept som ska lagas efter? Köttbullarna är kanske i realiteten inte så jättegoda - men har stjärnstatusen av att vara hemgjorda och därmed ÄR de jättegoda. Jag kan höra någon fråga:
-Åhh.. är det verkligen hemgjorda köttbullar?
-Ja, visst! Jag skulle aldrig drömma om att bjuda på köpta köttbullar till jul, svaras det. Kanske är det som snacket kring ekologisk mat. Många säger sig köpa ekologiskt - men försäljningssiffrorna säger något annat.
Hmm.. vad vet jag?
Viskningen läses endast av hårt arbetande eller hårt studerande vanliga människor. Inga princip-måste-ha-hemgjorda-köttbullar-till-vilket-pris-som-helst-människor! Ni får ha en god jul jallafall. Logga nu ut så ni hinner rulla köttbullarna! (Å andra sidan, är ni principmänniskor så har ni säkert lagat köttbullarna i god tid. De ligger i frysen och väntar på julafton...)
Viskning: Jag funderar på att slakta den heliga köttbullskon till jul. Vilket är bäst? Köpta köttbullar eller inga köttbullar alls? Vad säger ni? (Fresten så kan jag kamouflera köpta så de smakar hemgjorda!)
Men som ni förstår har jag lite ångest över detta - Ärligt - Kan jag som Gastronom, med rent samvete bjud på köpta köttbullar? Det finns något motsägelsefullt i luften - som en ånga man bara ser när man står i vissa vinklar...
onsdag, december 16, 2009
Tattoo
Har titta på Military Tattoo från Ystad ( gick av stapeln i somras..) på TV ikväll. Måste erkänna att just denna typ av musik slår an en alldeles speciell sträng i mitt inre (mitt inre instrument är förmodligen ett stränginstrument...?). Det är helt ljuvligt att höra träblås och bläckblås och förstås brasset. Och känna takten och se formationerna... Manligt! Stiligt! Vackert! Vissa bitar gråter man av och andra får en att vilja dansa... och vissa trudelutter gör att man nästan skrattar högt. Mmmm... det är bra vackert.
Fast det känns lite skämmigt att gilla militärmusik... Inget intresse man presenterar för vem som helst - men kanske jag mognat en del och våga stå för min smak lite mer - vågar ju skriva det här t.ex. Alla har ju mystiska intresse och smaker... (Jag och de andra tre, i den lilla kursen i höst, har vår egen teori om specialintressen... Den teorin tar vi en annan gång...)
I alla fall... Jag blev lite sugen på att renovera flöjten när jag lyssnade på Tattoot... Flera av klaffarna är halvsega och några är helsega och själva metallen är inte direkt silverfärgad längre. Men det kostar en del. Kommer jag att spela igen om jag renoverar den? Pianot brukas ju eftersom det finns - kanske skulle vara likadant med flöjten?
http://www.ystadtattoo.se/program2009.asp
Fast det känns lite skämmigt att gilla militärmusik... Inget intresse man presenterar för vem som helst - men kanske jag mognat en del och våga stå för min smak lite mer - vågar ju skriva det här t.ex. Alla har ju mystiska intresse och smaker... (Jag och de andra tre, i den lilla kursen i höst, har vår egen teori om specialintressen... Den teorin tar vi en annan gång...)
I alla fall... Jag blev lite sugen på att renovera flöjten när jag lyssnade på Tattoot... Flera av klaffarna är halvsega och några är helsega och själva metallen är inte direkt silverfärgad längre. Men det kostar en del. Kommer jag att spela igen om jag renoverar den? Pianot brukas ju eftersom det finns - kanske skulle vara likadant med flöjten?
http://www.ystadtattoo.se/program2009.asp
tisdag, december 15, 2009
Önskningar
Mycket handlar om julklappar här hemma nu. På min begäran har ett A4-blad för varje familjemedlem satts upp på kylskåpet så att alla kan se vad som önskas. Som vanligt är tonen mellan grabbarna ganska rå... Till min förvåning läste jag på A:s lista att han önskade sig stringkallingar. Något förvånad ropade jag på honom och undrade om han skrivit rätt - och får till svar: VA?? Det måste vara J som fifflat med min lista. Jag ropar då på J för att kolla vad han håller på med... Och får till svar: Ja, vadå? A skrev ny järnväg och stålmannendräkt på min lista... Lika goda kålsupare båda två!
