Stora fruktlådan!

Nu har det hänt igen!

Jag har vunnit...



Denna gången blev jag inbjuden till en förmiddag om "Socialt entreprenörskap" i Köpenhamn. Häftigt - jag trodde först på fullt allvar att de tagit fel på adress eller blandat ihop mitt namn med någon annans/annan. (Jag har ju inte så jätteovanligt namn... Träffade på en idag tex... som både hette Kristina och Nilsson men som inte var jag...) Så efter några mejl började ett litet minne av en tävlingstalong dyka upp i huvet. Något om en entreprenörsdag på Krinova om och med Mossagården. I inbjudan stod det att jag var en av de tio som vunnit...

Såå jag gick upp kl 5.00 i morse och tog buss, tåg och "metro" till Kilevej och Köpenhamns handelshögskola. (Den hette något annat men var som handleshögskolan i Sthlm.) Stort, tjusigt hus med konstiga fönster och lameller utanpå fasaden. Innuti känndes det som att någon arkitekt hade fått fritt spelrum. Mycket betong, runda former och luft. Där, på andra våningen, bland SlippsNissar och Damer i Dräkt (Nej, varken damerna eller herrarna var enhetligt klädda. En del var som jag, klädda i jeans..), satt jag och lyssnade till socialt entreprenörsskap. Olika organisationer och företag berättade om sina idéer och åtagande. Intressant!

Så blev klockan sådär 12.20 eller nått och Cristina Husmark Persson kom och kunde inte vänta... (en av våra ministrar -som ni vet!!) Hon skulle dela ut priset. Undrar vad de andra tänkte... Det lät som att tävlingen verkligen var avancerad och att det krävdes stooor intelligens för att klara av alla delmoment. Och så var det ett litet papper i vykortsstorlek som vi hade kryssat i och skrivit våra namn på.... hmm...

Jo, så vann jag iallafall första pris! Det vill säga Stora Fruktlådan från Mossagården i 3 månader! Det ni! Ja, just det, allt är ekologiskt från Mossagården och lådorna är som en prenumeration som blir hemkörd varje vecka... eller varannan...vet inte...

Förra gången jag vann var i februari en kok- och kemibok av bla Rickard Nilsson!
Jodåsåattee... det tar sig!

Vin och vin... det är frågan?

"... xxxx går den naturliga vägen till

ett smakrikt matlagningsvin. När

andra blandar kostgjord vinarom i

vanligt vatten, då använder vi riktigt

vin och tar bort alkohol och lite vatten.

Kvar i xxxx Matlagningsvin av

rödvin blir vinets äkta smakämnen

och de nyttiga blablabla...

Koncentrationen av smak blir till och

med ännu högre än i det ursprungliga

vinet."

Köp aldrig matlagningsvin!!!

Och framför allt, använd det inte!

Som en av mina respondenter sa: Det är rena hubbabubba-märket - och i detta fallet är det rena hubbabubba vätskan.

Jag köpte en ungtupp (som fortfarande var levande när den såldes...) på MG:s auktion. Per-A ringde en kväll och undrade om det var några som ville var med på slakt... Alfred ville, men hade något förhinder. Jag uttryckte min önskan om att få den nackad, plockad och urtagen.

I tordsdags var vi hos dom och satt och grillade på den gamla gösselplattan. Så småningom eldades en jättehög med ris också upp. Barnen har som alltid kul när vi är där. Och vi medelålders föräldrar sitter och pratar strunt och annat med varandra.

Jallafall... när vi skulle åka hem (det blev ganska sent) kom vi ihåg tuppen som låg i frysen. Vi fick den i en kasse. Vi körde om stan och plockade upp Joel som hjälp till med "Pannkakskyrkan". Väl hemma hjälptes alla åt med att får in resterna från grillningen. Th ställde sig för att döda myrorna som börjat komma igen - det är vår! (Ingen vår utan myror i Åhus!)

I går sov vi länge! För länge. Th åkte in till stan vid 8 tiden för att ställa iordning inför Judo SM, så huset var helt tyst. Jag gick upp klockan.... Nej, det tänker jag inte berätta... När jag och Hilma ätit "frukost" började jag plocka lite (Plocka är egentligen en heltidssysselsättning - men det förtränger jag och gör det bara då och då.) Huuppps - där hittade jag kassen med sallad och korven som blev över. Snabbt in i kylen och så försöker jag minnas vad som kan hända med korv som legat i rumstemperatur i flera timmar.. korvförgiftning är ju inte att leka med. Nej, vi bliv så illa tvungna att äta korv till lunch. Vääälstekt korv! Fick helt enkelt sända iväg en bön och hoppas på det bästa. (Det var god korv och ingen blev dålig.)

Efter ett tag hittade jag tuppen i en annan kasse i hallen. Ojojoj, ännu värre! Men den var fortfarande kall. Hade liksom legat och tinat upp under natten. Jaha, då visste jag vad jag skulle servera familjen till middag också. Det är nu vinet kommer in i bilden. Min plan var nämligen att göra Tupp i Vin (Det heter något fint på franska. Typ kåckåväng eller nått, men jag kan omöjligt stava till det...) Jag har för ett tag sen införskaffat Drakamöllans kokbok (signerad!!!) och där finns ett recept jag ville prova på denna maträtt.

Vinet ja... Det enda vin jag hade hemma var Faustion I från 1998. Det vill säga ett mycket fint vällagrat vin (11 år!!) och jag var inte helt förtjust över att hälla den flaskan över tuppen. Jag, Hilma och Edvin tog en promenad på 1:a maj, (helgdag - systemet var inte öppet) och så köpte vi två flaskor matlagningsvin. Baksidestexten lät väldigt betryggande. Till och med mer smakrik än vanligt vin... Men där bedrog dom mig fett!! Det mest irriterande är att jag har provat matlagningsvin förut och bestämmt mig för att det inte är värt priset. Det förstör mer än vad det bygger upp, så att säga. Jag tog ca 1/3 Faustion och 2/3 matlagningsvin. Det blev inte bra. Matlagningsvin luktar som druvjuice. Och smakar som druvjuice. Kanske det till och med är druvjuice?? Jag har mina misstankar! Den där fylliga smaken får man aldrig till med den tunna vätskan.

Så då vet ni det! Glöm inte frysta tuppar i hallen när ni inte har vin att tillaga i hemma!

Jo, det var ätbart - men ingen var överförtjust direkt.

Var natten lycklig?

Idag är det varmt - sommarvarmt! Från fönstret kan jag se hur körsbärsträdet slår ut. Ja, det går nästan så fort att jag kan se hur blommorna ploppar fram. Som jag skrivit förut: Det tvekar och väntar och tvekar lite till. Sen bara händer det! Härligt!

Igår hade Edvin svårt för att somna. Han påstod att det var alldeles för varmt och att det hade kommit in en mygga som bitit honom på benet. Han var riktigt förtvivlad. "Vad ska jag göra?"... Mitt psykologiska jag kom fram och sa att han skulle ta lite potatismjöl på betten och sen fick han ett nytt kallt lakan att ha som täcke. Sen somnade han.
I morse var han sitt vanliga glada jag igen. Han sa: "Natten blev ändå lycklig." (Hmm - notera ordvalet!...) "Jaha, vad menar du?" frågade jag. "Jo, jag tänkte på ishockeyn och målet som Varghalsen (eller nått sånnt konstigt tyskt - han sa rätt, men jag minns inte...) gjorde - ur ingen vinkel!"
Så nästa gång du ligger och funderar på att räkna får - så kan du göra som Edde - tänka på ishockey (jag misstänker att Fille också gör det - eller är det bara fotboll som gäller?)... och alla osannolika mål som gjorts genom tiderna... så blir natten lycklig!

I kväll ska vi grilla i Skepparslöv. Ska bli jättetrevligt! Fast de stora drar nog på sina håll...

Utröna vilja och vana

Nu känns det som att B-uppsatsen är på riktigt. Inte ett ord är skrivet förutom överskriftsformalian. I två dagar har jag stått i butiker och intervjuat människor om vad de har för ostvanor. Mycket intressant och ganksa jobbigt också. Imorgon ska jag till Växjö och göra samma sak. Jag har en hel bibba med papper som ska matas in i datorn och jag har upptäckt att det tar en hel del tid. Jag är ju inte direkt Makkan, därför skriver jag i en helt annan takt dvs 6/8 takt - haha! Nej, men... ärligt talat krävs det en hel del noggrannhet. Resultatet ska jag försöka spegla verkligheten. I kväll (eller när han har tid) ska jag har konferans med bror Martin. Han är både lärare och haj på Excel - och det bådar ju gott för mig!

Vill ni veta vad jag frågar kunderna? Jo, t.ex. Vilken ost köper du oftast? Varför köper du den? Är det viktigt för dig var osten är tillverkad? Och så visar jag en bild på Svenskt Sigill och frågar: Har du sett denna symbolen någon gång? Vet du vad den betyder? Sen visar jag en bild på en speciell (speciellt god!) ost och frågar ifall de köpt/smakat den och vad de tyckte... Ja, några frågor till för att få flyt i det hela och för att få mer kött på benen (ostmassa i vasslen)...
Det är kul att stå öga mot öga med en massa okända människor och få deras uppmärksamhet. Riktigt intressant att få låta folk prata. Skulle vara roligt att ha intervjugrejen som sitt yrke.

...glömmer att de skrämdes av det nya...

Efter en dag full med matlagning (citronsockerkaka x 9, kycklinggryta med ingefära, chili, vitlök m.m. och ris och så en provlagning av sparrispaj) gick jag ut en runda, just när det började mörkna. Det är så skönt med luft i lungorna. Frisk och lite kall vårluft. Koltrastprat och inreprat blandar sig i huvudet utan att göra intrång på varandra.
Det är vår. Häcken mellan oss och grannen är snart helt grön. Scillorna blommar och forsythian också. Gräset behöver få sig en släng av blåkorn. Edvins klematisar har börjat skjuta skott. I morgon ska han och jag så lite frön. Tomat, sockerärtor och sockermajs.
På min kvällspromenad såg jag i månens (och gatlyktornas) sken stora svällande knoppar på träden. Vem kan undgå att tänka på Karin Boyes dikt då? Inte jag iallafall! Den är så otroligt vacker och insiktsfull. Ibland kan den kännas som en bibelvers man hört många gånger. D.v.s. man läser eller hör, men orden är så vanliga att de liksom glider förbi hjärncentrat. Därför tänker jag bara citera de andra och tredje verserna. Kanske att du inte lagt märke till dom?!? Läs och begrunda!
.......
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar,
då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen.

Som när det är vår. Som vid en förlossning. Som vid utveckling av inveckling. Som vid utsikt i insikten. Som när man fattar ett skämt som andra redan skrattar åt. Trivialt och allvarsamt.

Blåmärken som inte syns

Mega. mega, mega vad ont jag haft idag. Är totalt vingabröden. Det är som om det hängt tyngder i armarna och en hemsk känsla av att ha invärtes blåmärken. Redan igår fanns värken där. Men då kunde jag åtminsone röra armarna ganska obehindrat. Idag har jag fått böja huvudet fram varje gång jag behövt äta eller klia min näsa eller rätta till håret. Jag har fått stötta den ena handen med den andra för att få kraft och stadga. (Tänk magister Ståhlberg.) Det är förmodligen så här det känns att få reumatiskvärk. Riktigt hämmande! Bara att hänga upp ryggsäcken har varit ett stort problem. Och jag som i vanliga fall är ett med min ryggsäck. Jag har i förväg varit tvungen att tänka efter hur jag ska röra armarna för att få den på plats. (Vad mycket man slipper tänka på när man är frisk!) Överarmarna är helt stela.

Ja, nu undrar nu ju förståss vad som hänt mig... Jo, jag gjorde armhävningar i måndags kväll... 30 st. Tror det är första gången på si sådär 20 år. Jag har köpt en ny tidning där det fanns tränigsrörelser att göra hemma. Jag och Hilma stod ute i trädgården och gjorde helt efter instruktionerna. Hoppade 250 hopp med rep. (Vilade lite emellanåt...) Och så lite andra hopp och rörelser... ja, bland annat armhävningar.

Jag kan bara säga: Det känns!! Muskelförtvining på hög nivå. Känns som att allt i överarmarna har gått sönder. Th säger att det är värst andra dagen efter träning så jag hoppas vakna till mjukare och inte så känslosamma muskler imorgon.

"Var nöjd med allt som livet ger..."

