Gratis...?

Jag står i valet och kvalet om ifall jag ska åka in till högskolan idag. Jag önskar att jag haft en egen skrivare... och en dator som inte suckar långa deprimerande suckar ifall jag försöker öppna en pdf fil... Det kan ta ett tag innan man vet om den vill jobba överhuvudtaget. Dessutom har linjen längst ner på datorskärmen börjat i Let´s dance och den är mycket flitig med att träna.
Nya kursen handlar om livsmedelslagstiftning. Sååå.., det är alltså lite lagtext som ska skrivas ut och kanske några branschriktlinjer. Hmm...

Ja, så kom vårens första Easy Shopping. Har du fått den? Visst är den bra!!! Jag brukar kasta mig över det lilla A5-häftet och fundera på hur mycket pengar jag kan tjäna! Hmmm ... eller inte! Jag började fundera på varför tidningar näst intill alltid skickar med presenter ifall man är villig att prenumerera. Ta till exempel tidningen tara (för mogna kvinnor över 40... uppsss... nänä, jag har aldrig bläddrat i den). Man får 3 nummer av tidningen + en skönpyamas i bomull + läppglans från FACE Stockholm, allt för endast 49kr. Visst måste dom ha problem! Dom ger alltså bort klädesplagg och smink för att vi ska vara villiga att prova deras tidning. Det luktar problem. Är tidningen för dyr? Är den dålig? Varför vill ingen prenumerera bara för att de är såååå bra? Eller är det vi konsumenter som är dumma? ojojoj vá billigt! Och så får jag en hel pyamas (i vanliga fall vill jag prova kläder innan jag köper och känna på materialet ... men inte nu... jag får den alldeles gratis ju - inte så noga då) och ett läppglans (just det... jag ser inte färgen riktigt bra... om jag passar i färgen? Men så noga får man väl inte vara - det är ju gratis!).
Ja, känn dig nu inte dum...! Vi har väl alla fallit för en liknande prenumeration. Ett tag satte jag det till och med i system. 3 nummer tidning och gåvorna sen sa jag upp mig. Helt lagligt - men tidningen tjänar inget på en sådan kund... det är ju liksom upplaggt för att fortsätta prenumerera... Det är så dom börjar tjäna pengar på gåvorna dom skickat ut. Sannolikt är det många som fortsätter prenumerationen (frivilligt eller ofrivilligt..) så att tidnigarna tjänar på att ge bort saker i början.
Nu måste jag bestämma om jag ska åka in till hgk eller inte.... ghaaa...

Risk för fras.

Visst är det märkligt med vatten... bara för att temperaturen går ner under 0*C så stelnar vattnet till och liksom kryper upp på varje litet grässtrå. Dessutom blir det ett frasande ljud när man går på dessa grässtrå. Från klafs klafs till fras fras... Coolt!
Något annat märkligt på min kvällspromenad var att dimman låg över Åhus men det var ändå stjärnklart. Vackert! Jag såg Orion med sitt bälte och åt andra hållet Karlavagnen. Stjärnor är verkligen ljuspunkter i tillvaron (haha..).
Något som inte är lika spännande eller coolt var häromkvällen... Jag satt här uppe och skrev på datorn (glodde runt på facebook..). Edvin har sitt rum i en del av detta rum (allrum - datorrum, pingisrum, kontor, hänga-tvätt-rum osv.) och jag försöker att vara så tyst jag kan när han lagt sig. Såå, jag stängde av datorn runt kl. 23,30 och släckte lampan. Som jag brukar gick jag tyst över golvet till trappan för att inte störa Edde. Man ser inte så mycket i mörkret... Just när jag tar steget ner på första trappsteget hörs ett stort skrammel och jag ser att jag sparkat till Risk, som av någon outgrundlig anldening låg just där trappan började. Hela spelet dunsade ner, locket öppnade sig och spelpjäserna hoppade och studsade på trappstegen. Jag kan säga att iiingeeen av grabbarna missade ljudet. Det blev rena kriget i trappan...!

Fri någon dag...

Tiden går som smort... ja, och fort också!
Har ägnat all min vakna tid till en hemtenta den sista veckan och till en kurs i ystning. Det ena var jätteroligt och det andra var jättenödvändigt. Och nu är båda över. Vilket betyder att jag sätter in papper i pärmar, sorterar ut böcker som ska lämnas tillbaka till bibliotekt och de andra böckerna ställer jag in i min växande bokhylla. Det betyder också att jag ska ner till apoteket och köpa lite löpe. Det är lika bra att prova på det här med ost medan gnistan finns. Tänker mig en enkel ostkaka i kväll... Hilma har redan gjort chokladpudding (med liiite hjälp av mig) till fredagasmyset. Jag har Elsa på Strandhems chokladpuddingar i mitt minne... och denna ser typ ut som hennes. Får se om den smakar lika med? Vet ni att det inte är så svårt att göra chokladpudding? (Jag menar inte påschokladpudding.) Att göra det från påse är typ som att göra pannkakor från mix - och vem gör det? (oki - du Fille?? Nae...sorgligt! : )
Och solen skiner! Jag har ingen studielitteratur som ligger över mig! Då kan jag ju smygläsa i McGee... eller varför inte en Scarpetta??
Ja, just det - jag var hos frissan i måndags... Ett år sen sist - inte bra alltså - det var väääldigt slitet och torrt i topparna. Hade ju tänkt att vara fin på Annika och Johans bröllop, men då fanns där ingen tid ledig... och att byta frissör går ju inte för sig! Det var kanske lika bra (billigt) det - man vill ju inte ta uppmärksamheten från bruden... hahaha... Men nu gick det i lås. Klippt och slingad. Fast det ser nästan färgat ut - bara att hon har missat på några ställen. Irlänskt rött heter färgen. Så nu matchar håret och humöret! (Har irländare färgstarkt humör? Eller är det typ en myt?) Varje gång jag kör hem från frissan har jag ganska lockigt hår. Hon säger att jag har nått sorts fall i håret. När jag borstar det hemma sen så faller det bara neråt.. På det viset har ju alla fall i håret.

Granen

När trettonedagen är förbi sägs det väl att julen håller på att ge sig... Eller är det TjugondagKnut som julen kastas ut?? I alla fall - jag har glömt att berätta om vår magnifika julgran.

Hos oss är det Thomas som både köper granen och klär den (och pyntar huset... ). Både han och jag gillar fylliga mörkgröna granar. Det får gärna var granform a la Disney, tät och lite småtjock. I år har Thomas överträffat föregående års granar med hästlängder. Det blir nästan så varje år... lite tjockare... lite tätare... Först stod granen ute på altanen någon vecka. Jag är av den bestämda uppfattningen att man inte ska ta ut julen i förtid altså vill jag att granen ska komma in typ dan innan julafton eller något i den stilen. Ute såg granen jättefin ut. I och för sig välte den flera gånger men så var det ju ganska starka vindar också.

Söndag innan julafton (hm... lite tidigt...) tog Th in den. Jag förstår än idag inte hur han lyckades. Jag var inte hemma just när den plockades in utan fick se den på plats när den var halvpyntad. Den är huge!!! Man känner sig överfallen när man går inte i vardagsrummet. Den måste vare över 2,5 meter i diameter. Från början var den tvåtoppad och sned i stammen (Jo, han fick den billigare.... ). Topparna reducerades och det sneda gjorde att Th fick dra en ståltråd från stammen till dörrhandtaget. (Nej, man kan inte öppna den dörren medan vi har gran...) Nu står den stadigt! Fem ljusslingor har han lyckats slingra in bland grenarna - och det ser ändå inte för mycket ut... Då förstår ni hur stor den är! Vi fick flytta matbordet för att kunna använda det. Om man har otur och sitter på ett visst ställe så slår man huvudet i lampan varje gång man reser sig från bordet. (Jag, Thomas S, Anna, Rickard mfl har bulor i huvét.)

Trots allt måste jag tillstå att den är vacker! Men jag önskar också att han inte tänker slå några rekord nästa jul. Vi kan väl ha julen 2008 som julen med den största granen i minne!
Eftersom jag är bra på att oroa mig går mina tankar till dagen då granen ska ut... Hur i all min dag ska det gå? Jag tror jag sticker och handlar eller nått när det börjar dra ihop sig...

Denna helgen ska jag ägna mig åt att skriva en hemtenta. Den handlar om organisation och vuxnas lärande. Det är ett intressant ämne men ganska svårt att formulera... Känner mig lika kreativ som en bränd kola...

Stjärnhimlen och vänner!

Aftonstjärnan har lyst mycket starkt under flera kvällar. (Inte sant - den lyser lika starkt även när det är molnigt... men vi ser inte det.) Månen har gått från att vara en smal skärva till att bli halv. Det är såå vackert med dessa klara kalla kvällar och nätter. Tidigt på kvällen, just när det håller på att bli mörkt (15,30-16,30), ser man bara månen och aftonstjärnan. Månen, som ständigt växlar i storlek (ungefär som jag mellan jul och sommar...) och så en lysande prick snett ner till höger om månen. Det är mäktigt med himlakropparna. Man känner sig så oerhört liten. Jag önskar att jag vore ute vid observatoriet. Det är fantastiskt att få titta i deras stora mackapärer och höra när de berättare om allt som finns på himlavalvet.
Men idag är molnen tillbaka. - 2*C och varmare ska det väl bli. Det blir nog ingen titt på stjärnhimlen ikväll. Däremot ska vi ha lite gäster i kväll. Det förnöjer mer än stjärnhimlen! Jag sitter och försöker läsa in och skriva en tenta som bland annat handlar om kommunikation. Detta viktiga medel för att vi ska må bra och kunna förstå varandra. Tänk om man hade kunnat kommunicera med stjärnorna... då hade de kanske känts lika viktiga som vänner gör. (Några tror väl att man kan det... eller att stjärnorna kan kommunicera till oss iallafall...)
Stjärnor är vackra och fantastiska!
Vänner är (oftast vackra), fantastiska och kommunikativa!!
Jag föredrar vänner .... men skulle sakna stjärnorna om de inte tittade fram lite nu och då.

Som ni vet läser jag en hel del. (Just nu blir det nästan bara kurslitteratur.) Jag har för vana att skriva ner meningar och stycken som säger mig något viktigt (som jag tycker är viktiga och bra just vid tillfället för läsningen). När J&A var små och jag satt och matade (alltid ständigt matande) läste jag nästan alla Moa Martinssons böcker. (Det var då jag blev smygsocialdemokrat... tala inte om det för släkten!) Hon skev en passus om stjärnhimlen. Betty har fått en stor upplevelse genom att titta på natthimlen. Hon jämför bland annat med hur långt en lampas ljus skiner och att stjärnornas sken når ända ner till oss.
"Man behöver inte säga det man tänker, klargör Betty, då hon förstår att inte ens stjärnhimmlen räcker till att hejda elaka infall i tankegången." ur "Du är den enda" av Moa Martinsson. (Förstår du inte vad jag vill ha sagt? : ) Nä, men då ska du nog ta och läsa boken... med risk för att bli förändrad... politiskt och personligt. Ja, personligt ändras vi ju alltid, kanske utan att vi märker något... Men ta risken och förändras omedvetet medvetet. Ojj, nu har jag snurrat in mig.
Enklare uttryckt: Läs Moa Martinsson - det berikar!)

Gott Nytt År!

Nytt år...nya rutiner? Nya vanor? Nya mål? Nyårslöften? Önskan om att blir lite bättre... som människa, mamma, maka... kompis och vän... Ett år äldre! Hmm... det är bara det sista om ett år äldre som alltid stämmer vid ett årskifte. Föresatser kan man ha.. bör man ha... Men att en siffra ändras kanske inte har så stor betydlese egentligen. När det gäller nya vanor är drivkraften av mycket större betydeles än att det råkar vara / börja (vid ett) nytt år.