Fille hälsade på i helgen. Han, Makkan och M&P ska fira jul här hemma hos oss. Riktigt längesedan vi firade ihop - ska bli kul! Fille hade också julklappsönskningar i skallen. Han påstod att han önskat sig en och samma sak ända sen han var 5 år gammal men aldrig fått det. Överst på listan hade det också varit... Men aldrig... Stackars barn! Ehh... Stackars unge man! Jo, önskningen är en 24 meter lång bilbana... eller racerbilbana... ni vet, med loopar och så... För varje år som går får han större och större sår i själen över att inte bli tagen på allvar i denna julklappsönskningen. Ända sen han var 5... Alltså han har önskat sig bilbana i 20 år!!! Vi måste verkligen rädda honom från barndomens bitterhetsträsk - han kan ju inte hjälpa att han har åtta syskon som inte heller har fått bilbanor. Detta ska han inte behöva lida för!
Imorgon är det jag som kör till ÖB och kollar bilbanor. Jag känner ansvaret ligga tungt på mina axlar. Storasyster ska rädda dig Fille! Du ska inte behöva gå genom livet bilbanelös!
Ja, mina egna önskningar är få och lätta att lösa. Psalmer i 2000-talet (med melodier och ackord) och så en bok av årets nobelprisförfattare. Ja, och snälla barn förstås (... höll nästan på att glömma det...)... Fast allra mest önskar jag mig längre tid på högskolan - en liten master skulle sitta fint - och kanske en forskartjänst...
Fille hälsade på i helgen. Han, Makkan och M&P ska fira jul här hemma hos oss. Riktigt längesedan vi firade ihop - ska bli kul! Fille hade också julklappsönskningar i skallen. Han påstod att han önskat sig en och samma sak ända sen han var 5 år gammal men aldrig fått det. Överst på listan hade det också varit... Men aldrig... Stackars barn! Ehh... Stackars unge man! Jo, önskningen är en 24 meter lång bilbana... eller racerbilbana... ni vet, med loopar och så... För varje år som går får han större och större sår i själen över att inte bli tagen på allvar i denna julklappsönskningen. Ända sen han var 5... Alltså han har önskat sig bilbana i 20 år!!! Vi måste verkligen rädda honom från barndomens bitterhetsträsk - han kan ju inte hjälpa att han har åtta syskon som inte heller har fått bilbanor. Detta ska han inte behöva lida för!
Imorgon är det jag som kör till ÖB och kollar bilbanor. Jag känner ansvaret ligga tungt på mina axlar. Storasyster ska rädda dig Fille! Du ska inte behöva gå genom livet bilbanelös!
Ja, mina egna önskningar är få och lätta att lösa. Psalmer i 2000-talet (med melodier och ackord) och så en bok av årets nobelprisförfattare. Ja, och snälla barn förstås (... höll nästan på att glömma det...)... Fast allra mest önskar jag mig längre tid på högskolan - en liten master skulle sitta fint - och kanske en forskartjänst...
söndag, december 13, 2009
Pricktest
Ytterligare en dikt av Wislawa Szymborska:
Övermått
Det har upptäckts en ny stjärna,
vilket inte betyder att det har blivit klarare
och att det har tillkommit något som saknats.
Stjärnan är stor och fjärran,
så fjärran att den är liten,
faktiskt mindre än andra
som är mycket mindre än den.
Att förundras vore här inte underligt
om vi bara hade tid.
Stjärnans ålder, stjärnans massa, stjärnans läge,
allt det räcker kanske
till en doktorsavhandling
och ett enkelt glas vin
i kretsar som står himlen nära:
astronomen, hans hustru, släktingar, kolleger,
otvungen stämning, valfri klädsel,
man samtalar mest om lokala teman
och knaprar i sig jordnötter.
Stjärnan är underbar,
men det är inget skäl
att inte skåla för våra damer
så ojämförligt mycket närmare oss.
Stjärnan är utan konsekvenser.
Utan inverkan på väder, kläder, matchresultat,
regeringsombildningar, inkomster, värdenas kris.