En kvinnas bekymmer när hon ska vara fin:
Håret - Klippte mig i torsdags. En hel decimeter tror jag. Frissan tog fram platt-tången och plattade mitt platta hår. Så strödde hon i ett pulver för att få fyllighet. Det blev väääldigt fint. Jag var sååå nöjd när jag kom hem. Tittade mig i spegeln flera gånger och tyckte till och med att det kunde kallas för vackert. Tills nästa dag efter tvätten... Hur gjorde hon? Jag har ingen platt-tång. Plötsligt vrider sig håret lite hur som helst. Kletar i lite mousse och fönar - hjälper inte. Försöker forma vridningarna - det går inte. Sååå... då är det bara att låta håret bestämma (as usualy). Och i lördags (dagen för bröllopet) var det ännu värre... Kan hår känna av nervositet? Det var rakt på höger sida och vridet på vänster (haha - vänstervridet!). Å andra sidan blåste det i Grundsund. Det var nog bara jag som märkte något... (Tröstar mig själv!)
Magen - Just det, min mage är inte som andras magar... tror jag iallafall. (Jag kan ju omöjligt veta hur andras magar ser ut - men de jag sett...) Jag anser mig ha en större och lösare mage än vad som är fint. Därför hade jag införskaffat ett par strumbyxor som "håller in och formar". Det var rätt storlek så jag provade inte dom på förhand. När jag klädde mig inför bröllopet höll jag därför på att få panik. Gissa hur små de var runt magen? Super hårda och väääääldigt tighta. Jag fick i benen och när linningen var vid knäna hölls de in så hårt att jag fick koben... Ooaaooo.. Tur de var stickade i 40 den. Jag drog rejält för att få upp strumpbyxorna övar rumpa och mage - och det gick. Men sen fick jag sluta andas. Ja, djupandas i alla fall. Magen satt som i ett skruvstäd och det var nära på att kjolen gled av - inga valkar att tala om som höll den uppe. (Mina tankar gick till gamla tiders korsetter. Stackars kvinnor. Inte konstigt att de svimmade då och då.) Jag gick så rak jag kunde hela kvällen. Satt på stolen utan att sjunka ihop. Skräcken är ju att strumpbyxoran börjar kavla ner sig och att man plötsligt upptäcker att man har en jättevalk just under bysten... kul ju... Jag åt jätte sakta - njöt i fulla drag av den fantastiska maten och underbart välvalda viner till. Sakta för att njuta och sakta för att det inte fanns så gott om plats innanför linningen. Det var precis som ordspråket säger "Ska man va fin får man lida pin". När jag sent på kvällen (natten) bytte till jeans kom en strof för mig: "Släpp fångarna loss det är vår..."

Det kommer mer från bröllopet... en annan dag.

Det lilla vattnets storhet

Ut mot ett hav

Gammal härsken sill blir det morgon , middag , kväll
Det blir blåsurmjölk, det blir hugg och slag.
Det ska man tåla utan gnäll
Mitt i alltihop ska man känna tacksamhet
För en dräng han vet sin ställning, inga frågor
Medan bäcken här får rinna bort i frihet
Tills den nås av havets vågor

Ut mot ett hav
går din vindlade färd
under en gren
längs ett snår
runt en krök
ringlar din fåra

Av egen kraft
kan du bana dej väg
orädd och fri
ingen rår
över dej
lilla vatten

Ut i ett hav
ska du rinna en gång
Du ska flyta ihop med dess vågor

Och höga böljor ska lyfta skeppen
på breda skuldror mot himlens skyar
Du får resa till en annan värld
du som går, du som når till ett hav.

Ur Kristina från Duvemåla

Detta lilla vatten, som började som en droppe, eller kanske till och med som en liten molekyl H2O... Och så kan det bli till ett enormt böljande hav. Många tillsammans. Starkt, stort och överväldigande. (Kan liknas vid en familj... en släkt... men friare och fastare... )
Det finns de som tror att religion är de mångas trygghet. Att tro har betydelse för kollektivet och framväxande av ett samhälle. Resonemanget är bland annat att även om religionen i fråga inte är en objektiv sanning så har den så många sociala och kollektiva förtjänster att det inte spelar någon roll ifall det finns sanning i den. Hmm... vad tror du?

Fjärilsmod

Idag har det kännts som måndag men varit tisdag - alltså kommer denna vecka gå liiite snabbare än andra veckor.
På promenaden med Hilma ikväll gissade vi djur. Hon var grym! Det går till så att man ger ledtrådar så får man sen gissa. Hör på denna: "Den kan flyga" Jag: En fågel. "Nej, det är en insekt" Jag tänker: Hmm.. vilken insekt kan inte flyga?? Alla väll?? Just det, jag kan utesluta myror... "När den är bäbis så är den en ful liten larv" Jag tänker: aha, en fjäril. Jag frågar: vilken färg har den? Hon: Helt olika, men vi kan säga gul. Och då knäcker jag gåtan: Citronfjäril!
Jag tänkte vara lite klurig med ett annat djur. Jag: Det är ett djur med fyra magar. Hon: fyra magar... (så tittar hon pillemariskt på mig).. då är det en ko! Jaha, så lätt var det!

Dagens dikt:

Mod

Att visa
sin svaghet
fordrar
stor styrka

Att erkänna
sin feghet
kräver
stort
mod

Av Erik Sjödin

Tänk ändå vad modigt av mig att erkänna att jag är rädd för fjärilar - eller hur??

Jeanette och Moltas

De sista dagarna har bjudit på underbart väder. Det är vår på riktigt. I kväll gick jag och Hilma till StatOil för att hämta ut ett paket (stud.litt.). Jag var lite rädd för att hon skulle tröttna på halva vägen... Men jag tror våren har satt sig i hennes ben också. Hon småsprang och hoppskuttade hela vägen.
Idag lekte vi (mest hon) att hon var en flicka som hette Jeanette och var 6 år. Hon fick vara ute och gå utan någon förälder med sig. Och så var jag en kvinna som hette Nora. Jag skulle fråga henne, när hon skuttade förbi, om hon fick vara ute själv...?! Mmmm... och fast hon inte har skånska som "modersmål" så lägger hon sig till med ännu mer rikssvenska när hon leker. Och naturligtvis bleks min dialekt ut i en lek, men jag håller mig till de skånska rr:en iallafall. Hon bygger på sina lekar och historier väldigt bra. Först berättar hon för mig (dotter till mor) vad som ska hända. Sen leker hon det som hon har berättat. Historien slutade med att Jeanette var 7 år och ute och gick med sin lillebror som växte från 1-3 år på rekordtid. Lillebror hette Moltas och först hade han en tand i munnen... Då berättade jag (mor till dotter) att när man är tre år så har man fått alla sina tänder. Okej, sa hon då, han har full mun! I natt sover Jeanette och Moltas i Hilmas rum. Men innan de fick bo över ville jag att hon skulle ringa sina föräldrar och fråga om det gick bra. Då gjorde hon det. Hon hade mobiltelefon förstås. Eftersom hon var 7 år kunde hon ta fram macka och pålägg själv och bre både till sig och Moltas (tänk att det går så bra bara man är 7 år...) Och som om hon aldrig hade varit i köket förut, frågade hon mycket artigt var saker och ting fanns...

Sen gick leken i stå... Men jag minns tillbaka till Strandhem... Hur mycket lekte vi inte? Vi (Sofia och jag) hade ju vars en jättestor trappa full med dockkläder och allt möjligt. (Nu för tiden är trapporna bara 4 eller 5 steg och dockkläderna var inte så verkliga att de bevarats till dags dato - men kul hade vi!) Jag minns också när Martin och jag satt bakom platta stenen med enorma (verkliga!) jättetuggomi - färska, plockade direkt från asfalten.. eller ännu bättre, från papperskorgar. Mmmm jag tror aldrig tuggomi har smakat bättre! Hahaha... men mamma gillade inte det. Funderar på om det är därför jag så sällan är sjuk? Vi måste ju fått i oss kanonmånga baciller.

Jo, så att ee... när man är lite lever man i en typ av drömtillvaro genom sina lekar. Man kan skärma av och leka så intensivt att det nästan känns som att det är på riktigt. Nu... när verkligheten nästan känns för verklig borde man ju haft något som skärmade av...
Nils Ferlin har skrivit många fina dikter. Här kommer "dagens dikt" som mest handlar om våra masker - som vi kanske tar på oss för att vi tappat förmågan att leka... vem vet?

I livets villervalla
vi går på skilda håll.
Vi mötas och vi spela
vår roll -

Vi dölja våra tankar,
vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar
och slår -

Vi haka våra skyltar
var morgon på vår grind
och prata om väder
och vind -

I livets villervalla
så nära vi gå -
men så fjärran från varandra
ändå.

Tro det man vet/Veta det man tror

Jag var på ett seminarium idag som handlade om tro och vetande. Biskopen och tre andra hade korta anföranden och efteråt kunde vem som ville ställa frågor eller göra påståenden. Jag är inne i en period då jag funderar mycket över vad man faktiskt kan veta eller vad som bara går att tro på. Har kännt mig lite ensam om mina funderingar. Men efter dagens seminarium inser jag att många med mig (och innan mig...) har haft liknande tankar. Jag kan nog våga fortsätta tänka...
Dagens dikt har Erik Blomberg skrivit... Den ger lite perspektiv och mod inför det man inte vet.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi se ju inga stjärnor,
där intet mörker är.

I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkret är allt, som ljuset
med bävan längtar till.

Var itne rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.

Earth Hour och fåglar x 2

Igår, när jag och Hilma gick en kvällsrunda, hörde vi koltrasten för första gången i år. Jag blir varm och sorgsen av dess sång. Den liksom pratar fram sin sång på ett sentimentalt men samtidigt förståndigt sätt. Jag njuter verkligen av att lyssan till tonerna. Om jag hade varit skådespelerska och haft en roll där djup melankoli skulle gestaltats, så hade jag vunnit på att lyssna till koltrasten innan föreställningen började. Tänk att några toner kan ge så specifika känslor.

Något som också ger känslor (fast inte melankoli..) är Pixars kortfilmer. Har ni sett dom? Th kom hem med en DVD där alla (många iallafall) var samlade. En av kortfilmerna har jag säkert sett så där en 40-50 gånger. Den heter "Till fåglarna". Den är helt superbra!!! Fåglarnas mimik säger allt som behöver sägas. Man kan nog dra flera slutsatser, om man vill, av den... typ illustration över rasism eller att alla vill vara vanliga eller varför inte skrattar bäst som skrattar sist... Sensmoralen är hög! Jag kan bara säga: SE DEN!

Så var det då det här med Earth Hour... Var ni med och släckte ner? De var vi - två gånger till och med! Den 21 mars berättade Alfred att i kväll mellan 20.30 och 21.30 skulle vi släcka ner och försöka ha så lite el igång som möjligt. Jovisst! Vi var med på det allihop. Th läste högt i skenet från några stearinljus. Dagen efter frågade han några kompisar om de också hade haft "Earth hour"... och då fick vi reda på att det var den 28:de mars som resten av världen skulle släcka ner. Så... vi tränade... en vecka för tidigt... Repetition är ju all kunskaps moder! Känner ni er i behov av råd inför kommande nersläckningar kan ni höra av er till oss! Vi kan! Gjort det två gånger!!
Men nu känner jag mig på väg att bli nedsläckt... sova... förhoppningsvis!

Spelar r/b-oll?

För en liten stund sen hittade jag mig själv framför TV... tittandes på fotboll! (Det du Filip!) Grabbarna hade bänkat sig runt TV:n och bullat upp med chips och läsk. (Chipsat upp??) Och där sprang Ronaldinjo och Larsson och alla dom andra som gaaalningar. Det var lite halvspännande trots allt! Men så tänkte jag att det spelar (!) ju ingen roll ifall jag tittar på eller inte. Det går som det går iallafall. Sååå...
Denna dagen har varit en sånn där riktigt risig dag. En dag då jag nog skulle stannat i sängen. Uchiamej! Jag skulle vilja lära mig konsten att lyfta mig själv i håret (ajjj..) och komma på bättre tankar. Varit i Kristianstad och letat runt efter kläder till bröllopet... och det misstar sig aldrig när det gäller att sänka humöret. Grrr.... skulle vilja ha en personlig klädletare inkl. provare. Det jag kom hem med gillade inte Th. Och det jag köpt till Hilma var för litet. Sooofiiiiaaa var är du??? Kom och hjälp mig!!
Gick en runda nu i kväll. Dimmigt och regnigt! Det harmonierade fint med min sinnesstämning. Suck! Suckelisucksuck! Nu ska jag knoppa... och så hoppas jag på positivare tankar i morgon....