Idag har jag äntligen nått ner till skrivbordsskivan i mina pappershögar. Någon gång i början av hösten skaffade jag mig nya snygga svarta gaffelpärmar. Nya register sattes in. Tanken var att nya rutiner skulle införas. Eftersom jag har Olle L till pappa måste (inre drivkraft) alla papper sättas in i pärmar och sparas i x antal år. Ordning och reda! Jag njuter av att ha koll på papper och information. (Detta övergår Th:s förstånd...) Jag räknade lite snabbt på hur många pärmar jag har (som används mer eller mindre ofta) och kom fram till 46 st. Jag har ju något konstigt behov av att inte slänga intressanta artiklar inkl. recept som kanske kan vara bra att ha någon gång... Frågan är hur många pärmar jag har om tio år. Ökar de i samma takt som under de sista åren eller lär jag mig att prioritera och minimera pappersflödet? Annars borde jag väl lägga mig till med 2,3 pärmar per år... Dvs vid en ålder av nästan 49 år borde jag ha 69 pärmar (... som jag mer eller mindre använder...).

Ja, försök till nya vanor ska i mitt fall bli att sätta in papper direkt i pärmar istället för att de ska mellanlanda först i köket och sen på skrivbordet. Tror ni det kan lyckas? Det är väl inte att ta sig vatten över huvudet? Nej, just det - borde kunna fungera! Andra goda vanor jag skulle vilja besfästa detta året är motionen. Den har (minst sagt) varit på en urusel nivå sista året - eller egentligen ända sen jag började plugga. Jag har såå lite tid i veckorna till att komma ut och jogga en runda... men så här på "lovet" känns det som att det inte skulle vara omöjligt att få en timme till sitt motionerande två till tre gånger i veckan. Jag har skarpt funderat på en maskin som är ett mellanting mellan löpband och motionscykel. Man står på någon typ av trampor som driver ett stort hjul... Ja, ni fattar va? Ooom jag haft en sånn skulle jag inte ens kunna skylla på att det är för kallt eller att det tar tid att komma iväg - eller vad jag nu skyller på... (skyller på inför mig själv). Jag vet ju om att jag mår sååå mycket bättre under de perioder jag motionerar än när jag inte gör det.

Nu håller solen på att gå ner och klockan är inte ens fyra. Jag längtar otroligt mycket till ljusare tider. Ibland känns det som att gå omkring i en säck. Mörkt ute, halvmörkt inne, mörkt när jag går med Hilma till dagis och mörkt när jag hämtar henne... Och ändå lär Åhus ha fler soldagar per år än övriga landet (här räkanar vi i %!). Det är precis som att jag skulle behöva glasögon - jag ser suddigt, disigt eller nått i den stilen. (Fast, nej... det lär väl bli åldersglasögon som skulle kunna komma till pass - och det är väl en undre åldersgräns för dom?? Ingen under 45 eller ?? 40 år är ju på tok för ungt... : )

Ta nu på dig ordentligt och gå ut en lång runda! (Uppmaning till dig och mig!) Känn den kalla och friska luften. Håll i minnet att året faktiskt har vänt... Vi går mot ljusare och varmare tider!

Mitt i natten...

Årets sista räkningar är betalda. Hos oss är det jag som står för att betala (göra av med pengarna) och Thomas som står för att tjäna (håva in) pengarna. Ibland undrar jag hur vi klarar oss... vi har ju bara en lön. Thomas konto är ju liksom inte en outtömlig källa... även den kan sina. Men ännu så länge... Havregrynsgröt två dagar i veckan... Både billigt och gott ju... Men det har uttryckts önskemål om att jag ska sluta plugga (grabbarna..) för de blev serverade bättre mat innan jag började på hgk. (Hm... inget önskemål jag kommer att tänka över så värst länge - "jag älska faktiskt havregrynsgröt"... som Hilma säger... och jag håller med!) Nej, men blir det för lite pengar i kassorna så får jag väl börja låna på CSN.
Idag har J&A åkt till Breanäs. Nyårsläger! Edvin följde med A&Th och Mose till Helsingborg. Så vi är bara tre hemma. Liiiite annan ljudnivå. Vi är alla ganska vill i tider och dagar också. Känns ju inte precis som måndag idag. När klockan var 17.30 undrade Hilma om det var mitt i natten? Man kan ju lätt tro det när man tittar ut. Dessutom har hon varit uppe jättesent på kvällarna och blivit nekad att få en bok läst för sig eftersom det varit "mitt i natten" när vi laggt henne. Men är det lov så är det!

Polly och livet

Polly, godisar från Cloetta, har kommit ut med x-mas collection. På påsen står det att smakerna är glögg (ja, ganska goda!), kanel (helt okej..), marsipan (har inte kunnat identifiera smaken ännu.), vanilj (det måste vare de som smakar vanligt), saffran (uchijamej...inte goda!) och knäck (hm... kanske det är konsistesen som är knäckande... goda om jag gissar på rätt variant.) På det hela taget ganska intressant blandning. Något som dock är lite konstigt har med priset att göra. De är nämnligen nersatt till hälften av sitt ursprungliga pris... redan... Man kan väl säga att det fortfarande är jul? Borde inte reapriset komma så där den 7:de januari? Eller är de redan utdömda av butikspersonalen? De ser kanske hur lite de sålt av dessa påsar och tänker på det lilla berg av Pollypåsar som antagligen finns kvar i slutent av maj... lagom till turisterna... I all fall är normalPolloy ett av mina favoritgodisar!
Jag har börjat fundera på livets litenhet (eller lilla storhet). Om hur viktigt det är att bli ihågkommen. Eller OM det är viktigt att bli ihågkommen. Typ... vad jobbar man så hårt för? Lite skämtsamt kan man säga att för att bli ihågkommen måset man skriva en bok (eller blogga.... : ), men egentligen är ju allas liv värda att bli ihågkomna. Det är ju inte bara författare som är stora människor - alla är stora - i olika bemärkelser. Bara det att leva är stort! Och ändå är vi ganska benägna att sätta ettiketter som: Viktig person, intelligent, energisk, snabbtänkt osv på varandra. På så sätt tycker vi att vissa är mer värda eller åtminsone mer viktiga än andra.... Detta kan man göra en hel avhandling om - eller bygga en 40-års-kris kring.... Bygger man kriser eller kommer de som objudan gäster? Försesten vill man ju ofta ha den där objudna gästen, så länge det inte är ....

Ytterligare citat från boken "Meningen med livet" av Bradley Trevor Greive:

"Livet är mycket konstigt,

hur man än vrider och vänder på det.

Mycket konstigt.

Det är till exempel ett obestridligt faktum att vi alla

är gjorda av samma ämne som de mest intelligenta,

kreativa, fantastiska livsformerna i hela universum.

Dessutom är vi sammansatta av precis samma

materia som de högsta bergen på jorden och de

starkast lysande stjärnorna i vår galax.

Det här gäller förstås också för potatisar, sniglar och

köttfärslimpor - kanske är det därför som det är så

mycket här i livet som är svårt att förstå.

Till att börja med, varför är vi så överdrivet

imponerade och intresserade av

stora dåd och ting,

när det faktiskt är de pyttesmå sakerna som

tillsammans gör det stora möjligt?

Varför försöker vi alltid skapa egna små världar

där vi kan inbilla oss

att vi har fullständig koll på vår tillvaro,

när vi ändå bara kan vara helt säkra på

att vi inte har det?...."

Julen nu åter är (stressig) inne...

Julen, som fenomen, är verkligen dubbelsidig. Det finns så många förväntningar och önskningar att uppfylla, både hos sig själv och hos de närmsta. Och så finns det uttalade förväntnigar och outtalade. Knepigt med de sista. Åtminsone om man inte kan läsa tankar eller tolka beteende.
Först stressar man ihjäl sig genom att köpa julklappar. (Kolla in människorna de sista dagarna innan den 24:e... Det finns ett speciellt "stirr" i blicken - speciellt syns det på de som kommer in på Bokia och ser att kön går från kassan och ända till bakersta väggen.. Kristianstadsbokhandel hade enfilig in- och utgång. Där var man tvungen att bestämma vad man skulle köpa medan man sakta men bestämt fördes frammåt med strömmen. Ångrade man sig fick man ta en runda till i samma takt... Ack och ve om man hade barn med.) Sen går julklappsstressen över i julmatsstressen. (Listor på vad man serverade förra årte plockas fram. Sen tar man fram nya tidnigar och kollar matsajter. Något kul och nytt ska man väl kunna hitta. Den önskade matlistan skrivs och en handlingslista börjar ta form. Man sticker och handlar unioför samtidigt som alla andra i Åhus gör det. Sen kommer man hem och märker att man glömt det... och det... och det... Man får skicka iväg en son som köper saffranet eller farinsockret... Dagarna går och listan på julmat och kakor modifieras allt eftersom man märker att tiden inte räcker till. Hm... det blev färdiga köttbullar och risgrynsgröt från plastkorv och rödkål och brunkål från burkar... Men nybakt eget vörtbröd och "vanligt"bröd, saffransbullar, timjanskorpor och en hel del annat hanns med. Vem bryr sig om hundra år om de fick hemlagade köttbullar på julafton?? (Men man behöver ju inte tala om att man är gast.stud. - då finns det oanade förväntningar på hur mycket som ska göras by my self)). Stressen fortsätter med städstressen. Den har jag aldrig förstått mig på. Varrfööörrrr måste man städa extra mycket till jul, just när man har som mest annat att göra?? Putsa fönster och torka lister. Varenda bok ska tas ut ur bokhyllan och dammsugas av (Detta var Peos uppgift när vi var små. Jag städade lådor och skåp i köket...). Näää... jag inbillar mig att jag kan storstäda någon annan gång på året (eller kan jag lite diskret glömma bort det och bli jätteförvånad över hur smutsigt det blir bakom spisen eller under sängen när jag tittar efter. Städning är inte min bästa gren. Jag vill ha det städat men jag vill inte göra det själv. Gissa varför sönerna har vars ett rum som är deras "städområde"? Tänk vad underbart om mannen hade haft städning som fritidsintresse? Ojj va bra det varit!) Fler stressmoment är julkort, speciella blommor till jul, julpyntning... och sist men inte minst... julstämning!
Julstämningen ska infinna sig på julaftonsmorgon. Då ska alla vara glada och tindra med ögonen. Ingen får vara gnällig eller otåligt utan man ska bara säga snälla saker om varandra och hjälpa till där det behövs. Behöver jag tala om hur många som misslyckas med det??

Ja, vi har haft en så där lagom julig julafton. Vi kom upp några timmar senare än vad vi tänkt. Lunchen åt vi vid kvart över ett. Vi hade två skållade och skalade mandlar i gröten (som inte var hemmakokt - är rädd för att koka mjölk nuförtiden... : ) Saftsåsen däremot var kokt på jordgubbssaft och blåbär med den nya modifierade potatisstärkelsen (som kan koka utan att tappa seghet!). Alfred och jag fick mandlarna och alla blev mätta! (Remember Martin hos mormor... han åt så mycket gröt att den nästan rann ut genom öronen, bara för att få mandeln...). Jag och Hilma var ute och gick en runda i dimman. Vi hittade vattendroppar (diamantdroppar) på alla grenar - väldigt vackert. Vi blev som stooora vattendroppar när vi kom in i värmen.
Lussekatt, mjukpepparkaka, vanlig pepparkaka och timjanskorpa fikade vi på medan vi tittade på Kalles julafton. (På kakfronten reducerade jag klänetter och vaniljhjärtan - en annan jul kanske... eller en annan dag...). Och så var det Julevangeliet och nu tändas tusen juleljus.
Så kom då tomten. Vår tomten har alltid judokläder - i år med brunt bälte. Hilma är sååå trevlig mot tomten... Hon fick en jättegroda av honom (som egentligen var från Joel - hur hänger detta ihop??). Grodan gjorde ett roligt ljud när man kramade honom fort och hårt - typ som fiskudde. Han var stoooor, grön och klotrund. Tyget han är sydd av, är sådär jättemjukt... man är inte riktigt säker på att man klappar honom för mjukheten gör att man inte kan känna... osäkert om det är tyg överhuvud taget.. mjukt ialla fall!
Julbordet preparerades med mer eller mindre förberedda saker. Jansson (och en Jansson utan anjovis - Karlsson?? eller vad en sån kan heta?), ägg, sill, revben, ost och ost och ost... och lika många senapar.. mm... mm... Mätt blir man och gott är det.
Mer har vi inte orkat äta idag. Julgodiset får vi ta en annan dag... Sett på två julklappsfilmer. Jag fick "Mamma Mia". Ojojoj vad Abba är bra! De har liksom hittat de ultimata ackorden tillsammans med det ultimata soundet. Ska sanningen fram har jag lite svårt för musikalfilmer... blir lite pinsamt att titta på, när det försmäktande paret sjunger fram sin kärlek till varandra. Men detta var helt okej! Musiken gör ju sitt till för att man ska acceptera hela sånggrejen. Pears Brosnan är inte tokig i en sån här film heller ... men man hade ju inte blivit förvånad om han plötsligt hade dragit fram ett skjutvapen och pepprat hela stället.