Utan följder för propagandan och den tunga industrin.
Utan återspeglingar i konferensbordets polityr.
Övertalig här i livets räknade dagar.
Varför då fråga
under hur många stjärnor människan föds,
och under hur många hon kort därefter dör.
En nova.
- Visa mig åtminstone var den är någonstans.
- Mellan kanten på det där mörka fransiga molnet
och akaciegrenen där längre till vänster.
- Jaså - säger jag.
I kväll snöar det. Och jag vänder mina ögon mot bakterien som ska vara koncentrerad på ett par A4 till i morgon. Så tänker jag på livets stora stjärnor som ofta i efterhand visat sig bara vara små obetydliga prickar...
Övermått
Det har upptäckts en ny stjärna,
vilket inte betyder att det har blivit klarare
och att det har tillkommit något som saknats.
Stjärnan är stor och fjärran,
så fjärran att den är liten,
faktiskt mindre än andra
som är mycket mindre än den.
Att förundras vore här inte underligt
om vi bara hade tid.
Stjärnans ålder, stjärnans massa, stjärnans läge,
allt det räcker kanske
till en doktorsavhandling
och ett enkelt glas vin
i kretsar som står himlen nära:
astronomen, hans hustru, släktingar, kolleger,
otvungen stämning, valfri klädsel,
man samtalar mest om lokala teman
och knaprar i sig jordnötter.
Stjärnan är underbar,
men det är inget skäl
att inte skåla för våra damer
så ojämförligt mycket närmare oss.
Stjärnan är utan konsekvenser.
Utan inverkan på väder, kläder, matchresultat,
regeringsombildningar, inkomster, värdenas kris.
Utan följder för propagandan och den tunga industrin.
Utan återspeglingar i konferensbordets polityr.
Övertalig här i livets räknade dagar.
Varför då fråga
under hur många stjärnor människan föds,
och under hur många hon kort därefter dör.
En nova.
- Visa mig åtminstone var den är någonstans.
- Mellan kanten på det där mörka fransiga molnet
och akaciegrenen där längre till vänster.
- Jaså - säger jag.
I kväll snöar det. Och jag vänder mina ögon mot bakterien som ska vara koncentrerad på ett par A4 till i morgon. Så tänker jag på livets stora stjärnor som ofta i efterhand visat sig bara vara små obetydliga prickar...
fredag, december 11, 2009
Fredag i advent, ett rödbetssalladsrecept är tänt!
Nu är det snart helg igen... Ibland känns det som att dagarna bara går och går... Tänker jag efter så är nästan varje dag en fredag.
Tittade en liten bit på Nobelfesten på TV igår. (Spanade efter min klasskompis som vunnit en studentbiljett - och jag såg henne! Hon dansade förbi så där 0,55 sekunder uppe i vänstra Tv-hörnet! Kul!) Vilket tal litteraturpristagaren hade! Det skulle jag vilja ha i text! Speciellt de sista meningarna av talet. Kommer nog att bli citerat några gånger!
Denna helgen är det söndagsskolans julfest och jag (och några till) har åkt på att ha lunchen. Rödbetssallad ska hackas och blandas sen ska gröt kokas. Gissar att jag är röd om händerna i kväll! Jag har alltid varit mycket skeptisk till rödbetssallad - ända tills jag hittade ett out-standing-fantastiskt-oerhört-gott recept i Rosendals Trädgårdscafé boken. Nu kör jag det varje år till jul. Hemligheten är att hacka mycket fint, smaka av noga med farinsocker och att blanda i ytterst finhackad rödlök. Prova du med!
Rödbetssallad ca 10 port.
Ca 15 inlagda rödbetor (brukar ta Felix 820g skivade)
1 rödlök
2 äpplen, skalade
Hacka rödbetor, rödlök och äpplen mycket fint. (Det tar lite tid!)
2 dl majonnäs (av hög kvalité)
2 dl cremé fraiche
1 msk farinsocker
ev. lite salt.
Blanda de vita smörjorna med socker och ev. salt.
Blanda ner lite smörja åt gången i hacket. Salladen ska inte bli för lös och kladdig - men dock hålla ihop. Smaka av. Godast är den när den stått någon dag i kylen!