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Första delen av dikten I rörelse av Karin Boye

Det mesta är dubbelt

Dubbel kontra enkel.... Syfia påpekade att det inte bara är mammor som är dubbla (angående förra inläggets "Dagens dikt"). Hon har så rätt så!
Ordet enkel kan tydas till att vara en - d.v.s. icke dubbel. Man kan också mena enkel som i icke komplicerad eller kan det betyda anspråkslös, oviktig och odelbar.
Dubbel kan å andra sidan bara betyda tvåfaldig (enligt synonymer i words...) och i det ligger ju något enkelt. (Men nu känns det lite dubbelt... : ) Man kan vara dubbel i mening att man känner sig kluven till något/någon. Synen kan också vara dubbel - och det betyder att man ser 100% mer än vad andra gör... eller att man lätt får ont i huvudet. Och så kan man bete sig dubbelt; säga en sak med munnen och en sak med kroppen vilket kallas för dubbla budskap.
Ifall man tänker efter är det mycket få saker i livet som är enkla. Inte ens att räkna är enkelt och okomplicerat. Det tar ju inte många år i grunskolan innan man känner sig ute på hal is ... när 1+1 inte längre är 2 utan 1.99. Då känner man sig rätt så kluven. Man längtar tillbaka till barndomen då allt var antingen svart eller vitt och gråskalorna inte ens var uppfunna. Men nu är det tvärt om - det vita och svarta är uppsuget av det evigt grå.

För att konkretisera det enkla som blev det dubbla ... eller det tiodubbla...: Jag har VFU (en sorts praktik) på ett ganska stort företag nu och i 8 veckor frammåt. Ni vet, man tror att man kan något och inser att ens kunskap är typ en promille av det man behöver kunna.. Jag går nu från avdelning (process) till avdelning för att sätta mig in i alla möjliga saker. Vilken tur att personalen snällt svarar på mina frågor. De är verkligen tillmötesgående.
Idag fick jag sätta mig in i "mjölkbehandlingen", d.v.s. seperationstankar, pastöriserings rör och baktofuger. Hur coolt som helst. Och vad fattar jag? Nja... Hundra meter med rör i olika formationer, tryckmätare i form av glasrör med metallkoner i som ser ut att sväva i vätska, kanyler för provtagning som sticks genom ett speciellt membran som automatiskt stänger sig när kanylen dras ut igen (och då kan trycket från mjölken vara mer än 40 000 kg). Allt (eller nästan allt) sköts genom att någon håller koll på ett dataprogram och gör vissa val med hjälp av "obetydliga" knapptryckningar. Så obetydligt är det förståss inte att välja - och det märks ju ifall man inte väljer... Men så där på ytan kan det kännas futtigt att göra ett klick på datorn - när man ska tömma den stora 49 800 liters tanken. Det dubbla! Enkelt men komplicerat!

Dagens dikt handlar om livet. På sista tiden har jag funderat en del över vad det är... mest på det biologiska planet. Men så har jag virrat runt i mina tankar och funderar nu på om man kan dela upp livet i t.ex. psykologiskt liv och biologiskt (fyskiskt) liv eller ifall de är sammanflätade med varandra... vem vet??

Ungdom

I sommarnattens mjuka dagerspel
gick du och jag och talade om livet.
Vi visste att vi båda hade fel:
så blev vårt tal alltmer överdrivet.
Du påstod att det bara var en villa,
och jag gick ed på att det inte fanns.
Och sedan blev vi tysta och stod stilla
och såg rakt in i junimånens glans.
Sen talade vi visst om något annat -
om månen vill jag minnas att det var -
och daggen föll och vinden hade stannat
och rymden var förväntansfull och klar.
Vi vandrade i månskensflodens svall
så sakta som två människor kan vandra,
och tillstod lite skamset för varandra,
att livet kanske fanns i alla fall -

av Anna Greta Wide

Fenomenet sömn (eller min fenomenala sömn).

Sömnen är ett av mina problem. Problemet är att somna in. När jag väl somnat på riktigt så kan jag sova även om jag blir störd av nån liten tjej som vill gå på toa och sen sova i min säng. Jag har provat några olika tips från experter och icke experter, t.ex: Att inte sitta vid datorn precis innan jag lägger mig. Att inte ha det för varmt i sovrummet. Att inte ha det för kallt i sovrummet. Att läsa bok tills ögonen går ihop av sig själv. Att ta valeriana- (eller vad tabletten heter?) tabletter innan läggdags. Att dricka ett glas mjölk (helt förkastligt!) Att går en runda. Att ta en kopp te... m.fl.
Har du några tips som fungerar för dig som jag skulle kunna prova?
I tordsagskväll var jag jättetrött. (Trött är jag relativt ofta.. haha) Som vanligt gick jag och la mig innan Th. Och som vanligt gick han och la sig precis när mitt "sovetåg" tänkte lämna perongen. Han är väldigt hänsynsfull och öppnar dörren tyst och försöker lägga sig utan att jag märker något. Men si... det går sällan. När han upptäcker att jag inte somnat så viskar han "god natt", och 2,5 minuter senare sover han. Då är jag ganska klarvaken. Efter 2,5 minuter till så snarkar han. Då brukar jag fundera på att gå på toa... Lägger mig på magen istället... Kollar att jag verkligen har ställt in väckarklockan... Och så blir jag varm och måste slänga av mig filten och sockarna... Sen blir jag kall och måste ta på mig filten igen.... Jag försöker komponera något som går i takt med snarkningarna.. Hilma kommer uppspringande och behöver gå på toa, sen lägger hon sig i min säng. Det är ganska mysigt, men också ganska trångt och varmt. (Jag är psykologiskt kluven till att tycka att det är jobbigt med barn i sängen... Det är ju faktiskt jättemysigt och om bara några år kommer aldrig några barn mer till min säng...) Jag behöver lite spejs... Det är svårt att slappna av när min sovplats blir smalare och smalare (utan att jag själv blir det...) ... Så går natten och ... plötsligt når jag en punkt av total frustration. Jag tar min kudde och mitt täcke och går och lägger mig i Hilmas säng. (Vilken tur att hon har en vanlig säng och inte en i pygméstorlek.) Äntligen kan jag bre ut mig som jag vill. Jag tittar på klockan och försöker förtränga tiden. Jag kämpar med mig själv för att inte räkna ut hur många (få) timmar det är kvar innan jag måste gå upp. Men det är hur svårt som helst... Och så hör jag Hilma - "Mamma (lite gråt), var e du?" Hon tassar upp och vill sova i sin säng igen... men då är jag arg och säger att vi får inte plats båda i samma säng. Jag går upp och bäddar ner henne i min säng igen. Th vaknar i 5 sekunder och säger "Det går bra. Nu sover du här Hilma" och lägger armen om henne. Och hon snyftar några snyft. Jag lägger mig i hennes säng igen och känner mig som en dåligt mamma. Till sist dvalar jag in...
Såå... om ni har undrat varför jag ser trött ut någon dag.. så vet ni nu att det är för att jag är ... trött!
Jo, i torsdags... skulle jag ju berätta om... mitt i natten när Hilma kom till sängen, så hade hon hela sitt täcke med sig. Hon trodde nog det var dockan som hon höll i famnen... Efter sedvanliga turer somnade jag i hennes säng. Fredagsmorgonen kunde få bli lite sen eftersom jag inte skulle in till Hgk. Jag kollade med Th att han väckte grabbarna och fixade på morgonen. Så i godan ro låg jag och drog mig ... ända tills Edde, i rusande fart, kom tillbaka hem runt 8.15. (Han börjar skolan 8.00) "Mamma, mamma, du måste upp! Vi har glömt baka!" (Hans klass har cafeteria på skolgården och alla elverna tar med sig kakor hemmifrån för att sälja. Vi skulle ha bakat hallongrottor i onsdags kväll.... vilket vi glömt...) "Vi har 1 timme och 10 minuter på oss att baka... sen börjar rasten och då ska vi vara fördiga" Ojojoj... han är optimist! Glöm att jag ställer mig kl 8.15 en fredagsmorgon och bakar Hallongrottor i ett tempo som liknar löpande band med ackord. Nepps! Men jag fick ju gå upp, klä mig, äta och fixa att Hilma gjorde det samma. Så, vid 9.00 var jag på ICA och köpte tre lådor Gille-syltkakor.
Och jag som hade en morgon då jag kunde sova tills jag var utvilad ... Livet på en pinne... Det sägs ju att "Det ska kännas att man lever" - och det känns verkligen mer vissa dagar än andra!

Dagens dikt:

Dubbelmorsor
Alla dessa dubbelmorsor
som säger tack, tack
ler i butiken
ler mot läraren
grimaserar bakom
stängda dörrar.

av Anna-Lisa Bäckman
Ack och ve om man känner igen sig....

Skrivande

Det fanns en tid i mitt liv när jag skrev ganska många dikter... (det visste ni inte!!). För tillfället skriver jag bara en massa rapporter och projektplaner och föreläsningsanteckningar. Jag måste säga att jag gillar att skriva. Just själva hantverket. Leta ord och snickra meningar. Jag har alltid trott att jag varit usel på skrivande (jag har nog blandat ihop det med att skriva på engelska...) men jag börjar förstå att det nog bara varit mitt allmänt dåliga självförtroende som sviktat. Det är riktigt roligt att skriva och för det mesta går det ganska bra också. Jag skulle kanske ta upp den poetiska tråden igen?
Framför allt har jag en B-uppsats framför mig. På måndag och i 8 veckor framåt ska jag har VFU (en sorts praktik) på ett stort företag. Jag är lite nervös. Har aldrig jobbat på en livsmedelsindustri någon gång. Samtidigt känns det spännande. Under tiden som jag är på företaget ska jag samla material och utföra vissa undersökningar till min uppsats. Syftet med uppsatsen ska förhoppningsvis komma företaget till del... så att de kan ha nytta av undersökningen jag gör. Såå... det kommer att bli en hel del skrivande.
Så länge (... så länge... tills jag skriver egna dikter igen...?) tänker jag dela med mig av en dikt som Ingrid Sjöstrand har skrivit. Den är hoppfull, på nått vis, och tröstade när man känner sig ensam.

På stigar
går man aldrig
riktigt ensam
Fötterna har sällskap med
alla steg som
stigit
stigen fram

Te

På morgonen har jag ganska strikta och monotona matvanor. Jag vill helst inte ha någon variation överhuvudtaget...
En tallrik med ca 0,75 dl skånemejeriers vaniljyoghurt blandat med ca 1,25 dl skånemejeriers milda naturella lättyoghurt. Ovanpå detta strör jag K-special, ICA:s specialflingor eller hemmagjord mysli. Flingorna ska läggas på i två omgångar och de får absolut inte bli sunkiga. (Det har hänt att jag fått slänga en portion för att något kommit ivägen... och flingorna har sunkat till sig... det är ju som att äta kall sur gröt...) Till frukosten behöver jag något att läsa. Nu för tiden är det oftas studielitteratur (i sista rycket.... inför dagens föreläsningar) eller en andaktsbok. Efter yoghurten tar jag en mugg te med ytterst lite mjölk i. Teet dricker jag oftast på stående fot - när jag plockar fram kläder till Hilma eller brygger kaffe och plockar ihop dagen matsäck... eller letar efter strumpor... Det blir en slurk nu och en slurk då... Sista slatten blir oftast kvar till i muggen...
På tal om te...
Mitt favoritte (just nu) är Earl Grey Russian. Blå påse med lös-te i. När jag öppnar en ny påse häller jag ner tebladen i en metallburk. Varje gång jag öppnar burken sen så skakar jag runt bladen lite och sticker ner näsan i burken.... Vilken doft!! Jag får en citronkick (citron måste innehålla energi...!) och känner mig genast mycket piggare. Och så skakar jag runt bladen några gånger till och doftar igen och igen och igen... Första gången jag luktar är alltid bäst... sen kommer den där adaptationen...oturligt nog. Flera gånger har det hänt att jag tagit fram "tetången", plockat ner teburken - doftat på teet ett tag... stängt locket och ställt tillbaka burken på sin plats. Då känns det som att jag glömt något...
Såå en uppmaning: Börja använd ditt doftsinne mer! Det är mycket få saker som inte har någon doft alls... Till och med datorn doftar lite... ehhh... varm-maskin... eller nått...

Matlagning piggar upp!

I eftermiddags kändes livet tungt... så jag bestämde mig för att pigga upp mig själv med att laga lite mat. Ett bra sätt att få sundare vätskor i kroppen. Jag hade tagit upp lax i morse så jag fick ju spinna på det.
Menyn blev:
Förrätt - Vitlöksstekta baguetteskivor med tomat och basilikahack (tänk bruschetta). Mmm lite halvljummet och knaprigt. Basilikan fick jag gratis från ica... den var inte så käck! Han slängde resterande krukor...
Varmrätt - Stekt lax med duchesspotatis, gröna bönor, sallad och romsås. Väääldigt gott tillsammans.
Efterrätt - Citronpudding, typ citronfromage, men förmodligen inte äkta... för då ska väl vitorna från äggen också användas?
Till måltiden öppnade jag en flaska med vitt vin av chardonnaydruva - minns inte namnet nu... men det är något med "devil" (upps...!). Mycket gott var det med lite bubbelkänsla. Inte så jätte torrt... jag kunde dricka det nu i kväll utan mat till också... fortfarande gott!