Jo, julens dubbelsidighet - man stressar och håller på som en tok - men det man eftersträvar är lugn och ro, mysighet, närhet, tradition och samhörighet. Skulle man inte kunna få de positiva effekterna bätter och lättare om man hade haft en annan strategi??

Inför julen...

En hel del att göra här!
Ska in till stan och fixa de sista julklapparna. J&E hänger med. Vi hämtar svågern på hemväg. Ikväll blir det mjukpepparkaka, klenetter, marsipangodis, knäck och kanske något mer...
Keep going...

Rökta bankdagar

Idag har jag kört skinkan i ugnen - lättrökt - och jag antar att den var rimmad också. Igår, när jag just köpt skinkan, öppnade Thomas och karvade till sig en bit. Han läste förmodligen bara ordet "rökt" och tänkte: "Jaha... rökt! Va gott!" Och så tog han sig en bit av den inte-så-tillagade skinkan. Han har inte börjat spy ännu så den var nog clean. Det är väl typ som att äta rå bacon. Det försökte för övrigt en demostratonstant få mig med flera kunder att göra - prova äta rå bacon (... jag säger inte vilken affär det var... men den ligger ganska nära oss... haha). Hon hade också det som argument att den var rökt.... Ja, ibland så är det ju bra att ha lite extra kunskap bakom pannbenet.
Edvin har gjort snickers idag. Det är sååå gott! Men för att kunna sätta igång var han tvungen att sticka till Hanöhallen och handla diverse ingredienser. Han ville sätt igång direkt med bakningen när han kom hem (blöt och kall efter att ha cyklat i ett fint duggregn). När han insåg att det inte var rent och snyggt på diskbänken, utbrast han: "Man sticker iväg till Hanöhallen och så möts man av att vara tvungen att göra rent för att kunna börja" Haha! Välkommen till the women´s world Edvin!
Det är mycket som handlar om julklappar här hemma nu. Det är smussel här och hemligheter där... Joel är i behov av mer pengar. 19:de idag och studiebidrag imorgon... Vi sätter över till J&A den 20 varje månad. Men han behövde pengar NU - och att sätta över pengar till en annan bank tar lite tid. Jag sa: "Det tar en bankdag innan pengarna är på ditt konto" Då undrar han: "Hur lång är en bankdag??" Kul! Jo, bankdagar är 10 timmar långa och vårddagar är 28 timmar men värst är det med försäkringskassedagar de är 42 timmar.... Hahaha... Jag tar liksom för givet att de vet en massa som jag kanske inte har förklarat. Inte lätt att vara 16 år och nästan vuxen.

Kul citat:
"De flesta gillar inte frågor - de gillar svar. Och om de inte får enkla svar med en gång så blir de genast lite frånvarande. Snart förlorar de sig i dagdrömmar om dansande plättar, sjungande palsernackor och om att bada i varm vaniljsås."
Greive, Bradley Trevor (2002). Meningen med livet. Förmodligen Stockholm: Albert Bonniers Förlag

Skalvet

Allmänna samtalsämnet idag har varit skalvet.
Även jag blev lite skakad. Mobilen ringer varje morgon 6.20 - och precis efter jag stängt av den körde en förfärligt stor lastbil förbi på gatan.... Hm... Jag for upp och försökte se den genom fönstret (men den hade nog redan kört förbi... fast den lät fortfarande...).
På bussen hörde jag några tanter prata om jordskalvet. Jasså,... det var ett riktigt skalv?! SMS:ade till Syfia - vad kan vara viktigare att tala om för en utlandssvensk?? (Hon har semseter och var ute och snorklade i Indiska Oceanen...)
I kväll tittade jag på nyheterna när de visade bilder från någon kyrka i södra Skåne. Sprickor i murbruket och ganska mycket flagor på golvet... skalvet hade satt sina spår.
Då började jag tänka på (Mary Kays fantastiska hudkrämer mot åldranden...haha..) skalv i livet... Vi tror att allt ska gå som smort - glida fram på en räkmacka... Och vi blir näst intill förvånade när motgångar och misslyckanden kommer.
Livet är som ett jordklot. Mycket sol, ganska mycket regn, en del höjder och lika många dalgångar, en lång seglats eller några fjällvandringar... och, som i morse, jordskalv... De kommer inte så ofta för oss... men de ligger där under ytan. Vi blir lite rädda, men vi kan inte undvika att vara med om naturfenomenen.
Hmm... nu kommer jag inte på någon bra avslutning och tillämpning... Tänk själv! Skriv sen ner det tänkta som en kommentar!

statistik

Jag gillar statistik! Brukar gå in på Bloggtoppen.se för att kolla om någon (mer än systrarna) läser min blogg... och igår hade fler än 1000 stycken unika besökare (olika datorer) besökt min blogg (från den 8:de oktober - till 14 dec). Riiiktigt många tycker jag!
Att blogga är ett fenomen i tiden... undrar när det blir omodärnt och vad som kommer efter...? (Hur i all min dag stavas modärn? modern? Modern=mamman... säger rättstavning...?)

Man hinner mer än man tror... kanske

Jag vaknade med ett ryck.. "Kristina, klockan är 8" och sen har jag fortsatt att rycka hela dan. (Klockan var 8.07!!) Det är gräääsligt att försova sig.
Från början: Jag skulle upp vid 6.30. Jag behöver nämligen 1,5-2 tim på mig för att bli färdigt med allt som ska hinnas med på morgonen. Idag var de söndagsskolans julfest (vilken varken Edvin eller Hilma ville missa.) Th skulle ha gudstjänst i Ängelholm kl 10.00 så han behövde köra härifrån vid 8.15 eller något sånnt.. Det var han som väckte mig. Han fick också snabba sig lite...
Min första tanke var "Det här går aldrig!" Bussen till stan går 8.40 och det tar ca 7 min att gå till busshållplatsen när Hilma är med.
Men... men... det gick! Först väckte jag alla barnen. Satt Hilma vid frukosten och la hennes kläder bredvid (Vilken tur att jag tänkt ut kläder igårkväll!). Tvättade håret och sköljde snabbt av mig. Sminket stoppade jag ner i ryggan + banan och clementiner. Hilmas hårborste, tandborste, min egen och tandkräm slängde jag också ner. Med kramp i magen dirigerade jag boysen så att det inte stod kvar någon frukost på bordet och så att nycklar, busskort och annat inte glömdes bort. Alfred gillade inte att stressa... men det kunde inte hjälpas! Vi halvsprang bort till bussen... där vi fick vänta i tre minuter... men ändå... tänk att vi hann!
På bussen åt jag fruk(t)ost. Väl i kapellet gick jag och Hilma och gjorde oss färdiga. Borstade håret, torstade tänder... jag sminkade mig - men ojj vad trött jag såg ut! Hade också glömt mascaran hemma - och jag kan inte rekomendera eyelinerpenselfärg (vad det nu kan heta på fackspråk?) på fransarna... de färgade av sig redan efter någon timma. (Då vet vi det!! Man lär sig alltid något.)... och mina mörka blå ringar (under ögonen) fick en tusch av svart.

Skrynklig-matta-fobi

Jag tror att jag har fått (haft ett tag...) en fobi. Ja, förutom min fjärilsfobi då....
Skulle vilja benämna den nya fobin som "skrynklig-matta-fobi". Mina söner och man vet om den. De känner sig besvärade av den... Jag känner mig också besvärad av den. Det är inte bara här hemma som jag blir utsatt för den - kan komma hemma hos vem som helst...
Den yttrar sig som en stark irritationskänsla och en vilja till att flytta på soffbord och annat som står på den våfflande mattan. Det känns som en vilja-skrika-känsla jobbar upp sig i mitt inre. Och en inte-vilja-titta-känsla försätter mig i lätt panik. Riktigt jobbigt blir det om det förutom vågor och skrynklor också finns smulor på mattan. Då känns det nästan omöjligt för mig att sätta fötterna där. Om jag blir tvungen, så drar jag upp fötterna under mig och sitter som en skräddare i soffan. Det känns oerhört jobbigt med denna fobin. Speciellt när man har gäster och de skrynklar till mattan. Då kan jag inte ryta: "ta upp era fötter" och rätta till mattan.
Mina stackars söner känner direkt på sig om jag är på G med matt-fobin. De kan till och med rätta till mattan utan att jag sagt något och det tyder på att de har viss insikt i min fobi. Fast å andra sidan hör jag kommentarer som "Åhhh... mamma... börja inte nu igen", "ahhh.. ja.. men ge dig!", "Maaammmmmaaaaa.... flytta dig...." (mattan ifråga finns vid TV:n och jag döljer den när jag rättar till mattan) och liknande ...
Jag har funderat på varför jag känner ett så starkt obehag av skrynkliga mattor... och inte kommit fram till nått svar.... Enligt ett lärandemodelltest (som vi gjort i skolan) är jag inte så praktisk och analyserande - utan logisk. Och, ja, det logiska i att bli så här irriterad över en skrynkla på mattan... hittar jag inte. Fobier är väldigt irrationella.... Åtminstoner denna fobin.
Fjärilsfobin däremot - den är rationell..... hahaha!

Har man en grandräkt - så får man ju ställa upp!

En bild på den formidabla grandräkten
Är det någon som vill ha mönster? : )

Lucia...

Vissa traditioner är inte nyttiga. Ta t.ex. Lucia.
Uppe innan solen (!!... okej det är vi alltid så här års... men ändå...). Klä barnet med lucia linne (och overall under...). Gå till dagis i regn och snöslask. Lämna barnet (med andan i halsen... för vem är sist.... jo jag och en annan gastronom... ) Ta paraplyt och leta upp de andra föräldrarna (som står som en mur med ryggarna mot mig... och jag som är så lång....). Försöka hitta en glipa (för att överhuvudtaget se någonting). Hittade ett bord en bit bort och ställde mig på det (det var super halt!). Sen kommer 100 små barn som leds med fast hand av sina fröknar. Den traditionella kanon, blir helt ofrivilligt till ganska fort. (De sjunger i stämmor också - så där 39 stycken!) Jag har en glipa så att jag ser några få meter av barn... och just där ställer sig Hilma! Vilken tur!! (Men kameran ligger hemma - den tåler ändå inte vatten...har jag sagt att det regnar?) De sjunger ganska vackert trots den tidiga timman (ingen uppsjungning!). Vi applåderar mellan varje sång. (Det låter inte som applåder - mer som klopp, klopp, klopp,... av blöta vantar kanske?) Sen är det färdigt och alla ska gå in till sin avdelning och fika. Vi får dra av lucialinnet och hänga upp det på tork. De nedersta 2 decimetrarna är dyvåta och ganska smutsiga. På affischen, som handlar om luciamorgnonen, läser jag "vi bjuder på lussebullar, pepparkakor och saft till barnen. Tag med egen dryck." Ha! Inget kaffe... Jaa... vad ska man säga?