Denna sallad gillar även svägerskan som annars inte äter rödbetssallad.
Enjoy!
Tittade en liten bit på Nobelfesten på TV igår. (Spanade efter min klasskompis som vunnit en studentbiljett - och jag såg henne! Hon dansade förbi så där 0,55 sekunder uppe i vänstra Tv-hörnet! Kul!) Vilket tal litteraturpristagaren hade! Det skulle jag vilja ha i text! Speciellt de sista meningarna av talet. Kommer nog att bli citerat några gånger!
Denna helgen är det söndagsskolans julfest och jag (och några till) har åkt på att ha lunchen. Rödbetssallad ska hackas och blandas sen ska gröt kokas. Gissar att jag är röd om händerna i kväll! Jag har alltid varit mycket skeptisk till rödbetssallad - ända tills jag hittade ett out-standing-fantastiskt-oerhört-gott recept i Rosendals Trädgårdscafé boken. Nu kör jag det varje år till jul. Hemligheten är att hacka mycket fint, smaka av noga med farinsocker och att blanda i ytterst finhackad rödlök. Prova du med!
Rödbetssallad ca 10 port.
Ca 15 inlagda rödbetor (brukar ta Felix 820g skivade)
1 rödlök
2 äpplen, skalade
Hacka rödbetor, rödlök och äpplen mycket fint. (Det tar lite tid!)
2 dl majonnäs (av hög kvalité)
2 dl cremé fraiche
1 msk farinsocker
ev. lite salt.
Blanda de vita smörjorna med socker och ev. salt.
Blanda ner lite smörja åt gången i hacket. Salladen ska inte bli för lös och kladdig - men dock hålla ihop. Smaka av. Godast är den när den stått någon dag i kylen!
Denna sallad gillar även svägerskan som annars inte äter rödbetssallad.
Enjoy!
onsdag, december 02, 2009
Surare och surare för varje dag...
Vetesurdegarna har börjat mögla!!!
Och nu är jag sur...
Har det varit för varmt? Eller har jag rör med en sked med pre-mögel på?
Suck, suck, dubbel-suck!!
Och nu är jag sur...
Har det varit för varmt? Eller har jag rör med en sked med pre-mögel på?
Suck, suck, dubbel-suck!!
tisdag, december 01, 2009
DTB med surdeg i huvudet
... om inget annat så skriver jag på tisdagar... eller inte...
Statistiskt sett skriver jag oftare i denna bloggen på tisdagar än på de andra veckodagarna. Kan tänka mig att syndromet heter Dominant-Tisdags-Bloggare, vilket kallas DTB i dagligt tal. Det är Tissiduss den IV som har fått sitt namn uppkallat efter detta fenomen. Som tur är smittar inte syndromet och är inte heller genetiskt överförbart till efterkommande. Bla, bla, bla...
Jo, jag har lite mycket nu... Denna vecka har vi börjat på en mikrobiologisk och kemisk process. Jag gör tre olika surdegsvarianter. Igår körde jag igång det hela. Rågsur, vetesur och vildjäst från aprikoser. Kul! Men ojj, vilken tid det tar att göra prov på alla. I korta drag tar jag ett prov på ca 20g från varje surdeg. På labbet gör jag sen spädningsserier på varje prov upp till 10(-5) och kanske någon till i slutet på veckan. Varje spädningsserie sprider jag ut på tre olika agarplattor ... det blir alltså 3 x 6 x 3... = 54. Så då förstår ni att efter fem dagar har jag 54 x 5 plattor att läsa av. Å andra sidan mognar/växer de till under 3 dagar så man läser av dom efter hand.
Nu undrar ni ju säkert vad som ska växa till och läsas av...? Jo, jag vill se jästens tillväxt, lactobacillernas frammarsch och dessutom totalantalet av allt som kan växa från surdegar - alla möjliga bakterier helt enkelt.
Just nu tar jag stor hänsyn till mina surdegar. I januari ska det utmynna i en skriftlig och muntlig rapport. Men innan dess - har jag just fått en hemtenta i kemi (ska lämnas in nästa tisdag), ska jag skriva faktablad om Campylobakter Jejuni, skriva en labbrapport, göra en hemtenta i mikrobiologi och så misstänker jag att det blir en rapport/tenta i process också. Någonstans mitt i allt detta är det luciamorgon på H:s skola, julavslutningar på några ställen och så kommer något som kallas julafton också. Då vill barnen ha julklappar.