Th köpte chips till fredagsmys (kvällsmaten skulle kunna varit fredagsmys... men eftersom vi inte kan läsa varandras tankar visste han/jag inte om vad den andre köpt.) med vitlökssmak... Nu känns hela munnen som en burk med torkad vitlök.... mindre gott!

Min 2:a i engelska står sig!

Nu är det kväller och jag har suttit framför datorn sen jag kom hem från plugget - förutom att jag lagat lite kvällsmat och somnat en 6-åring... Återigen är det en hemtenta som ska in - senast söndag kl 24.00. Men jag måste vara färdig med den tidigare eftersom jag jobbar på lördag och förmodligen fixar lite bröllopsgrejs på söndag. Effektiviteten bara strömmar över mig och jag fokuserar stenhårt på .... att översätta artikeln som vi ska arbeta med, från engelska till svenska. Vet nu hur hårt det är? Jag har, för detta ändmål blivit VIP-kund på http://tyda.se/ . Kostnaden är 99kr för ett helt år.
Från början tänkte jag nog att det skulle lösa sig. Man får nämligen 30 sökningar gratis. Och... ja, det är ju ändå 30 st hela ord man kan få reda översättnignen på.. Jag tror jag kom en halv sida ner ... och så vad de 30 sökningarna slut.... Hupps..! Då skulle jag ju kunna välja att ställa Edvin bredvid datorn och muta honom igenom hela artikeln - eller Thomas.... Men det kändes som att det skulle kunna bli dyrt. Så därför ... 99 kr och hela Tyda-sidan är min i ett helt år!!

Jag har ju lovat er ett recept på surdegsbröd - för nu har väl ni som är mina trogna läsare - en fin och surt doftande kladdig massa hemma? Men jag känner att jag varken har tid eller alla hönsen hemma för den uppgiften nu i kväll. Därför rekomenderar jag att gå in på http://paindemartin.blogspot.com/ och välja ut ett recept från "Tretton bröd som går att baka". Sen får ni gärna berätta hur det gick! Och vill ni smaka ett grovt surdegsbröd och har vägarna förbi Åhus, så är det bara att komma in på lite macka!

22 månaders Präst

Vet ni vad en 22 månaders präst är? Jo, det är en helt underbar ost!! Så fantastiskt god att jag inte ens kan beskriva den. Något att drömma och fantisera om. Mmmmm - och jag har en i kylen!! Den smakar mycket ost (suprise!!)... lite stark, men ändå förvånandsvärt, mjuk och rund. Sältan är underbar och när man tar en bit i munnen knastrar den lätt av saltkristallerna. Jag tror jag är kär!
I torsdags hade jag och två andra studenter (+ en lärare) matlagningskväll med säljarna från ett större företag här i Kristianstad. Vi delade in dom i tre grupper och så fick de laga sin egen trerättersmiddag. 27 st vuxna, lätt trötta efter föreläsningar och information under dagen, drar på sig kockrockar (mycket viktigt - med kockrock är man nästan proffs!), bjuds på lite vin och plock av ost (+ tre stora ostar som de karvade direkt ifrån - företaget älskar ost - gissa vilket det är??) och så sätter de igång med vår förtryckta lilla menyhäfte. Snacka om uppsluppen dagisstämning!! Härligt! Och så förväntar de sig att vi ska kunna allt och lite till... Vilket vi givetvis gör : ). Det blev en mycket trevlig kväll. Säljarna bjöd på sig själva så det blev absolut inga pinsamma tystader eller jobbiga situationer. Kul!
När de hade käkat färdigt och gått vidare för andra aktiviteter.... så var det förståss ett enormt berg av disk och annat kvar! En av oss stängde in sig i diskrummet (och kom ut efter tre timmar.... lätt förvirrad...). Men det var inte bara disk och städninga kvar, även ost och annat gott låg och väntade på att bli omhändertaget. Vi delade upp det mellan oss - därav den 22 månaders Prästen i min kyl. Kvällen blev så sen att jag missade bussen hem (nja.. inte riktigt sant - det var ju mitt fel att jag inte kollade klockan tillräckligt noga!) och den stackars läraren fick skjutsa hem mig... miss i nassen...
Väl hemma var jag så uppe i varv att jag inte kunde somna. Jag satt ett tag framför TV:n - och plockade i mig ostkakor. Ojojoj vad gott! Man gör dessa kakor av smör, salt, vetemjöl och ost (i detta fall 22 månaders Präst). Degen kavlas ut till en kaka lika stor som plåten och så bakar man av den i ugnen. När den svalnat bryter man den i bitar. Mmmmmm!!!! Sååå gott!!
Denna kaka har jag nu levt på i två dagar. Mycket energität! Just för energins skull behövs ingenting annat - men kanske det vore bra för näringens skull. Å andra sidan är ost ganska näringstät. Och jag som tänkte dra ner på energin och främst äta vegetariska energisnåla råvaror.... Ojoj, det har jag misslyckats med grovt! Men nu är ostkakan slut - jag kan återgå till min tänkta diet. Ostkakan ska leva som ett skimrande minne av smak och konsistens... Minnen är inte att förakta - de kan uppehålla vem som helst vid gott mod.

Gör en surdeg!!

Jag har en glasburk i kylen med surdeg. Fast den kallas för surdeg så gör den mig glad : )... Det är fantastiskt att se hur den förändras dag för dag. Varje helg slänger (eller använder) jag bort största delen av surdegen och matar på med nytt mjöl och vatten. Först ser degen helt slät ut men efter bara några timmar ser man de första luftbubblorna komma. Dagen efter är hela surdegen full av bubblor - den lever!! Hur häftigt som helst!
Nu tycker jag att ni ska prova på denna fantastiska grej. Inte bara för att se den mikorbiologiska processen utan även för att det blir så gott bröd av surdegen. (För er som inte vet så är surdeg en typ av jäsmedel.) Surdeg är också bra eftersom den sänker den s.k. GI effekten. (Det gör typ alla syrade produkter.)

SURDEG
Steg 1
Dag 1
200g (drygt 3 dl) grovt rågmjöl
100g (typ 1, utan skal) rivet äpple
2 dl vatten 45*C
Blanda ihop allt i en ganska stor bunke och låt stå i rumstemperatur. (Den opimala temperaturen är egentligen 29*C, men det har man sälla i ett bostadshus. Jag brukar sätta bunken upp på kylen - det går lika fint... men det kan ta lite mer tid innan den är klar.) Lägg på något sorts lock så inget annat dimper ner i bunken. Konsistensen är som en mycket lös deg.
Dag 2
Rör runt i degen-smeten. Lägg på lock och låt stå ett dygn till.
Dag 3
Rör runt i degen-smeten. Lägg på lock och låt stå ett dygn till.
Dag 4
Nu ska du kolla om surdegen är färdig. Lukten ska var syrlig (inte jättegod doft!). Det ska synas att det bildas bubblor i degen. Om du känner dig tveksam så gör så här:
Rör runt i degen-smeten. Lägg på lock och låt stå ett dygn till.

Dag 4 eller 5
Steg 2
Nu ska du öka mängden surdeg för att kunna baka på det mesta men det ska ändå finnas kvar för att spara till nästa vecka.
Tillsätt:
200g (drygt 3 dl) grovt rågmjöl
2 dl vatten 45*C
Rör runt i degen-smeten. Lägg på lock och låt stå ett dygn till. Konsistensen ska vara som en tjock filmjölk.

Några frågor som kan uppstå:
1. Är det viktigt att man tar absolut rätt vikt av råvarorna?
Nej - det går bra att höfta.
2. Om jag inte har någon termometer, hur vet jag när vattnet är 45*C?
Jo, känn efter med ett finger. Vattnet ska vara varmare än fingervärmen (37*C) och ska nästan kännas för varmt.
3. Om surdegen börjar lukta fruktansvärt äkligt och röda strimmor syns i bunken, vad har hänt då?
Då är det andra mikroorganismer på gång. Släng och börja om! Tänk på handhygien och materialhygien. Prova att göra den nya degen i en glasburk eller metallbytta istället för plastbunken du använde förut.

Recept på ett gott surdegsbröd kommer om ca 5 dagar!

13 000 gånger....

I natt har jag lagat jättemycket mat. Jag minns inte vad det var för rätter men jag tror det var i missonsgårdens kök jag stod och svettades. Det är så lurigt med drömmar - de kan verkligen förvirra och kännas så äkta när man är mitt uppe i dom... Faktum är att jag har lagat en hel del mat i helgen. Först var det festkväll på Mg i fredags och igår var det sommarens nya konfagäng.

Senaste veckan har jag funderat mycket över vad ljus och färg är för något. Jag håller på att läsa När kemin stämmer, och i den beskrivs olika fenomen och reaktioner. Mycket, mycket intressant! Har aldrig vågat mig på att försöka förstå färger förut. Färg är ju så normalt att det är svårt att tänka på vad det egentligen är.
Som jag har försått det nu är färg typ vitt ljus som träffar en yta, vilken reflekterar den färg som ytan inte kan absorbera... hmm... den färgen reflekteras som inte absorberas i komplementfärgtvillingsskapet (snyggt och nytt ord!). Så... kan den röda färgen absorberas av ytan så reflekteras grön...och då tror vi att ytan är grön. Visst är det häftigt! Gräset är kanske egentligen rött....??? Vem vet?

För övrigt har jag räknat ut att jag tvättar ca 10 maskiner tvätt i veckan. Det ger ca 520 maskiner om året. Jag använder 0,75 dl Ariel till varje tvätt och det blir 39 liter tvättmedel om året. Ojojoj... har inte tänkt på att jag bär hem så många liter varje år. Hur många plagg är det då per tvätt?? Nepss det har jag inte räknat på ännu... Men det känns som att det kan vara 20-30 st om jag kollar hur min torkställning ser ut... (underkläder är väl det tredubbla... ). Så låt oss säga att jag tvättar 25 normalstora plagg per tvätt ... det blir 13 000 plagg per år ... 13000 gånger jag böjer mig ner till tvättkorgen, 13000 gånger jag rister ut skrynklor, 13000 gånger jag hänger upp på sträcket och 13000 gånger jag vänder ut och in på ett plagg och viker ihop det.... (och då har jag inte plussat på för alla miljoner strumpor och kallingar...)

Jag ångrar att jag räknade ut det!

Baklängeshumor

Hilma läser ganska bra nu. Man kan inte lura henne genom att säga något annat än vad det faktiskt står (Ja, jag brukar inte gå in för att lura henne heller iochförsig...). Svåra ord läser hon sakta och frågar sen vad de betyder. Roligt!
Nu har hon börjat läsa baklänges också.
Jeh ammam! Och då ska jag svara: Jeh Amlih!
Skriven text är ju lätt att få till baklänges. Värre är det att säga ett ord baklänges utan att samtidigt se det skrivet. Puchtek hco ittegaps tex... Det klarar varken hon eller jag utan att tänka till ordentligt. Hon ser baklängesläsning nästan som humor. Hon tycker det låter kul med obegripliga ord. Och det tycker jag med (en stund ialla fall!).

Själv tycker jag det är ännu roligare med humorn från "helgade hyddor" - bland annat några historer om roliga felsägningar.

"En talare skulle säga att han stod och letade efter någonting i sitt minne, men han vände på orden och sa:
- Jag står här och metar i mitt linne"

"I ett stort möte i Borås stod den vältalande ÖM-pastorn Ragnar Ragné och predikade. Han var mycket inspirerad i sin predikan som handlade om pojken med fem bröd och två fiskar. Ragné ville framställa lärjungarnas situation vi tillfället och säger:
- Åh, lärjungarna - dom var precis nollställda! Dom visste inte vad dom skulle ta sig till. Och i en sådan situation - vad gör man? Då är det en av lärjungarna som upptäcker: där kommer en liten palt med några bröd, nejmen... jag menar förstås en liten pirvel!"

Den nya diskmaskinsdoften!

Tips!!
Ta och halvera en vitlöksklyfta. Lägg den i diskmaskinen och diska som vanligt.
När disken är färdig och du öppnar diskmaskinsluckan sprider sig en välbehaglig och trendig doft i köket...
Mmmmm måste provas!!


Haha...