En annan luciamorgon som jag minns ganska tydligt var när vi bodde på Strandhem. Jag, Martin och Sofia hade bestämt oss för att lussa för mamma och pappa. Vi kan inte ha varit så gamla. Typ 8, 6 och 4 år eller nått.... Vi bredde smörgåsar med leverpastej på som vi plastade in och hade i kylen. Sen var det bara att vänta. Vi hade ingen väckarklocka så vi tänkte hålla oss vakna hela natten. När vi väntat länge nog... ända till kl.3 eller 4... lussade vi för m&p. Konstigt nog var de inte hungriga. (Möstist!!) De ställde tillbaka smörgåsarna i kylen igen... Men mamma log iallafall mot oss... med sådär jättetrötta ögon.

Edvin lussar också idag. Tydligen är det alltid 5-6:orna som gör det på Villaskolan. Förra året var det "obligatoriskt". Men i år var det frivilligt... alla som ville fick vara med... bara man var en 5-6:a... När han satt och åt frukost idag (helt apatisk...) ställde han frågan till sig själv "Varför lovade jag att vara med i Luciatåget i år?... det var ju ändå frivillligt...." Sen svarade han sig själv också... "Men det klart... har man en julgransdräkt... så får man ju ställa upp..."

Men imorgon ska vi se Sveriges lucia på TV. Hon kommer från Örkelljunga...!! Yes!

Findus gröna djupfrysta .... !

De senaste dygnen har mitt huvud varit fullt av vegetariska rätter och deras utvecklign i vår produktutvecklingskurs.
Majrova...34,78g... blandsvamp... svartpeppar...0,002g... förväll... rödbetor... bildanalys... rotselleri..45,98 g.. motivera.... insipirera.. potatis...kidneybönor...44,10 g.. gillandetest... lunch till gillandetestare... dill... aubergine... osomos... salt ... 2 rejäla matskedar... tomatkross...
Ja, ni fattar! Det är inte lätt att hålla isär vardagen från plugget när det finns för få timmar på dygnet. Vi ska ha den skiftliga delen färdig på onsdag kl 10.00. Ojojoj... kvällen blir sen i morgon också känner jag på mig!
I alla fall... Idag har jag suttit och skrivit in våra recept och måltider i ett program som kallas MOR (Martin Olsson Restaurang...nånting). I det programmet matar man in alla ingredienser i gram och väljer vilket märke och kvantitet man vill köpa varorna i. Ut kommer en råvarukostnads lista + näringsvärdet på rätten och om man vill får man en kalkyl där täckningsbidraget står dels i % och dels i kronor. Jättefiffigt! Jag har alltså matat in nio nya vegetariska recept idag och byggt tre måltider av dessa.... För varje ingrediens man vill ha i sitt recept, så gör man en sökning på ordet. T.ex. aubergine. Vipps har man en lista med aubergin inlagd, aubergin färsk, aubergin i bitar o.s.v. Ibland blir det problem eftersom datorn/programmet inte tänker likadant som jag. Därför hade jag t.ex. svårt med att hitta kikärtor. Då ville de att jag skulle börja söka på bönor och på så sätt leta mig fram till den sort jag ville ha.
Riktigt stort problem blev det när jag sökte på ätror. Programet ville inte alls. Och då är ändå ärtor en väldigt vanlig ingrediens. Jag försökte söka på gröna ärtor, ärtor i grönsaksblandning, ärtor frysta, ärtor djupfysta.. och hela tiden var och förblev det tommt i rutan.
Okej, problem är till för att lösas - och man kan manuellt lägga in nya varor ifall man har namn, viktenhet, märke och pris per kg. Jag gick helt enkelt till frysen och hämtade en påse med Findus ärtor djupfrysta, 2,5 kg. Under tiden snackade jag med en lärare och frågade om han kunde ta fram priset på ärtorna. Mmm.. det kunde han göra direkt. Jättebra! Jag hann beklaga mig för en lärare (norrlänning) till som också tyckte det var konstigt att MOR inte hade ärtor i sitt sortiment. Jag förde noga in all fakta på mitt nya varublad. Precis innan jag skulle gå tillbaka med ärtorna till frysen så kollade jag en extra gång att jag tagit med all fakta och att jag stavat allting rätt. Och då förstod jag var skon klämde...
Aarrrtor stavas ÄRTER! Vem kunde anat det???
Norrlänningen fick sig ett gott skratt och mumlade någonting om "ganska mycket danska kvar"...

Feltänk...

Några roliga felsägningar eller feltänk....

Igår anordnade Edvins klass disco och vi föräldrar var med och "vaktade". Hilma var tvungen att följa med till discot eftersom Th var iväg på julfest med jobbet och Joel&Alfred var på nattcafé på kapellet. Hon undrade vad ett disco var... och jag svarade snabbt (utan att tänka - eller jag hade tanken "dans" i huvudet, men jag sa något helt annat). "På disco diskar man" Wupps... där blev det fel.

Resonerade med Joel om han skulle följa med på 30-års fest i kväll. Han visste inte riktigt... Han ville hinna träna och så var han sugen på att diktera. Altså skriva dikter... : )

Så hörde jag en reklam för en kommande film för halvstora barn. Det var en kille som var kär i en tjej (tjejen visste inte om att han gillade henne). Man får höra hans tankar och så här lät det: "Nu ska jag verkligen visa henne... Jag ska gå förbi henne precis som om inget hänt..." Detta är ju ett väldigt tydligt sätt att visa att man gillar någon!! Så tänk efter... om någon går förbi dig - precis som inget hänt - då kanske personen vill visa att han är kär i dig!

Viktigt att spara!!! Det har jag alltid vetat...

Jag är i grund och botten en samlarmänniska. Åtminstone har mina föräldrar tyckt det när jag var yngre. Men idag har jag, till min förtvivlan, glömt att samla... spara... det jag jobbade med innan jag somnade Hilma. Det är tungt att inse att 2 timmars jobb är helt bort. Jag kan inte ens hitta det om jag kollar "nyligen ändrade dokument".... Suck!

Jättestor suck!!

Skriva!

"Att skriva eller inte skriva är frågan..." Trodde ni ja! Här är det ingen fråga. Här är det ett måste. Om en vecka ska terminens rapport in om produktutveckling.... Suck! Jag skriver hela tiden - eller tänker skriven text. Allt hinner inte komma ner på pappret innan det flyger ut från huvudet.

Havregrynsgröt är målet!

I kväll blev det havregrynsgröt med äppelmos och kokt ägg till kvällsmat. Det är vår s.k. "fattigmansmat", men egentligen är det en ganska bra måltid. Det som fattas är det gröna och varför inte severa lite morots och gurkstavar nästa gång det blir gröt igen...

Jag hade en liten "utläggning" om havrets förträfflighet vid matbordet. Att det finns något som heter Beta-glukaner i havre som gör bl.a. att maten går trögare genom magen eftersom de är gelbildande... och detta i sin tur gör att man känner sig mätt längre tid och att blodsockret höjs långsammare än många andra stärkelserika livmedel.... o.s.v.

Då sneglar Edvin på mig och börjar berätta om hur förträfflig risgrynsgröten är. Det finns nämligen små tomtenissebakterier i riset som gör att man kan hitta mandlar i gröten och då får man paket...

Hahaha... Jag fattar! Inte för stora doser av näringslära vid matbordet... Han har rätt roliga snilleblixtar!



Ordspråk till mina studiekamrater:

"Det är vägen som är målet!"

Tänk på det nu i slutspurten av rapportskrivandet!

Önskningar

Nu har tiden kommit då alla önskar sig. Speciellt Edde har långa utläggningar om allt som önskas. Vissa saker "bara måste" han ha och andra saker skulle han gäran vilja ha. Jag får önskelistor av honom skickad till min mejl och han undrar direkt efter vad jag tycker om hans lista.... Joel och Alfred är svårare att få till att skriva listor. Affe önskar sig iPod nano och pengar (han får inte både och...hmm) och Joel vill helst ha en musikmobil, MP3, iPod nano eller xbox 360... Allt kostar ju skjortan. Jag har förvarnat alla tre om att de nog inte får så MÅNGA julklappar i år. Det känns som att en dyr skulle vara det bästa, åtminstone för de två stora. Edvin och Hilma räknar nog julklappar i mängden paket fortfarande... och då får ju priset på varje paket vara därefter.
Det är sååå mycket lättare att köpa julklappar till Hilma. Det är bara att tänka efter vad man själv skulle önskat sig som 5-åring. Hm... dockor... dockor.... ritblock... nya pennor... dockkläder... dockor... saker till dockor... utklädningskläder... Har hittat jättefina dockor i en liten affär i Lund. "Roberts barn" eller nått likande heter dom. Mjuka tygdockor med mysiga utseende. Hon har redan en av denna typen - då behöver hon väl en liten syster eller bror??
Det allra svåraste är när de frågar vad jag önskar mig. (Jag kan ju inte på fullt allvar önska mig dockor... vilket jag inte gör heller.... bara lite...) Min önskan måste ju anpassas till frågande barns troliga kassa. Ännu så länge har jag kommit på att jag önskar mig en penna (Pilot V Signpen - en favorit) och en bok (Den hemlige kocken - en bok jag känner mig lite kritisk till, men jag kan ju inte argumentera om jag inte läst boken - och nu finns den i pocket, lagom mycket pengar!)... sen kan jag inte komma på något mer under 50 kr.
Av mig ska Th få en sak han aldrig skulle önska sig. Men jag önskar att han skulle önska sig en... Är det ego att ge något man själv vill att personen ska gilla? Hmm... Jag är ego!

Tårtbuffén

Tårtbuffén som jag gjorde för ett företag som dels hade öppethus och dels prisutdelning (därav 360*) bestod av dessa sorterna. Mandeltårta med smörkräm och blandade nötter. Mjölkchokladtårta med kladdkakebotten. Marängtårta med puchgrädde och frukt. Morotstårta med citronkräm.

Det är svårt att beräkna hur mycket som går åt till ett öppethus. Kan ju komma hur många som helst men också väldigt få... Det kom ca 75-80. Det blev tre hela tårtor över + mer eller mindre stora bitar av de påbörjade. Hade 12 st från början.

Marängtårtan gav mig mycket huvudbry... se tidigare inlägg. Och chokladtårtan höll jag på att få hjärblödninga av. "Moussen" ville inte stelna utan rann ut i kylen. Tittar ni noga så ser ni att jag fått ta bort moussekanten... inte så fint.. men vad gör man?? Jag tror däremot att chokladtårtans smak tilltalade många av de besökande. Jag tycker helt klart bäst om morotstårtan. Ärligt talat var alla goda - bara en smaksak vilken man föredrar!

Kontraster

Man måste gå ut i kylan och dimman,

för att kunna känna

hur varmt och gott det är innomhus...

Eller...

Man måste gå ut i den kalla luften

för att känna hur trögandat

det är innomhus...

(Läses med olika perspektiv i tanken.)

Mera dessertbilder

Titta på de fina kockumsformarna. Fördelsedagsbarnets morfar (eller var det gammelmorfar) har designat dom. Kändes som gjutjärn eller nått annat tungt material. Jättefina!

Mmmm

Hallon, björnbär, socker och stjärnanis....
(Varför kommer bilderna i fel ordning? Teknikens under...grrr)
Detta koktes ihop till en halvtrög sylt för att sedan klickas ut på små fina rektangulära fat. I en liten form bredvid hade Annika gjort den absolut godaste creme brylen jag någonsin smakat. Mjuk, söt, ljusgul med knäckigt socker-täcke.... tillsammans med aromatisk, halvsyrlig marmelad.... mmmm..
Vi provade några i förväg... och några under vägen... och några efteråt.

"Det var det värsta..."