Jag önskar mig fler timmar om dygnet, dubbelt så lång helg och mycket sömn i julklapp.
Statistiskt sett skriver jag oftare i denna bloggen på tisdagar än på de andra veckodagarna. Kan tänka mig att syndromet heter Dominant-Tisdags-Bloggare, vilket kallas DTB i dagligt tal. Det är Tissiduss den IV som har fått sitt namn uppkallat efter detta fenomen. Som tur är smittar inte syndromet och är inte heller genetiskt överförbart till efterkommande. Bla, bla, bla...
Jo, jag har lite mycket nu... Denna vecka har vi börjat på en mikrobiologisk och kemisk process. Jag gör tre olika surdegsvarianter. Igår körde jag igång det hela. Rågsur, vetesur och vildjäst från aprikoser. Kul! Men ojj, vilken tid det tar att göra prov på alla. I korta drag tar jag ett prov på ca 20g från varje surdeg. På labbet gör jag sen spädningsserier på varje prov upp till 10(-5) och kanske någon till i slutet på veckan. Varje spädningsserie sprider jag ut på tre olika agarplattor ... det blir alltså 3 x 6 x 3... = 54. Så då förstår ni att efter fem dagar har jag 54 x 5 plattor att läsa av. Å andra sidan mognar/växer de till under 3 dagar så man läser av dom efter hand.
Nu undrar ni ju säkert vad som ska växa till och läsas av...? Jo, jag vill se jästens tillväxt, lactobacillernas frammarsch och dessutom totalantalet av allt som kan växa från surdegar - alla möjliga bakterier helt enkelt.
Just nu tar jag stor hänsyn till mina surdegar. I januari ska det utmynna i en skriftlig och muntlig rapport. Men innan dess - har jag just fått en hemtenta i kemi (ska lämnas in nästa tisdag), ska jag skriva faktablad om Campylobakter Jejuni, skriva en labbrapport, göra en hemtenta i mikrobiologi och så misstänker jag att det blir en rapport/tenta i process också. Någonstans mitt i allt detta är det luciamorgon på H:s skola, julavslutningar på några ställen och så kommer något som kallas julafton också. Då vill barnen ha julklappar.
Jag önskar mig fler timmar om dygnet, dubbelt så lång helg och mycket sömn i julklapp.
tisdag, november 24, 2009
Löken
Idag skulle jag vilja delge er en dikt som heter Löken. Författaren fick Nobelpriset i litteratur någon gång på -90 talet. Jag minns att min svärfar och jag hade helt olika syn på hennes poetiska uttryck. Min svåger "poeten" lånade boken Utopia (en av hennes diktsamlingar) av mig - vilken jag aldrig fick tillbaka... Jag fick dock en likadan, fast ny, tillbaka efter något år. Han fascinerades också av hennes skapelser. Dikterna är vackert och jordnära skrivet. Något att ta på och ändå segla iväg med.
LÖKEN
Löken är något annat den.
Den har inget innandöme.
Löken är sig själv tvärs igenom,
till högsta graden av lökighet.
Lökaktig till det yttre,
lökartade ända ner i roten,
skulle den kunna se in i sig själv
utan att förfäras.
I oss så mycket främmande och vilt
som knappt än täcks av huden,
ett invärtes inferno finns i oss,
en våldsam anatomi,
men i löken bara lök,
inga tillkrånglade tarmar.
Den är flerfaldigt naken,
innerst inne sig lik.
Löken är ett samstämmigt vara
en lyckad skapelse är löken.
I den ena helt enkelt den andra,
i den större ryms den mindre,
och i nästa följande,
dvs. den tredje och den fjärde.
En centripetal fuga.
Ett eko komponerat till en kör.
Löken, den förstår jag:
världens mest välskapta mage.
Den omger sig själv med glorior
till sin egen ära.
Innuti oss - fett, nerver, ådror,
slem och sekret.
Och vi förvägras
perfektionens idioti.