Allt som vanligt igen - nästan

I lördags sa det "tapp, tapp, tapp, tjong, skrammel och öppna dörren"... "Hej mamma nu är vi hemma!" På en halv sekund fanns alla de vanliga ljuden i huset igen. Först kom Hilma - glad, som bara den kan vara som fyller 6 år. Hon strålade som en sol när hon upptäckte ballongerna jag hängt upp. Sen blev hon nästan andäktig när hon hittade de nya lakanen i sin säng - rosa med hjärtan och prinsessor på (undrar varför hon gillar rosa och prinsessor så mycket - vad jag minns har jag aldrig gillat det?).
Sen kom Edvin. Han visade upp en ny tröja han köpt i Sthlm. Och så började han berätta... och berätta... och berätta... (han har inte slutat än... )
Alfred - han hade bränt 1500 kr på kläder. Jo, de var jättefina. Dessutom hade han själv åkt in till stan och gått runt och tittat. Han hittade till våra gamla kvarter. M Hector hade släppt in honom på bakgårde så han riktigt hade kännt nostalgins vindar svepa över sig. Jag är ganska imponerad över att han hittar så bra i stan på egen hand. Han var ju bara 7 år när vi flyttade ner.
Och så Joel då... Han hade också mycket att berätta från Transtrand. Men mest hade han ont på stortårna... inte så lite nageltrång. Stackare! Första gången han åker skidor och tydligen hade det gått jättebra! Några av kompisarna trodde inte riktigt på att han inte kört skidor förut... Bra läger (lite, liiite sömn bara...) och trevliga kompisar. (Fast man kan känna på lukten att han svettats en hel vecka i samma fleecetröja...)
Med sig hem hade Th fått en hel kasse med IKEA grejs. Things som kan vara bra att ha någon gång... lite julsaker och disktrasor... kuvert och påsar... ja, och böcker (dock ej från IKEA)... En av böckerna har vi läst högt ur vid måltiderna. Humor i helgade hyddor (de luxe varianten) - den är sååå kul (varning för att maten flyger över bordet när man skattar och äter samtidigt!). Ojojoj... jag måste dra några av vitsarna här senare... Och Hilma skrattar mer ju mindre hon förstår av det roliga - och då skrattar vi åt henne...

Som sagt - nu är det som vanligt igen. Alla iväg till jobb och skolor och dagis. Får se framöver hur det går med Th:s jobb. Skolan ska alltså läggas ner av ekonomiska skäl. Skolans styrelse har inte diskuterat med de anställda... inte ens med rektorn - så beskedet om nedläggning kom som en chock för alla... Det känns lite oturligt för J&A. De har fått byta skola så många gånger. (De gick 0:an i Kristineberg, 1-3 i Yngsjö, 4-6 på Villa, och högstadiet på Sånna)... å andra sidan har deras byten alltid gått bra - varför vara orolig?
Jo, tentan i fredags gick väl okej - känner mig säker på att den är godkänd ialla fall. Idag börjar nytt delmoment - sensorik. Brukar vara ganska kul. Handlar om att mäta sensoriska värden... med betoning på att mäta.

Längtar till fredag kl 12.00

.... nej, jag är inte på någon resa...
.... nej, jag är inte sjuk heller...
.... ingen här hemma är sjuk...
.... inte översvämning eller jordbävning...
.... inga katastrofer över huvud taget - om man bortser från att Thomas arbete ska lägga ner och J&A måste byta skola till hösten...

Den enda orsaken till att jag inte skrivit på över en vecka är att jag har så illandes ont om tid. Det är som vanligt en tenta som ska födas och en elendes rapport som ska skickats in... (gjorde inskicket för 10 min sedan!) och så ska vi revidera andras rapporter...
Ibland undrar jag vad jag la ner tid på innan jag började plugga? Fast när jag tänker efter hann jag ju städa och göra matsedel och vika tvätt (innan tvätt-berget överföll mig...) och bädda sängar och betala räkningar och gå ut och gå och jogga och läsa helt onödiga romaner och handarbeta och pyssla och raka benen och mata dammråttorna och pussa kaffebryggaren... (Kom att tänka på Märta Tikkanen nu... har ni läst hennes dikter?)
Jepp... så är livet - allt har sin tid!
Lovar skriva när jag är uppe ur HACCP-träsket igen! (Träsk är inte att leka med! Utan botten, kallt, dimmigt... kan vara helt omöjliga att komma ur - om man inte får hjälp! HJÄLP!!!!)

Cykelstil

Vet ni om att jag inte kan cykla... Jo, alltså jag kan cykla... men inte normalt.
Från början tänker jag att jag ska ta det lugnt. Cykla i sakta mak och känna dofterna från omgivningen. Se mig omkring. Njuta av att vara ute.
Sen sätter jag mig på cykeln och börjar cykla. Då, i det ögonblicket, är det som om en tävling börjar. Jag måste först få upp lite fart. Sen måste jag hålla farten - man kan ju inte sacka.... Mina ben mår bäst av en speciell takt och då spelar växlar ingen roll. Jag blir trött i benen och växlar ner ibland - men det är nästan ännu jobbigare för då måste benen cykla på jättefort för att hålla samma takt. Hmm... när jag sen är svettig och flåsig kan jag absout inte sakta ner - då kommer jag aldrig hem, känns det som. Lika bra att dra på lite till så att jag kommer hem fort och får slut på cykelturen.
Väl hemma är jag vinglig när jag går av cykeln. Benen känns mjuka. Jag är dyvåt av svett... Och jag som skulle ta en skön, lugn och eftertänksam cykeltur...
Jag tror att jag är en tävlingsmänniska - kan det stämma? (Frågan är bara vem jag tävlar mot när jag cyklar? Kan det va mot vinden?)

Och idag har jag sett Lars Leijonborg!

Helgen och vårblommor

Intensiv helg. Fredagen gick åt till att baka bullar (91 st) och att handla inför vintermötet på Söderportskolan. Kl 18.00-21.00 var vi och ställde iordning inför lördagen. Bra när man är många som hjälps åt - då tar det inte så lång tid.
Hela arrangemanget gick bra igår. Förutom att massor av frukostfrallor blev över och att några tyckte kvällsmatsbaguetterna var lite små. (Men jag tror alla blev mätta - frallor fick käkas hur många som helst!) Resterande frallor delades ut på stan runt 22.30...
Idag har jag bara gjort hemma saker. Vattnat blommor, tvättat, dammsugat, puffat kuddar till soffan... och sovit.. Faktum är att jag inte gick upp förren 11.30 - det har inte hänt på år och dag. När man sovit så länge borde man känna sig riktigt pigg, eller hur? Men jag kände mig ganska elendig - inte minst när jag kollade mig i spegeln... Ojojoj... Jag håller på att åldras i raketfart... Åtminstone tycker jag det på morgnarna. Pluffs här och häng där... Hilma undrar varför jag sminkar mig varje morgon. Jo, det är för att inte skrämma folk (fast det sa jag inte till henne...).
Hon och Th har varit ute och kollat in blommor som tittat upp ur jorden. När hon kom in berättade hon att de hittat Vattendroppar... Jättesöta små blommor...

Jag vann en bok!

Idag vann jag en jätterolig bok: "Den tekniske kocken"!!! Super!! De som skrivit den heter Per-Olof Hegg och Rikard Nilsson. Den ene är livsmedelsprofessor och den andre är kock. Enkelt uttryckt handlar boken om mat, recept och varför vissa saker händer i köket/maten. Kemi - förstås!
För tillfället har jag fullt med kemiböcker hemma. När jag inte kom in på Kemiintroduktionskursen nu i vår gick jag och lånade kurslitteraturen. Samtidigt hittade jag en bok som heter Repetionskurs i kemi av Magnus Ehinger. Någon dag senare blev jag helt tvungen att beställa När kemin stämmer från AdLibris. Och nu har jag den vunna (om inte detta ordet finns så kan vi väl införa det nu?) boken med!!
När jag läser? Jo, kurslitteraturen läser jag just innan jag ska somna - den ligger på golvet intill sängen. När kemin stämmer läser jag på bussen eftersom den bor i min ryggsäck som jag alltid (alltid, alltid, alltid...) har med mig överallt. Repetionskurs i kemi läser jag vid skrivbordet - när jag egentligen skulle läsa HACCP planer... Och den nyaste boken kanske jag ska placera i köket....

En lysande mening: Kemi är inte allt - men allt är kemi!

Vintermöte och Atria

600 st festis bokade jag idag på Willys.
320 st baguetter beställde jag av ÅMG.
150 korvar och lika många korvbröd + ketchup och senap...
Jag känner mig lite splittrad i huvudet... Eller iallafall i tankegångarna.

Idag har jag varit på ett studiebesök i Fosie på ett företag som heter Atria. Mycket intressant! Vet ni vad de tillverkar? Hmm... de är 4:de störst på den typen av varor de tillverkar och marknadsledande på tex leverpastej och korv i bit... Aj, där avslöjade jag mig. (Förvånade ni blev?) Ja, precis, det är ett livsmedelsföretag som har en massa olika märken i sin produktion. Lithells, Pastejköket, Sibylla, Falbygdens ost, Ridderheims m.fl.
När man går på rundvandring är det heltäckande skyddskläder som gäller. Idag på Atria var det hela overaller i nått typ av pappersmaterial... liknade nästan engångsdisktrasetyg... och så den klassiska mössan med pappskärm tillsammans med blå tossor till fötterna. Alla blir så snygga sååå.... Eftersom vi just nu läser en kurs i livsmedelshygien (bl.a. HACCP) hakade jag hela tiden upp mig på detaljer i hur anläggningen var byggd, tvättfat, temperaturmätningsinstrument m.m. Det är lätt att bli skadad av den pågående kursen.. : )
Något som måste vara lite tråkigt med just Atria är att det inte syns på produkterna att de är tillverkade där. "Hej var jobbar du?" "Ehh på Atria.." "jaha, vad gör man där?" "mat..." "ojj det märket har jag aldig sett.."
Det skulle vara spännande att jobba som produktutvecklare på ett så stort företag. Det var väldigt tillfredsställande att förstå språket när marknadsutvecklaren och en av produktutvecklarna pratade. Vi har fått (lite) kunskap innom många områden - vilket gör att det känns som att man försår en hel del (ska inte förhäva mig nu... varje företag är unikt och utbildar sin egen personal... men många termer är samma och jag känner mig riktigt glad när jag förstår vad det snackas om...)
Med oss hem fick vi risgrynsgröt, ärtor med fläsk, bacon, skivad skinka, ost och Jalapenoölkorv. Gött!!

Internet

Vi har varit av med internet i ca 1 vecka. Inte riktigt klokt vad man är i behov av det... beroende av! Förra veckan var ju dessutom betala-räkningar-veckan. Tur biblioteket finns! Skolarbetet har fått samlas på USB men några mejl har jag inte kunnat läsa här hemma. Tog en titt efter jobbet på ÅMG i lördags och så lite innan skolan börjar på morgonen. För tillfället är det en del att fixa med Vintermötet (jag är med i den kommittéen - gissa vad jag har hand om???) och jag har fått använda telefonen istället för mejl... Det är ju inte sämre men tänk vad jag ändå har blivit van vid datorn som kontaktmedel.
Funderar på hur länge jag har haft dator? Inte så länge som Peo ialla fall. Han var en av de första som skaffade sig en "hem-dator". Det var på den tiden jag inte trodde datorer skulle bli vanliga i hemmen. Skärmen var väldigt liten och texten var antingen neongrön med svart bakgrund eller vit med blå bakgrund. Bilder var det inte frågan om.... Det fanns ett speciellt språk som användes på datorerna - tror det hette DOS eller MS-DOS. Ojojoj... det var tider det! (Och inte fanns det mobiltelefoner heller. Vid en vandring i början av 90-talet hade Jens Lunnergård en mobil med sig som var stor som ett enliters mjölkpaket... Nu är mobilerna så små att de kan försvinna i en ficka.)
Vår första dator köpte jag när vi bodde på Glansabovägen. Th undrade vad jag skulle ha den till. (Det undrar han fortfarande...)Alldeles själv satte jag ihop alla sladdar och installerade den. Jo, jag hade ju beskrivningen till hjälp som jag lusläste innan jag vågade mig på det. Efter den datorn har jag installerat si sådär tre datorer till. Den jag gillat bäst var den lilla laptoppen som jag köpte av Martin. Behändig, smidig och flyttbar. Önskar mig en sådan igen... Nu för tiden är det ju inte ovanligt med två eller tre datorer i ett hushåll.
Sååå, vad är det som gör att jag är beroende av en dator. Det är egentligen internet som gör att datorn är beroendeframkallande. Det avgörande och betydande stavas kontakt. Kontakt via mejl med vänner och andra... t.ex. banken. Banken har ju för övrigt tydligt markerat att internet är den enda sanna vägen för att nå dom. Tänk bara på deras öppet tider IRL. 15.00 stänger dom de flesta dagar i veckan - vad tyder det på? Jo, de följer inte med i tiden. De tror fortfarande att en i familjen är hemma och kan passa banktiden. Alla andra instanser har anpassat sig och blivit kundvänliga. Affärer har öppet ofta till 21.00 och apoteket har åtminstone öppet till 18.00 om inte längre. Men bankerna... nej, vi stänger klockan 15.00!
Hm.. nu ska det bli kvällsmat hos familjen Nilsson. Kökschefen vet ännu inte vad som kommer att serveras. Hon få botanisera i skåpen och vara inovativ - idag igen!

Jaha, du undrar vad det varit för fel på internet? Jo, av den pyttelilla andledningen att decembers interneträkning försvann i julens virrvarr... och inte förren påminnelseräkningen var betald fick vi tillgång till nätet igen. (Hur ska man betala om man inte har något nät att använda sig av? Hmm.. Va sa du? Kassaservice? Nä, de har också stängt - någon räkning som inte är betald hos dom också?)