Jag har en ganska utvecklad inre dialog. Jag gör långa resonemang innuti skallen. Många gånger gör jag dialoger med andra också. (Ganska praktiskt - man kan då spola tillbaka och redigera dialogen om den blev dålig.) Jag kan känna igen ord och uttryck som gärna poppar upp i mina dialoger. Det är ofta uttryck som jag inte använder med ljud (högt). T.ex. kommer ord som "kanon", "skit på dig" (bra att jag inte använder det högt!) och "det var det värsta jag sett/hört", ofta, ofta upp i hjärnans dialogruta.
Uttrycket som jag fastnat för idag är "det var det värsta". Flera gånger idag har det redan susat fram och tillbaka i mitt inre. När jag tänker efter så är det ju inte "det värsta". Det värsta kan väl bara vara en sak? Eller? Många saker kan vara jobbiga/otrevliga, men bara en ska kan vara värst...?!
1. Det första i morse som gjorde att jag tänkte "det var det värsta jag sett", var när jag gick in i köket och såg vilken fruktansvärd röra det var på bordet, diskbänken, golvet och på arbetsbänkarna... (Tur för Th att han inte var hemma!) I vanliga fall har jag inte så gott humör på mornarna och när det är rörigt (till den milda grad....att jag inte ens kan sitt och äta utan att raffsa bort en hel massa) blir jag som ett hungrigt lejon eller nått i den stilen - tappar helt omdömet om vad som får sägas/rytas... (Men var det värkligen det värsta jag sett - nej tror inte det...)
2. Andra gången "det var det värst" dök upp i huvudet var när jag skulle slänga lite sopor i påsen under diskbänken. Någon hade då slängt sopor utan att titta att det kom i kassen... Ganska mycket var utanför. (Men när jag tänker efter har jag sett värre soptunnor...)
3. Tredje gången jag tänkte "det var det värsta" var när jag förstod att Th hade slipat mer i trappan utan att ta undan ytterkläder eller lägga på något som skyddar skrivbord och srykbräda. Ärligt - jag älskar inte slipdamm - å andra sidan blir trappan fin... men vilken erbarmlig tid det tar att göra vid. (Inte heller detta var det värsta jag sett... men inombords kändes det vääääldigt jobbigt! Damm, damm, damm .. överallt!)
4. Och så har dagen gått och jag har haft uttrycket som en svängdörr i huvudet. Någon sa något på radion om "mansgrisar"... popp... "det var det värsta!" Jag mindes hur jag kände när vi fick mycket beröm igår för middagen... popp... "det var det värsta!" Jag såg mattan under soffbordet... popp... "det var det värsta!" När jag insåg att Hilma inte somnat förren sent igår... popp... "Det var det värsta!" och så vidare i all oändlighet....

Goooodis

Vad är det för skillnad mellan chokladbollar och godis?

Okej det finns några rent utseendemässiga skillnader. Och ingredienserna stämmer ju inte helt... Men för mig är den största skillnaden att jag får äta kakor men inte godis. Jag och Joel har ett vad - inget godis detta året ut. Real hard! Och lika hårt för oss båda. Vi är riktiga godisgrisar.

Äldst och längst

Det regnar och är mörkt idag... som gjort för att stå inne i ett kök och provlaga nya rätter! Det har jag gjort. Håller på att få fram en riktigt bra aubergingryta med kidneybönor i. En (av tre) blev ganska bra. Jag gillade smaken men den kanske blev något för mosig. Färgen var också helt okej. Om ni inte visste det så håller jag på med en kurs i produktutveckling. Min grupp har (tagit oss vatten över huvudet... ehh) bestämt oss för att utveckla kylda vegetariska fördigrätter. Det är väldigt kul att gå in i den vegetariska världen utan några som helst förkunskaper.

Hemma är det lugnt. Grabbarna har lånat hem sista årgången av "Vänner"... så skratt efter skratt väller fram i vardagsrummet. Den är ganska gullig - men det konstiga är att skådespelarna inte ser äldre och äldre ut eller beter sig mognare. (Fast man kan nog ana ett visst åldrande hos vissa av dom - ha! Inte ens skådespelare klarar av att se ut som 21 hela livet. Det finns rättvisa! : )

På tal om att bli äldre... Hilma och jag hade en dialog om "att vara äldst" och "att vara längst". Hon blandade ihop begreppen friskt! En av dagiskopisarna fyller år i augusti... så hon har ju redan fyllt år. Själv fyller inte Hilma förren i februari och då uppfattar hon att kompisen är äldre. (De är födda samma år.) Hmm... pannan i djupa veck. Så pratade vi om vår familj. Först fyller Hilma, sen fyller alla grabbarna och jag på sommaren och till sist Th i oktober. (Yngst fyller först och sen i tur och ordning baklänges, så äldst fyller sist på året - hmm.. hur lyckade vi med det?) Då kom hon på den geniala idén att hon var äldre än Alfred (16 år) eftersom hon fyllde före honom. Okej det var ju inte helt rätt. Nä, efter en stund förstod hon det eftersom han är så lång... Då försökte jag förklara att ålder inte har med längd att göra. Jag, t.ex. förblir ju 159 cm, även om jag är näst äldst här hemma - och Alfred är längre än Joel fast de är lika gamla. En hel del funderande blev det. Till sist kom hon på att man inte kan vara längst om man är 2 år och jämför sig med en som är 5 år. (Hon och Lova) Nej, det hade hon rätt i. Jag satt avspänd på stolen och lutade mig bakåt en aning och tänkte att "Nu har hon nog förstått det här - vad som är skillnad på äldst och längst". Så reser hon sig upp PÅ stolen och tittar ner på mig och säger "Mamma, nu är jag äldre än dig!" Mmmm... så kan det gå! Det tar kanske ett tag innan skillnaderna uppfattas på ett rätt sätt!

Byggstenar

Go´kväll gott folk!
Visst är det en rolig bild - eller åtminstone roliga former? Kommer ni ihåg högstadiet? Byggdes inte några fina molekyler då? Några H2O eller syror? Jag tycker de är så fina! Högst upp har vi en fettsyra. Fett består näsan bara av kol och väte, men i ena ändan sitter en syragrupp som bla består av två syre. Nere till höger syns en glykosmolekyl alltså en typ av socker/kolhydrat. Man kan säga att det är en ring av kol som är späckad med syre och väte i olika kombinationer. Nere till vänster ser du en aminosyra det vill säga en liten del av ett protein. Aminosyror utmärker sig genom att det alltid finns en kväveatom tillsammans med väte kol och syre. Just denna har en aromatisk ring i sin "R" förgrening.
Jag tycker det är så fantastiskt att allt består av små, små byggstenar. Jag tänker ibland (mer och mer sällan...) att "detta är en potatis - så är det med det!" Men så enkelt är det inte. Eller så endimensionellt är det inte. När man äter kokt potatis eller ännu hellre potatiosmos så kan man till och med känna de små stärkelsekornen som potatisen består av. Coolt! Och så kan man tänka om allt. Materia i alla former är som en rysk docka. Man tror det man ser tills nästa lilla del uppenbarar sig. Det är heeeeelt ooootroligt att allt fungerar! .... eller hur allt fungerar...!
Jag tänkte läsa lite extra kemi nu till våren. En introduktionskurs som ger de kunskaper som man får i gymnasiet. Men tyvärr var jag inte behörig... jag har inte läst Matte B.... Känns tråkigt! (Inte med matte B - utan att jag inte kom in på kursen.) Kemi känns som en mustig rödvinssås - man vill bara ha mer! Såsen ger karaktär åt hela maträtten precis som kemi åt livet.
(Oki - nu har jag skrämt iväg åtta läsare...)
En annan dag, när jag fått några kort, ska jag berätta om gårdagens tårtbuffé!

Ensammans - livets regel?

I nya kursen om organisationslära och vuxnas lärande, kom vi in på varför människor idag inte engagerar sig i föreningar lika mycket som man gjorde förr (förr = för si sådär 30-50 år sen...). Vår föreläsare trodde att det bland annat beror på att vi lever mer för "oss själva" nu för tiden. Man ser till sin egen tid/karriär och vad som är bäst för en själv osv.. Vilket också leder till att vi är mer ensamma nu än förut eftersom det då var mer kollektivt, familjeinriktat och det fanns även en "alla-känner-varandra-i-byn" mentalitet. På gott och ont!
Då kom jag att tänka på Maj Fants dikt om "Ensammans tillsammans". Den är så sann och så tänktvärd!

"Vi föds ensamma
Vi dör ensamma
vi lever tillsammans
eller kanske, snarare
ensammans.

Vi går tillsammans
genom livet
utifrån sett.
Inifrån sett
är vi lika ensamma
hela tiden
nästan.

I synnerhet
ensamma
tror att andra
som går tillsammans
är tillsammans
alltid.

Alla andra
som är tillsammans
tror också
att inga andra är
ensammans."

Dikt från boken "Klockan saknar visare" av Maj Fant.

Skolkök - variant rökigt

Vill lugna torgna läsare...

Med rätt temperatur blev marängbottnen jätte bra!! Torr och spröd men den gick inte sönder när jag flyttade den från bakplåtspappret. Super! Jag är lättad!

I kväll är det sista avsnittet av "Mat akuten". Ska ner och titta på det nu. Undrar vad de har för tillrop och ideér denna gången? Eller är det knyta ihop säcken som gäller?

Fick ett underbart kort av pappa från Kenyaresan. Ett skolkök där mat till över 1000 elever lagas. Undrar vad Carola och gänget sagt om det? Under varje gryta brinner en liten eld... Gröten som syns i förgrunden hetr ugali och är gjord på majsmjöl. Man tar en nypa och formar klumpen så att man sen kan knipa upp lite böngryta eller vad som bjuds till. Enligt pappa var det inte så lätt att få till det.

Maräng

Jag har haft fullt upp med att baka tårtbottnar i helgen. 6 morots- bottnar, 4 choklad- bottnar, 3 mandel- bottnar... och 4 marängbottnar, varav 3 är kasserade.... Det var väldigt mycket krångligare än jag trodde att göra marängbottnar. (De andra gick helt smärtfritt!) Jag hade ringt mamma och fått ett bra recept som hon använder. Vispa, rör i socker och baka av... 250*C i 20 min, 125*C i 1 timme och 50*C över natten. Inte svårt alls eller hur?

Jag har hört/läst/studerat in att man ska vispa maräng mycket längre än man tror och sockret ska vispas i pö om pö. Till sist ska man ha en fast glansig smet som man liksom knappt kan bre ut utan den måste klickas och tryckas till den fort man vill ha på kakan/bottnen. Jag var nöjd när jag kommit så här långt med första satsen. Två bottnar skulle det bli. Fina, exakt runda 26 centimetersbottnar hade jag brett ut på bakplåtspapper. Så var det då ugnen. 250*C i 20 min. Jag tänkte vara lite effektiv och använda varmluftsfunktionen, därför sänkte jag värmen till ca 230*. Skjuts in i ugnen.

Hmm.. efter så där 6 minuter började en speciell doft sprida sig i huset. Efter ytterligare 2 min började rök synas ovanför spisen. Detta skulle ju vara en enkel och bra marängbotten som man knappast kunde misslyckas med... Efter en liten titt i ugnen tog jag ut en av plåtarna. Den var redan för mörk. Helt seg innuti och brun ovanpå. Plåten som stått längst ner var inte så farligt mörk ännu så den fick bli kvar. Jag sänkte dock värmen ytterligare... ända till 200* och framhärdade i de 20 minuter mamma sagt att den skulle vara inne vid den höga värmen.

Det skulle visa sig vara helt bortkastad tid. (Kolla bilden!) När klockan pep var den sist bottnen värre än den första. (Bibliskt??) Och det fanns liksom inget hopp kvar. Jag blev lite svettig... (Maillardreaktionen måste varit total.... rent socker och äggvita. Rena kolhydrater som bränns av tillsammans med höga halter protein... Lite kul ändå när man tänker så...)