Skriven av Wislawa Szymborska
Ja, då var det kväll igen. Så går en dag än från vår tid.... En dag närmre... ja, till vad? 40-års dagen? Examensdagen? Vad går vi till? Så som vi skyndar och stressar måste det ju vara något viktigt som väntar...!?! Eller är stressen skapad för att vi tror oss vara sååå viktiga någon annanstans? Man undrar ju - när allt är så uppfyllt av nästa drag att man inte minns nuets lilla bondeflytt. Det blåa ansikte glöms för att koncentrera sig på nästa eventuella andetag. Alltid ett steg före sin egen kropp.
Tänk om man ändå varit en lök... Hmm... det närmsta man kommer den utopin är väl en friterad lökring - avsvalnad.
LÖKEN
Löken är något annat den.
Den har inget innandöme.
Löken är sig själv tvärs igenom,
till högsta graden av lökighet.
Lökaktig till det yttre,
lökartade ända ner i roten,
skulle den kunna se in i sig själv
utan att förfäras.
I oss så mycket främmande och vilt
som knappt än täcks av huden,
ett invärtes inferno finns i oss,
en våldsam anatomi,
men i löken bara lök,
inga tillkrånglade tarmar.
Den är flerfaldigt naken,
innerst inne sig lik.
Löken är ett samstämmigt vara
en lyckad skapelse är löken.
I den ena helt enkelt den andra,
i den större ryms den mindre,
och i nästa följande,
dvs. den tredje och den fjärde.
En centripetal fuga.
Ett eko komponerat till en kör.
Löken, den förstår jag:
världens mest välskapta mage.
Den omger sig själv med glorior
till sin egen ära.
Innuti oss - fett, nerver, ådror,
slem och sekret.
Och vi förvägras
perfektionens idioti.
Skriven av Wislawa Szymborska
Ja, då var det kväll igen. Så går en dag än från vår tid.... En dag närmre... ja, till vad? 40-års dagen? Examensdagen? Vad går vi till? Så som vi skyndar och stressar måste det ju vara något viktigt som väntar...!?! Eller är stressen skapad för att vi tror oss vara sååå viktiga någon annanstans? Man undrar ju - när allt är så uppfyllt av nästa drag att man inte minns nuets lilla bondeflytt. Det blåa ansikte glöms för att koncentrera sig på nästa eventuella andetag. Alltid ett steg före sin egen kropp.
Tänk om man ändå varit en lök... Hmm... det närmsta man kommer den utopin är väl en friterad lökring - avsvalnad.
söndag, november 22, 2009
Glöggtilltugg och jejunia.
GlöggtilltuggFast de tuggade på lite dåligt. Eller var mina beräkningar lite i överkant. Eller var det en blandning av båda ingredienserna. Hela festen visade sig vara ett bröllop, men det visste inte gästerna om. Tanken var att glöggen och tilltugget skulle vara som en entré. Gästerna trodde nog att de skulle få middag ganska så fort efter glöggen. (De som visst om bröllopet käkade på lite bättre...) Festen började 16.30. Vigseln var lite efter 18.00 och middagen serverades inte förren tidigast 19.15... Så vissa var förmodligen rejält hungriga när kött och potatisgratäng plockades fram.
Tilltugget bestod av:
Pizza med en tunn skiva äpple, grönmögelost och en klick fikonmarmelad.
Kavring med potatiscremé och stenbitsrom.
Pepparkaksmuffins med XO-topping.
Sesamknäcke, Allerum präst och mangochutny kryddad med kryddnejlika.
Sötegröt, dvs risgrynsgröt kokt med kanel och kardemumma, vispgrädde, socker, vanilj och toppad med granatäppelkärnor.
Resterna? Jo först utökade jag kyrkfikan. Sen åkte lite, med betoning på lite, i frysen. Och så tar jag med mig lite till skolan imorgon... till min jättestora kurs (vi är 4st...)
Nu ska jag fortsätta samla fakta kring Campylobakter, jejunia och faecium. (Jag tror läraren skrivit fel när hon delade ut bakterier till oss. C. jejunia finns men faecium verkar vara en Enterococcus dvs. E. faecium. Hmm... har hon tänkt att jag ska söka på två bakterier medan de andra bara ska ha en? Jag blir lite ego och tänker maila henne och kolla... Gnällig student?!?)
fredag, november 20, 2009
Lodjur under sängen?