Helgplanering.

Nu har jag suttit hela dagen... och gjort en massa småplock som måste göras men blivit bortprioriterade av annat som varit viktigare. T.ex. anmält oss till Vintermötet och betalt resterande räkningar.
Helgen är totalt superplanerad. Thomas ska hjälpa till på "Sydkuppen" (judo) både idag och imorgon. Edvin och hans klass ordnar disco för att få in pengar till skolresa och då måste vi föräldrar vakta. Jag hoppas Thomas gör det... de är inte jätte kul... och jag har gjort det ALLA andra gånger. Helt klart hans tur! Imorgon ska jag jobba mellan 11.00-21.00 på ÅMG. Någon konfirmandgrupp tror jag, som vill käka även på lördagen... På söndag ska jag först sjunga med kören och sen är vi bjudna till kompisar i Torsebro. Ska bli kul!
Ja, ibland blir man tröttare av att ha helg än av själva veckan... Nä då - ska inte klaga. Alla sakerna denna helgen är roliga utom discot då...
Nu ska jag dra mig hemmåt och kanske köpa en bukett tulpaner att förgylla helgen med.
So long!

Tulpaner och missar

Tulpaner... (kolla syster Beckas blogg - fina kort!)
Jo, tulpaner är en av mina favoritblommor! När jul och nyår är över så tittar dessa fantastiska blommor fram i butikerna och på torget. Tulpaner har något hederligt och folkligt över sig. Kanske att jag identifierar mig med tulpaner... Någon ros är jag iallafall inte- de är liksom ståtliga och aristokratiska... ja de är väldigt vackra också förståss. Liljor är också vackra men kanske lite för solitära och änglalika för att kännas som jag. Hmm... orkidé - för fjärilslik... ranunkel - för sagolik... liljekonvalj - för doftande... Ja, ja... nä... det är nog tulpan jag känner mig mest lik. Lite grön, lite rund, lite social (de säljs ju alltid tillsammans), lite slokande vid för hög värme och för mycket dricka... och lite frasande vid beröring.
(Om jag hade varit en krukväxt hade jag förmodligen varit en Saint Paula. Liten, lätt för att få i blomning, klarar sig på lite vatten och sist men inte minst - hårig (ojoj... nej inte mer hårig än andra - men andra kan ju vara ganska håriga... ) - hahaha... ni trodde jag skulle skriva tantig va?... )
Vilken blomma är du? Seriöst nu Fille!! Och mossa gälls inte!

På tal om någonting som varit på tal... iallafall när man bloggar runt bland några bloggar... Någon har uttalat sig om att det är svårt att göra mat. Eller att han inte gör någon mat... Någon annan nämde några missar hon gjort vid ett brödbak. Jo, som en god storasyster så tänkte jag berätta hur det kan gå till när jag jobbar. (Har fått för mig att ni tror att jag inte gör missar i köket... eller att jag var duktig på att göra mat redan som 15-åring... ehh).
Jag har jobbat hela helgen. ÅMG. Konfirmander 56 st. Till kvällsmat skulle jag servera pastagratäng. Husmor hade tagit upp strimlat rökt kött (Inte jätterökt - man kunde inte känna någon rökt smak alls faktiskt. Men i gengäld var den jätterosa - tänk dansk prickikorv. Snacka om nitrit.. eller är det nitrat??). Hmm... då gäller det ju att vara kreativ.
Hemma gör jag alltid pastagratäng med köttfärssås och ostsås, typ som lasagne. Första frågan blev: vad ska vara i? Jag fastande för grön paprika (de är inte roliga att äta på macka ialla fall... de kommer bara att ligga i svalen och bli gamla), purjolök (det fanns ett helt gäng i grönsaksrummet) och så vitlök. I kylen hittade jag en hel låda med torkad tomat som såg inbjudande ut. Jag strimlade en liten hög och la i ljummet vatten.
I denna vevan började jag tänka på att det fanns tre laktosintoleranta och en som inte tålde tomat. Huppss! En av laktoserna tålde inte ens mjölk i tillagad form. Mycket noga märkte jag upp två små formar till tomatfri och laktosfri. Så gäller det att komma ihåg att ta ifrån maten vid rätt tillfälle. Tex så kan den tomatfria få precis samma sås och pasta förutom tomat då.... men till den lakosfria får hela såsen göras separat.
Misstag 1: Jag glömmer lägga i tomatstrimlorna... Inte förren allt ska in i ugnen kommer jag på det och försöker trycka ner bitarna på lagom många ställen - det ser ut som att jag strött över russin...
Misstag 2: (Ett misstag som jag gör väääldigt ofta.) Jag beräknar på tok för mycket. En liten minneslapp som finns på anslagstavlan säger att 80 g pasta blir lagom till en person... Men detta mått gällde nog inte för pastagratäng. Jag får ihop till 8 formar i varierande storlekar och hälften av formarna är orörda efter kvällsmaten... Typiskt!
Misstag 3: Jag berättar för en av ledarna att gratängen blev ganska stark... Han måste trott att jag hade fel på smaklökarna. Tog mycket curry och koriander mm... Jag måste fått en klump curry när jag smakade av den. När jag sen åt kvällsmaten tillsammans med disk-Joel så konstaterade vi att den var väldigt mild... Tala aldrig om för dina gäster vad du själv anser om maten - de kan själv känna och se. Och det är inte alltid de tycker som du - kul i varierande grad!
Ett annat litet misstag - som kanske inte är ett riktigt misstag - men något som förhöjde arbetsdagen :) var att jag glömde bort att kallvattenkranen rinner fort. Jag hade kokt pastan i kokeriet och kylde den genom att spola kallt vatten över. I början åkte det varma vattnet ut, men efter en stund stängde jag ventilen så att pastan fick ligga i det kalla vattnet en stund. Det var det jag glömde. En liten vatten-och-pasta-översvämning fick adrenalinet att rusa. Men det ska ju vara nyttigt med adrenalin och hjärtklappning någon gång då och då.
Till och med en sånn som Pain de Martin ( http://paindemartin.blogspot.com/ ) gör sina misstag. Han var, om jag förstått det rätt, novis på brödbakning. Nu efter några år och ett stooort antal limpor är han jätteduktig. Han har, i mitt tycke, Sveriges bästa brödblogg! Gå in och lusläs! Det är genom misstagen man lära sig! Vissa misstag slänger man direkt, andra kan man äta litegrann av och ytterligare andra blir helt nya (goda!) saker. De goda misstagen kan man uppkalla efter sig själv - och ta betalt för att dela med sig av recepten!

Gratis...?

Jag står i valet och kvalet om ifall jag ska åka in till högskolan idag. Jag önskar att jag haft en egen skrivare... och en dator som inte suckar långa deprimerande suckar ifall jag försöker öppna en pdf fil... Det kan ta ett tag innan man vet om den vill jobba överhuvudtaget. Dessutom har linjen längst ner på datorskärmen börjat i Let´s dance och den är mycket flitig med att träna.
Nya kursen handlar om livsmedelslagstiftning. Sååå.., det är alltså lite lagtext som ska skrivas ut och kanske några branschriktlinjer. Hmm...

Ja, så kom vårens första Easy Shopping. Har du fått den? Visst är den bra!!! Jag brukar kasta mig över det lilla A5-häftet och fundera på hur mycket pengar jag kan tjäna! Hmmm ... eller inte! Jag började fundera på varför tidningar näst intill alltid skickar med presenter ifall man är villig att prenumerera. Ta till exempel tidningen tara (för mogna kvinnor över 40... uppsss... nänä, jag har aldrig bläddrat i den). Man får 3 nummer av tidningen + en skönpyamas i bomull + läppglans från FACE Stockholm, allt för endast 49kr. Visst måste dom ha problem! Dom ger alltså bort klädesplagg och smink för att vi ska vara villiga att prova deras tidning. Det luktar problem. Är tidningen för dyr? Är den dålig? Varför vill ingen prenumerera bara för att de är såååå bra? Eller är det vi konsumenter som är dumma? ojojoj vá billigt! Och så får jag en hel pyamas (i vanliga fall vill jag prova kläder innan jag köper och känna på materialet ... men inte nu... jag får den alldeles gratis ju - inte så noga då) och ett läppglans (just det... jag ser inte färgen riktigt bra... om jag passar i färgen? Men så noga får man väl inte vara - det är ju gratis!).
Ja, känn dig nu inte dum...! Vi har väl alla fallit för en liknande prenumeration. Ett tag satte jag det till och med i system. 3 nummer tidning och gåvorna sen sa jag upp mig. Helt lagligt - men tidningen tjänar inget på en sådan kund... det är ju liksom upplaggt för att fortsätta prenumerera... Det är så dom börjar tjäna pengar på gåvorna dom skickat ut. Sannolikt är det många som fortsätter prenumerationen (frivilligt eller ofrivilligt..) så att tidnigarna tjänar på att ge bort saker i början.
Nu måste jag bestämma om jag ska åka in till hgk eller inte.... ghaaa...

Risk för fras.

Visst är det märkligt med vatten... bara för att temperaturen går ner under 0*C så stelnar vattnet till och liksom kryper upp på varje litet grässtrå. Dessutom blir det ett frasande ljud när man går på dessa grässtrå. Från klafs klafs till fras fras... Coolt!
Något annat märkligt på min kvällspromenad var att dimman låg över Åhus men det var ändå stjärnklart. Vackert! Jag såg Orion med sitt bälte och åt andra hållet Karlavagnen. Stjärnor är verkligen ljuspunkter i tillvaron (haha..).
Något som inte är lika spännande eller coolt var häromkvällen... Jag satt här uppe och skrev på datorn (glodde runt på facebook..). Edvin har sitt rum i en del av detta rum (allrum - datorrum, pingisrum, kontor, hänga-tvätt-rum osv.) och jag försöker att vara så tyst jag kan när han lagt sig. Såå, jag stängde av datorn runt kl. 23,30 och släckte lampan. Som jag brukar gick jag tyst över golvet till trappan för att inte störa Edde. Man ser inte så mycket i mörkret... Just när jag tar steget ner på första trappsteget hörs ett stort skrammel och jag ser att jag sparkat till Risk, som av någon outgrundlig anldening låg just där trappan började. Hela spelet dunsade ner, locket öppnade sig och spelpjäserna hoppade och studsade på trappstegen. Jag kan säga att iiingeeen av grabbarna missade ljudet. Det blev rena kriget i trappan...!

Fri någon dag...

Tiden går som smort... ja, och fort också!
Har ägnat all min vakna tid till en hemtenta den sista veckan och till en kurs i ystning. Det ena var jätteroligt och det andra var jättenödvändigt. Och nu är båda över. Vilket betyder att jag sätter in papper i pärmar, sorterar ut böcker som ska lämnas tillbaka till bibliotekt och de andra böckerna ställer jag in i min växande bokhylla. Det betyder också att jag ska ner till apoteket och köpa lite löpe. Det är lika bra att prova på det här med ost medan gnistan finns. Tänker mig en enkel ostkaka i kväll... Hilma har redan gjort chokladpudding (med liiite hjälp av mig) till fredagasmyset. Jag har Elsa på Strandhems chokladpuddingar i mitt minne... och denna ser typ ut som hennes. Får se om den smakar lika med? Vet ni att det inte är så svårt att göra chokladpudding? (Jag menar inte påschokladpudding.) Att göra det från påse är typ som att göra pannkakor från mix - och vem gör det? (oki - du Fille?? Nae...sorgligt! : )
Och solen skiner! Jag har ingen studielitteratur som ligger över mig! Då kan jag ju smygläsa i McGee... eller varför inte en Scarpetta??
Ja, just det - jag var hos frissan i måndags... Ett år sen sist - inte bra alltså - det var väääldigt slitet och torrt i topparna. Hade ju tänkt att vara fin på Annika och Johans bröllop, men då fanns där ingen tid ledig... och att byta frissör går ju inte för sig! Det var kanske lika bra (billigt) det - man vill ju inte ta uppmärksamheten från bruden... hahaha... Men nu gick det i lås. Klippt och slingad. Fast det ser nästan färgat ut - bara att hon har missat på några ställen. Irlänskt rött heter färgen. Så nu matchar håret och humöret! (Har irländare färgstarkt humör? Eller är det typ en myt?) Varje gång jag kör hem från frissan har jag ganska lockigt hår. Hon säger att jag har nått sorts fall i håret. När jag borstar det hemma sen så faller det bara neråt.. På det viset har ju alla fall i håret.

Granen

När trettonedagen är förbi sägs det väl att julen håller på att ge sig... Eller är det TjugondagKnut som julen kastas ut?? I alla fall - jag har glömt att berätta om vår magnifika julgran.