Tårtorna ska vara till Öppet hus och prisutdelning på Krinova på torsdag. En av de som bett mig göra tårtorna berättade att hon haft problem med just marängbottnar... hon hade fått prova ett stort antal innan de blev bra. När jag hörde det, förut i veckan, tänkte jag för mig själv.."det kan väl inte vara så svårt.... vanliga marängbottnar... vem som helst" osv.... Men jag sa ju inget, som tur var! Nu fick jag bita i det sura äpplet!

Under kvällen och natten till lördag funderade jag på olika alternativ. Jag ville ha en glutenfri tårta utifall att... Jag kollade "Sju sorter.." och där fanns en bottnen som kändes lika idiotsäker som mammas bottnar. Sååå det fick bli ett nytt prov.

Denna bottnen skulle göras i form och ställas in i 250*C. Ugnen skulle stängas av direkt efter att bottnen ställts in i ugnen. Oki. Sen fick man inte öppna luckan på 5 timmar. (Denna botten var prisbelönad 1984! Kändes som ett säkert kort.) Men vad hände? Jo, innanmätet var svampaktigt och resten satt hårt fast i formen (fast jag smort och mjölat med maizena - som man skulle!)

Nu blev jag nervös på riktigt. Två omgångar med icke ätbara marängbottnar. Var det något psykologiskt mellan mig och maräng? Det kändes ju inte bättre. Min reserv plan var att baka vanliga bottner och göra typ vita prisesstårtor eller göra annanaspajer som är kanongoda. Ett minus skulle ju vara att ingen tårta var glutenfri. Ett minus till var/är att masssssor av vitor skulle slängas eftersom gulorna går åt till diverse krämer till de andra tårtorna. Hmm..

Det är farsdag idag så vi åkte till Ö-a för att besöka papps och mamms. Och vad har man föräldrar till om inte för att bre ut sina tillkortakommanden och få lite uppbackning (Ok - det finns fler anledningar till att besöka föräldrar!) Men... vilken tur att jag började prata om marängbottnar. Jag berättade hur jag gjort och mamma reagerade omedelbart på ugnstemperaturen... 250*C??? Hmmm ... var det inte månne ett fel där? Jo! Det skulle vara 150* istället.

Tänk vad en enda liten siffra kan ställa till det. Och en så liten siffra till på köpet. En 1:a. Å andra sidan finns det väl inga entals siffror som kommer efter varandra som det skiljer så mycket på, som just mellan 1 och 2. Den sista är ju dubbelt så mycket som den första...

Nu har jag en ny botten i ugnen och rätt temperatur. Jättespännande att kolla i morgon!

(Fungerar inte detta - då ger jag mig - då har det med psykologi att göra - och det är jag inte haj på!)

Intresse för tvätt...

Jag har lätt för att engagera mig i 1000 olika saker. Det händer ibland att jag ska berätta vad som intresserar mig och då kan min lista bli väldigt lång - nästan lättare att berätta vad jag inte är intresserad av... Men på något sätt och någon gång måste man ju bestämma sig för vad man ska satsa mest på. En hel del människor går glatt genom gymnasiet och fortsätter direkt på en utvald bana. De har liksom bestämt sig för vad deras mål är. Jag har tagit det lugnare kan man säga. (Vadå lugnare? Fyra barn innan jag var 33... Det är också ett mål! Och det har ju breddat mig - flera decimetrar!) Jag har bredden men inte spetsen... Och nu har jag verkligen fått smak för att spetsa till mina kunskaper.
Jag har kommit fram till att mina huvud-intresse-områden är mat (det visste ni väl?!), kemi (det har ni kanske anat...) och pedagogik (det hade ni ingen aning om - förutom vissa småsyskon som jag tvingade gå i "skola" med mig själv som lärare - hur pedagogiskt var det för inlärningsprocessen??) och dessa ämnen skulle jag vilja baka samman till en homogen degmassa. Denna degen (kunskapsinhämtandet) vill jag ska svälla och bli så stor att jag känner mig säker på att jag faktiskt vet saker.
Det här med att veta saker är ganska komiskt. Det finns ett talesätt "Ju mer man vet, ju mindre kan man..." Den sätter spiken på tummen! När man börjar kolla noga på saker så blir allt 100 gånger mer komplicerat. Jag känner min egen litenhet när jag läser om olika substanser och kemiska föreningar men också när jag ska sammarbeta i grupp. Människan är typ lika komplicerad i sitt sätt att vara som vilken kemisk reaktion som helst...

På tal om kemisk reaktion, så fick jag en sådan för någon timme sedan. Alfred satt i köket och pluggade engelska och jag tänkte mig vika färdigt förra veckans tvättberg. Jag gillar att göra det framför TV:n ... Då tycket Affe att han var först med att sätta på musik (ja, det var ju sant!) och ville inte ha något ljud från TV:n. Då kom den kemiska reaktionen i skallen på mig... grrrr.... och jag som har så mycket att göra... och han har mage att tala om för mig när jag inte ska ha min TV på? .....och om han visste hur oooootroligt mycket tvätt jag vikit för honom... Osv.... Så jag hasplade ur mig att "Jag går och somnar Hilma - Du får vika tvätten!!" Och så gjorde jag det. När jag kom upp ett tag senare så hade han gjort det jag "befallt" honom göra! Gissa om jag var förvånad? Affe är ju inte direkt känd för att göra mer än han absolut måste av hushållsarbete. Jag blev riktigt tagen...

Tiden... står den still??

Nu är det mycket!
Jag brukar ( - som ni vet) fundera över tidens mysterium. Ett talesätt om tiden är "Tid är det enda den fattige har" och det är ju en tänkvärd tanke. Å andra sidan känner jag mig ganska fattig men inte har jag mer tid för det. Det är kanske rent av en mätsticka på om man är fattig på riktigt eller bara känner sig fattig. Då skulle jag inte vara fattig i så fall. Och det kan ju stämma om man jämför med hela väldens befolkning och inte bara tänker på lilla Åhus.
Det finns en annan sentens som lyder "Tid är det enda vi fått lika av". Alla människor har 24 timmar om dygnet men annars kan allt vara helt olika. Någon bor själv och har ett jobb som aldrig kräver övertid. Någon annan har stor familj och jobbar jämt. Någon lägger många timmar på fritidsysselsättningar medan brossan hels sitter hemma och glor på TV. Mmmm... det kan vara lite olika med livet, men vi har lika många timmar att leva varje dygn.
Alf Henriksson vände på det hela och såg tiden som alltid kom - inte försvann. Jag ser ofta tiden som något som springer förbi och som jag måste ta fatt i för att få en liten del av. Hans dikt om tiden ger mig lite hopp och många funderingar på varför jag har så brått.

TIDEN

Bländverk, sken och villa
är timmar, dagar och år.
Tiden, tiden står stilla.
Det är vi som går.

Det är livet som glider
bort i ändlös flod.
Rymder, avstånd och tider
står där de alltid stod.

Stjärnor tänds och förbrinner.
Världar kommer och far.
Släktled föds och försvinner.
Tiden, den står kvar.

Mammabeteende

Jag rippar! Ja, ni vet förståss vad det betyder?! Att ladda ett utrymme i datorn med musik. Jag lägger i en skiva och på datorskärmen kommer en ruta fram när musiken börjar överföras. Rippar 10%, 20% 30% o.s.v. Cooooolt! Sådana här finesser gör mig upprymd! Tänk ändå vad datorn är initiativrik. Den bara väntar på att bli använd.
Idag har jag varit initiativrik så till vida att jag sov länge! Därefter gjorde jag en lista. (Listor är bra! Då kan man koncentera sig och sen se vad man faktiskt gjort... och därpå berömma sig själv... !) Listan toppades idag med toastädning... det tråkigaste jag vet... Egentligen vill jag ha betalt för att städa toaletter - men eftersom ingen annan (får betalt) städar toaletterna här hemma så får jag offra mig. Jag brukar tänka på att det faktist är jag som är mamman i detta hushållet och bita ihop!
På tal om mamma... När jag skulle torka golvet fyllde jag som vanligt en spann med ljummet vatten och hällde upp allrengöringsmedlet (ajax eller nått... gult... ska lukta citron) i korken för att sen stjälpa ner det i vattnet. Varför gör jag det? Häller upp i korken?? Är det just det måttet som man ska ha i vattnet? Vet jag hur mycket vatten jag har? Njet! Jag tror jag gör så för att mamma gjorde så när jag var liten. Det kanske hon gör fortfarande? Hon är ju en "exakt-måttare"!
Det finns många saker man gör bara för att mamma gjorde/gör så. Både i hur man tar sig för saker och hur man beter sig. När jag var yngre tyckte jag det var lite fånigt när mamma pratade i telefon... hon skrattade mellan varje mening... Men nu gör jag likadant ofta.... Och så hör jag Hilma härma mig... Undrar hur mycket man påverkar sina barn? Eller hur lite utrymme man låter vara ifred, där man inte påverkar? Det är lite skrämmande att tänka vilka enorma spår man kanske sätter hos sina barn. Jag önskar att jag kan vara en god förebild - men så tänker jag på mitt "Pålsa-blod" och att jag kan bli sådär helt blixtrande arg, lättprovocerad och oerhört reaktiv... och inser att mina stackars barn inte har någon mild och överslätande mamma... Det måste ju också sätta sina spår. Suck! För att uppmuntra mig själv tänker jag att det är bättre att bli arg och sen förlåta än att ständigt vara sur och bitter. (Om man nu ska välja på två onda ting...)

Det som är kvar på listan (klockan är över 24.00 nu...) är att göra äppelmos och att träna på excel. Lånade Grundkurs böcker både för word och excel i fredags. Kul med manualer...
Men dessvärre får nog båda bero till en annan dag även om vi får en extra timme i natt. Pratade med mamma ikväll - de är hemma nu från Kenyaresan. Kanske att vi åker till Ö-a i morgon och kollar kort och snackar. Får se!?!

Skor och smycken

Idag har jag tänkt att göra reklam.

http://www.elnaturalista.com/index.php/en Gå in och kolla här så ser du skor som passar mig! (Fast först ser du väldigt söta grodor som kan blinka och kväka.) Men börja inte köp denna typ av skor.... de är så dyra... och har man köpt ett par så vill man inte ha nån annan sort. Så akta dig! Du kan bli fattig! "Vad är väl (en bal på slottet) ett par skor från el natura lista. De(n) kan ju vara alldelses fruktansvärda, alldeles tråkiga och alldeles... alldeles... underbara." (Valfri melodi) Jag tror att jag typ är kär i skorna. (Men hallå? Du är 38 år och... snackar som om du var 19... mogna!) Okej, jag köpte ett par idag. http://www.elnaturalista.com/index.php/en/collection/collectionAW08/yggdrasil
Så här ser dom ut fast mina är bruna/läderfärgade. Tredje paret skor jag köper från den producenten. Skorna finns bla på Kläddilin i stan. Skor från el natura lista behöver jag aldrig "gå in" utan de är bra direkt. Sååå... är du bredfotad - köp ett par skor från el natura lista!! (Så ser du snart ut som en mogen tant!... en snäll tant... eller en rivig... som går vart hon själv vill... Ha!)

En annan produkt jag gillar är smycken från Pandora. Just nu är det 25 % rabatt på pandora grejor i en butik i stan. Hmmm... jag är en fattig student... och jag har inte ännu kunnat motivera för mig själv varför jag ska ha fler "pärlor"/berlocker på mitt halsband/armband. Har ni någon bra motivering? Gå in och kolla här: http://www.populair.dk/SE.aspx eller här: http://www.pandorashop.se/default.asp Visst är det fint? Men det är lite svårt att lägga in ordet behöver när det gäller smycken. Skor har man behov av... men en liten berlock... nej. Jag får väl önska mig berlocker i julklapp. (Fast jag skulle ju önska mig Nordestedts stora engelsa lexikon....hopps...)