En helg full av allt möjligt ligger framför.
För det första ska jag ha catering på lördag eftermiddag. Tilltugg till glögg. Fest för 80 personer. Så tilltugget ska serveras som en entré och senare får gästerna buffémat som inte jag ska fixa. Ikväll blir det alltså matlagning. Inga avancerade grejs men liiite spännande smaker ändå... och roliga uppläggningar. Ska ta lite kort och lägga ut så ni får se.
J är sjuk. Massor av munsår, ont i magen och allmänt slö. Han kräktes igår och idag vill han bara ligga stilla eftersom magen gör ont när han rör sig. Hoppas det går över snart!
På söndag sjunger "min" kör Jesus Christ Superstar i Heliga Trefaldighet. Jag missade datumet och bokade in cateringen. Såå.. då fick jag säga till körledaren att jag tyvärr inte kunde vara med på uppsjungningen. När jag kollade i almanackan för någon dag sen, upptäckte jag att cateringen är den 21:e och uppsjungningen den 22:e... Ja... så nu vet jag inte hur jag ska göra? Har ju inte varit med på genrepet. Å andra sidan har vi sjunigt JCS en gång innan och på söndag har vi övning från mitt på dagen... Hmm...?? Tål att tänkas på!
Känns som att jag kan hoppa över helgstädningen där hemma med gott samvete denna veckan också... Vi är djurvänner och tar väl hand om våra (damm)råttor! Men det klart, väntar jag till jul innan det blir städat så har väl råttorna förvandlats till lodjur. (städ-evolution..)
För det första ska jag ha catering på lördag eftermiddag. Tilltugg till glögg. Fest för 80 personer. Så tilltugget ska serveras som en entré och senare får gästerna buffémat som inte jag ska fixa. Ikväll blir det alltså matlagning. Inga avancerade grejs men liiite spännande smaker ändå... och roliga uppläggningar. Ska ta lite kort och lägga ut så ni får se.
J är sjuk. Massor av munsår, ont i magen och allmänt slö. Han kräktes igår och idag vill han bara ligga stilla eftersom magen gör ont när han rör sig. Hoppas det går över snart!
På söndag sjunger "min" kör Jesus Christ Superstar i Heliga Trefaldighet. Jag missade datumet och bokade in cateringen. Såå.. då fick jag säga till körledaren att jag tyvärr inte kunde vara med på uppsjungningen. När jag kollade i almanackan för någon dag sen, upptäckte jag att cateringen är den 21:e och uppsjungningen den 22:e... Ja... så nu vet jag inte hur jag ska göra? Har ju inte varit med på genrepet. Å andra sidan har vi sjunigt JCS en gång innan och på söndag har vi övning från mitt på dagen... Hmm...?? Tål att tänkas på!
Känns som att jag kan hoppa över helgstädningen där hemma med gott samvete denna veckan också... Vi är djurvänner och tar väl hand om våra (damm)råttor! Men det klart, väntar jag till jul innan det blir städat så har väl råttorna förvandlats till lodjur. (städ-evolution..)
tisdag, november 17, 2009
H:s marenger och mina odlingar
Kolla in! Hilmas första egenhändigt påhittade recept. Vi har inte hunnit provbaka ännu...ÄGG MJÖL MJÖLK SALT
SMÖR KANEL SOCKER
BANAN MARENGER
GLASS GREDDE.
Först så knecker man ägget OCH SEN SÅ LEGGER MAN I MJÖLET OCH BLANDAR TILL EN SMET oCH HELLER I 1 DL. MJÖLK. SEN SKA DU HELLA I LITE SALT. LEGG I LITE SMÖR OCH KANEL OCH SOCKER OCH SKIVA BANANEN OCH LEGG I EN MARENG I VARJE SKÅL. OCH TA FRAM GLASS OCH BLANDA GREDE.
Visst är det lite smått fantastiskt att hon skrivit detta själv? Jag är impad och blir dessuotm lite sugen på marängswiss.. med en hint av kanel?