Hos oss är det Thomas som både köper granen och klär den (och pyntar huset... ). Både han och jag gillar fylliga mörkgröna granar. Det får gärna var granform a la Disney, tät och lite småtjock. I år har Thomas överträffat föregående års granar med hästlängder. Det blir nästan så varje år... lite tjockare... lite tätare... Först stod granen ute på altanen någon vecka. Jag är av den bestämda uppfattningen att man inte ska ta ut julen i förtid altså vill jag att granen ska komma in typ dan innan julafton eller något i den stilen. Ute såg granen jättefin ut. I och för sig välte den flera gånger men så var det ju ganska starka vindar också.

Söndag innan julafton (hm... lite tidigt...) tog Th in den. Jag förstår än idag inte hur han lyckades. Jag var inte hemma just när den plockades in utan fick se den på plats när den var halvpyntad. Den är huge!!! Man känner sig överfallen när man går inte i vardagsrummet. Den måste vare över 2,5 meter i diameter. Från början var den tvåtoppad och sned i stammen (Jo, han fick den billigare.... ). Topparna reducerades och det sneda gjorde att Th fick dra en ståltråd från stammen till dörrhandtaget. (Nej, man kan inte öppna den dörren medan vi har gran...) Nu står den stadigt! Fem ljusslingor har han lyckats slingra in bland grenarna - och det ser ändå inte för mycket ut... Då förstår ni hur stor den är! Vi fick flytta matbordet för att kunna använda det. Om man har otur och sitter på ett visst ställe så slår man huvudet i lampan varje gång man reser sig från bordet. (Jag, Thomas S, Anna, Rickard mfl har bulor i huvét.)

Trots allt måste jag tillstå att den är vacker! Men jag önskar också att han inte tänker slå några rekord nästa jul. Vi kan väl ha julen 2008 som julen med den största granen i minne!
Eftersom jag är bra på att oroa mig går mina tankar till dagen då granen ska ut... Hur i all min dag ska det gå? Jag tror jag sticker och handlar eller nått när det börjar dra ihop sig...

Denna helgen ska jag ägna mig åt att skriva en hemtenta. Den handlar om organisation och vuxnas lärande. Det är ett intressant ämne men ganska svårt att formulera... Känner mig lika kreativ som en bränd kola...

Stjärnhimlen och vänner!

Aftonstjärnan har lyst mycket starkt under flera kvällar. (Inte sant - den lyser lika starkt även när det är molnigt... men vi ser inte det.) Månen har gått från att vara en smal skärva till att bli halv. Det är såå vackert med dessa klara kalla kvällar och nätter. Tidigt på kvällen, just när det håller på att bli mörkt (15,30-16,30), ser man bara månen och aftonstjärnan. Månen, som ständigt växlar i storlek (ungefär som jag mellan jul och sommar...) och så en lysande prick snett ner till höger om månen. Det är mäktigt med himlakropparna. Man känner sig så oerhört liten. Jag önskar att jag vore ute vid observatoriet. Det är fantastiskt att få titta i deras stora mackapärer och höra när de berättare om allt som finns på himlavalvet.
Men idag är molnen tillbaka. - 2*C och varmare ska det väl bli. Det blir nog ingen titt på stjärnhimlen ikväll. Däremot ska vi ha lite gäster i kväll. Det förnöjer mer än stjärnhimlen! Jag sitter och försöker läsa in och skriva en tenta som bland annat handlar om kommunikation. Detta viktiga medel för att vi ska må bra och kunna förstå varandra. Tänk om man hade kunnat kommunicera med stjärnorna... då hade de kanske känts lika viktiga som vänner gör. (Några tror väl att man kan det... eller att stjärnorna kan kommunicera till oss iallafall...)
Stjärnor är vackra och fantastiska!
Vänner är (oftast vackra), fantastiska och kommunikativa!!
Jag föredrar vänner .... men skulle sakna stjärnorna om de inte tittade fram lite nu och då.

Som ni vet läser jag en hel del. (Just nu blir det nästan bara kurslitteratur.) Jag har för vana att skriva ner meningar och stycken som säger mig något viktigt (som jag tycker är viktiga och bra just vid tillfället för läsningen). När J&A var små och jag satt och matade (alltid ständigt matande) läste jag nästan alla Moa Martinssons böcker. (Det var då jag blev smygsocialdemokrat... tala inte om det för släkten!) Hon skev en passus om stjärnhimlen. Betty har fått en stor upplevelse genom att titta på natthimlen. Hon jämför bland annat med hur långt en lampas ljus skiner och att stjärnornas sken når ända ner till oss.
"Man behöver inte säga det man tänker, klargör Betty, då hon förstår att inte ens stjärnhimmlen räcker till att hejda elaka infall i tankegången." ur "Du är den enda" av Moa Martinsson. (Förstår du inte vad jag vill ha sagt? : ) Nä, men då ska du nog ta och läsa boken... med risk för att bli förändrad... politiskt och personligt. Ja, personligt ändras vi ju alltid, kanske utan att vi märker något... Men ta risken och förändras omedvetet medvetet. Ojj, nu har jag snurrat in mig.
Enklare uttryckt: Läs Moa Martinsson - det berikar!)

Gott Nytt År!

Nytt år...nya rutiner? Nya vanor? Nya mål? Nyårslöften? Önskan om att blir lite bättre... som människa, mamma, maka... kompis och vän... Ett år äldre! Hmm... det är bara det sista om ett år äldre som alltid stämmer vid ett årskifte. Föresatser kan man ha.. bör man ha... Men att en siffra ändras kanske inte har så stor betydlese egentligen. När det gäller nya vanor är drivkraften av mycket större betydeles än att det råkar vara / börja (vid ett) nytt år.

Idag har jag äntligen nått ner till skrivbordsskivan i mina pappershögar. Någon gång i början av hösten skaffade jag mig nya snygga svarta gaffelpärmar. Nya register sattes in. Tanken var att nya rutiner skulle införas. Eftersom jag har Olle L till pappa måste (inre drivkraft) alla papper sättas in i pärmar och sparas i x antal år. Ordning och reda! Jag njuter av att ha koll på papper och information. (Detta övergår Th:s förstånd...) Jag räknade lite snabbt på hur många pärmar jag har (som används mer eller mindre ofta) och kom fram till 46 st. Jag har ju något konstigt behov av att inte slänga intressanta artiklar inkl. recept som kanske kan vara bra att ha någon gång... Frågan är hur många pärmar jag har om tio år. Ökar de i samma takt som under de sista åren eller lär jag mig att prioritera och minimera pappersflödet? Annars borde jag väl lägga mig till med 2,3 pärmar per år... Dvs vid en ålder av nästan 49 år borde jag ha 69 pärmar (... som jag mer eller mindre använder...).

Ja, försök till nya vanor ska i mitt fall bli att sätta in papper direkt i pärmar istället för att de ska mellanlanda först i köket och sen på skrivbordet. Tror ni det kan lyckas? Det är väl inte att ta sig vatten över huvudet? Nej, just det - borde kunna fungera! Andra goda vanor jag skulle vilja besfästa detta året är motionen. Den har (minst sagt) varit på en urusel nivå sista året - eller egentligen ända sen jag började plugga. Jag har såå lite tid i veckorna till att komma ut och jogga en runda... men så här på "lovet" känns det som att det inte skulle vara omöjligt att få en timme till sitt motionerande två till tre gånger i veckan. Jag har skarpt funderat på en maskin som är ett mellanting mellan löpband och motionscykel. Man står på någon typ av trampor som driver ett stort hjul... Ja, ni fattar va? Ooom jag haft en sånn skulle jag inte ens kunna skylla på att det är för kallt eller att det tar tid att komma iväg - eller vad jag nu skyller på... (skyller på inför mig själv). Jag vet ju om att jag mår sååå mycket bättre under de perioder jag motionerar än när jag inte gör det.

Nu håller solen på att gå ner och klockan är inte ens fyra. Jag längtar otroligt mycket till ljusare tider. Ibland känns det som att gå omkring i en säck. Mörkt ute, halvmörkt inne, mörkt när jag går med Hilma till dagis och mörkt när jag hämtar henne... Och ändå lär Åhus ha fler soldagar per år än övriga landet (här räkanar vi i %!). Det är precis som att jag skulle behöva glasögon - jag ser suddigt, disigt eller nått i den stilen. (Fast, nej... det lär väl bli åldersglasögon som skulle kunna komma till pass - och det är väl en undre åldersgräns för dom?? Ingen under 45 eller ?? 40 år är ju på tok för ungt... : )

Ta nu på dig ordentligt och gå ut en lång runda! (Uppmaning till dig och mig!) Känn den kalla och friska luften. Håll i minnet att året faktiskt har vänt... Vi går mot ljusare och varmare tider!

Mitt i natten...

Årets sista räkningar är betalda. Hos oss är det jag som står för att betala (göra av med pengarna) och Thomas som står för att tjäna (håva in) pengarna. Ibland undrar jag hur vi klarar oss... vi har ju bara en lön. Thomas konto är ju liksom inte en outtömlig källa... även den kan sina. Men ännu så länge... Havregrynsgröt två dagar i veckan... Både billigt och gott ju... Men det har uttryckts önskemål om att jag ska sluta plugga (grabbarna..) för de blev serverade bättre mat innan jag började på hgk. (Hm... inget önskemål jag kommer att tänka över så värst länge - "jag älska faktiskt havregrynsgröt"... som Hilma säger... och jag håller med!) Nej, men blir det för lite pengar i kassorna så får jag väl börja låna på CSN.
Idag har J&A åkt till Breanäs. Nyårsläger! Edvin följde med A&Th och Mose till Helsingborg. Så vi är bara tre hemma. Liiiite annan ljudnivå. Vi är alla ganska vill i tider och dagar också. Känns ju inte precis som måndag idag. När klockan var 17.30 undrade Hilma om det var mitt i natten? Man kan ju lätt tro det när man tittar ut. Dessutom har hon varit uppe jättesent på kvällarna och blivit nekad att få en bok läst för sig eftersom det varit "mitt i natten" när vi laggt henne. Men är det lov så är det!

Polly och livet

Polly, godisar från Cloetta, har kommit ut med x-mas collection. På påsen står det att smakerna är glögg (ja, ganska goda!), kanel (helt okej..), marsipan (har inte kunnat identifiera smaken ännu.), vanilj (det måste vare de som smakar vanligt), saffran (uchijamej...inte goda!) och knäck (hm... kanske det är konsistesen som är knäckande... goda om jag gissar på rätt variant.) På det hela taget ganska intressant blandning. Något som dock är lite konstigt har med priset att göra. De är nämnligen nersatt till hälften av sitt ursprungliga pris... redan... Man kan väl säga att det fortfarande är jul? Borde inte reapriset komma så där den 7:de januari? Eller är de redan utdömda av butikspersonalen? De ser kanske hur lite de sålt av dessa påsar och tänker på det lilla berg av Pollypåsar som antagligen finns kvar i slutent av maj... lagom till turisterna... I all fall är normalPolloy ett av mina favoritgodisar!
Jag har börjat fundera på livets litenhet (eller lilla storhet). Om hur viktigt det är att bli ihågkommen. Eller OM det är viktigt att bli ihågkommen. Typ... vad jobbar man så hårt för? Lite skämtsamt kan man säga att för att bli ihågkommen måset man skriva en bok (eller blogga.... : ), men egentligen är ju allas liv värda att bli ihågkomna. Det är ju inte bara författare som är stora människor - alla är stora - i olika bemärkelser. Bara det att leva är stort! Och ändå är vi ganska benägna att sätta ettiketter som: Viktig person, intelligent, energisk, snabbtänkt osv på varandra. På så sätt tycker vi att vissa är mer värda eller åtminsone mer viktiga än andra.... Detta kan man göra en hel avhandling om - eller bygga en 40-års-kris kring.... Bygger man kriser eller kommer de som objudan gäster? Försesten vill man ju ofta ha den där objudna gästen, så länge det inte är ....

Ytterligare citat från boken "Meningen med livet" av Bradley Trevor Greive:

"Livet är mycket konstigt,

hur man än vrider och vänder på det.

Mycket konstigt.

Det är till exempel ett obestridligt faktum att vi alla

är gjorda av samma ämne som de mest intelligenta,

kreativa, fantastiska livsformerna i hela universum.

Dessutom är vi sammansatta av precis samma

materia som de högsta bergen på jorden och de

starkast lysande stjärnorna i vår galax.

Det här gäller förstås också för potatisar, sniglar och

köttfärslimpor - kanske är det därför som det är så

mycket här i livet som är svårt att förstå.

Till att börja med, varför är vi så överdrivet

imponerade och intresserade av

stora dåd och ting,

när det faktiskt är de pyttesmå sakerna som

tillsammans gör det stora möjligt?

Varför försöker vi alltid skapa egna små världar

där vi kan inbilla oss

att vi har fullständig koll på vår tillvaro,

när vi ändå bara kan vara helt säkra på

att vi inte har det?...."