Nu har det hänt. Hilma har fått sin första lösa tand! Det är stort - för henna jalla fall! Ganska stor för mig med. Det känns att hon snart ska börja skolan. Suck! Tiden spelar spratt igen. Nyss var hon nyfödd.

Borde

Jag lyssnar på Gloria med Oslo Gospel Choir och njuter av musiken. Den är så avslappande att lyssna till. Lite för avslappande... tar mig inte för det jag borde.

Borde är ett intressant ord. Betyder väl ungefär det jag skulle göra istället för det jag gör. Bör, borde, bort... Något slags ord-piska. Du bör! Jag borde...! Hon borde verkligen klippa sig... Borde är ett ganska negativt och stressande ord. Ta dig för nått nyttigt nu!! Du bör verkligen sätta dig ner och ta dig samman. Vad är viktigt? Det viktiga bör du fokusera på! Klockan är mycket, jag borde gå och lägga mig...

Så... en stund till utan fokus... Vad bör jag göra då?
Skriva på min hemtenta som ska lämnas in i morgon senast 24.00
Gå ner och sätta mig hos min familj - lite gemenskap.
Reda upp på diskbänken.
Kolla igenom sångerna till kören imorgon.
Göra en lista på sånt som bara måste göras nästa vecka, typ betälla tid hos frissan, beställa böcker till nästa kurs (först kolla böckerna på bibblan), ringa diverse samtal för Vintermötets räkning,... m.m.
Gå en lång promenad för att få energi.
Gå och lägga mig - har konstant för lite sömn...

Och vad gör jag ??
Jo, bloggar.. ååå så nyttigt. Det måste jag verkligen göra... ehhh
Surfa runt... tar också en del tid. Och så måste jag ju kolla alla bloggar jag följer...

Smart att skjuta upp tentor till sista dagen... man hinner reflektera så mycket då....

Mamman och det vita köket

Nu är det verkligen höst! Så skönt! Luften är kall och klar (eller kall och grå). Det känns befriande med höstluft. Jag kan andas in och hela tiden känna klarheten och det äkta ta över min insida. Höstluft på burk skulle verkligen sälja! Studenterna skulle kunna ta sig en shot höstluft när tenta ångesten skriker i huvudet. Värre är det för vildvinet som skriker i rött på högskolans fasader. För dom (vildvinen) finns ingen hjälp att få hur mycket höstluft de än får. Årstiderna har sin gång... men nästa år kommer nytt vildvin.... som skriker ihjäl sig till nästa höst...

Jag höll på att skrika ihjäl mig igår... Kanske inte riktig.....Men...

"Det var en gång en väldigt duktig mamma. Hon sparade och samlade så att pengarna skulle räcka till mat och kläder åt hela familjen. En dag ställde hon in den överblivna havregrynsgröten i kylen. Inget i hushållet skulle förfaras om det så endast var en liten kladd kvar av gröten. Denna gången var den lilla kladden ganska stor, kanske så mycket som en hel liter.
Näst dag när mamman kom hem från skolan kände hon en liten strimma av ork blomma upp när hon drack sitt eftermiddagste. Hon kom att tänka på gröten i kylen. Det skulle vara trevligt och gott att kunna bjuda familjen på nybakade knubbiga limpor till kvällsmat. Hon la genast ifrån sig sin nya lånebok och knöt på sig förklädet. Hushållsassistenten av märket Bosch, plockades fram från tvättstugan och ställdes framför diskstället. Mammans lilla flicka drog fram en stol och ville gärna titta på när ingredienserna skulle blandas. Fram plockades gröten, 100g jäst, lite honung, lite smör, lite olja och så kallt vatten förståss. Saltpaketet ställdes bredvid för senare användning. Mamman slog i alla varorna i rätta mängder och flickan fick hålla i måtten ibland. Och så sattes maskinen igång på första hastigheten. Ungefär en liter vetemjölspecial fick också åka ner i grötsmeten. Mamman visste att degar behöver blandas i sakta mak därför lät hon blandandet ta tid.
Den lilla flickan tröttnade och satte sig vid bordet för att klippa i tidningar och klistra ihop nya böcker. Mamman började också tröttna. Grötklumpen ville inte lösa sig och beblanda sig med vattnet och mjölet. Hon började fundera på om det fanns något annat roligt i skåpet som kunde pyttsas ner i degen. Just som hon öppnade skafferiluckan (som satt precis under degmaskinen) kände hon att nu fick det vara nog med gröt-tålamod. Det behövdes lite acceleration för att få grötklumpen att homogenisera med den blivande härliga degen. Hon sträckte ut den vänsta handen och öppnade skafferiluckan och just efter sträckte hon ut den högra handen och vred om hastighetsvredet på assistenten. Mamman tog lite överbalans och råkade vrida vredet till högsta hastigheten. En fjärdedels sekund efter hörde mamman hur det skramlade till och sen lät det som ett tjockt regn började regna inomhus. Den lilla flickan tittade upp och såg hur köket höll på att bli vitt. Mamman, som stod mitt i degregnet, förstod i nästa sekund vad som hände och stängde av degblandaren. Nu kände hon sig inte så duktig längre. Mammans stora pojkar kom rusande nerför trappan och storskrattade åt henne och ville ta kort på de(g)t hela. Nu hade mamman inte långt till tårarna.
I kitteln fanns det inte mycket kvar bara en bottenskyla av vit degvätska längst ner och en ganska stor klump med gröt som satt fast i degarmen. Utanför kitteln fanns det desto mer. Degen hade spritt sig som en tjock målarfärg runt maskinen. Golvet, skafferiluckans insida, mammans byxor, sockar, hår, armar och händer, diskstället med ren disk, diskbänken, kaklet, diskhon... allt inom en meters radie från assistenten räknat var vitt och vått. Mamman stod stilla i en hel minut och kom fram till att vatten och mjöl blir ganska likt klister. Den lilla kraften hon förut hade kännt, vissnade väldigt fort och en stor matthet bredde ut sig i hennes innersta. Hon hade ingen att gräla på, ingen att skylla missödet på och ingen att bli blixtrande arg på.
När hon efter fyrtiofem minuter städat upp all deg och bytt kläder satte hon på en stor gryta med vatten. Hennes familj fick inget nybaktbröd den dagen. Det fick bli spagetti och färdiga köttbullar.
Numera har mamman väldigt stor respekt för hastighetsvredet på assistenten. Hon har även fått en tacksamhetskänla över att den lilla flickan tröttnade på degen så att hon flyttade sig och stolen lite längre bort. Men hennes söner ska bli fotograferade så fort dom gör ett retsamt misstag...."

Such woolly day!

Det senaste året har jag börjat förstå att engelska kan vara bra att kunna. Tänk att jag inte har reflekterat över det förut? (Hanna-Karin bör nog jubla nu... stackars henne... jag var inte speciellt snäll som elev...)

(Just nu, 23.36: Duns, duns, duns... Alfred går typ sovande upp för trappan. Varje kväll ligger han med hörlurar på och lyssnar på musik i vardagsrumssoffan tills han somnar...)

Engelska... Jag har ikväll tagit mig igenom inledningen till en rapport, det så kallade "Abstract":et. Nio rader långt. Man kan ju tycka att en så liten text är väl inget att oroa sig för. Men ifall man är jag, så ska man nog oroa sig. Jag hittade 16 ord jag inte förstod.

Nu har jag skrivit upp dom i en fin kolumn och den svenska översättningen bredvid. Tre av dom ska bli mina plugg-ord denna veckan. Man ska ju inte ta sig vatten över huvet... tre får räcka! Jag måste komma ihåg vad jag egentligen pluggar så det inte blir för mycket engelska eller kemi...!

De utvalda är (trumvirvel....):
evaluate - räkna ut, uppsakatta
descriptive - beskrivande, skildrande
pronounced (vackert och fylligt uttal!) - uttalad, tydlig, avgjord
....
okej .. några bonusord... för att de verkar lätta att lära sig:
mould - mögel (som i mögelost) kan också betyda matjord
buttery - smör-, smörig
woolly - ullig, ullik (att vara lik ull..), dunkel, oklar, virrig (kul att ullig och virrig har samma ord i engelskan)

Mose med livet framför!

Igår var det Thomas och min bröllopsdag. 17 år tillsammans. Vi köpte en bukett med blommor till oss!

Per, MOSE, Yosef, Suki döptes igår. Välkommen till Guds familj! Han är så liten och söt och gó. Vi fick åka ganska tidigt hemmifrån eftersom dopet var kl. 10.00 i GA kyrkan i Helsingborg. Väldigt fin gudstjänst med både dop och nattvard. Det var en skön atmosfär i den kyrkan. En gammal tant, i svart huckle, satt bakom oss och rätt vad det var gav hon Hilma och Edvin vars ett vykort med "den gode herden" på. Vi träffade på ganska många av oss kända människor, t.ex. kusin Johan och så prästen med familj, Ola & Christina. Vi blev bjudna på lunch i församlingshemmet och där fick vi lite tid att prata. Det känns som att det var igår som Th och Ola pluggade i Sthlm. Men i själva verket är det över 10 år sen de blev färdiga. Åter är tiden en gåta.

De sista veckorna har jag läst mycket i en diktbok med kvinnliga finska författare. Det är en antologi sammanställd av Tua Forsström och Märta Tikkanen med titeln Du tror du kuvar mig liv? Det finns många tänkvärda dikter i den och här kommer en som har med tid att göra av Tatiana Sundgren:

Du fyllde fyrtio häromveckan

så har då hälften - kanske mera

av ditt liv passerat.

Vad har du gjort med alla dessa dagar?

Vad har du lärt? Vem har du mött?

Ett har du gjort

ständigt väntat på morgondagen.

Den kommer inte mera

och gårdagen har du inte längre kvar.

Vad återstår?

Ett nu som känns så beskt i munnen

så trist och risigt

som kråkorna som flaxar kring balkongen

i det gråa ljuset.

Men mycket återstår:

Grip tag i detta nu

skölj din mun med källfriskt vatten

och spotta ut

än finns det mycket kvar att säja

gör det nu:

Säj det!

Alla har ett eget namn - till och med äpplen?

Om inget annat så bloggar jag på fredagar..!
Var på "helylle" idag. Skulle bara titta. Men jag gick ut från affären med ett koftstickmönster och 10 nystan garn, som randar sig själv... Det finns vissa affärer som gör en på gott humör. Hellylle är en av dom. Cd affärer gör mig också glad. Så finns det motsatsen också. Klädaffärer får mig på dåligt humör och skoaffärer med. Bok och pappers affärer känner jag mig glad i och i vissa inredningsaffärer. Djuraffärer har jag varit i för få gånger för att veta hur jag känner mig där - men jag det är inget jag saknar. Mataffärer? Det är ju liksom nödvändigt. Ibland känns det bra men oftast är det nog stressigt.... Ja... detta var min egen barometer på hur olika affärer känns för mig.
På tal om bokaffärer... Jag har märkt att jag känner mig väldigt rastlös om jag inte har en bok på gång. Jag kan knappt äta frukost och ännu mindre käka mellanmål. Jag måste (typ) ha något framför mig för att läsa i. Min tanke, när jag började plugga, var att jag inte skulle läsa skönlitteratur eftersom jag har studielitteraturen som måste klämmas. Jag går runt den "regeln" genom att läsa tidningar, små böcker (till formatet) och annan kurslitteratur som inte ingår i mina kurser (tex kemi). Kan man lura sig själv?
Måste berätta en rolig historia. I torsdags var jag på en träff för personer som (kanske) vill starta eget företag. Där fanns också en mamma och hennes två barn som jagkäkade kvällsmat tillsammans med. Mamman berättade att en dag hade grannen kommit hem med en hel kasse äpple och förkladade att äpplena hette Alice. Sonen, som är 6 år, har en kompis som heter Alice på skolan.... Han böjde sig över kassen och frågade "Va? Allihopa?" : )
Idag var det Alfreds sista dag på Hässleholms Tekniska Gymnasium. Han har funderat några veckor på att byta. Tyvärr behöver han åka hemmifrån vid 6.30 på morgonen för att hinna fram i tid. Dessutom (och detta har jag haft på känn) tycker han det är för mycket matte och fysik odyl. Han, med sina fina språkbetyg, kommer nog att känna sig mer hemma bland "humanister". På måndag börjar han i MR gymnasiets SP klass. Tre av familjemedlemmarna på samma skola.. blir det bra? Hans dröm om att bli arkitekt kanske kan uppfyllas i alla fall. Å andra sidan - vad vet man vad man vill bli när man är 16 år? När jag sökte till gymnasiet valde jag mellan Musik, Teknisk och Barn&ungdom. Hade jag valt idag skulle teknisk passat bäst. Å andra sidan har jag fått många fina arbetskamrater genom att vara barnskötare... Man kan alltid ändra sig! Det är inte försent att prova på något annat.