Igår var jag i Lund och lyssnade på ett antal anföanden om innovationer och trender. Intressant men inget nytt. Det handlade om mat och vad som är på gång hos oss konsumenter. Hett är klimatet och speciellt närproducerat, att ta hand om hälsan genom hälsosam och prebiotisk mat och att identifiera och uttrycka sig genom vad man köper. Men som alltid är det den goda maten som vinner. Hur trendigt något än tycks vara så säljer inte mat med dålig smak - tack och lov!
Dagens "samtalsföreläsning" handlade om immonulogi, allergen, antigen, antikroppar (B-celler som uttrycker sig i IgM, IgG, IgA mfl)... En liten diskussion om blodgrupper hann vi också med. Bra när man är få i klassen eftersom det blir gott om tid för frågor. Immonulogi är inte det enklaste att förstå ... eller rättare sagt, det är en djungel av reaktioner och mönster som man behöver få insikt i för att förstå lite grann på ytan.
Förra veckan odlade vi trevliga små bakterier. Häftigt! Jag odlade opastöriserad mjölk och nu är jag ännu mer tacksam över att all mjölk i Sverige är pastöriserad. Jag fick ganska många kolonier/cfu. Små svartgrå med blank ring runt om och några stora lila och massor av små rosa med en mörkrosa prick innuti varje. Och så blanka svarta med en sorts spegelring i varje koloni. Ja, och på detta ska vi skriva en labbrapport. Varför, hur, när, antal, medium, inkubationstid och så någon liten teori... Bla bla bla... fast det får man inte skriva... Rapporten ska vara saklig och bara ha med ord som är adekvata. Ingen roman direkt utan ett språk som gör att den som läser ska kunna upprepa allt och få samma resultat. Ja, och så har jag glömt att skriva att det lukat illa att odla E.colisar... som ett toalettbesök typ - fast man behöver ju inte öppna locket på petriskålen...
måndag, november 09, 2009
Marabou Lemon Ginger
Hur kan det vara så att vissa tycks lära sig engelska helt smärtfritt? Som det är nu håller jag på att plugga två ämne - mikrobiologi och engelska... Men jag får bara poäng i mikrobiologi.Och chokladen på bilden kallas morot!
söndag, november 08, 2009
Äpple-fejs-bok
Äppelmos! Och vem behöver en grej till assistenten som passerar moset från skrajet?
Trådsil + sked = fine!
...men jag har lite ont i höger arm...
För övrigt funderar jag på att bojkotta facebook i veckorna... Den boken håller på att ta för mycket tid. Vad tycke ni? Fixar ni att bara gå in då och då eller är ni "alltid" inne? Kanske jag som har dålig karaktär?
Kommande vecka börjar min mikrobiologi-kurs. Har en fet bok på engelska som ska plöjas. De första 6 kapitlen ska vara lästa till tisdag... Vad skönt för mig att jag vet vad jag ska göra imorgon!fredag, november 06, 2009
Nervvrak för 12 minuter framför folk
Disk!Jaha.. så kommer det till min tur. Vrider mina inombords-händer fixa med USB och sätter igång. Det börjar ofta bra. Just första meningen har jag läst några gånger (- inombords...). Efter ett par meningar börjar det hett i kinderna och rösten liksom darrar. Jag tänker skärp dig Kstina! Jag inser att jag kommit en bit in i min presentation och känner mig lite säkrare. Det går ju ändå ganska bra... Min röst stabiliseras och jag börjar kunna se på min publik. Och så är det hela över... Det tog bara typ 12 minuter. Ja, känslan är jämförbar med en mini-mini-mini-förlossning.
Efteråt undrar jag varför jag var sååå nervös för detta? Är det verkligen skäligt att känna denna bävan varje gång? Svaret är som alltid, Nej! Det finns ingen rimm och reson i hur min kropp uppfattar situationen. Som ett jagad hare...
Jaa... men nu börjar lugnet lägra sig.
Jag sitter och funderar på ifall jag ska åka till Sthlm imorgon...
Eller om jag ska sätta en ny surdeg eftersom den gamla åkte i slasken? (Den var hårig och i behov av en rakaparat...)
Eller jag kanske rent av ska slå mig ner framför TV:n och bara slappa?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)