Julen nu åter är (stressig) inne...

Julen, som fenomen, är verkligen dubbelsidig. Det finns så många förväntningar och önskningar att uppfylla, både hos sig själv och hos de närmsta. Och så finns det uttalade förväntnigar och outtalade. Knepigt med de sista. Åtminsone om man inte kan läsa tankar eller tolka beteende.
Först stressar man ihjäl sig genom att köpa julklappar. (Kolla in människorna de sista dagarna innan den 24:e... Det finns ett speciellt "stirr" i blicken - speciellt syns det på de som kommer in på Bokia och ser att kön går från kassan och ända till bakersta väggen.. Kristianstadsbokhandel hade enfilig in- och utgång. Där var man tvungen att bestämma vad man skulle köpa medan man sakta men bestämt fördes frammåt med strömmen. Ångrade man sig fick man ta en runda till i samma takt... Ack och ve om man hade barn med.) Sen går julklappsstressen över i julmatsstressen. (Listor på vad man serverade förra årte plockas fram. Sen tar man fram nya tidnigar och kollar matsajter. Något kul och nytt ska man väl kunna hitta. Den önskade matlistan skrivs och en handlingslista börjar ta form. Man sticker och handlar unioför samtidigt som alla andra i Åhus gör det. Sen kommer man hem och märker att man glömt det... och det... och det... Man får skicka iväg en son som köper saffranet eller farinsockret... Dagarna går och listan på julmat och kakor modifieras allt eftersom man märker att tiden inte räcker till. Hm... det blev färdiga köttbullar och risgrynsgröt från plastkorv och rödkål och brunkål från burkar... Men nybakt eget vörtbröd och "vanligt"bröd, saffransbullar, timjanskorpor och en hel del annat hanns med. Vem bryr sig om hundra år om de fick hemlagade köttbullar på julafton?? (Men man behöver ju inte tala om att man är gast.stud. - då finns det oanade förväntningar på hur mycket som ska göras by my self)). Stressen fortsätter med städstressen. Den har jag aldrig förstått mig på. Varrfööörrrr måste man städa extra mycket till jul, just när man har som mest annat att göra?? Putsa fönster och torka lister. Varenda bok ska tas ut ur bokhyllan och dammsugas av (Detta var Peos uppgift när vi var små. Jag städade lådor och skåp i köket...). Näää... jag inbillar mig att jag kan storstäda någon annan gång på året (eller kan jag lite diskret glömma bort det och bli jätteförvånad över hur smutsigt det blir bakom spisen eller under sängen när jag tittar efter. Städning är inte min bästa gren. Jag vill ha det städat men jag vill inte göra det själv. Gissa varför sönerna har vars ett rum som är deras "städområde"? Tänk vad underbart om mannen hade haft städning som fritidsintresse? Ojj va bra det varit!) Fler stressmoment är julkort, speciella blommor till jul, julpyntning... och sist men inte minst... julstämning!
Julstämningen ska infinna sig på julaftonsmorgon. Då ska alla vara glada och tindra med ögonen. Ingen får vara gnällig eller otåligt utan man ska bara säga snälla saker om varandra och hjälpa till där det behövs. Behöver jag tala om hur många som misslyckas med det??

Ja, vi har haft en så där lagom julig julafton. Vi kom upp några timmar senare än vad vi tänkt. Lunchen åt vi vid kvart över ett. Vi hade två skållade och skalade mandlar i gröten (som inte var hemmakokt - är rädd för att koka mjölk nuförtiden... : ) Saftsåsen däremot var kokt på jordgubbssaft och blåbär med den nya modifierade potatisstärkelsen (som kan koka utan att tappa seghet!). Alfred och jag fick mandlarna och alla blev mätta! (Remember Martin hos mormor... han åt så mycket gröt att den nästan rann ut genom öronen, bara för att få mandeln...). Jag och Hilma var ute och gick en runda i dimman. Vi hittade vattendroppar (diamantdroppar) på alla grenar - väldigt vackert. Vi blev som stooora vattendroppar när vi kom in i värmen.
Lussekatt, mjukpepparkaka, vanlig pepparkaka och timjanskorpa fikade vi på medan vi tittade på Kalles julafton. (På kakfronten reducerade jag klänetter och vaniljhjärtan - en annan jul kanske... eller en annan dag...). Och så var det Julevangeliet och nu tändas tusen juleljus.
Så kom då tomten. Vår tomten har alltid judokläder - i år med brunt bälte. Hilma är sååå trevlig mot tomten... Hon fick en jättegroda av honom (som egentligen var från Joel - hur hänger detta ihop??). Grodan gjorde ett roligt ljud när man kramade honom fort och hårt - typ som fiskudde. Han var stoooor, grön och klotrund. Tyget han är sydd av, är sådär jättemjukt... man är inte riktigt säker på att man klappar honom för mjukheten gör att man inte kan känna... osäkert om det är tyg överhuvud taget.. mjukt ialla fall!
Julbordet preparerades med mer eller mindre förberedda saker. Jansson (och en Jansson utan anjovis - Karlsson?? eller vad en sån kan heta?), ägg, sill, revben, ost och ost och ost... och lika många senapar.. mm... mm... Mätt blir man och gott är det.
Mer har vi inte orkat äta idag. Julgodiset får vi ta en annan dag... Sett på två julklappsfilmer. Jag fick "Mamma Mia". Ojojoj vad Abba är bra! De har liksom hittat de ultimata ackorden tillsammans med det ultimata soundet. Ska sanningen fram har jag lite svårt för musikalfilmer... blir lite pinsamt att titta på, när det försmäktande paret sjunger fram sin kärlek till varandra. Men detta var helt okej! Musiken gör ju sitt till för att man ska acceptera hela sånggrejen. Pears Brosnan är inte tokig i en sån här film heller ... men man hade ju inte blivit förvånad om han plötsligt hade dragit fram ett skjutvapen och pepprat hela stället.

Jo, julens dubbelsidighet - man stressar och håller på som en tok - men det man eftersträvar är lugn och ro, mysighet, närhet, tradition och samhörighet. Skulle man inte kunna få de positiva effekterna bätter och lättare om man hade haft en annan strategi??

Inför julen...

En hel del att göra här!
Ska in till stan och fixa de sista julklapparna. J&E hänger med. Vi hämtar svågern på hemväg. Ikväll blir det mjukpepparkaka, klenetter, marsipangodis, knäck och kanske något mer...
Keep going...

Rökta bankdagar

Idag har jag kört skinkan i ugnen - lättrökt - och jag antar att den var rimmad också. Igår, när jag just köpt skinkan, öppnade Thomas och karvade till sig en bit. Han läste förmodligen bara ordet "rökt" och tänkte: "Jaha... rökt! Va gott!" Och så tog han sig en bit av den inte-så-tillagade skinkan. Han har inte börjat spy ännu så den var nog clean. Det är väl typ som att äta rå bacon. Det försökte för övrigt en demostratonstant få mig med flera kunder att göra - prova äta rå bacon (... jag säger inte vilken affär det var... men den ligger ganska nära oss... haha). Hon hade också det som argument att den var rökt.... Ja, ibland så är det ju bra att ha lite extra kunskap bakom pannbenet.
Edvin har gjort snickers idag. Det är sååå gott! Men för att kunna sätta igång var han tvungen att sticka till Hanöhallen och handla diverse ingredienser. Han ville sätt igång direkt med bakningen när han kom hem (blöt och kall efter att ha cyklat i ett fint duggregn). När han insåg att det inte var rent och snyggt på diskbänken, utbrast han: "Man sticker iväg till Hanöhallen och så möts man av att vara tvungen att göra rent för att kunna börja" Haha! Välkommen till the women´s world Edvin!
Det är mycket som handlar om julklappar här hemma nu. Det är smussel här och hemligheter där... Joel är i behov av mer pengar. 19:de idag och studiebidrag imorgon... Vi sätter över till J&A den 20 varje månad. Men han behövde pengar NU - och att sätta över pengar till en annan bank tar lite tid. Jag sa: "Det tar en bankdag innan pengarna är på ditt konto" Då undrar han: "Hur lång är en bankdag??" Kul! Jo, bankdagar är 10 timmar långa och vårddagar är 28 timmar men värst är det med försäkringskassedagar de är 42 timmar.... Hahaha... Jag tar liksom för givet att de vet en massa som jag kanske inte har förklarat. Inte lätt att vara 16 år och nästan vuxen.

Kul citat:
"De flesta gillar inte frågor - de gillar svar. Och om de inte får enkla svar med en gång så blir de genast lite frånvarande. Snart förlorar de sig i dagdrömmar om dansande plättar, sjungande palsernackor och om att bada i varm vaniljsås."
Greive, Bradley Trevor (2002). Meningen med livet. Förmodligen Stockholm: Albert Bonniers Förlag

Skalvet

Allmänna samtalsämnet idag har varit skalvet.
Även jag blev lite skakad. Mobilen ringer varje morgon 6.20 - och precis efter jag stängt av den körde en förfärligt stor lastbil förbi på gatan.... Hm... Jag for upp och försökte se den genom fönstret (men den hade nog redan kört förbi... fast den lät fortfarande...).
På bussen hörde jag några tanter prata om jordskalvet. Jasså,... det var ett riktigt skalv?! SMS:ade till Syfia - vad kan vara viktigare att tala om för en utlandssvensk?? (Hon har semseter och var ute och snorklade i Indiska Oceanen...)
I kväll tittade jag på nyheterna när de visade bilder från någon kyrka i södra Skåne. Sprickor i murbruket och ganska mycket flagor på golvet... skalvet hade satt sina spår.
Då började jag tänka på (Mary Kays fantastiska hudkrämer mot åldranden...haha..) skalv i livet... Vi tror att allt ska gå som smort - glida fram på en räkmacka... Och vi blir näst intill förvånade när motgångar och misslyckanden kommer.
Livet är som ett jordklot. Mycket sol, ganska mycket regn, en del höjder och lika många dalgångar, en lång seglats eller några fjällvandringar... och, som i morse, jordskalv... De kommer inte så ofta för oss... men de ligger där under ytan. Vi blir lite rädda, men vi kan inte undvika att vara med om naturfenomenen.
Hmm... nu kommer jag inte på någon bra avslutning och tillämpning... Tänk själv! Skriv sen ner det tänkta som en kommentar!

statistik

Jag gillar statistik! Brukar gå in på Bloggtoppen.se för att kolla om någon (mer än systrarna) läser min blogg... och igår hade fler än 1000 stycken unika besökare (olika datorer) besökt min blogg (från den 8:de oktober - till 14 dec). Riiiktigt många tycker jag!
Att blogga är ett fenomen i tiden... undrar när det blir omodärnt och vad som kommer efter...? (Hur i all min dag stavas modärn? modern? Modern=mamman... säger rättstavning...?)

Man hinner mer än man tror... kanske

Jag vaknade med ett ryck.. "Kristina, klockan är 8" och sen har jag fortsatt att rycka hela dan. (Klockan var 8.07!!) Det är gräääsligt att försova sig.
Från början: Jag skulle upp vid 6.30. Jag behöver nämligen 1,5-2 tim på mig för att bli färdigt med allt som ska hinnas med på morgonen. Idag var de söndagsskolans julfest (vilken varken Edvin eller Hilma ville missa.) Th skulle ha gudstjänst i Ängelholm kl 10.00 så han behövde köra härifrån vid 8.15 eller något sånnt.. Det var han som väckte mig. Han fick också snabba sig lite...
Min första tanke var "Det här går aldrig!" Bussen till stan går 8.40 och det tar ca 7 min att gå till busshållplatsen när Hilma är med.
Men... men... det gick! Först väckte jag alla barnen. Satt Hilma vid frukosten och la hennes kläder bredvid (Vilken tur att jag tänkt ut kläder igårkväll!). Tvättade håret och sköljde snabbt av mig. Sminket stoppade jag ner i ryggan + banan och clementiner. Hilmas hårborste, tandborste, min egen och tandkräm slängde jag också ner. Med kramp i magen dirigerade jag boysen så att det inte stod kvar någon frukost på bordet och så att nycklar, busskort och annat inte glömdes bort. Alfred gillade inte att stressa... men det kunde inte hjälpas! Vi halvsprang bort till bussen... där vi fick vänta i tre minuter... men ändå... tänk att vi hann!
På bussen åt jag fruk(t)ost. Väl i kapellet gick jag och Hilma och gjorde oss färdiga. Borstade håret, torstade tänder... jag sminkade mig - men ojj vad trött jag såg ut! Hade också glömt mascaran hemma - och jag kan inte rekomendera eyelinerpenselfärg (vad det nu kan heta på fackspråk?) på fransarna... de färgade av sig redan efter någon timma. (Då vet vi det!! Man lär sig alltid något.)... och mina mörka blå ringar (under ögonen) fick en tusch av svart.