Feber och kokböcker

Hilma har fått feber. Hon har sovit i princip hela eftermiddagen och kvällen. Hela familjen utom jag var i Hässleholm på Gudstjänst och när de kom hem var hon varm och rosig om kinderna. Stackare! Ska ge henne lite alvedon strax. När hon är sjuk (vilket inte händer så ofta) brukar det bli kanon varmt i sängen.... Hon vill ju ligga i min säng... Kan bli trångt!

Jag får stanna hemma från skolan imorgon. Får be någon ta anteckningar till mig. Jag har varit på högskolan ett drygt år och under denna tiden har jag varit med på i pricip alla föreläsningar. Det får man väl säga är bra uppslutning från min sida. Ändå känns det jobbigt att utebli - även om det är en alldeles naturlig anledning till att jag hoppar över föreläsningarna. Jag tror jag har ovanligt friska barn!

Idag stod jag på Mat-mässan på Yllan och gjorde reklam för gastronomiprogrammet. Vi hade en "luktvägg" med burkar som var preparerade med olika kryddor och så skulle folk vara med i en tävling.... Kul! Det var vanliga kryddor som alla kände igen. Men det är inte alltid lätt att sätta ord på doften fast man känner igen den. Anis förväxlades med fänkål. Dill och kryddnejlika letade många i minnet efter. Kanel och kardemumma prickade de flesta in. Men den sista, som används typ dagligen, var det många som gick bet på... svartpeppar.

Jag åkte buss till mässan eftersom Thomas och barnen hade bilen. När jag skulle gå hem hade jag tre fulla kassa med mat och böcker och broschyrer... Smart! Det var väldigt tungt att bära ända till bussstationen. Men gott har vi haft det i kväll. Fina bröd, muffinsar vanilj-munkar och chokladpraliner. Två fina böcker blev jag också ägare till. Båda med signatur från författarna. Man kan aldrig få för många kokböcker! Eller hur Annika Lind?

Ska fasomvandla från student till mamma...hämta Hilma!

Denna veckan har gått fortare än vad en vanlig snabb vecka brukar gå...
(Jag misstänker ibland att någon snor tiden från oss och njuter av att se oss stå förvirrade och undra vart all tid tar vägen. Jag har inte den blekaste var denne någon samlar tiden. Utrymmet borde spängas snart. )
I alla fall - Jag har varit i Helsingborg på Campus, halva veckan. Vi har fått viss insyn i kyl, frys och torktekniker. Väldigt intressant. Det är många saker man ska ha koll på för att en infrysning ska ske på ett bra sätt. Några roliga ord jag lärt mig: specifik värme, aggregationsformer, sublimering, fasomvandling, kryogen... eller var det kyrogen?... Ja, ett litet axplock. Tentan på detta väntar jag på i nästa vecka.
Vi bodde över i Helsingborg hos en klasskompis vars föräldrar bor på en stor gård. Vi fick låna "undantaget". Kul att träffa klassen lite bredvid skolan. Samtidigt var det väldigt skönt att komma hem efter tre mkt intensiva dagar. Borta bra men hemma bäst. Tänk ändå vad bra det är med sitt eget. Jag gillar att resa iväg och göra nått annorlunda, men det är väldigt skönt att få komma hem och veta att dessa personerna i min egen lilla familj känner mig. Jag kan säga och göra saker (... utan att någon reagerar... ????) som passar in hemma hos oss. Jag har en klar och tydlig roll och behöver inte ta hänsyn till andra. Detta låter ju lite ego. Det klart jag/vi måste ta hänsyn till varandra. Det som jag tror skillnaden ligger i är att vi känner varandra och har klara (borde ha ialla fall ha) förväntningar på vad den ene ska göra och på vad den andre förväntas göra. Ja... jag kanske inte ska utveckla detta mer... Jag kanske snöar in mig i ett hörn och måste göra uppror för att komma ur min förväntade roll. Det är i alla fall väldigt bra att leva bland människor man gillar och som gillar en tillbaka!
I helgen är det matmässa på Yllan. Jag ska stå i gastronomiprogrammets monter några timmar på söndag. Det ska bli kul att kolla in folk. Förra gången jag var på mässa så upptäckte jag "reptilmänniskorna". Tänk om det finns något gemensamt för "matmänniskorna"? Så här på förhand anar jag att denna gruppen kan vara något mer heterogen. Alla människor är ju beroende av mat... Intresset kan ju dock ha lite olika temperatur. Får se om jag kommer fram till något...

Flugor och tenta

Vi öppnade en flaska vin till maten ikväll. Castillio de diablo... heter det.. eller nått liknande. Mycket gott! Mycket, mycket gott!! Ett av dom godaste jag smakat. Men det säger ju inte så mycket. Det är kanske bara det 30:de röda vinet jag provat på i mitt unga liv! Till det åt jag kokt potatis, dubbla fyllda (fyllning med kantarellost, örtkokta svarta linser och rödlök) squash skivor i soja och gräddsås, stekt lök, morötter kokta med vitlök och slungade i smör och en tomatsallad som Joel hade gjort vinägretten till. De andra åt som jag minus squashen och pluss storbiff i panna. Mmmm ...
Det enda som är tråkigt med vin är att det kommer små bananflugor flygande runt en, så fort man öppnat flaskan. Irriterande! Och så sätter dom sig på kanten till glaset och andas in vinets goda doft... eller vad dom nu gör?? Jag undrar faktiskt! Är det någon som vet? Den som svarar rätt vinner en chokladkaka. Jag vet inte svaret... så det får bli den som svarar troligas rätt... Och jag avgör! Ha!
Men något jag funderade på när flugorna surrade runt huvudet, var att det faktiskt skulle varit bra med dom där manipulerade flugorna som inte har vingar. Då skulle man lätt kunna klämma ihjäl om när de vandrade upp för bordets ben... (Bananflugor utan vingar?? Jo, det har man ifall man är ägare till något djur som äter bananflugor, men inte vill ha så många surrande i sitt hus. Köper dom som ett litet "starter"-paket... precis som kackerlackorna i förra inlägget... och matar dom och sen serverar man dom till sina söta små husdjur... och så kan dom inte flyga iväg... Jo, det är sant!)
I fredags hade jag min första tenta för denna terminen. Den gick nog bra. Men något jag har observerat under mitt första år på högskolan är att kroppen liksom känner av att det är tenta på gång. Jag blir rastlös. Dålig i magen. Får städmani. Svårt (svårare) att somna. Vaknar och har konstiga ord i skallen (tex koncept, varumärkespyramid, MEC och annat, beroende på vilken kurs man ska tenta av). Blir torr i munnen. Får ytlig andning. Lyssnar dåligt på vad barnen berättar. Struntar i om det blir ordentlig middag på kvällen - gröt, Billys, Gorbys, gröt, nuddlar... Det är faktiskt lika dant varje gång innan en tent. Och så kommer förlossningen då. Jag sitter på helspänn i salen. Magen lever sitt eget liv. Jag lovar mig själv att inte gå på toa förren efter 1 timme. I detta skede försöker jag andas lugnt - lyckas inte direkt - och vill helst sjukanmäla mig eller typ försvinna snabbt och lätt genom golvet. Så får jag äntligen tentan. Läser igenom frågorna. Jag vet på en gång vilka jag kan... och börjar skriva så fort det bara är möjligt. Tänk om jag glömmer svaren innan jag skivit ner dom? Och alltid låter min penna mest. Ibland tror jag att ljudet stör de andra. Rasp, rasp, rasp...
Efteråt känns det som man gjort halvmaran... Eller fött nått... Ojj, det blev en tenta! Grattis!

Reptilmänniskor

Händelserik helg bakom mig.
Edvin och jag gick på tropikmässan...som egentligen borde hetat reptilmässan... i lördags. Hela Yllan var full av ormar, ödlor, spindlar, kackerlackor, agamer och en och annan groda. Ganska coola saker. Men samtidigt väldigt skönt med alla små lådor med stängda lock! Fast det fanns en jättestor back som var öppen och full av ganska stora kackerlackor.... den var läskig! Edvin var mest fascinerad av ödor (agamer, varaner... och "vanliga", kommer inte ihåg vad alla varianter heter), ormar och mössen. Han hade mycket gärna köpt en majsorm. Vi "resonerade" om vad majsormar äter - och han (och jag!) hoppades på att det var majs... Men det är väl ganska otroligt om just den lilla reptilen av alla skulle vara vegetarian.
Man kunde köpa mat av olika slag. Små burkar med tre till fyra kackerlackor - som skulle föröka sig och kläcka ut nya små gulliga ungar som i sin tur skulle lägga ägg och så vidare. Dessa kackerlackorna var ca 5 cm långa! Sen fanns det andra kackerlackor som var svarta med vita stora fläckar på. Lite mindre, men dessa kunde man inte ha till mat eftersom ödlorna spottade ut dom (smakade väl som de såg ut till!) och dom kackerlackorna hade man för att de var roliga att ha! Hur kul då? Det fanns även 8 cm kackerlackor som kunde väsa. Alltså, fatta, VEM vill ha en väsande kackerlacka??? (Vem vill ha en kackerlacka överhuvudtaget?)
Spindar tittade vi också på. Svarta änkan i en glasburk med tejp runt locket. Skönt! Fågelspindlar med ludna ben och några andra som var så små att man bara kunde ana var de fanns (tror dessa små hörde till de Svarta änkorna - hannar eller nått?). Edvin gillade inte spindlarna.
Det mest intressanta (i mitt tycke) var klientelet som går på reptilmässa. Kan ni ana? Familjer? Coola killar i 14 års åldern? Kyrkomusiker? Njett! Kan ju säga att jag och Edde inte smälte in så bra. Det är ROCKARE och EMOS som är reptiltokiga. Edvin förklarade vad Emos var för typer: "Så´nna som klär sig i svart och skär sig på armarna för att känna att de lever.." Inte vet jag om han har rätt? Men besökarna var killar och män från 15 år och uppåt. Svartklädda. Ofta med mycket speciella skellett-motiv på T-shirten. Ganska tjocka silverlänkar runt halsen... ibland fler halsband med symboler på. Antingen var de väldigt kortklippta eller ganska långhåriga och/eller skäggiga. Ganska många var tatuerade. Dom flesta såg snälla ut - men man kan ju aldrig veta? Kanske har de samma lömskhet som deras husdjur har? (hahaha..) När man intet ont anar så hugger dom! Eller (i all välmening) - kramar ihjäl en! (okej, nu var jag lite ironisk eller nått...)
Men det är ganska komiskt ändå... eller konstigt... att en viss grupp av människor dras till reptiler! Eller hur? Tänk dig att höra till "folkmusikgruppen" (vad gillar dom för djur?) och så visar det sig att de flesta i din grupp gillar katter. Eller "popgruppen" där alla gillar ... ehh... fåglar (eller nått..)
Ja... jag kollade alltså mer på människorna utanför lådorna med lock, än på djuren innuti lådorna!